fredag, december 11, 2009

Trädet

Ett träd vållar upprörda känslor mellan invånarna på Landfästet och kommunen. Kanske inte jätteintressant men när jag lyckats lista ut vilket träd det handlar om så blir jag också upprörd. Det är ju ett klassiskt däckarträd...

Året var 93. Undertecknad och Bill hade på försommaren tagit studenten. En lysande framtid var utstakad. Vi visste inte om det bara. På den tiden var man depressed 7 dagar i veckan och för första gången sedan i sjuan hade jag inget sommarjobb. Jag knäckte svart som brödknalle på morgnarna och såg fram emot att få starta psykologistudierna (enda kursen med platsgaranti) på Halmstad Högskola. Det börjar bli höst och jag hade precis fått ut veckans förtjänst i cash (800 kr om jag inte minns fel). Veckan skulle krönas som det brukas med en bläcka och en cykeltur (inkl pitstop vid Bobs lake) till stan. Bill var en aning oslipad på sitt bruk av alkohol på den tiden och däckade inte sällan om det bar sig på det viset. Denna kväll var en sådan kväll. Jag minns föga från besöket i stan men jag tror att jag var relativt nykter men min vapenbroder hade mycket svårt med balansen. Jag var en klok herre redan på den tiden så jag insåg att Bill säkerligen mådde bättre i hemmets trygga vrå och jag beslutade att vi skulle ta våra cyklar och dra oss hemåt till Vallås. Att cykla var stört omöjligt, men med lite fantasi lyckades jag få Bill till att gå lutandes mot cykeln och sedan styrde jag. Vi gick över järnvägsbron och nådde Landfästet innan Bill la sig under Trädet för att vila. Inte bra skulle det visa sig. Han vägrade att resa sig trots starka påtryckningar från mig själv och ett uppbåd grannar. Folksamlingen blev allt större vilket bekymrade Bill ringa.

Efter en timmes tillnyktring och några mindre välplacerade spyor fick jag upp Bill på cykeln. Denna gången cyklandes. Vi tog vägen genom Furet och när vi var i höjd med Folkets park blev vi omkörda av en polisbil och jag befarade det värsta. Jag bad Bill att skärpa sig ordentligt och att han skulle betänka fyllecellens nackdelar. Uppskärpningen tycktes hjälpa och polisbilen rullade vidare till synes utan reaktion. Väl framme vid Stena Metall stod bylingen där och stannade oss. Inga lampor på cyklarna. Bill lyckades artikulera sin adress med myndig stämma och extra tydlighet och vi fick varsin svidande böteslapp. Till råga på allt samma belopp som jag tidigare under dagen kvitterat ut för en veckas verk. Depressed var den tidens ständigt återkommande ord...

tisdag, december 08, 2009

Julköttbullar


Det årliga köttbullsbaket är igång. Som vanligt provsmakar jag en köttbulle på varje påbörjat järn. Jag börjar bli mätt.

onsdag, december 02, 2009

CCCP

Vet inte om det är ett sammanträffande men SAS Radison på Arlanda har en klar känsla av Öststat anno 1984. Förvisso hade väl Tretjak sett sina bästa dagar redan då men han var här idag och det är stort. När han avvek från konferensen med ett gäng feta hockeypampar från IIHF så stod det 4 halvmeterslånga budapestlängder kvar på deras bord. Någon måste uppenbarligen tittat på deras genomsnittliga kroppshydda och tagit till något i överkant.

Jag börjar bli van men när man gått upp 0530 och man sitter kvar på möte kl 2210 så börjar det bli svårt att fatta vettiga beslut. Klokt nog la vi ner dagens sittning då.

Den ryska björnen på Arlandia

JAG STOD JÄMTE TRETJAK! Vladislav Tretjak. Förstår ni? Världens bästa målvakt genom tiderna. Han sitter i rummet jämte med Internationella Hockeyförbundet. Vad ska jag göra? Bjuda på en tolva vodka?

fredag, november 27, 2009

Vaccinerad och klar

Då ska vi se. Jag fick min fix i eftermiddags. En dos svininfluensavaccin rakt in i armen. Oddsen för svininfluensa har med andra ord minskat, vilket känns top of the morning.

Kort biografi med litet testamente. Thåström är tillbaka. Kanske inte bättre än någonsin men tillräckligt bra.

Plötsligt händer det...

Janne Andersson har i samförstånd med klubben beslutat sig för att lämna HBK. Det enda logiska beslutet. Jag tackar Janne för hans kloka beslut och önskar honom lycka till i framtiden. Nu hoppas jag att styrelsen ransakar sig själv och resten av organisationen. Ingen ska lura mig att Janne är den enda syndaren i HBK. In med proffsigt folk och en ny fräsch tränare. Satsa på talangutveckling och att fixa en ny/renoverad arena. Då tror jag folket hittar tillbaka, men HBK måste moderniseras annars är det snart bara korvätande och kaffedrickande pensionärer som kommer på matcherna.

söndag, november 22, 2009

Foppa rules


Rögle - Foppa 1 - 2. En häftig upplevelse. Måtte han hålla sig hel säsongen ut. Hockey live är bättre än fotboll. Det är bara att erkänna. HBK har mycket att lära när det gäller arrangemang.

torsdag, november 19, 2009

Ibland har man flyt...

Jag ska gå på hockey på lördag. Nej, det är inte Hammers. Jag ska faktiskt gå på elitseriehockey för första gången i mitt liv. I Ängelholm dessutom. Bill har fixat tickets till Rögle - Modo. Ska bli kul och när man sen möts av nyheten att Peter Forsberg gör ännu en comeback lagom till denna match kan jag ärligen säga att jag är hockeyfrälst. När man läser om Foppa kan man inte annat än slås av hans kärlek till idrotten och sin moderklubb. Man önskar att det var mer vanligt förekommande.

Julen står för dörren

Det känns som det var förra veckan, men det är snart ett år sedan man senast jämrade sig över att det snart är jul igen. Så nu är det alltså dags att oroa sig för släkt, vänner, julmat, julbord och framför allt julklappar igen. Men jag har bestämt mig i år för att försöka ha en positiv inställning till julen. Det går ju ändå inte att göra något åt att det faktiskt är jul. Så jag tar i år tjuren vid hornen och säger MERRY CHRISTMAS redan nu.
Hörde Not Forever med Popsicle på radion på väg till jobbet. Det var inte igår. Påminde mig om min makalösa indieperiod (1993-97) och för mig startade den nog med just Popsicle. Popsicle ersattes sedan av Oasis, Kent och egentligen allt som hade någon som helst koppling med indiepopen. Jag tröttnade så småningom och de sista som gjorde avtryck ur genren var The Verve. Drugs Don´t Work är fortfarande en jävligt bra låt. På den tiden trodde man att Oasis skulle regera i minst 20 år. Med facit i hand så är det ju bara Kent som överlevt med äran i behåll.

onsdag, november 18, 2009

Ingen svininfluensa - än...

Det blev en liten men naggande god febertopp i Trollhättan. Den försvann redan på morgontimmarna och redan till helgen var jag åter vig och gymnastisk. Tyvärr har jag så sjukt mycket att stå i på jobbet att jag ständigt kommer hem sent och därför inte prioriterar bloggen i den utsträckning som jag själv anser lämpligt. Därav min sena friskförklaring. Mitt testamente gäller dock om jag skulle springa på något annat virus av mer elakartad karaktär. Men just nu känner jag mig ganska frisk och svininfluensan håller jag stången med litervis med alkogel och flyr omedelbart om någon hostar eller nyser i min närhet.

Häromdagen fick jag hem en räkning från gymmet där de ville att jag skulle förnya mitt årskort. Jag blev först irriterad och tänkte att de snikna jävlarna försökte lura mig. Jag hade ju precis köpt nytt kort... Det visade sig att det var ett år sedan. Det visade sig också att jag inte varit på gymmet sen januari. Det tog två ångestfyllda dygn innan jag letade upp gymkortet, dammade av det och begav mig dit för att späka min dekadenta kropp. Nu har jag varit där två gånger och har därmed fått ner kostnaden per besök med 200 % detta året. Jag har fram till den sista november innan jag måste förnya kortet och jag räknar med att förbättra affären ytterligare.

onsdag, november 04, 2009

Ligger nedbäddad på hotell i Trollhättan.


Jag har lite feber och fryser som en hund. Det är inte utan att jag misstänker svininfluensa. Om det skulle vara så illa så vill jag bara tacka för den här tiden. Jag har haft bra liv bortsett från några tunga år i 20-års åldern som formade min bittra och ironiska inställning till livet. En inställning som i viss mån ändrades när jag blev farsa. Jag lämnar efter mig väldigt lite. Uterummet är nästan klart men det behöver målas. Min Tintinsamling och mina gamla vinyl-skivor ska William ha. Resten får min sambo. Jag vill helst att ni minns mig i min röda studentkostym. Ha det...

tisdag, november 03, 2009

Oväntat

Fritz blev farsa igår till en dotter. Vem hade anat det för ett år sedan?

Stort Grattis!

Töntarna

Kent gör det inte bekvämt för sig. Såg Skavland i helgen och det normala och fullt naturliga hade väl varit om de lirade singeln Töntarna som vevats rätt flitigt de senaste veckorna. Den är ju dessutom rätt bra även om jag inte är överförtjust i den alltmer syntdominerande stilen. Men Kent gör inte som alla andra. De lirar Svarta Linjen. Den är om vi utrycker oss milt inte lika radiovänlig och kräver nog ett antal lyssningar innan man inser dess storhet.

Nu gäller att lyssna in sig på nya albumet Röd. Kent är aldrig dåliga men det är som med all annan musik när man blir äldre, den berör inte på samma sätt längre. Innan kunde man sitta med en ny Kentplatta och analysera den i atomer. Sist det hände var Vapen & Ammunition. Sen blev jag gammal och trött.

Tak över huvudet

Jag tittar tillbaka på de stressigaste veckorna i mitt 35 åriga liv. Att kombinera ett för tillfället vilt galopperande arbete och hemmasnickeri är inte min melodi. Jag skulle behövt vara ledig i minst en vecka för att fixa uterummet på ett vettigt sätt från början. Nu var det inte möjligt så då återstod helgarbete och jag bad om bra väder. Jag blev inte bönhörd de två första helgerna och jag erkänner att jag var nära att kasta in handduken. Borra ner mig under täcket och hänvisa till svininfluensan. Men i helgen fick vi upp rummet och nu känns det som jag kan andas utan ett tons tryck över bröstet. Visst återstår det en del arbete. Men paniken är borta och nu kan man ta spackling, målning, slipning när helst andan faller på.

lördag, oktober 24, 2009

Regnavbrott


Givetvis ska det regna hela helgen när bygget ska starta på allvar. Nu är det ett heltidsarbete att skydda det nylagda golvet.

torsdag, oktober 22, 2009

Stenungsbaden Yacht Club


Ett tjusigt hotell med ett tjusigare annex. Jag fick inget rumsnummer utan sviten heter Black Magic. Kan vara den skönaste sängen jag sovit i. Det finns fördelar med mitt jobb.

tisdag, oktober 20, 2009

Stressmoment: det går inte snabbt...



Hypnotisören

Överallt hyllas han, Lars Kepler. Men jag vet inte. Jag läste Hypnotisören nere på Mallorca och visst var den spännande i början men jag hade nog högre förväntningar.

Det verkar som att författarna till boken velat efterlikna någon amerikansk film i psykotisk thriller-genren. För mycket piller och för lite realism. För mycket svårlästa dialoger och för lite skildring av den utredande polisen.