torsdag, oktober 04, 2007

Henrik Larsson

HIF förbluffar mig. De är totalt chanslösa i allsvenskan mot Gefle och Kalmar, sedan förlorar de med 5-3 mot Herenveen borta. Turbulens i styrelsen och en satans omsättning i truppen. Idag klubbade de ner Afonso Alves Herenveen med 5-1 hemma. Helt plötsligt är HIF med i UEFA-cupens gruppspel.


Köp in fyra försvarare och slå bollarna på Henke så kan det bli roligt.


Hur många mål har Henke gjort i de Europeiska cuperna?

ABC

Jag var på utbildning idag. ABC-utbildning. Jag hade inte ägnat utbildningen många tankar innan, men det blev en upplevelse jag inte förväntat mig.

  • A - Andning. Ungefär vad jag trodde det skulle handla om. Kyssa den där hemska dockan och sedan åka hem. Nejdå, nu har de ändrat reglerna. 30 snabba stötar i bröstet och sedan två långa kyssar. Sedan börjar man om igen. Glöm inte att hålla för näsan. På offret alltså.
  • B - Blödning. Ajdå. Min svaga sida. Jag gillar verkligen inte blod. Brandmannen (en riktig friskus) berättade den ena historien efter den andra om vad han varit med om i sitt 12-åriga yrkesliv. Det var sår i huvudet, sår i magen, sår på armar. Sår som man kunde kasta in hattar i. Sår som inte kunde hålla kvar tarmar. Sår som pulserade flera meter. Det var avklippta ben och armar. Efter ett tag var jag tvungen att avbryta och tala om att jag fått nog. Jag blev helt kallsvettig och förmodligen likblek. Stolen snurrade och jag önskade att jag slapp nästa punkt.
  • C - Chock. Jag började med denna punkt något tidigare än de andra. Hälsotillståndet kom efter allt snack om blod, olyckor och bränder. Till brandmannens försvar så kunde han knappast veta vilken stackars sate jag var. Jag svimmade ju nästan när jag skulle ta ett blodprov på en hälsotest på jobbet för några år sedan. Det grusade mina planer att bli blodgivare.

Förr var jag rädd för att det skulle hända mig någon olycka. Nu är jag mer rädd att någon annan råkar ut för en olycka och att de har den dubbla oturen att jag är först på plats för undsättning. En sak att blåsa liv i en gummidocka en annan sak att rädda någon stackare som blivit av med ett ben i en tragisk tågolycka.

onsdag, oktober 03, 2007

Zzzz...

På lördag hoppas jag kunna cementera segern i La ligas drömscore. Jag själv kan inget mer göra. Jag har fyllt mitt scorekort för året. Men kan jag sabotera för någon annan genom att trampa ner en boll, eller nysa i baksvingen så kommer jag att göra det. Jag vägrar dela prispengarna.

Zlatan gjorde två pytsar i helgen och ytterligare två igår i Champions League. Killen är inte bara arrogant, stökig och allmänt otrevlig. Han är också en av världens just nu vassaste anfallare. Vi borde vara stolta i Sverige.

Nu börjar huvuden rulla runt Finansmarknadsminister Mats Odell. När ska han själv lägga sig under bilan?

Liechtenstein borta. Så starkt kaffe finns det inte att man kan hålla sig vaken en sådan match.

Face the fact

Jag har skaffat Facebook... eller så heter det kanske inte. Jag har blivit med Facebook. Whatever. Jag begriper i alla fall absolut ingenting om Facebook. Vad är vitsen? Vad är poängen?

Jag är förmodligen förbannat mossig och otroligt konservativ men jag har faktiskt försökt. Jag har snällt svarat på de få som vill vara vänner med mig. Jag har till och med frågat några stackare om de vill vara vänner med mig. Jag har lagt in en ståtlig bild på mig själv som är till allmän beskådning. Jag har gjort några tafatta försök att navigera bland både det ena och det andra, men... jag fattar fortfarande inte poängen. Jag blir inte klok på vad som gjort Facebook så stort. Det finns ju inget revolutionerande med Facebook. Det enda som jag ser en poäng med är att så många anammat grejen, att man faktiskt hittar en försvarlig mängd gamla bekanta, om man söker litegrann. Men vad gör man sen?! Ska man sitta och smygtitta på varandras fotoalbum? Eller skicka någon konstig låtsaspryl? Nej, jag tror att jag håller mig till bloggen ett tag till. Här kan jag sitta och skriva för mig själv och skärskåda min navel utan att blanda in någon annan.

måndag, oktober 01, 2007

Det är måndagmorgon...

För drygt två veckor sedan var jag lite mer berusad än vanligt. Dagen efter lovad jag mig själv, dyrt och heligt, att ta det lite lugnare i fortsättningen. Ångesten var påtaglig och bakfyllan lång och påfrestande. Knappt hade bakfyllan lagt sig förrän efterdyningarna kom i form av halsont och allmänt risigt hälsoläge. I torsdags kände jag mig åter fri från alla åkommor och såg framtiden an. I lördags var jag åter tillbaka på brottsplatsen...

Det blev en skiva som folk sent ska glömma. Jag själv minns såklart föga. Som tur är har man ju rådiga vänner som dokumenterar friskt under själva händelseförloppet. Idag med kameror i varenda telefon ska det inte gå att däcka utan att eftervärlden ska kunna ta del av det.

Jag minns att jag mådde förbannat illa, när det var dags att gå hem. Min kära sambo med flera tyckte, helt rimligt, att det fanns bot på illamåendet. Men som de som känner mig väl vet, så kräks jag ogärna. Allra helst sedan jag är runner up på Ironman-titeln. Nu var det förvisso väldigt nära denna gången. En del tror fortfarande att jag fuskade på toaletten men jag kan garantera er. Jag spydde ICKE.

Eftersom man är en trasig själ och aldrig kan hålla sina löften, så ger jag helt enkelt fan i att lova bot och bättring. Blir jag någonsin kvitt den här bakfyllan så dröjer det förhoppningsvis innan jag tömmer buteljen igen.

För er som blev störda natten mellan lördag och söndag av diverse telefonsamtal. Jag kan bara beklaga. Jag hade förmodligen något viktigt spörsmål som skulle dryftas, men jag kan idag inte ange dessa angelägna ärenden. Det hjälper förmodligen inte men när man ringer folk på nätterna i min ålder är man en mycket sjuk människa.

Igår bevittnade jag den mest märkliga fotbollsmatch jag någonsin sett. En fullständig utklassning på Örjans Vall. Det borde blivit fem, sex kanske sju - noll. Det slutade noll - noll och säsongen är över. Gefle är det svagaste lag jag sett på Örjans Vall och ändå fick de en poäng med sig. Helt obeskrivligt.

Måtte Göteborg vinna. Jag står inte ut med tanken på ännu ett Djurgårdsguld.

torsdag, september 27, 2007

Mazda 3

Välkommen in i familjen.


Mazda 3 1,6 l diesel årsmodel: 2008



Farväl C2an

Idag lämnade en gammal vän mig. Vi skildes som vänner.




Tick tick BOOM

Kampen är över. Åtminstone tillfälligt. Vi vann. Vi är jag och mina vita blodkroppar. Vi hälsar att från och med nu ska försvaret mot såväl bakteriella som virusangrepp kraftigt förstärkas. Sömn, vitaminer, nyttigare kost samt motion skall bli ett vardagligt inslag. Dessutom skall intaget av alkolhol ytterligare reduceras. Vik hädan, alla sjukdomar!

The Hives är så j!%?a coola.

Lyssnade som hastigast på Winnerbäck och jag kan tänka mig att kapitulera en smula för den nya plattan. Samarbetet med Miss Li är lovande.

Ibracadabra! Zlatan leder skytteligan i serie A.

Fan vad gott! Det är fest på lördag...

tisdag, september 25, 2007

Sömnlös

Jag kunde knappt somna igår. Mitt samvete efter påhoppen på såväl Kent som mina vita blodkroppar var kanske inte helt rättvisa. Kent är ju fortfarande bra. Kanske rent av bäst men jag hade ändå väntat mig mer av en förstasingel på ett nytt album. När det gäller mina hårt kämpande vita blodkroppar som jag totalsågade igår och dessutom jämförde med HIFs backlinje, så tar jag tillbaka allt. Ni gör så gott ni kan. Jag litar på er. Det tjänar inget till att håna er med jämförelser med HIF:s icke existerande backlinje.

Kampen är förövrigt hård i halsen. Lymfkörtlarna är svullna som två golfbollar.

Kampen i allsvenskan är osannolik. Helt sannslös. Helt plötsligt ligger Göteborg eller Kalmar i vinnarhålet. Nästa omgång kan det vara Elfsborg eller AIK igen. Media klagar på att ingen vill vinna bucklan. Jag tycker det är roligt och förbannat intressant. 7 lag har en rimlig chans att vinna guld med fyra omgångar kvar. Det måste vara världsrekord.

måndag, september 24, 2007

Ett besök i framtiden

Okej, men de får fixa tapeterna annars får jag tokspel. Så sammanfattar jag besöket i vårt nya boende. Kommunen har förövrigt inte bestämt vad gatan ska heta, men det är ju ingen brådska. Vi flyttar ju in först om en månad. Här kommer ett litet axplock från lyan.

Japanen har anlänt

Bilhandlaren ringde. Bilen har äntligen anlänt från Japan. Då gäller det att snabbt skrapa fram pengarna.

Ingenting

HBK försatt sin chans att blanda sig i guldstriden i helgen. Jag är inte jätteöverraskad. Sedan Texas och Bahne blev långtidskadade har inte spelet varit sig likt. Anfallen är lite uddlösa. Med en skaplig poängutdelning tycker jag att en fjärdeplats är en rimlig prognos. Ikväll hoppas jag på AIK mot Djurgården. Som vanligt är ju oavgjort bäst.

Kent har släppt nytt. Det borde vara till stor glädje. För en vecka sedan höll jag på att såga dem totalt men beslöt mig för att lyssna några dagar till på Ingenting. Ibland tar det några dagar innan låten sätter sig men än har ingenting hänt. Den förblir en av de blekaste spåren Kent har släppt och med tanke på att det är förstasingeln så bådar det inte gott. Jag menar, här går man och väntar på en Kräm eller Music non stop och så får man Ingenting. Jag är besviken.

Ikväll ska vi få komma och hälsa på hos oss själva. I framtiden. Vi släpps in i huset för att kunna ta mått, ta foton och reka läget under 1,5 timme. Återkommer i ämnet...

Gräva

När jag inte själv har något projekt på gång så hjälper jag andra. En bekant har startat sitt drömprojekt och jag bistår givetvis med min expertis. Att jag också är grymt avundsjuk behöver jag väl knappast tillägga. Denna skapelse kommer när den är klar bli 9-10 meter lång, 5 meter bred och knappt 2 meter djup. Igår gjöt vi bottenavlopp i gytjan. Trots feber var jag lycklig som ett barn.

Sjuk igen

Min egen ständiga följetång, förkylning, fortsätter. Mitt imunförsvar måste vara norra Europas svagaste. Påminner starkt om HIFs backlinje. Såväl virus som bakterie använder mig som provkarta för olika infektioner. På ett år har jag knaprat penicilin två gånger, en gång för en hudinfektion, en gång för bihåleinflamation. Lägg därtill fem förkylningar och man snabbt räknar ut att de infektionsfria dagarna på året är i minoritet. Nu har jag fått någon form av halsinfektion. Farbror Doktorn kunde dock inte hitta några bakterier vilket fick honom att dra slutsatsen att det rör sig om ett virus IGEN. Det var förvisso ganska skönt att slippa piller denna gången men å andra sidan måste jag stå ut med den här golfbollen jag har i halsen varje gång jag sväljer. Åtminstone tills mina vita blodkroppar fått övertaget i kropppen. Med tanke på hur slöa mina vita blodkroppar är, så lär det väl dröja.

måndag, september 17, 2007

Var är spritpolisen när man behöver honom?

Det blev lite väl blött i lördags. Minnesluckorna är stora och flera till antalet. Jag vaknade med den där obehagliga känslan av att jag var smärtsamt pinsam kvällen innan. När jag betade av telefonlistan på morgonen insåg jag att känslan förmodligen var befogad. Ett antal, säkert nogrannt genomtänkta, telefonnummer hade ringts upp mellan 0300 och 0400 på söndagens morgon.

En gammal klassiker var det i alla fall. Hur ångestframkallande den än må vara. Vill tacka dem som tackas bör. Jag hade kul till jag vaknade...

Cigariller är farliga saker. Har ont i bröstet när jag tar djupa andetag. Hosta försöker jag undvika.

HBK tog en poäng igår. Ajsel gjorde mål. Bra match.

Golf är en av få damidrotter som jag aktivt kan titta på utan få allergiska reaktioner. Skidor och friidrott är en andra. Därför var det faktiskt väldigt trevligt att besöka Solheim cup på Tylösand i lördags. Gott om folk och god stämning.

söndag, september 16, 2007

Billy Jean

My god!!

Moberg tittade in. En särdeles god överraskning. Birgitte är nära nog höggravid. Hon höll sig tackoch lov nykter. Moberg däremot fick vi skicka hem i en taxi. Själv är jag fortfarande i god form efter en halv böj och en cigarill.

lördag, september 15, 2007

Hemma hos Fritz

Skriver för första gången på bloggen riktigt packad. Sitter hos Fritz och kör en gammal klassiker. Allt kretsar kring vin, kvinnor och sång. Allt är som vanligt. And I love it...!

Återkommer med rescensioner om kvällen.

torsdag, september 13, 2007

Digerdöden i dammen

Då var man torsk. Till och med lokalpressen vittnar om händelsen som förstört min sommar och ödelagt 12 års arbete. Jag köpte Koikarp i somras och hade dem i karantän under fyra veckor innan jag släppte ner dem i dammen bland alla mina andra fiskar. Allt såg ut som en solskenshistoria. En månad senare beslöt jag och en annan koifantast oss för att köpa fler på samma ställe. Dessa fiskar sattes också i karantän. Två dagar senare läser vi i tidningen att KHV utbrutit i Sverige för första gången. KHV är en förkortning på KoiHerpesVirus och är fiskens svar på människans HIV. Utbrottet hade skett på importfisk från Thailand. Här frös mitt blod till is. Fiskarna vi köpt var importerade från Thailand. En vecka senare dog de tre fiskar vi senast köpt i karantän och min koikollega skickade upp en av dem för provtagning till SVA. De konstaterade att det andra kända fallet av KHV i Sverige var ett faktum. Game over...

Sedan dess har länsvetererinärer tagit prover hos Åleds akvarium som sålt fiskarna och mycket riktigt kom smittan därifrån. Så till 99,9 % säkerhet simmar det omkring två smittbärare i min damm som dessutom smittat ner alla mina dyrgripar. Vänder jag mig till SVA kräver de nödslakt på samtliga fiskar och totalsanering. Låtsas jag som det regnar och gör inget väntar massdöd. Skulle, vilket gud förbjuder, någon fisk från min damm släppas i ett vattendrag smittas all karpfisk i naturen.

Mitt intresse för koi har av förklarliga skäl falnat en aning efter denna händelse.

tisdag, september 11, 2007

Upp till kamp

Ni kollar väl på SVT:s och Birros serie om 60-talet? Upp till kamp är klart sevärd. Om man tröttnar på det bländande skådespeleriet så kan man lyssna på det fullständigt lysande musiken.

Det stockade sig rejält i halsen efter att ha sett SVT:s dokumentär om Nicki.

Beckham med flera måste känna sig fett lurade av familjen som miste sin Madeleine.

Imorgon bitti... förlåt... I natt åker jag till Stockholm för ett möte. 16 timmar. Varav 10 på tåg...