Pirlo

Det går inte att låta bli. Man måste älska Gli Azzurri. De imponerar aldrig förrän det verkligen, verkligen närmar sig final. Matchen är inte slut men oavsett om tyskarna lyckas vända detta så är jag makalöst imponerad av Italien. Gigi Buffon. Mutanklagad men han ÄR världens bästa målvakt. Cassano. Billy the Kid. Galningen som kickats av två storklubbar innan han kom till Milan. Då fick han stroke. Ett halvår senare är han genial i landslaget. Balotelli. En ointresserad, bortskämd galning som knappt gjort ett rätt under tre matcher. Idag är han magisk. Andrea Pirlo. Maestro. Dirigenten. Alla pratar om Xavi och Iniesta men jag säger Pirlo. Fantastisk.

Finns bara en negativ sak med Italiens framgångar är att man inte kan undgå Marcus Birros eviga hyllningar av sitt Italien.

För mycket tid förmodligen

Kombinationen regn och hemma med barnen och frun jobbar främjar inte fantasin hittills. Hyrde några filmer som jag avverkar på nattkröken. Vansinnigt javisst. Den tiden skulle investerats i sömn istället. För tidigt på morgonen kräver de små söta varelserna full uppmärksamhet igen.

Recension Mission Imposible Ghost protocol: av fyra filmer i serien om Ethan Hunt är denna den tredje bästa. Eller den näst sämsta. Jag håller ettan högt och trean som god tvåa. Tvåan är helkass men Ghost Protocol är tyvärr bara lite bättre. Hygglig action. Plus för de välgjorda actionscenerna och stuntsen. Micke Nyqvist som bad ass fungerar men det är verkligen enligt skolboken Bondskurk 1a. Inget mer inget mindre.

Det slår mig att Tom Cruise börjar se sliten ut. Åren kommer ifatt Hollywood också. Det tar bara lite längre tid...

2 alfahannar.

Ledig

Summer holiday. Hell Yeah!

Good cop, bad cop

Mötte BJ på Arlanda ikväll. BJ bad mig hälsa Palmer. BJ bor i Tyskland och Söndrum samtidigt. Small world.

Förr i tiden bodde vi på Ängsgård. På olika gårdar men båda på Ängsgård. BJ var kompis med Kriddan. Den största mytomanen Vallås skådat och då har ändå Peter Wahlbeck gått i skola där. Kriddan blev sjökapten men enligt BJ har han gått i land. Kastat ankar. Blivit landkrabba. Hans karriär som sailor är över.

Den dynamiska duon Kriddan och BJ var som good cop, bad cop fast i omvänd ordning. BJ var den schyssta.

Hur som helst var BJ väldigt trevlig och han hade fortfarande kontakt med Martin Revben och Gäddan. Glömde fråga om Ollan.

Vättern

Vet knappt var jag ska börja...

Vi börja med fakta. Min Vätternrunda 2012: Tid: 8 tim 19 min. Reflektion: Nöjd.

Började veckan med en lätt hängig känsla i kroppen. Barnen var sjuka och hade feber. På tisdagkvällen fick således även jag feber. Närmare bestämt 39 grader. Känslan just då var väl att jag cyklat 200 mil i onödan. Men efter ett drygt dygns feber började det lätta och på torsdagen började ett visst hopp om att jag skulle kunna köra infinna sig. På fredagmorgon gick jag till doktorn för att kolla så att jag inte hade halsfluss och en halvtimme senare var jag godkänd av doktorn för att åka till Motala. En timme senare åkte jag och knappt ett dygn senare stod jag på startlinjen. Då hade jag på onsdagen inte ätit något överhuvudtaget. Torsdagen käkade jag pulvermos och lite pasta. Fredagen åt jag allt jag kunde hitta och på lördagmorgon innan start tryckte jag i mig pannkakor till det tog stopp. En kanske inte helt optimal uppladdning men trots att benen kändes lite matta så var jag märkligt nog fräschare än någonsin när jag gick i mål kl 1816.

Ett bra lagarbete gjorde resan betydligt mindre påfrestande än vad mina tidigare erfarenheter kring Vättern varit och då har det ändå tagit betydligt längre tid.

Vädret var under omständigheterna vettiga. Regnskurar och måttliga vindar.

Länk till resultat på inofficiell site konstaterar att jag blev 512:a. Det låter lite snopet men jag lovar att när jag gick imål kändes det som jag vann.

Strength and Honor

Fotbolls-EM är igång. I en tid där klubbfotbollen blivit mer business än fotboll. I klubbfotbollen är det plånboken som styr. Vill du ha framgång köper du ett lag. Gärna i en stor liga. Den fotbollen är vacker att se på men det finns inget hjärta längre. Därför behövs Europa- och Världsmästerskapen mer än någonsin. Här handlar det fortfarande om ära och stolthet. I EM och VM blandas etablerade stjärnor med stjärnskott. Olika spelstilar möts. Galen glädje och vansinnig ilska. Gamla vinnare kommer tillbaka efter några år i skymundan. Det är här hjältarna föds och det är här gamla stjärnor falnar. Det är här passionen hålls vid liv.

Det är den fotboll jag älskar.

Bolmen Runt

Karbonhästen är redo för årets andra lopp imorgon. Bolmen Runt. Startar på High Chaparall. Efter loppet ska jag sko om henne. Det blir nya däck justerade växlar lagom till årets event, Elitloppet för karbonhästar, Vätternrundan.

Nu nått att äta och sen sova. Söta drömmar om Tour de France.

Studenten

Det är med en märklig mix av känslor man beskådar årets studenter. I Göteborg fyller de gator och torg i flera dagar, till och med veckor. Som vanligt handlar det om att överträffa varandra i att vara mest skräniga. Just den delen av studenten har jag alltid haft svårt att förstå. Det överdrivna skrikandet och de enormt förställda glädjeyttringarna. Vi andra som ska beskåda spektaklet ska förmodligen förledas att tro på deras förträfflighet och enorma potential. Jag som en gång själv tagit studenten minns ju att det till synes oförfalskade självförtroendet är en rökridå för att dölja en djup osäkerhet.

Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om killen med den vita studentmössan som blek i hyn och fortfarande med spår av ungdomsfinnar i ansiktet, försöker ingjuta självförtroende med några käcka glädjevrål. Han uppträder uppenbart osäkert i sin, alldeles åt helvete för stora, kostym. Blicken flackar gång på gång, vilt sökande efter bekräftelse från sina jämnåriga kompisar. Samtidigt bedyrar han och de andra ljudligt för förbipasserande att "fy fan vad vi är bra". Jag är inte övertygad, har jag lust att svara, men låter bli.

Samtidigt är det med viss bitterhet jag inser att jag är dubbelt så gammal som det fjuniga kräket och att det är 19 år sedan jag själv tog studenten. Jag inser att med några väl valda tips från mig skulle han inte behöva göra om mina famlande försök inom kärleksliv, studentliv och arbetsliv och skulle därigenom besparas 3-5 års ångestfylld tillvaro. Men så lätt kommer han inte undan. Han ska härdas precis som jag.

Så jag säger GRATTIS till alla studenter! Grattis till en ny värld fylld av arbetslöshet, alfa-kassa, praktikplatser, slagsmål på krogen, bortsupna visa-kort, kassa ligg/kasst med ligg, dåligt med pengar och en jävla massa nej tack.

70,6 kg

Snart lövtunn...

Eurovision, Giro D'Italia och rakade ben.

Ikväll var det tänkt att det skulle vara fest. Men inatt utbröt rena hostorgien i barnkammaren. Ingen sömn för någon och feber på det och inställd fest.

Tillbringade istället eftermiddagen med Girots sista bergsetapp. Dopade eller inte. Det är imponerande insatser.

Huruvida det var med inspiration från Girot eller inte, men ikväll bad jag min fru raka benen på mig. Slet ut hyveln totalt. Det utspelade sig en del minst sagt avancerade ställningar framför tv:n för att avlägsna allt ludd och jag är tacksam att det inte finns några vittnen. Hur som helst, det var denna veckas lördagsnöje. För 26 låtar Eurovision orkar ju ingen genomlida utan annan förströelse.

Vill passa på att gratulera en av mina få läsare till den nyanlända dottern. Stort, Herr Ordförande!

23 dagar kvar

Snart är det dags för Vätternrundan igen. Igår stack jag iväg själv i värmen och fick 7,5 mil i benen. Det är en sliten klyscha, men Sverige är vackert så här års. När vädret dessutom är som det är just nu finns det inte mycket att klaga på. Skulle vara att bonnabrännan börjar bli väl markant...

Min form är relativt god. Jag har varit frisk hela våren vilket är häpnadsväckande och förmodligen ligger väl en förkylning och väntar på mig vilken vecka som helst. Den friska våren har i alla fall gjort att jag har kunnat cykla en hel del. Ungefär 145 mil från mars och till idag. Varav 60 mil i maj. Jag hoppas att jag får ytterligare 40-50 mil innan Vättern och kan jag bara hålla mig frisk så ska jag vara i tidernas cykelform den 16/6. Målet att cykla under 8,5 timme känns succesivt allt mer realistiskt. Får jag 30 punkteringsfria mil runt Vättern och hyggligt väder så ska jag klara det.

Det som inte riktigt har gått som planerat är mitt kalkylerade viktras. Med knappt 3 veckor kvar ligger jag 2,8 kg över målet vilket i sig inte är någon katastrof men med den träning jag späkat min kropp borde jag tappat mer. Tyvärr lider jag av tungt missbruk av kolhydrater i allmänhet och socker i synnerhet. Jag har helt enkelt inte tillräcklig karaktär för att låta bli att äta sånt jag inte borde.

Jag har några laster och Pepsi är den största.

Status:
Vikt 70,8 kg
Sträcka hittills: 145 mil

Blytungt

Captainstreet Breezen igår känns idag. Jisses. Det som förr var ett stående inslag varje helg känns idag som jag fått groggarna spetsade med arsenik.

Suck

I min ålder får man vara nöjd om man har jämn avföring.

Den senaste tiden har jag inte varit nöjd...

Mickey Mouse has left the building.

Hjärnornas kamp vanns överlägset av musen. Jag har trots 8 fällor inte lyckats haffa Musse. Nu är det två veckor sedan han vittjade fällan och skrattade åt mig så det ekade i väggarna.

Saker hittade i tvättmaskinen mitt i natten...

Svärmors tankkort och en tub superlim. Det senare var mindre bra. Kvarglömt i min byxficka. Jag kommer inte kunna få ner något i den fickan fler gånger.

71,5

3,5 kvar.

Bonnabränna

Glömde smörja in mig innan jag cyklade idag. Fan...

Musse Pigg

Nu har det hänt igen. Objudna gäster har tagit sig in i huset och gör livet surt för mig. En mus eller flera. Osäker på antalet men någon har tagit sig in och jag får inte tag på den. Gång på gång överlistar den mig. Jag laddar fällan med godsaker men den klipske jäveln hånar mig genom att helt sonika sno käket från fällan och dra utan att utlösa mekaniken. Nougaten som jag först gillrade fällan med käkade den upp på plats och lämnade bara några smulor efter sig. Osten som jag satte dit igår likaså. Enormt frustrerande. Fällorna får helgen på sig sen ringer jag Anticimex. Jag är farligt nära ett Falling Down-läge.

Två räcker

Det har tagit ett tag men nu är jag övertygad. Det räcker med två barn. Det är fullt tillräckligt. Jag har räknat ut att om jag bara får behålla mitt jobb och familjen får vara frisk så har jag goda chanser att behålla min relativt goda mentala hälsa genom de förädiska småbarnsåren. Jag utesluter inte att jag kommer behöva professionell hjälp för att behålla/återta den psykiska hälsan men jag är övertygad om att det kommer gå under förutsättningen att jag inte utsätter mig för risken att skaffa ett barn till... 

71,9 kg

Det tar sig men 4 kg på 5 veckor blir väl strängt att gå ner. Det var lättare förr. Då räckte det att jag snörade på mig löparskorna så gick jag ner 6 kg. Idag krävs det lite mer. Å andra sidan har jag fruktansvärt dålig karaktär. Träningen går bra men jag äter ju samma skit som vanligt. Om man verkligen kan bli sockerberoende så är jag definitivt det. Det ständiga suget efter något onyttigt är anmärkningsvärt.

Om jag skulle bli skadad eller sjuk och bli sängliggandes kommer jag inte bli en vacker syn. Jag ser framför mig en svettig, klotrund, medelålders man uppbullad med kuddar i sängen med hämtpizza i kartong i knät, fjärrkontrollen i ena handen och en pepsi i den andra.

Fy fan. Det är dags att gå i terapi snart känner jag.