fredag, april 06, 2012

Långfredag

Det regnar, det är kallt. Det blåser och de hotar med snö och minusgrader i natt. Det är långfredag och jag gick till gymmet för att väga mig.

Jag var inte ensam. Fler var less på vädret och ville svettas. Alldeles för många.

Till råga på allt så är vågen helt snett på det. 73,6 kg efter 25 min på löpbandet och styrketräning. Jag avskyr när det inte går åt rätt håll.

fredag, mars 30, 2012

Smekmånaden är över

Invägningarna på fredagmorgnarna har blivit en tradition nästan. Jag ser nästan fram emot besöket på gymmet trots att kroppen säger att jag är fullständigt vansinnig som går upp extra tidigt bara för att gå och träna.

Men tyvärr verkar den senaste tidens flörtande med vågen vara över. De senaste två veckorna har jag inte tappat många gram. Snart tar jag till nödlösningen. Gladpack och Nutrilett. Veckan i Branäs var väl inte alldeles optimal sett i perspektivet att jag ska gå ner i vikt. Jag kan inte säga att jag avstod chips, läsk, godis precis.

Idag stod vågen på 73,1 kg.

måndag, mars 26, 2012

Trogen kund

Jag har besökt några matställen i Stockholm genom åren. En del finare än de andra. Men det är bara ett ställe som får mig att återkomma. Kebab House i korsningen av Vasagatan och Kungsgatan. Kombinationen snabb service, bra pris och rätt läge är oslagbar.

Stället har lagom sunkiga lokaler. Personalen kan lagom mycket svenska och entusiasmen att leverera kebab snabbt, är imponerande.

Mr Hyde rekommenderar.

måndag, mars 19, 2012

Kärlek

Jag och William är på skidsemester i Branäs. Vi lämnade Julia och mamma hemma. Detta är en prövning på oss båda. Dåligt med snö, förkylda båda två, saknar mamma och absolut inte intresserad av skidskola.

Jag trodde det skulle bli lite skön avkoppling från jobbet. Det fick jag inte men jag fick 100 % William och jag älskar varenda sekund.

lördag, mars 17, 2012

fredag, mars 16, 2012

Vågen älskar mig på morgonen

Förr var det omöjligt att ta sig till gymmet innan jobbet. Bara tanken på att träna så tidigt på morgonen fick mig att bli illamående. Nu är jag där varje fredag för att späka mig i en halvtimme men framför allt för att väga mig. Jag är mästare på att lura mig själv. Jag låter vågen vilseleda mig. Innan frukost är jag lätt som en fjäder och jag blir lättare för varje vecka. Jag gillar det. Vågen älskar det. Idag 73,3 kg. Jag är på spåret. Åtminstone på morgonen...

5,3 kg kvar.

torsdag, mars 08, 2012

8 månader

Vad gör det att man inte når ner till pedalerna? Det finns ju ringklocka. Julia, 8 månader idag, väntar inte till hon är stor nog. Krypa upp för trappan är inget problem. Nu väntar vi bara på att hon går utan stöd också.

onsdag, mars 07, 2012

Ljuva 70-tal

Fortsätter att gotta mig i gamla suddiga foton från tidernas begynnelse. Här ses tekniken på cykeln som var nästan fulländad redan då.

tisdag, mars 06, 2012

Sådan far sådan son


Man inser ju helt plötsligt vad man fått sina cykelgener ifrån. Den atletiskt byggda kroppen har jag ärvt rakt av. Skulle ändå vilja påstå att jag har strået vassare sittställning. Man brukar prata om droppform när det gäller luftmotstånd och farsan har en bit kvar innan han formerar en droppe.

lördag, mars 03, 2012

Grötvik

Högmod straffar sig. Så även igår. Fint väder. Började dagen på gymmet. Vågen flörtade med mig. 74,3. Men jag vet hur den fungerar. Nästa gång tar den ner mig på jorden igen. Likväl drabbas jag alltså av högmod och beslutar mig för ett löp-pass efter jobbet. Perfekt väder men inte perfekta vader. Efter halva rundan brister det och jag får halta hem. Avslutar dagen med benet i högläge och handen i en påse Pepparchips. Väl medveten om att vågen på gymmet skrattar sig fördärvad.

onsdag, februari 29, 2012

Konst eller skräp

Den ständiga frågan om vad som är konst eller inte. Eller vad som är artisteri eller pajaseri.

Ranelid är som vanligt på tapeten. Oavsett vad man tycker om hans litterära verk och numera även hans musikaliska, så lämnar sällan någon oberörd.

Själv tycks han tro att han med fog är jordens medelpunkt. Han är en nutida versionen av Narcissus. Han är den grekiska mytologin personifierad.

Att han har talang är det inget tvivel om, men det finns mig veterligen ingen som upprepar sin poesi i alla sammanhang. Texten till låten Miraklet är ju inget annat än ett plagiat på allt Ranelid hasplat ur sig de senaste 5-6 år sen. Hans eviga hyllning till kvinnan blir en aning förbryllande när han inte ägnar sin partner tillstymmelse till uppmärksamhet.

Sen detta med hans martyrskap... Det gör mig uppriktigt orolig. Är han verkligen mentalt stabil? Han tål ingen kritik, likväl ger han sig in i fullständigt omöjliga situationer.

Han är Sveriges mest mobbade person och känner sig anklagad som mördare och ser sig sämre behandlad än den norske massmördaren...

Det kanske är dags att kliva ur mediakarusellen, Ranelid. Varför inte nöja sig med att vara en hyllad författare?

måndag, februari 27, 2012

Tänk på något annat...

Träningsviljan har varit god den senaste tiden. Det kan behövas. Försöker chocka kroppen med hård träning varje dag. Jag hade hoppats på samma reaktion som deltagarna i Biggest Loser fick på deras första vecka. Så blev det inte riktigt. 75,5 kg stod vågen på idag. Då återstår bara 7,5 kg. Det känns sådär. Brottas med impulserna att våldta kylskåpet. Än så länge har jag avstått. Kan bli aktuellt att bältespänna mig vid sängen. Magsäcken skriker; är du inte klok?! Det finns ju mat i kylskåpet. Vad väntar du på?

Det blir en riktigt seg vår.

fredag, februari 24, 2012

Två fel av två möjliga

Lökdippen var slut på Ica. Tokchansade på gräslök och dill. Tänkte att då är det lika bra testa några nya chips också. Det blev Double red onion & sourcreme. Tillsammans var det riktigt illa. Det gifte sig inte alls. Som köttfärsås och lingon ungefär. Helvete...

tisdag, februari 21, 2012

Det var precis så illa som befarat

Jag har i veckor (för att inte säga månader) funderat på att gå till gymmet. Frågor som: är det lönt? har surrat i skallen ett tag. Om man som jag de senaste åren har en frekvens på två ggr i månaden kan verkligen ifrågasätta om det ÄR lönt. I förra veckan tog jag tag i skiten och gick till gymmet. Det kostar mig 300 skattade kronor i månaden och tidernas besvikelse. Min, sedan tio år, irriterande följeslagare på gymmet stod på sitt vanliga ställe och hade allt annat än goda nyheter. Jag var tvungen att fråga två gånger eftersom jag inte trodde honom första gången. Men han upprepade det jag redan hört och sakta sjönk sanningen in. 76,3 kg. Det blir en sträng vår... Projekt 68 kg blir tyngre än någonsin och med tanke på hur usel jag varit de senaste åren på att faktiskt nå 68 kg så blir jag lätt resignerad.

Men skam den som ger sig. Jag har köpt mig en trainer. Så nu sitter jag i uterummet varannan kväll och cyklar. Det är vansinnigt tråkigt men hyggligt effektivt. Kan jag bara bli kvitt mitt sockerberoende och mitt gigantiska flottberoende så finns det goda chanser. Jag svär mig dock fri från förslag om LCHF-dieter. Vilket humbug. Det måste vara fullständigt förödande för folkhälsan med allt detta frossande i kött och fett och helt utan kolhydrater. Jisses vilka dumheter... Visst går man ner i vikt men man får väl åderförkalkning på köpet.

måndag, februari 20, 2012

Barndomsidyllen Vallås på 80-talet

Jag vet att jag är sorgligt kapitel i nostalgi, men jag kan inte låta bli. Världen var lite mindre komplicerad förr. Inte nödvändigtvis bättre men definitivt mindre komplicerad. Nu när jag inte längre behöver åka till Vallås så är det som att alla minnen måste fram från tiden när jag bodde där. De sista åren när mina föräldrar bodde på Ängsgård så kändes området ledsamt och en smula förfallet. Möjligen är jag färgad men tiden har inte varit till Vallås fördel. Det har inte åldrats med den värdighet mina minnen kräver.

Denna småsuddiga bild tagen utanför mitt hem på Ängsgård med brorsan, hans kompisar och Gusten, gör mig nästan tårögd. Det vilar något lugnt och harmoniskt över hela stämningen. Jag ser en oförfalskad glädje och ett stort intresse för att få vara med på bild. Något som man har svårt att förstå idag med kamera i varje telefon. Till och med förbipasserande följer spektaklet med, till synes, stort intresse.

Bilden måste vara tagen sommaren 85 eller tidigast sensommaren 84. Gust började i min klass på mellanstadiet och innan dess hade jag ingen koll på den gänglige grabben. Slås av att jag ser så makalöst mycket yngre ut än han på bilden. Å andra sidan ser jag ju ut att vara jämngammal med min fem år yngre bror.

Mitt första tydliga minne av Gust är en ytterst pinsam Legohistoria där min granne Henke var inblandad. Jag var ingen stor Legofantast men hade väl lite Lego och under en period var det roligt. Byggde lite på frihand med några få udda legobitar och jag minns att jag och grannen byggde varsitt hus utan tak så att man kunde flytta gubbarna lätt inne i huset. Vi pratade lite Lego i skolan och då antar jag att Gust på något sätt blev involverad. Han följde med hem och fick se mitt fantastiska legohus och lyssnade artigt när jag berättade om alla finesser. Sen följde jag med hem till Gust första gången och fick se hans källare... Jag hade aldrig sett något liknande. Han hade ju en hel stad uppbyggd på ett stort bord med allt byggt efter ritningar. Jag var chockad och minns hur jag skämdes över hur otroligt futtigt mitt eget bygge var.

Gustens källare var sen till mångas glädje under 10 år.

OBS! Bilden ovan är tagen på samma ställe och i nästan exakt samma vinkel som bilden nedan. 5-6 år skiljer dem åt.

söndag, februari 19, 2012

Mycket vatten under broarna

Ibland undrar jag hur gammal jag egentligen är. 1979 på Ängsgård och jag blir omhändertagen av några snubbar som ser ut att vara hämtade från en Peter Sellers-film.

Av någon anledning vägrar Blogger numera att visa hela bilderna. För full bild rekommenderas att klicka på bilden. Dåligt Blogger...

fredag, februari 17, 2012

Final

Dags att skärpa sig. Final i På Spåret. TV när det är som bäst. På Spåret och Vinterstudion. Då är jag nöjd.

söndag, februari 12, 2012

Tystnaden

William är sällan tyst. När han är det sover han eller hittar på något mindre lämpligt.

Det krävs inte många sekunders tystnad förrän man får reagerar. Oftast är det för sent. Idag hittar jag fruns pilatesboll i detta skick. Insmetad med en tub tandkräm...

torsdag, februari 09, 2012

Capello is gone

FA sparkar Capello. Det ska Sverige vara riktigt tacksamma för. Har vi dessutom turen att det blir, som ryktet säger, Harry Redknap eller ännu hellre Stuart Pearce som ska leda laget i EM. Ja, då har vi 3 givna poäng. Jag ser framför mig ett benknäckargäng med sedvanligt obrutet självförtroende och vansinnig offensiv. Härligt! Passar Sverige som handen i handsken.