söndag, december 10, 2006

Grattis Fuglesang!

Det var oväntat. Inte ens en litet moln kunde stoppa honom denna gången. Det är stort. Vi kommer sakna dig i loserklubben.

lördag, december 09, 2006

Sheffield U

Jag hade lyckats förtränga det, men det spär bara på mina fördomar om Wirmolas loserstämpel. Han spelade i Sheffield United under någon säsong innan han kom till Malmö. Jag tyckte hans meriter räckte gått och väl redan innan...


Här ses han till höger tillsammans med Hjalmar Öhagen, Magnus Bahne (finne) och Lennart Ljung. Fattas gör Tim Sparv (finne) som ansluter till truppen efter nyår.

Strypsex

INXS gjorde några riktigt sköna låtar i slutet på 80-talet och början av 90-talet.

16 lag

Nu är det bestämt. Det blir 16 lag i Allsvenskan 2008. Min fråga är; kan det verkligen vara kvalitetshöjande att ta upp två ängagäng till i allsvenskan? Det smärtar att jag för en gång skull inte tycker det direkt motsatta som Bengt Madsen.

För mitt kära HBK är det givetvis positivt. Åtminstone 2007, eftersom endast 1 lag åker ur allsvenskan. Men är det verkligen det svensk fotboll behöver? Risken är ju att det blir Häcken, Frölunda och Öis som går upp och det skulle borga för den tristaste allsvenskan sedan IFK Göteborg vann för sjätte (eller var det femte, vem minns...) gången i rad på 90-talet.

Norrköping jublar givetvis. Det så kallade storlaget har under de senaste åren gång på gång lyckats missa allsvenskan medan BP, Assyriska och andra storlag har tagit sig upp. Nu har de åter chansen när det krävs ett smärre mirakel för att misslyckas.

HBK bör ju klara sig kvar i högsta serien. Detta trots att de har värvat den notoriske vinnaren Jonas Wirmola till ledartrojkan. Wirmola stoltserar med den fantastiska tränarmeriten att under två säsonger ta två lag till en lägre serie. Som belöning fick han sparken från sitt förra jobb. Som lök på laxen värvar klubben två namnstarka finnar och en div2-spelare från norrland.

Igår släpptes säsongsbiljetterna för 2008. Köerna ringlade långa utanför kansliet som vanligt...

Fuglesang

Fuglesang är ju onekligen på tapeten dessa dagar. Igår skulle han som första svensk äntligen (efter sju sorger och åtta bedrövelser) få skjutas upp i rymden. Men som de flesta befarade så fick han än en gång stanna på jorden. Denna gången var han dock närmare än någonsin. Han satt startklar i raketen med 5 minuter kvar på nedräkningen. Snopet, men föga överraskande.

Men när det gäller rymdresor kan vi som stolta svenskar konstatera att Fuglesang varit närmast i norden. Ska vi ta det ännu ett steg längre, så kan vi likt Ulf Lundell påstå att "En missad spelning också är en spelning".

fredag, december 08, 2006

P3 Rockster

Jag är förmodligen den mest sentimentale, nostalgiske och notoriskt bakåtsträvande människa jag känner till. Idag är jag såld. Såld på P3 Rockster. Jag brukar lyssna på denna eminenta webbradio emellanåt men jag tycker det brukar vara rätt mycket skräprock annars. Idag däremot kan man nästan tro att det var jag själv som var DJ. Bara guldkorn. Metallica, Guns´n Roses, AC/DC, Iron Maiden, Bon Jovi, Ozzy och Motörhead. Allt från 80-talet. Magiskt.

tisdag, december 05, 2006

Underbett

Vet inte varför men senaste tiden lyssnar jag mycket på Sheryl Crow. Förmodligen är hon riktigt bra. Jag har tidigare bara stört mig på hennes underbett, men det slipper man se om man sluter ögonen. Bäst just nu är en gammal klassiker, Picture tillsammans med Kid Rock.

Ny musik just nu: I wish I was a punkrocker. Jag lär inte vara den första och inte den sista som hyllar den låten.

It´s something about christmastime...

Julen är barnens högtid och jag kan inte med bästa vilja påstå att jag är ett barn längre. Därför har julen, vartefter åren går, blivit alltmer svårdefinierat känslomässigt. När man var liten var det ju sanslöst kul. Endast ofantligt högt ställda förväntningar på julklapparna kunde röja euforin. Skulle brorsan få fler paketer eller något extra värdefullt så var ju det givetvis smolk i bägaren, men just julafton kunde man ha ganska stort överseende med rättviseöverträdelser. Minns särskilt en jul i mitten av 80-talet när morsan och farsan äntligen bestämt sig för att köpa en videospelare. Brorsan och jag fick varsin videofilm (Zorro och Robinson Cruse). Den obeskrivliga glädjen för något som idag är hur trivialt som helst gör en onekligen sentimental.

Snö på julen är vi ju inte direkt bortskämda med. Inte ens när man var riktigt liten kan jag minnas en riktigt vit jul. Det är regn och blåst som gäller på julen. Nej, jag har svårt att sätta fingret på varför jag numera distanserar mig till julen. Det är ju egentligen rätt mysigt med tända ljus, god mat, lite pyssel osv... men liktförbannat får jag ångestattacker med jämna mellanrum och om jag måste nämna en anledning så tror jag min stigande ålder är stenen i skon. Sitta där på julafton med alldeles för mycket tid att reflektera över ännu ett år som svepte förbi utan att man åstadkom något vettigt åt eftervärlden. Dessutom är man däst av alldeles för fet mat och alldeles för sött godis. Man känner riktigt hur ådrorna korkar igen i kroppen. Brr... inte konstigt att man har svårt att somna.

Nej, då är det skönt när juldagen nalkas och man kan ta sig en sjuhelsickes bläcka. Då är alla bekymmer försvunna och livet leker.

fredag, december 01, 2006

Julbord

Julbord med jobbet, en tragikomisk historia. Att man jobbat ett halvår på sitt jobb garanterar inte att man är en i gänget. Inte om man arbetar på min arbetsplats. Där krävs det minst tio år för nå någorlunda acceptans. För att nå någon form av beundran, krävs det 30 år och guldklocka. Är man relativt nyanställd och råkar fått högre lön än genomsnittet ligger du risigt till på julfester. Då får man höra sanningen och den är inte vacker. På min arbetsplats är det direkt livsfarligt att dyka upp på en julfest och ha någon form av personalansvar. Har du förkortningen C i din titel är du lovligt byte. Kommer man undan med en salivstänkande utskällning i ansiktet är man lyckligt lottad.

Fan, vad stinn i buken man blir av julmat. Tur att det är 23 dagar till jul...

Moneybrother. Så bra, så cool...

Henke i Man U. Dra på trissor. Det är stort till och med för mig som hatar Sir Alex och hans hejdukar. Frågan är vad Hedman säger nu när han får lite mindre uppmärksamhet i B-lagserien? Vad blir nästa? Ska Bjärred snöra på sig skorna och förstärka Liverpool? Brolin i Leeds kanske?

måndag, november 27, 2006

The End of Rocky D


Gud välsigne läkemedelsbranschen. Vad vore jag utan Ipren t ex. Äntligen börjar bastarden på halsen ge vika. Det är makalöst vad lite Stafylokocker kan göra på några dagar. Idag kan man åtminstone greppa kring bölden mellan tummen och pekfingret. I fredags däremot gick man definitivt säker mot strypmord. Då hade det behövts en tross till en atlantångare för att nå runt halsen. Skönt att man åter kan få på sig t-shirten utan att klippa upp v-ringningen. Påminde inte så lite om Pop-Eye the sailorman.

Stafylokocker är förädiska men det är onekligen småpotatis mot vad Putin utsätter sina avhoppade spioner med. Lite Polonium 210 i koppen och det sista man behöver oroa sig för är om man ska bränna sig på teet eller inte. Jag som tyckte Bondfilmerna var overkliga...

Jag besökte Stockholm i helgen och även om det inte riktigt var meningen att jag skulle ha en vit helg så var det mycket trevligt. Min gode vän och kollega (Smuckers) lät mig väl smaka av hans patenterade Björnströmare. Det var i sanning fantastisk burgare som borde gå att göra fin förtjänst på. Därför sprids inga recept här då profiten kommer i orätta händer. Allt jag kan säga är att firman med de gyllene bågarna är djupt oroade och letar efter lite Polonium 210 att förgöra patentinnehavaren med. För att eliminera risken mot matförgiftning rekommenderar jag Smuckers att anställa en munskänk. Finns billiga i den tredje världen. Fungerar dessutom utmärkt som städhjälp (snart avdragsgillt) och barnflicka. Skulle munskänken få sätta livet till finns det fler att tillgå. Latinamerika, Afrika, Asien och Östeuropa har mängder av billig arbetskraft.

Förövrigt såg jag Samen, en gammal vagt bekant figur från högstadietiden, vars minne jag mest bevarar eftersom Lage von Löfgren apropå Samen sa; "Han har avancerat. Han är numera chef för frysdisk fyra på Ica Vallås". Ibland är han obetalbar, Lage. På tal om Lage så ringde han i lördags och deklarerade att han såg fram emot Festivus. Nu vet jag inte hur stor uppslutningen blir kring Festivus i år. Men det kommer jag att ta upp i ett senare inlägg.

Peace!

fredag, november 24, 2006

Rocky Dennis

Jag trodde att jag växt ifrån problemet. Men icke. Jag antar att det är smickrande att jag fortfarande dras med ungdomsfinnar. Nu allt mer sällan, men tyvärr har den slagit till med full kraft idag.
Vi åkte upp till Stockholm igår för att besöka nära och kära. Samma morgon drabbas jag av en böld på halsen som är i storleksordningen "golfboll". Ett snabbt besök på läkarstationen gjorde att jag fick penicilin utskrivet med omedelbar verkan. Idag har golfbollen vuxit till storleken bandyboll och det börjar kännas otrevligt.

Helt klart är festligheterna i helgen, inte bara hotade utan omöjliga. Jag får suga på något alkoholfritt och proppa i mig piller.

Perfekt tajming...

onsdag, november 15, 2006

King of pop

Hörde att Michael Jackson skall uppträda på någon gala i London. Jag trodde att han gjort sitt till slut, men tydligen inte. Frågan är bara varför. Det känns som om Muhamed Ali skulle gå upp i ringen igen ungefär. Ingen av Jacksons fans vill väl se den stackars kraken med sönderskuret och översminkat ansikte, stappla fram i någon form av moonwalk. Med hes och pipig röst knysta fram någon gammal hit.

Någon borde tala om för honom att minnet av den unge Jackson förstörs av bilderna av den gamle. Killen var ju enormt talangfull men uppenbarligen så har någon glömt att dra åt alla skruvarna. Jag tyckte det lät som en vettig avslutning på boken om MJ när han bosatte sig på en konstgjord ö i Indiska Oceanen.

Själv försöker jag bevara minnet av Jackson med Beat It. Bättre än så blir det inte.

tisdag, november 14, 2006

Fröken Graf

Är det bara jag som får sura uppstötningar av Magnus Hedman. Denna fotbollens svar på Kicki Danielsson. Kan ni nämna någon fotbollsspelare som gått ut innan kontraktsskrivning och talat om att de fått ett erbjudande från en klubb? I direktsändning? Å andra sidan kan det bara hända i TV4. Kanalen som inte skäms för att ha med Scherman, Peppe Eng OCH Magnus Hedman i en låtsaskör med Lagerbäck och Lagrell. Vad hade de med skämtet att göra?! Kan någon tala om för mig vad Scherman hade med skämtet att göra??? Jag blir så fruktansvärt upprörd över kanalens självgodhet att jag knappt kan stava. Att Hedman givetvis skulle vara med ser jag som naturligt. Han hade säkert ställt upp även om det inte gällde att mima till låten. Starkt av honom att inte ställa sig och breaka. Har karln inte skam i kroppen?

Jag kan bara komma på ett skäl till att Chelsea skrev kontrakt med honom. De måste få procent på alla lösnummer kvällstidningarna säljer i Sverige.

Jag längtar till den dag jag slipper läsa om Magnus Hedmans liv och Ulf Larssons bantning på löpsedlarna.

Pokkers!

Jag har problem med Blogger. Bloggen vägrar ta emot bilder. Jag som tänkte göra mig själv till åtlöje genom att visa mina gubbaskor. Kan någon tala om för mig varför det inte fungerar?

POKKERS! Nu fungerar det bevisligen igen. Varför vill den inte visa mina skor? Ännu ett bevis på dessa skors abnorma utseende. De klarade inte ens Bloggers censur. Tony...

Här har ni förresten en Koi jag fiskade upp ur dammen när jag inventerade inför vintern. Den här bjässen tillbringar vintern på mor och fars altan.

Nej, inte i den behållaren...

torsdag, november 09, 2006

Den där Frans...

Nu börjar det närma sig gränsen då droppen får bägaren att rinna över.

Jag hör snart inget annat än om hur söt den där Frans är. "De där mörka ögonen", osv osv... Inte nog med att han jämt och ständigt lägger ut bilder på sig på nätet, nu är det filmvisning också. Där ligger han och ser allmänt oskyldig ut. Ligga där helt utfläkt på en skinnfäll som ett objekt. Tids nog kommer även han att bli väderbiten med gråa hår vid tinningen. Han borde tänka på vem han allierar sig med.

Gubbaskor

Fan, jag visste det! Jag skulle inte köpt skorna. För en dryg månad sedan besökte min sambo och jag metropolen Ullared där man gjorde av med en halv förmögenhet på diverse prylar. För mer info om det äventyret, var god läs oktobers blogg. En sammanfattning av dagen i Ullared kan närmast beskrivas som kaotisk men nog om det. Tidigare samma vecka hade jag tillbringat några dagar i Sundsvall på en hälsokurs. Av förklarliga skäl så hade jag vissa hälsorelaterade ting i färskt minne. På vägen till Ullared deklarerade jag dyrt och heligt för min bättre hälft att jag skulle börja ta dagliga promenader (när jag inte tränar). För detta ändamål behövdes ett par "gåvänliga skor". Eftersom man inte ägnat denna hobby särdeles mycket tid innan så var min kunskap om "gåvänliga skor" starkt begränsade. Min sambo talade om för mig att Eccoskor var mycket bra för ändamålet. Jag skrattade gott och hånfullt åt att bara nämna Eccoskor och undertecknad i samma mening. Min uppfattning om Eccoskor är att de ofta är bruna, har tjocka sulor och sitter på gubbar med krökt rygg.

Väl i Ullareds skoaffär nr 1: SkoBoo, hittade jag ett par störtsköna HellyHansen-skor som dessutom var tokbilliga. Enda nackdelen var att de inte fanns i min storlek vilket jag var nära att bortse från bara för att det var ett sådant kap. Min vägledare i ämnet hittade istället ett par bruna Eccoskor med hög sula som var dyrare men i rätt storlek. Jag vägrade givetvis att prova dem. Först... Sedan gick jag motvilligt med på att ENDAST prova dem.

De var ju faktiskt sköna. Väldigt sköna. Jag frågade givetvis om det var gubbaskor men det tyckte inte min sambo. Jag ställde samma fråga ett flertal gånger för att vara på den säkra sidan. Nej, nej. De var jättefina. Till slut slog jag till och köpte Eccoskorna med förbehållet att de ENDAST skulle användas när jag är ute och går.

På måndagen när kom till jobbet satt de på fötterna och första kommentaren var "gubbaskor" från en kollega.

TOONY! Jag är lurad. Hur lyckades jag fastna i fällan med sköna skor? Sköna skor är ju fula skor. TOOONY!

Idag har jag skorna på mig igen. Det är med skräckblandad förtjusning jag använder dem. Enormt praktiska men vansinnigt groteska.

tisdag, november 07, 2006

Hårdrock

Nja, titeln var mest till för att locka till läsning. Det erkänner jag, men det finns en koppling om än långsökt.

Idag vill jag slå ett slag för miljön. Aftonbladet och Expressen har ju helt plötsligt fått dåligt samvete och kör någon form av "trycknerinformationenihalsenpådem"-taktik för att få folk att ändra sina vanor. För mig som efterlängtat en miljödebatt en längre tid känns det bra om än väldigt sent. Jag anser att det borde varit den stora frågan i valet för några veckor sedan, men då hade varken Aftonbladet eller Expressen några som helst tankar på miljön. Hur som helst, bättre sent än aldrig. Frågan är om folk är beredda att ändra sina vanor för att stoppa den negativa utvecklingen i klimatet. Är vi beredda att ta bussen eller tåget istället för bilen? Jag är övertygad om att det krävs krafttag från statligt och överstatligt håll för att få folk att ändra sina vanor. En genomsnittlig västerländsk man tänker att det spelar ingen roll om jag slutar köra bil när alla andra ändå kör. Sant, därför måste alla miljövänliga alternativ sponsras och subventioneras för att stimuleras till användning. Det är ju vansinnigt att en miljöbil fortfarande är dyrare än en vanlig bil.

Nog med moralsnack. Dags att åka hem och byta ut glödlampor, sänka värmen, stänga av tv:n och inte diska med rinnande vatten. När ni ändå är i gång kan ni skänka 50 kr till Världsnaturfonden (WWF) genom att skicka ett SMS med texten "WWF" till 72900. Jag gjorde det igår och hade gått samvete hela kvällen. Fantastiskt.



Kopplingen då. Jo, en stor miljökämpe och en riktig hårdrockare är meterologen Pär Holmgren. Jag lyssnade på honom i somras när han var sommarpratare. En sympatisk kille. Fan, jag skulle behållt hockeyfrillan.

söndag, november 05, 2006

Kul Elfsborg

Kul att Elfsborg vann till slut. Det var de värda. Deras satsning har varit långsiktig och den har varit rejäl. En riktig arena och en bra organisation. Bra gjort. Samtidigt är det ett som vanligt när lag som inte hör hemma i de tre storstäderna vinner, ett dåligt betyg åt de så kallade storklubbarna i Sverige. AIK verkar ha fått ordning på sin organisation vilket bådar gott inför framtiden. De bygger ett lag och inte på stjärnor. Bra tänkt, men nu måste de ta nästa steg, etablera sig och bli ett lag för Europa. Malmö, Göteborg, Djurgården är ju bedrövligt dåliga på kontinuitet och långsiktighet. Jag hoppas att storlagen lär sig något av Köpenhamn. Mycket av deras framgång ligger i deras arena som de äger själva och tar intäkterna i från. Till slut måste man ju nämna HBK som gjort en usel säsong och som dras med ett driftsunderskott. Någonting måste hända. Arenafrågan är ett ämne som stötts och blötts i det oändliga men inget händer. Organisationen har länge varit bra men jag har påtalat det tidigare och gör det igen; det går inte att sitta och slå sig för bröstet och tala om vilken fantastisk förening man år efter år. Idag är klubben en klubb för inbördes beundran. En ljuspunkt är att man plockar in en B-tränare utifrån till nästa säsong. Att det är Jonas Wirmola känns väl inte sådär jättespännande, men han ska få chansen innan vi plockar fram sågen. Ekonomin i klubben håller inte många år till om trenden inte bryts med ideliga driftsunderskott. Ljungbergpengarna börjar tryta.

Bennet, öppna plånboken!

Igår gjorde man en gammal klassiker hemma hos Fritz. En halvböj klämdes, foton togs, datorn gick varm och det dansades i vanlig ordning. Till och med hantlarna var framme igen. Allt var som vanligt. Lite trött i ögonen idag men annars är man i hygglig form, faktiskt.

Till sist; jag var lite orolig ett tag men idag fick vi det bekräftat. Anders Svensson äter tacos...

onsdag, november 01, 2006

Jag trodde han käkade tacos...


Var han fått chipsröven i från råder det ingen som helst tvivel om...

Skoog eller Skock?

För er som var med när det begav sig: Igår såg/träffade jag en gammal klassisk figur från tiden då erfarenhet inte fanns med på meritlistan. Jag återkommer till personen ifråga, men först tänkte jag tillåta mig att frossa i nostalgi.

Tiden jag syftar på är högstadie- och gymnasietiden. Först högstadiet. Då handlade livet om i kronologisk ordning; spela fotboll, sitta och spana in tjejer på rasterna, lyssna på Iron Maiden, testa snus bakom sjukhemmet, käka chips i Gustens källare, köra moppe, komma över en flaska booze till helgen, dricka Cuba cola i Gustens källare, beställa skivor på Ginza. Under samma tid gjorde man sina första, riktiga, trevande försök som Casanova med minst sagt skralt resultat. Ganska kort därefter kapade jag större delen av min hockeyfrilla. Inte för att det hade någon omedelbar effekt på min dragningskraft hos det motsatta könet, men det har ett stort symboliskt värde. På den tiden fanns det inga mål, ingen framtid. Bara nuet. De enda planer som någonsin funnits var att bli fotbollsproffs och det förstår ju alla att sådana fåfänga planer var menade att grusas. Valet av gymnasielinje baserades endast på vilka andra som sökte samma linje och hur många tjejer det fanns på skolan.

Sedan kom gymnasietiden. Då handlade livet om mera booze, mindre fotboll, mera gym, solariebränna, ännu mer spanande på tjejer, Rocky Dennis, däckningar, Rodrigos flottkiosk, för stora kavajer, körkort och mycket ångest. Perioden som följde direkt efter gymnasiet var ju en själslig katastrof. Det var först då som man insåg att man borde haft en plan med livet. Vad vill man blir när man blir stor? Vilken fråga?! Första gången man verkligen tog frågan på allvar var man redan vuxen. Åtminstone myndig. Vilken ångest.

Kort sagt, livet var ömsom vin ömsom vatten.

Nu åter till personen i inledningen. Jag såg alltså en kille på gymmet igår som jag minns endast svagt från nämnda period. Han gick åtminstone i en parallellklass under högstadiet. Följande stödord kan sammanfatta mina fragmentariska minnen: Liknade Benny Hill och hade en hund med blå tunga.

Senare är han mest känd hos mig för en scen utspelad på Brogatan i Halmstad en sommar. En bekant (kallad Quint i sagorna) cyklar från stranden genom stan. Väl på Brogatan i centrum ser han Thomas Skoog (en gammal klasskamrat) en bit fram på samma gata. Deras blickar möts och med några meter kvar höjer Quint armen och de möts i en klassisk high five i farten. Inte ett ord utbyttes och frågan är om de pratats vid efter det heller. Sist jag såg Skoog var i TV när han var strejkvakt åt Komunal under deras strejk för några år sedan. Han gjorde ett kort utalande om deras uthållighet om jag inte minns helt fel.

Allt jag kan säga om honom idag är att han är sig lik, men att han förmodligen borde börjat på gymmet betydligt tidigare. En betydande kalaskula, ett klotrunt huvud och ett par pinniga ben dokumenterades.

En fråga som plågar mig dock är; Varför får jag för mig att han kallades Tom Skock? Kan någon hjälpa mig med det så är jag tacksam.