I väntan på Judas

Vi minns Gudrun. Daghemmen ringer och säger att vi måste hämta våra barn. Lite domedagsstämning i Halmstad. Än så länge regnar det bara.

6 goda år.

Tack för allt kära Hambovägen 4. Lycka till i fortsättningen.

Kommunen sa ja

Ett kuvert från kommunen låg i brevlådan igår. Efter tre veckors tystnad kom det glädjande beskedet om beviljat bygglov. Då återstår det att rita köket idag och några andra mindre saker innan slutbeställning. 

Vinden tömd

Etapp 1 avklarad i flytten. Tömma vinden. Ett riktigt skitarbete. Känns bra.

På tåget

Tjejen mitt emot på tåget halar upp två salamimackor ur sin väska. Tre skivor på varje. Som alibi har mackorna försetts med varsin gurkskiva. Rent teoretiskt skulle det kunna vara vanlig hushållsmedwurst men ganska snart sprider sig den omisskännliga doften av salami i kupén. Det kurrar i magen.

Hon har ett fördelaktigt yttre också och inte alls det typiska salamitjejsutseendet. Kanske därför jag sitter här förstummad. Hade det varit en lagom tjock medelålders man hade jag förmodligen stängt ögonlocken omedelbart.

Hur tänkte jag här?

Tjejer! Varför var jag inte hetast på stan i början på 90-talet!? Den här tröjan är ju makalös. 

Var bodde jag under den här tiden? Vallås äldreboende?!

Allvarligt. Ibland önskar jag att jag kunde resa 20 år tillbaka i tiden. Gå fram till mig själv, se mig själv djupt in i ögonen och säga; Skärp dig, för helvete!

Bredaxlad

Året var 1989. Jag hade hockeyfrissa, gick i nian och var smal som en sticka. Högsta modet var axelvaddar. Nu föll det sig så att alla hade skinnjackor vid den här tiden. Så även jag. På bilden nedan poserar jag i den autentiska jackan från 89. Det var denna jacka jag hade när jag färdades genom Vallås på min Limmo. Limmon (röd Suzuki K50 med effektljuddämpare) som fick sitt namn eftersom den var märkligt sänkt och hade en uppenbarelse som för vissa liknade en limousin. 

Numera ligger skinnjackan med de gigantiska axelvaddarna i en låda som jag vädrar varje gång jag flyttar. 

När lådan öppnas är det som att färdas drygt 20 år tillbaka i tiden. Man slås av två saker: storleken på kläderna och den fasansfulla klädsmaken. Generellt sett är kläderna i lådan fortfarande för stora. Då ska man ha i åtanke att jag troligen var nån cm kortare men framför allt 20 kg lättare 1989. Vissa kläder är så horribelt fula att man bara häpnar. Skinnjackan ligger på den bättre halvan. Likväl kan jag inte skiljas från några av klenoderna.

Värdigt

Dokumentären om Anna Lindh av och med Tom Alandh. Så bra, så värdig. En skildring av en engagerad människa och enorm drivkraft. Inte insmickrande och heller inte stötande. Inget större fokus på det hemska mordet utan på livet. 

Det alla undrar under filmen är hur det gått för hennes barn och med respekt för dem, funderade jag länge på hur Alandh skulle kunna stilla allas undran utan att avslöja för mycket. 

Med två rader i eftertexten fick man reda på precis så mycket som behövdes utan att inkräkta på deras privatliv. Strålande. 

Tvätta är min hobby

Vem hade trott det för 10 år sedan? Att jag skulle sköta tvätten i ett hushåll på 4 personer. När jag var 27 lämnade jag fortfarande en resväska med tvätt i veckan till morsan. Samma väska var givetvis packad med struken och vikt tvätt på vägen hem. 

När min fru flyttade in till mig på Kaptensgatan tror jag inte att jag hade varit nere i tvättrummet i källaren. Ett år senare blev jag förbjuden att gå ner där efter en incident där tvätten var kvar lite för länge, strömmen bröts och tvätten var fast i maskinen. Minns även en översvämningsincident som jag kände mig helt oskyldig till men som var väldigt traumatisk. Det kändes som jag höll på att vattenfylla hela källaren.

Numera har jag ansvaret för tvätten hemma. Jag har en genomarbetad strategi för såväl tvätt som torkning. Det behövs då behovet av att tvätta är oändligt i vår familj.

Idag var det skjorttvättning. En ny skjorta som jag använda för några veckor sedan på en alldeles för blöt kväll fiskades upp ur tvättkorgen. Skjortan vittnade om en något omild behandling en hård kväll alternativt ett nattskift i en kolgruva. Eftersom ångesten efter den kvällen fortfarande är svår att hantera väljer jag att tro på nattskiftet i kolgruvan. Hur som helst blev skjortan ren och det är jag mycket stolt över. Jag har fortfarande en del kvar att finslipa innan min tvättning når perfektion. Att tömma fickorna innan kläderna slängs i maskinen är en akilleshäl. En mobiltelefon, avsevärda mängder mynt och sedlar, en tub klister(!) och nu sist bilnyckeln, har tvättats med blandat resultat. Bilnyckeln verkar ha klarat blötläggningen vilket är anmärkningsvärt och definitivt hedervärt för Mazda. Det sparade mig åtskilliga tusenlappar. Mazda cx7 är kvalitet. Till och med när det gäller bilnyckeln visade det sig.

Nu när vi snart ska flytta till lägenhet igen med tvättstuga i källaren så kommer mina färdigheter att sättas på hårt prov. Tvätt-tider blir onekligen en utmaning.

Det är en historisk dag

Idag gick borren Åsa igenom Hallandsåsen. Efter 21 år. Folk gråter av glädje på gatorna. Folk har svårt att förstå att det är sant. Men det är det. Nu återstår bara några år innan tunneln är farbar för tågtrafik. Enligt prognosen är väl bäst att tillägga.

Ja och sen är Obama på besök i Stockholm också tydligen.

Måndag

Man vet att det är en jävla skitdag när man ser den elektroniska bilnyckeln i tvättmaskinen.

Mer film

Olympus has fallen. Mer Amerikansk än så här blir inte en actionrulle. Terrorattack mot amerikansk hjältepresident. Sevärd action men inte mycket mer. Gerald Butler, Aaron Eckhart och Morgan Freeman har gjort bättre filmer. 

Betyg: 2 starka Alfahannar

Zombies

Jag och frugan var på bio häromdagen. Vi firade bröllopsdag, så det blev barnvakt och sen ett romantiskt biobesök kl 1800.

Jag valde film och tog World War Z. För att Brad Pitt är med så att frun blir nöjd. Annars var jag helt obekant med filmen. Reklamen hade knappt hunnit sluta innan jag blev brutalt varse vilken typ av film detta var. En Zombiefilm. Jag hatar Zombies. Jag kan inte sova lugnt på flera veckor efter en Zombierulle. Filmen var på inget sätt dålig. Tvärtom var den bra. Temat känns dock igen väl. Filmen kändes som del 1 på I am a Legend. Den filmen orsakade samma spända käkparti hos mig som World War Z. Måste gnisslat tänder i en vecka...

Betyg: 3 starka Alfahannar

Borde kanske anat vad Z stod för, så här i efterhand.

Karlsson

Vad är det med Karlsson på taket som gör barnen helt förtrollade? Denna djupt självupptagne figur som utnyttjar Lillebror till diverse ärenden. Han måste ju vara extremt obehaglig att umgås med. Likväl älskar barnen honom. Obegripligt. William citerar honom och använder uttryck direkt hämtade från filmen från 70-talet.

Sen ska man ju inte döma folk efter sitt utseende men han är ju ful som stryk också. En tunnhårig mallgroda med en taskig fläkt på ryggen. Bara så du vet det, Karlsson. Jag har genomskådat dig.

39

Fyller 39 imorgon. Inte mycket att fira kan tyckas. Likväl går jag omkring de senaste dagarna och retar mig på att morsan inte frågat vad jag önskar mig. Oerhört enerverande. 

Sen tänker jag; Jag fyller 39. Jag borde inte bry mig. Men det gör jag tydligen. Nu retar jag mig lika mycket på att jag bryr mig om sådana trivialiteter. Måste skärpa mig. Bli en mognare, mer harmonisk människa.

Likväl, imorgon är det jag som hämnas när morsan inte får någon tårta...

Trätoffle-Roy

Såg Trätoffle-Roy igår. Det märks inte bara på mig att det är 24 år sedan jag gick på högstadiet. Man kunde räkna årsringarna på Roy också. Inte minst den påfallande brist på hållning som numera karaktäriserar hans gestalt satte ett djupt avtryck på mig. Bäst beskriver man hållningen som att han fastnat i övningen fällkniven någonstans på mitten och har inte kommit loss.

Här ska det bli hus

Då var det klart. I oktober flyttar vi från Hambovägen för en kort (nåvars) sejour på Brogatan inne i stan. Om ett år hoppas vi att vårt nya hus ska stå klart här ute.

Epoken Hambovägen kommer saknas. Det blir ett fint kapitel i memoarerna. Helt i klass med Kaptensgatan om än inte på grund av samma sak. Radhuset är alltså sålt även om det krävdes 9 visningar och ett krakelerande psykisk tillstånd innan bläcket fanns på pappret. 

Snart dags för kostomläggning

På Leifs Lounge igår. Sliten idag. Lunch på MAX. Har varit lite trött på burgers på sistone så jag tänkte ta nått lätt. Väl i kassan blev det Tripple Cheese och Cheese Fries med mozzarella sticks. Kanon. Cheese Fries rekommenderar jag inte någon som är bakis. Min mage har slagit bakut fullständigt av jalapenon. Den är starkare på väg ut än på väg in. Helvete!

Vigsel

Om det vore olagligt att vara bakis så får livstid i dag. Värsta på mannaminne. Största anledningen är ju uppenbar. För mycket dricka. Otvivelaktigt. Jag lär mig aldrig. Men den extrema huvudvärk jag haft idag lastar jag helt och hållet rödvinet. Jag klarar inte av det. Det är nått i rödvin jag inte tål. Inga tabletter i världen har hjälpt idag. När man börjar knapra på receptbelagda utan att det släpper då kommer paniken. Minsta lilla ljud känns som ett skruvstäd runt mitt huvud. Om jag hade fått sådan huvudvärk av all booze hade jag blivit helnykterist omgående. Inget är värt att plågas på detta vis.

Förövrigt var det ett bra bröllop igår. 

Det blir inte bättre

Ray. Filmen om Ray Charles. Filmen som får Mr Hyde att böla konstant 2,5 timme. Den har allt. Varje gång.

5 Alfahannar.

Dags att torka tårarna och gå och lägga sig.

30 mil är långt

738:e plats.
Tid: 8:26

Det var årets Vätternrunda för min del. En stor besvikelse.

Förra året nådde jag 512:e plats och tiden 8:19.

Stark vind och dålig starttid får ses som den stora anledningen till att vi inte putsade förra årets tid. Samtidigt har jag inte varit i samma form som förra året. Å andra sidan var jag frisk denna gången.

Direkt efter loppet kändes det som att jag har gjort mitt runt Vättern. Ett par dagar har gått och känslan har blandats med en viss revanschlusta. Vi får se i augusti när det är dags att anmäla sig om det blir något 2014.

2 kg

Det återstår 2 kg. Om två veckor kör jag Vättern.

Status: 70 kg

Städa

Vi skiter i att flytta. Har aldrig haft så rent som nu. Det här med homestyling har gått för långt.

Så kom då våren

Som vi har väntat. I lördags var det dags. Hallandsloppet och riktig försommarvärme kom samtidigt. Kvällen innan hade jag ställt in pga förkylning men att vakna upp till fågelkvitter och ljumma vindar fick mig att piggna till.

Landade årets runda på 2.36. Drygt 8 min efter segraren. Det blåste en del. Benen var spaka och krampen kom efter 7 mil men ett hyfsat dagsverk var det.

71,2

Liket lever. Men det går väldigt tungt. 6 veckor kvar och 3,2 kg. De senaste 6 veckorna har jag gått ner 1,4 kg. Det ser ju inte jätteljust ut.

Amatören

Sådär ja... Nyss installerat mig på Öresundståget mot Göteborg i den tysta avdelningen. Började morgonen med en värktablett i förebyggande syfte.

Det är inte ofta nuförtiden men ibland är även jag på fest. I lördags var jag på 30-årsfest. Fick utan några som helst meriter sitta till bords med kvällens värd. Det var ca 60-70 inbjudna gäster, band, god mat och mycket dricka. Min fru hade fått uppdraget att leda kvällen som som någon form av toastmaster. Så jag fick klara mig själv. Det där sista gick väl sådär.

Bakgrund: tidigare under dagen cyklade jag 9 mil i hårt tempo. Kände mig en aning sliten när jag anlände festen när jag omgående fick ett glas mousserande vin i min hand. En halvtimme senare tömde jag mitt tredje glas. Ytterligare en timme senare hade jag dessutom fått i mig okänd mängd vitt vin, rött vin, snaps och lite mat. Sen fick jag reda på att kvällens värdinna skulle hyllas och att min grupp bestämt sig för att uppträda med någon synkad dans. Då hällde jag i mig lite till för att bli lite bättre synkad, så att säga.

Jag minns dansen, jag minns att den inte var helt synkad. Åtminstone inte med övriga. Jag minns några tal om än väldigt grumligt. Sen minns jag hur dimman tätnade och jag hade fasligt svårt att prata, tänka, hålla ögonen och huvudet uppe. Fick rådet att ta en nypa luft vilket inte hade avsedd effekt. Sen sviker minnet mig igen.

Har fått kvällen återberättad av min kära hustru som utan mild ton förklarade att jag sov vid bordet under födelsedagsbarnets chefs tal. Jag vidhåller dock att så icke var fallet, då jag minns fragment från detta tal.

Innan midnatt låg jag och sov prydligt i min egen soffa. Där jag också vaknade något överraskad kl 6 på söndagen utan minnen om hur jag hamnat där. Det var dock inte svårt att sätta ihop tillräckligt av pusslet för att den begynnande Ågren jag genast kände när jag slog upp mina svidande ögon, skulle tillta markant.

Slutsats: Amatören är tillbaka som om tiden stått stilla. Kreidlers fest i Ängsgårdslokalen, Stebes skolavslutningsfest, Jockes kräftskiva, Tsokkos Holliday Ayia Napa och Kaptensgatan 4. Några av de kända slag som Mr Hyde har utkämpat och förlorat. Nu lägger vi till Söndrums Folkets hus på den listan.

Vårens grillpremiär

Då var den avklarad. Grillpremiären. Sedvanligt brändes Hallomin till kol och burgers fastnade i gallret. Man behöver tre-fyra gånger innan man har rätta handlaget för Webern.

Såja!

Jag har hittat receptet. Ett kexchoklad innan man går och lägger sig och ytterligare ett halvt kg borta.

Status: 71,5 kg.

Påskfrossa

Påsken 2013 var nästan lika trist som på 80-talet. Brakförkyld hela helgen och ingen som kunde tycka synd om mig eftersom min fru behövde all hjälp hon kunde få med ett nyopererat knä. En långhelg helt utan träning och ändlöst med godis. Varför detta enorma behov av att ge bort påskägg fullproppat med godis? Helt obegripligt. När jag dessutom är oförmögen att låta bli påskäggen så är katastrofen ett faktum.Mycket av påskgodiset är ju inte ens gott?! Varför måste jag äta det? Varför? Lägg till de sedvanliga chipspåsarna, hamburgarna och pepsin så har vi norra europas sämsta samvete på annandag påsk.

Jag har inte vågat ställa mig på vågen förrän idag och jag fick en smärre chock. Jag hade gått ner i vikt. Här kämpar man vecka efter vecka med träning och snål kost. Man ligger och pinar sig till sömns med kurrande mage men ingen viktnedgång. Sen frossar man i en vecka helt utan kontroll och definitivt utan träning. Då belönas man. Mycket märkligt.

Status: 72 kg (71 kg på gymmet!)

Kul att se Queen of flott igen. Drar lite på smilbanden när jag tänker på att hans äldste son har goda förutsättningar att en dag ta över tronen. Vesuviokungen. Till sommaren måste Gurkans kebab testas. Det är ett riktigt mandomsprov.

Jag får inte vara med längre

William kollar på film och Julia har lagt beslag på min telefon. Jag behövs inte längre.

Det här med vinter känns helt ute nu

Vaknade upp till -14 grader och snö idag. Prognosen för nästa vecka visar snöstorm. Ingen dag under de närmaste 10 dagarna visar plusgrader.

Ska det vara så här? Var det verkligen detta vi kom överens om? Så här dags ska vägarna vara sopade, tjälen gått ur jorden och första grillning vara avklarad.

Nu får man vara glad om batteriet på bilen håller. Man borde få stämma någon för inställd vår... Vem är ansvarig?

Vågen och jag är inte överens

Min nya våg vägrar att gå mig till mötes. Jag har idag tröttnat på vågens tjat och helt sonika tillbaka till min gamla våg. Den har uppenbart saknat mig och var vänlig nog att delge mig sanningen. Alltså den sanning som rimmade bäst med mitt mål. 72,2 kg.

Min nya våg däremot vill inte gå under 72,6. Eftersom den nya är den officiella så står jag kvar och stampar på samma vikt. Fan!

En önskan

Jag anhåller om en kräkfri natt. Tack på förhand.

Silverado - en underskattad western

Ligger hemma och tycker synd om mig själv. Julia är sjuk och det blev ingen kväll på Pio som planerat. Linda och William är i Stockholm och det är inte mycket på tv. Men Tv4film lirar Silverado. En gammal westernklassiker. På något vis kommer man undan med en rätt risig film bara det är en western. Älskar cowboys. Allways have. Silverado får 3 Alfahannar. Starka.

Måste leta upp mitt cowboybälte. Det jag erövrade på Mårtenssons en gång i tiden.

Bästa inlägget någonsin!

Ha ha ha! Skrattade gott och länge åt mitt eget inlägg i natt. Det bästa jag gjort. Präglat av sömnlöshet, uppgivenhet, egoism och ren skär fruktan för att kräkas. Min personlighet i en mening.

I skräckens väntrum

Julia utövar kaskadkräkning i vår säng. Alltid lika mysigt när vinterkräksjukan slår sina käftar i de små barnen. Jag tycker synd om dem i fem sekunder sen börjar jag oroa mig för egen skull.

Stolt

Williams fascination för Tintin gör mig lite extra varm i kroppen. Att kolla på Tintin tillsammans är en dröm jag haft länge och med Williams filmkonsumtion infrias den drömmen ofta.

Mellanvikt

Så ska en slipsten dras!

Vågen har vägrat visa under 73 kg i en dryg vecka men nu! Nu är vi nere på 72,6 kg.

Firar vi med burgers i kväll.

Flugornas herre

Det är tisdag. Det var fest i lördags. Mr Hyde dök upp.

Varje cell i kroppen vrider sig i plågor fortfarande.

Vaktmästaren i magen knackade precis på vd:ns dörr och förklarade att om det är så att jag vill ta livet av mig så finns det snabbare sätt. Han förklarade vidare att de jobbar febrilt med att reparera i maskinrummet men att det tar tid. Han beskrev det som att en tsunami av alkohol. Kortslutningar och mekaniska skador. Han hade fortfarande inte full överblick över skadorna. Han hotade med att säga upp sig om inte ledningen genast tog tag i saken. Problemet är som vanligt Mr Hyde. Trots att han sedan länge är uppsagd på grund av personliga skäl dök han upp på arbetsplatsen i lördags och var direkt orsak till förödelsen. Mr Hyde är opålitlig, oansvarig och fullkomligt likgiltig för de konsekvenser hans agerande orsakar. Detta är känt sedan länge. Likväl lyckas Mr Hyde vid obevakat tillfälle alltså återigen ställa till stora besvär. VD:n konstaterar moloket att man sedan en tid arbetat hårt med frågan men att man i lördags brustit i rutinerna. Han kommer tillsätta en utredning och återigen förklara för Mr Hyde att han inte är önskvärd på arbetsplatsen.

Setback

Aj aj aj. Årets första steg tillbaka. 73,2 kg.

Långt eller kort?

På fredag ska jag klippa mig. Inte jätteupphetsande kan tyckas. Men det vållar mig visst huvudbry både bildligt som bokstavligt talat. Jag har inte haft så långt hår sen högstadiet. Jag fick väl någon bohemisk snillrik idé i somras om att det är lite intressantare med långt hår. Tycker fortfarande att det är intressant. Inte minst på grund av den uppmärksamhet det får när en man som närmar sig 40, helt plötsligt ändrar frisyr. En aldrig sinande källa till diverse omdömen.

Nu är alltså frågan inför fredag. Långt eller kort? När jag stod framför spegeln igår kändes det som valet var lätt. En trött, sliten, lätt grånande gubbe med långt stripigt hår känns inte så fräscht. Ändå tvekar jag in i det sista. Jag trivs ju när håret slänger. Det är ju rätt fräckt att dra handen igenom en svettig kalufs. Det är onekligen lite mer Rock N Roll med långt hår. Det är det närmaste jag kommer.

Still master of My domain

Drygt 48 timmar efter att William spydde har ingen annan spytt. Är man utom räckhåll för Montezumas hämnd? Vågar inte ta ut segern i förskott.

72,9 kg. Vet inte om jag ska vara glad över det eller skämmas över mina tår... 5 kg kvar.

Inget är som väntans tider

William spydde precis. Stackaren. Lika förvånad som alltid. Nu ligger vi andra och tittar i taket och väntar. Vem spyr nästa gång? Blir det William igen eller nån av oss andra? Vinterkräksjukan...

Jag abdikerar

Jag har sen tidernas begynnelse varit King of Flott, men nu inser jag att jag är ifattsprungen och passerad med hästlängder. King of Flott är Gurkan på Kärleken. Hans Kebabhak har inte funnits i Halmstad mer än ett par månader men ryktet om dess förträfflighet har inte undgått mig. Idag var det dags att testa hans kebabrulle. En timmes väntan utanför en sunkig kiosk på Kärleken i bistert vinterklimat tillsammans med diverse byggarbetare modell XXXL. En volymiös Gurka arbetade för högtryck för att få ut kebabrullarna genom luckan. Till slut fick jag min. Den kommer överleva helgen. Jag har lätt tre middagar på en rulle för 69 kr. Den som lyckas trycka ner en sådan utan att spy eller dö är definitivt King of Flott. Jag var som sagt inte i närheten. Kebabrullen var mycket välsmakande så jag förstår att ryktet spridits fort, men storleken är sjuk. Det borde stå familjekebabrulle på menyn.

Så Lo Stivale, New York och Bäckagårds Pizzeria. Ni spelar inte ens i samma liga som Gurkan.

Skotskt mod

När Sverige spelar mot stora fotbollsnationer blir det numera alltid målfester. Hamréns taktik verkar gå ut på att chocka de oftast mer meriterade lagen med ett vansinnestempo. Underhållande, ja. Problemet är att Sverige inte klarar av sitt eget tempo. Ständiga bolltapp av centrala spelare på offensiv planhalva gör att vår något stappliga backlinje ställs inför enorma påfrestningar när Messi mfl ställer om blixtsnabbt. Detta kan ju inte fortsätta. Det måste finnas ett alternativ mellan Lagerbäcks skyttegravskrig och Hamréns huvudlösa offensiv. Någon som kan kombinera mod och glöd med en smula realism. Hamrén håller på att ombilda Sverige till Skottland. I Skottland är alla fotbollsspelare huvudlösa, heroiska losers.

Var någonstans finns alla svenska anfallare förresten? Bytet Ibra, Ranegie kändes inte jättekul. Står hoppet till Guidetti? Det är långt till Brasilien...

Viktstatus: 73,2 kg

Veckans fiende nummer ett

Så länge SVT sänder Game of Thrones på måndagar så stillas den värsta måndagsångesten.

Januari - världens längsta månad

Imorgon är den över. Månaden som aldrig vill ta slut. Månaden som känns som en egen årstid. Månaden som känns som en hel istid. Denna mörka, bistra, sorgsna tid på året när det verkar som inga kläder är varma nog och tiden tycks stå stilla. Det eviga skrapandet på bilrutor med stelfrusna fingrar under tonerna till trötta, frusna barn som vill till dagis. Minuterna blir aldrig längre än när man står och väntar på tåget på en vindpinad perrong i januari. Det är aldrig längre mellan två löner och det spelar ingen roll hur mycket pengar du tjänar. Lönen är alltid slut innan den hunnit in på kontot.

Jag har hunnit med två förkylningar denna månad och varit frisk däremellan. Julen känns lika avlägsen som midsommar och Thailand är nu bara ett grumligt minne. Vik hädan, du mörka januari! Imorgon är det fredag då firar vi in februari. Världens kortaste månad.

Global uppvärmning?

Det verkar vara väldigt komplicerat med växthuseffekten. Just nu upplever jag att Sverige är kallare än någonsin. Känns snarare som vi närmar oss en istid än en global uppvärmning. Tyckte igår att jag kunde skönja inlandsisen i Vapnödalen. Åtminstone kände jag polarvindarna.

Träning på cykel känns inte aktuellt. Till och med att gå ut i uterummet för att cykla på trainern bär emot något enormt. Jag kan tänka mig vår och isfria vägar vilken dag som helst nu.

Status: 73,8 kg

Testikelbloss

Fy fan! Stenlunga imorgon...

Midvinterns köld är för svår.

Trots vintercykel blir det ingen cykling denna helgen. Det är för kallt. Satan vad man kan frysa på en cykel. Ibland är jag rädd att tänderna ska gå sönder när det skakar som värst.

Men då får det bli cykel i uterummet. Inte jätteinspirerande. Men fullständigt nödvändigt.

Status: 74,2 kg

Migrän - Huvudvärkens elaka kusin

Vaknade i ett töcken imorse. Låg helt still, väl medveten om att minsta rörelse kan kännas som eldar innanför pannan. Sakta och försiktigt försökte jag känna efter om skruvstädet som mitt huvud suttit fast i sen igår lossat sina kraftiga käftar.

Det verkar ha släppt. Åtminstone lite. Åtminstone tillräckligt för att jag ska våga resa mig långsamt utan att kräkas vilt på golvet. Panocoden jag lyckades svälja inatt verkar ha gjort sitt arbete väl. Endast fragment av den stränga huvudvärken kan skönjas i det grumliga medvetandet. Sträcker mig darrande mot telefonen för att stänga av den desperata väckarsignalen. Det blir till slut tyst. Det snöar tungt utanför fönstret och det är en timme till tåget går. Fortfarande vågar jag inte lita på att djävulens käftar släppt mig men det är hög tid att utmana ödet. Dags att åka till jobbet.

Gobbaben

Årets första cykelpass utomhus avklarat. Det var en aning hasardartat imorse innan isen smälte. Kallt givetvis men framförallt tungt. Drygt 11 mil på över 5 timmar inkl lunch på MAX i Falkenberg. Benen kändes som överkokta korvar, redo att spricka vilken sekund som helst.

Gott att det är över.

Kreativ

Vad gör man om man inte är nöjd med vad vågen visar?

Jag köpte ny våg. Jag tog mitt nyårslöfte på största allvar och gjorde en rivstart på bantningen. Förutom ett litet mindre missöde på nyårsdagen då jag smet inom MAX och svingade en Triple Cheese. Annars har det varit soppor, pulver och kite träning som gällt. Tills idag då jag tog tjuren vid hornen och köpte mig en våg. Den verkar oerhört bra. Hade tappat nästan 3 kg på lika många dagar. Låt vara att jag hade kläder på mig förra gången men jag gillar redan vågen.

Status: 74,8 kg

Nyårslöften

Helvete. Har förstört resten av kvällen med att ställa mig på brorsans våg. Förvisso med kläder men 10 kg ska bort på knappt ett halvår.

Optimismen flödar inte för tillfället.

Happy New Year...

Status: 77,7 kg

Kan inte sova

Slår ihjäl några minuter mitt i natten med ett boktips. Ogillar skarpt sömnlöshet och jag har sällan sådana problem men just nu ligger jag i mörkret med uppspärrade ögon och tänker "helvete, jag behöver sova. Snart vaknar ungarna och för ett satans liv."

Vad kan vara mer sövande än ett boktips? Jo ett boktips från någon vars starkaste litterära upplevelse fortfarande är Tintin och som har lyssnat på fler böcker än han själv läst.

Om man har ungefär den erfarenheten av böcker och dessutom gillar när det blir lite kusligt, då kommer ni gilla mitt tips.

Sandmannen av Kepler. Den fjärde boken i serien om den finske polisen Joona Linna. Alla böckerna är klart läsvärda (den andra en aning sämre) men Sandmannen är påtagligt läskig. Den har alla filmiska attribut för en klassisk ståpäls. Ju mer man lär känna den kärve Joona Linna, desto mer vill man veta. De brutala mord han utreder får mig ofta att tänka på filmen Seven av David Fincher. Jämförelsen är på gott och ont. Mest på gott men samtliga böcker har ett problem. Flörten med Hollywood. Sluten på böckerna är i mitt tycke onödigt våldsamma. Ofta tenderar de att bli överdrivet blodiga och det i sig stör mig inte men det blir trovärdighetsproblem.

Skit i vilket. Böckerna och framför allt Sandmannen är likväl så in i helvete bra att jag under semestern rev av den på några dagar trots ständiga avbrott av barnen. Några nätter fick jag sluta läsa för att jag blev mörkrädd. När boken var slut infann sig en märklig tomhetskänsla. Jag ville genast börja på nästa bok.

När kommer den?

OBS! Har ni inte läst de tre första ännu, så börjar ni givetvis med Hypnotisören. Annars blir det tokigt...

God natt!

God Jul

På min blogg är jag alltid julvärd.

Från oss alla till er alla, gott nytt jul.

Driving home for Christmas

Hemma från Thailand igen. Igår var det dags för julklappsinköp i extremt komprimerad form. Alla på en dag. Då är Väla stället att besöka vilket vi inte var ensamma om. Det gick dock förhållandevis bra och vi vände hemåt med full bil.

Passar på att önskar alla en god jul.

Min son och jag

I en dryg vecka har jag sagt till mig själv att det inte blir någon mer utlandsresa förrän William är tonåring. Vi har haft våra duster den här semestern. Jag har inte gått vinnande ur någon, tror jag.

William konstaterade redan på flygresan ner att han ville hem. Det höll i sig några dagar. Nu ska vi åka hem men nu är han inte lika angelägen längre. Där är vi lika. Denna ständiga hemlängtan. Tryggheten.

Det finns alldeles för mycket av mig i William. Ändå är han så mycket bättre i allt. Mina nervösa, kontrollerande personlighetsdrag och hans spontanitet och temperament är en explosiv blandning. Problemet är att han är fyra och jag snart 40. Det är jag som måste skärpa mig. Så om du läser detta nån gång, William. Förlåt. Jag är en grinig jävel som har svårt att släppa kontrollen.

Nu åker vi hem och fortsätter bråka där istället.

Stilla nerverna

Idag blev det kortslutning i nervknutarna när William beslutade sig för att springa och gömma sig vid ett obevakat tillfälle. Eftersom jag var närmast närvarande kan jag intyga att det var ett ögonblicks verk. Sen var han borta. Uppslukad.

Jag tänker inte gå in på paniken som efter ett tag drabbade mig men efter ett gäng vääääldigt långa minutrar och några hjälpsamma medmänniskor hittades han på en damtoalett.

Fick lugna nerverna med en Cosmopolitan efteråt.

Den pojken kommer ge mig många gråa hår.

En ny dag i paradiset

Idag regnade det i Khao Lak. Så in i helvete. Trodde inte att jag skulle frysa här men nu har man vant sig vid den fuktiga värmen och blir det helt plötsligt under 30 grader och regn då huttrar jag som en blöt byracka.

Börjar faktiskt känna en viss mättnad på käket här nere. Saknar mina matlådor med pasta till jobbet. Jobbet saknas inte än men jag anar en viss nyfikenhet bakom min lata fasad. Mest saknar jag träning. Märkligt med tanke på hur lite jag rör på mig hemma nuförtiden. Men den senaste veckan har pulshöjningarna framkallats av barnskrik och solbrända axlar och jag tror aldrig jag varit över 100 i puls. Lägst var det definitivt när jag fick massage vid stranden igår. Idylliskt när det enda man hör är vågbruset. Så i morse var det dags att bryta lättjan. Därför gick jag till hotellets gym. Men jag har fysik som en burhöna nuförtiden. Fy fan, så deprimerande. Inte undra på att man undviker gym nuförtiden.

Toppförsök lyckades

Efter sju sorger och åtta bedrövelser nådde vi Khao Lak i onsdags. Det var dock på håret då en snöstorm drog in över Arlanda strax efter vi lyfte. Väl framme i Thailand var samtliga fysiskt och psykiskt utmattade
. Då hade vi varit på resande fot sen söndags lunch. Det är en trip jag inte längtar efter att behöva göra om. Barnen var tappra men några rejäla utbrott blev det.

Hotellet är en skapelse helt i min smak. Alla livets nödtorft finns till hands. Dessutom levereras allt med stor vänlighet, vilket jag tränar mig själv att bemöta. Vädret är så klart perfekt och jag gick snabbt från svenskt novemberlikblek, via chockrosa, till tomatröd. Näsan ser flådd ut. Very bad... Detta trots att jag i det närmaste undvikit solen i två dagar.. Tyvärr är ju skuggan nästan lika brännhet som solen så jag tillbringar större delen av tiden i vattnet vilket inte gynnat nacke, rygg och näsan. Jag hade gett 2000 Bath för en Sombrero just nu.

Jag tog mig också friheten att på tax free köpa en liter Hot N Sweet. Konstaterade snabbt varför jag fick magkatarr den där gången på Playa de Ingles. Den är förrädisk. Luktar hostmedicin men smakar Lakritzshot. Gott nog.

Toppförsök misslyckades

Vi är kvar på basläger 2. Etapp 2 (sollentuna - Arlanda) gick bra. Men etapp 3 hann aldrig börja då planet hade tekniska problem. Efter 2,5 timmes fakirträning i ett ökenhett charterplan som står still vid gaten fick vi kliva av och checka ut allt bagage för att till slut ta in på hotell Clarion. Fint hotell men jag hade uppskattat det mer om det låg i Thailand. Kidsen var av förklarliga skäl inte helt nöjda när vi mitt i natten tvingas väcka dem och vi inte var framme.

Nytt försök kl 13. Då gör vi nytt toppförsök.

Fick tag på en veterinär som skrev ut ögonsalva utan att titta på ögat förresten. Alltid något.

Basläger 1

Etapp 1 mot Khao Lak är avklarad. 6 timmars bilfärd från Halmstad till Sollentuna är genomförd utan större missöden. Snöiga vägar och rejält kallt men William höll humöret uppe till Skeppshult. Aldrig har Nissastigen varit längre.

Väl framme i Sollentuna konstaterar jag att mitt vänstra öga genomgått någon form av förvandling under resan norrut. Från blått till illrött. Inte ens fotoshop med redeye reduction skulle hjälpa mig vid en fotografering. Hoppas en god natt sömn på en bäddsoffa tillsammans med resten av familjen kan bota. Två veckor i tropisk värme med mycket bad lär väl knappast vara optimalt vid en ögoninflamation annars. Kanon... Blir cyklop även i poolen.

Zed is dead, baby

Lite film igen.

Såg Skyfall. En sevärd men för lång Bondfilm. Första halvan en vanlig Bondfilm, andra halvan en blandning av Home alone och Sagan om Ringen. En något överraskande blandning.

Betyg Skyfall: 3 Alfahannar

Återser Pulp Fiction. Detta är 90-talets höjdpunkt. Tarantinos mästerverk. Filmen är fortfarande, 18 år senare, så cool. Varenda fras är perfekt uttänkt. Omöjlig att överträffa. Citaten från Pulp Fiction är odödliga.

Betyg Pulp Fiction: 5 Extremt starka Alfahannar

Så jävla metal

SVT:s hårdrocksserie "Så jävla metal" är så jävla givande. Tack SVT.

Gubbe

Man vet att man är gammal när man sitter och längtar till lördagkväll för att det är Downton Abbey.

Stort Burgertest

De stora kedjorna slåss om vem som gör störst Burgare och jag kan inte motstå lockelsen. Först testade jag MAX Grand de Luxe "Triple Cheese". Den är en orgie av det som är gott med en Burgare. Som namnet antyder är den begåvad med tre olika ostar. Två rejäla stavar saltgurka och lite dressing. En aning dyr givetvis men mycket god.

Idag slog jag ihjäl lite tid på Alviks torg och slog till med Mc Donalds kontring Big Double Beef. Tio kr billigare än Triple Cheese men å andra sidan inte i närheten av lika god som sin konkurrent. Två rejäla skivor kött men men den känns bara som en större variant på Mc Feast. Mc D har dock bäst stripes, men det hjälper inte. MAX vinner lätt. Enda problemet, Triple Cheese-kampanjen tar slut på onsdag. Obegripligt att de inte har den i sortimentet alltid.

Örjans Vall är ingen allsvensk arena

Har precis bevittnat en match i Superettan. En match som gällde mycket för båda lagen. Det ena laget hoppas på allsvenskan. Det andra ligger sist men hoppas kunna hålla sig kvar. Hemmalaget var HBK och bortalaget Värnamo. Det är blött på plan och fuktigt i luften. Örjans vall är som vanligt numera inbäddat i ett tjockt molntäcke. Om det finns någon symbolik i det vet jag inte, men Örjans Vall är ingen allsvensk arena. Av många anledningar. Den främsta är att Halmstad BK inte är tillräckligt bra numera. Idag var det väääääldigt tydligt. 2-3 man håller allsvensk klass med målvakten Kalle Johnsson i spetsen. Risken är dessutom väldigt stor att han försvinner när inte Klubben går upp. Andra anledningar blir man så obarmhärtligt medveten om när man står på Örjans valls ståplats. Arenan är ett sorgligt gammalt troll numera. Ogästvänligt, murrigt, slitet, trasigt, otidsenligt, omodernt, obekvämt och inte ens charmigt längre. För de som fortfarande med ett rabiat mantra hävdar att Örjans Vall är det enda alternativet med sin historia och sina anor, ni är hopplöst mossiga. Jag är ett enda stort frosseri i nostalgi. Ni är bara sorgliga. Om HBK ska ha en chans att locka publik idag, med ständigt dåligt väder, krävs en arena med bekvämligheter. Höga läktare nära plan. Sittplatser. Många. Minst 10000. Restauranger där man kan se matchen live. Vettiga kiosker. Humana toaletter, byggda efter andra världskriget och en vettig ljud och bildanläggning. Kommunen vill inte skjuta till pengar som krävs för en ny arena och jag förstår argumenten idag. Men att satsa 75 Mkr på att rusta upp Örjan är bortkastade pengar. Spara dem. Märk dem till ny arena och spara vidare...

För dagens HBK klarar sig med öststatsarenan som finns. Kvalplatsen är säkrad men det krävs ett mindre mirakel om de ska slå ett allsvenskt kval-lag i två matcher. Halmstads BK är för dåliga helt enkelt. Idag var det pinsamt. Värnamo vann rättvist om än något spektakulärt. HBK ledde med 2-0 med 3 minuter kvar av ordinarie tid. Sen var det botten ur och förlust med 3-2.

Bedrövligt tempo, dålig press på bollhållare, ett obefintligt mittfält och ett skakigt försvar.

Det luktade inte allsvenskan idag på Örjans Vall. Det luktade murrig, gammal lågkonjunktur lång väg. Klubben måste spara ännu mer. Mycket är gjort men det håller inte med 17 heltidsanställda som inte spelar. Tiggarbreven till medlemmarna kommer då och då men jag stoppar inte in några pengar till ett svart hål. Banta staben till hälften och anpassa klubben till den bistra verkligheten sen kan vi prata allmosor.

Oktobergrill

Årets sista grill? Nja, inte säkert. Men det är onekligen lite besvärligt att stå ute i kolmörker när man grillar.

18 grader varmt, svart som natten kl 1830. William står bredvid grillen och frågar varför det är kväll redan. Bra fråga...

Hjälten

Sitter chockad kvar i soffan. Vilken sensationell vändning. Så extremt oväntat. Tror aldrig jag sett Sverige bli så utklassat. Jag har definitivt aldrig sett Sverige vända ett underläge med 4-0. I fotboll. På bortaplan. Mot Tyskland.

Helt ofattbart.

Tyskarna kan inte vara nöjda men... Heder åt svenskarna som kom ut i andra halvlek med en moral jag saknat länge. Stort.

Elmander, Ibrahimovic, Lustig och Kim Källström. Fantastiska i andra halvlek.

Flickrummet

Det tar sig. Julias rum alltså. Hade en svettig upplevelse med en bokstavstapet som givetvis var ett måste i flickrummet. Jag fick den på plats till slut. Enligt instruktionerna var det väldigt enkelt men för nervsvaga och folk med dåligt hjärta rekommenderas det inte. Däremot om du är en suicidal småbarnsfar och vill att det ska se ut som en olycka kan jag varmt rekommendera pysslet.

Det är något med kombinationen tejpklister, små vinylbokstäver och stressade medelålders män som får en att längta efter skärselden.

INXS

Saknar INXS. Michael Hutchence särskilt. Jävla genier, helt enkelt! I slutet av 80-talet och början 90-talet var de magiska. Det bästa av allt, låtarna håller än. I got to let you know.

Ja, jag är inte nykter men vem har sagt att musik ska intagas nykter?

Minns kristinehedsgården!

Never tear us apart!

Michael Hutchence är min generations Jim Morrison och han får alldeles för lite cred för det.

Disappear. You're so fine.

Det gungar. Så bra. Så äkta. Så mycket bättre än U2. Mer Bono än Bono själv.

91 var ett bra år tydligen.

Apple tv

Johan Falk - Spelets regler. Filmen låg inte högst upp på önskelistan men någon i familjen tycker väldigt mycket om Frank Wagner och då är det bara att gilla läget. Filmen går i samma hjulspår som sina sex föregångare. Lite långsammare tempo, lite fler Lexus, lite trögare bus men samma gamla Johan Falk. De viker inte en tum från formatet från den förra serien av filmer. Mörka Göteborgsvyer, svartklubbar på Hisingen, någon vända på tysklandsfärjan. Allt är som vanligt. Någon stor film är det givetvis inte. Det finns en anledning till att den inte är ämnad för bio. Mycket är rätt taffligt gjort men samtidigt vet man vad man får. Som att se en Stalone-rulle ungefär.

Betyg: 2 väldigt svaga Alfahannar.

Betyget för att hyra film på Apple-tv får dock ön så länge inte godkänt. Fattar inte hur man lägger på text. Apples minimalistiska menyer är inte alltid till sin fördel. Sen var det åtminstone 6-7 ofrivilliga avbrott i filmen medan den buffrade. Däremot var bilden bra.

Glödhet

Ibland, alldeles för sällan numera, tittar jag mig i spegeln och tänker: Hallå, jag ser ju inte så tokig ut!

Förr inträffade det nästan undantagslöst på lördagar efter en runda på gymmet och en halvtimme under lysrören. Den där "looking good"-känslan förstärktes sen med rikliga mängder alkohol och kvällen slutade alltid på Mårtenssons scen, svettig som Elvis i Las Vegas, dansande som John Travolta.

Numera inträffar den där känslan oerhört sällan och nästan undantagslöst på sommaren när man fått lite sol, tappat några kilon, varit några gånger på gymmet och gjort sin årliga klädesinköpsrunda.

Man känner sig stekhet. Man blir 10 cm längre, går med mjuka rörelser, gärna i takt med en låt som spelas i omgivningen och det känns som den naturligaste saken i världen. En sådan dag kan jag gå på stan med en systempåse i handen och få det att se ut som en dyr accessoar. En sån dag känns det som att alla tittar på mig som om jag vore James Dean eller Steve McQueen. Det är en härlig känsla. En euforisk känsla.

Idag är det ingen sån dag...

Mauritz

Idag har jag namnsdag.

För 38 år sedan begåvades jag med tre namn av blandade karaktärer. Än i dag har inte fått ett rimligt svar på hur det gick till när mina föräldrar enades om den, låt mig säga, udda kombinationen.

Mauritz, Daniel, Kenneth... Sug på de namnen ett tag. Låt de rulla några gånger på tungan och låt de sedan sakta sjunka in. Antar att ni sen med lätthet förstår att jag under tidiga skolår gjorde allt vad som stod i min makt, för att hemlighålla just Mauritz. Tidvis fungerade det bra. I lågstadiet passerade namnet, i det närmaste, obemärkt förbi. Jag tror alla var så nervösa när man skulle börja skolan första gången att man helt sorterade bort vad fröken läste upp vid uppropet. MAURITZ, DANIEL, KENNETH? Ja, svarade jag med förlägen röst. Man kunde höra en knappnål falla men jag minns inga fniss den gången.

Sen dröjde det till fjärde klass innan det var dags för nytt upprop med samtliga namn. Denna gång med ny lärare och några nya klasskamrater. Denna gången lät sig inte fnissen vänta. Minns inte vilka som genast såg det självklart humoristiska i namnen, men GUST brukar vara uppmärksam och noterade säkert detta vid tidpunkten. Däremot missade en notorisk retsticka som Brab detta helt.

Det gjorde han emellertid inte i sjuan. Då satt jag med hög puls och inväntade arkibuseringen. Hela tiden nervöst sneglande på Brab som fått nys om att jag hade ett namn som var till stort nöje för en del andra men som var hittills okänt för honom. Nu räknade han emellertid med att, utan ansträngning, få ta del av den känsliga informationen och log mot mig med elak blick. Då kom överraskningen när den nya klassföreståndaren nöjde sig med att bara läsa upp tilltalsnamnen. Brab hotade givetvis mig med stryk om han inte fick reda på vad mitt fullständiga namn var. Men jag tog självklart hellre stryk än att delge detta till högstadiets mest effektiva megafon. Minns också att det krävdes mer eller mindre bestickning för att de välunderrättade i klassen skulle hålla den intrikata informationen hemlig. Givetvis var det en ojämn kamp som jag förvisso höll ut förvånansvärt länge men som jag var dömd att förlora. Tids nog vann Brab den fighten och namnet blev allmänt känt. Till Brabs stora missnöje blev dock effekten av avslöjandet inte alls så smaskigt som han förväntat sig. Han hade investerat mycket tid och energi för att få loss det namnet.

Idag är jag emellertid luttrad och har förlikat mig med mitt öde. Jag har vuxet in i namnet kan man säga. Idag är jag Mauritz, Daniel, Kenneth på riktigt.

Grattis William

Ligger på ett hotellrum i Karlstad och kan inte sova. Idag fyller min son 4 år och jag är inte hemma och kramar honom. Det är inte vackert.

Dessutom lurade jag honom att tro att han fyllde år i lördags så vi kunde fira då istället. Praktiskt men inte sant. Lögner är aldrig bra och jag har dåligt samvete. Mest för att jag aldrig är hemma.

Så om du någonsin läser detta, William, grattis! Jag älskar dig! Du är bäst.

I got a bad feeling

Livet ter sig inte fullt lika okomplicerat nu när man sitter här med en uppdrucken grogg i handen och alla gästerna gått hem. Jag har en dålig känsla av att mycket av det som tedde sig omåttligt roligt ikväll kommer att te sig en smula fattigt imorgon. Jag spår att mitt humör kommer präglas av huvudvärk, stor trötthet, sinnessvaghet och kort stubin under morgondagen.

All förändring är inte nödvändig

Jag älskar nya skor. Men de ska vara likadana som mina gamla. Så jag har letat hela sommaren. Gått i trasiga skor, gått med skor som skaver men igår hittade jag dem.

KM

Körde mitt första klubbmästerskap på cykel vid 38 års ålder idag. 4 varv på en blåsig runda i Steninge. Jag vann inte. Jag hängde med i ett varv innan släggan slog till.

Det är inte det att jag är i dålig form. Jag har bara otur när jag trampar.

Hippiedy fucking hurray

38 år idag.

Blue Pill

The Matrix. Filmen är så bra. Storyn är vansinnigt genial. Rollerna spelas med ackuratess. Musiken, Laurence Fishburne, grafiken, det obegripliga oraklet.

Man hittar nya saker varje gång man ser filmen. Den är 13 år gammal men det märks inte.

Ett mästerverk.

Betyg: 5 solklara Alfahannar

Mr Andersson

Gårdagens kräftskiva har gjort rejäla avtryck idag. Jag stiftade bekantskap med Herr Andersson. En iskall och oberäknelig herre. Han var ett mycket trevligt umgänge tillsammans med kräftorna och större delen av kvällen men idag tycks hans sällskap skapat stor trötthet för mig och minnet av honom är inte längre allt igenom positivt. Hans uppenbarelse lämnar helt klart en fadd eftersmak.

Jag har haft en oro i kroppen hela dagen. Jag stillade den en aning alldeles nyss genom konsumtion av en styck kebabtallrik. Nu infinner sig ett temporärt lugn och jag går in ett stadie av ofattbar trötthet närmast jämförbar med koma.

Måtte ungarna somna omedelbart så att jag själv kan inta horisontellt läge. Ska upp ofattbart tidigt imorgon. Det känns inte realistiskt just nu.

Allt är Herr O P Anderssons fel.

Batman

Lite film igen. En hyrfilm: kritikerrosade Descendants. En biofilm: The Dark Knight Rises (Batman)

Den första var en hygglig film med George Clooney. Den handlar om en familj på Hawaii vars mamma blir allvarligt skadad i en vattenskidolycka. Välspelad och lite gripande. Filmen håller ett långsamt tempo men det är ganska behagligt. Däremot saknas något för att jag ska bli riktigt berörd. Svårt att sätta fingret på vad, men det är ändå en som helhet bra film.

The Dark Knight Rises (den tredje delen av Batman trilogin). Vilken film! En härlig svärta och dov stämning från start till mål. Hela serien är ett mästerverk av Christopher Nolan och jag har svårt att avgöra vilken av de tre som är bäst. Oavsett vilket är det här 2 timmar och 44 minuter femstjärnig film. Castingen är magisk. Bara högklassiga skådespelare rakt igenom. Christian Bales som dyster Batman är fantastisk. Anna Hathaway som en icke uttalad Catwoman och Michael Cain som Butler med stort register. Gary Oldman, Morgan Freeman... Jösses! Bara namnen i eftertexterna får 4 alfahannar. Missa inte denna filmen.

Starkt att inte ge efter för 3D-svängen.

Descendants: 3 alfahannar

The Dark Knight Rises: 5 alfahannar

Passar på att ge de två andra Batman-filmerna betyg när jag ändå är igång.

Batman begins: 5 alfahannar (en Rockysaga i Batmantappning)

The Dark Knight: 5 alfahannar (Heath Ledger som en fantastisk The Joker)

Om man någonsin ska köpa en Blueraybox, så är det mest självklara valet i världshistorien att köpa Batmanboxen när den med all säkerhet släpps till jul. Då vet alla vad jag önskar mig av tomten förutom snälla, friska barn och världsfred.

Nån som sett min fjärrkontroll?

Ju fler medlemmar det finns i familjen, desto svårare är det att ha kontroll på fjärrkontrollen. Nu är den spårlöst försvunnen och jag tvingas resa på mig för att byta kanal. Zappa är nu otänkbart vilket stör mig oerhört.

Jag misstänker Julia men hon låtsas som det regnar. William ger ett ärligt intryck när han bedyrar sin oskuld.

Vi skyller på mamma. Hon får fan fixa det här

Earthshake... Earthcake...

Kom helt plötsligt att tänka på det gamla nyhetsankaret Rikard Palm när jag vaknade vid femtiden imorse. Det kändes och hördes som ett godståg drog förbi utanför fönstret. Utanför fönstret syntes dock inget tåg till. Jordbävning således. Inte helt vanligt här hemma. Somnade om med Rikard Palm på näthinnan.

Film igen

En fiende att dö för. Så heter den. Peter Dalles film om ett internationellt forskarlag på Spetsbergen när andra världskriget bryter ut.

Jag gillar verkligen Peter Dalle. Främst som skådis. Det hjälper inte för den här filmen var svag. Jag gillar försöket att göra en internationell film med tyskar som pratar tyska, svenskar som pratar svenska osv, men nej. Det hjälpte inte. Stolpiga skådespelarinsatser och halvmärklig story. Förmodligen var budgeten alldeles för knaper. För när specialeffekterna påminner om James Bond på 60-talet då får jag svårt med min dåliga fantasi. Kan man inte animera ett sjunkande skepp får man fan låta bli.

Jag ser gärna Dalle på film snart igen men den här filmen har jag sett färdigt.

Betyg: 2 alfahannar

The Boss

Gårdagens spelning på Ullevi är det bästa, mest fulländade och äkta jag sett. Det är första gången jag ser Bruce Springsteen live. Springsteen är fantastisk på så många plan att man oavsett om man kan hans låtrepertoar eller inte måste kapitulera. Han är 62 år och ger järnet utan pauser i nästan 4 timmar. Vände mig om och såg bara glada, euforiska, kärleksfulla leenden överallt. Hans publikkontakt, den påkostade tv-produktionen som bjuds publiken är fulländad. Jag kommer förmodligen aldrig få se något liknande igen.

Bruce Springsteen sjunger ofta om orättvisor och tar parti för de utsatta. Det är inte unikt. Det unika är att det känns in i märgen att han menar varje ord.

Hatten av. Bugar och bockar. Respekt!

Två filmer idag

Susanne Biers Efter bröllopet på Svt 2 och Daniel Espinosas Safe House på BR.

Den första har jag sett tidigare och är fantastisk. En riktigt gripande film med bra story och klassisk dödsångest.

Safe House är Espinosas debut i Hollywood med Denzel Washington i huvudrollen. Måste varit skönt eftersom Denzel Washingtons filmer alltid är sevärda. Han är nästan en garant för hygglig action/thriller. Safe House är inget undantag. Hygglig action i snygg förpackning. Bonus med ett par svenskar i birollerna. Det vore samtidigt fel att påstå att Espinosa nu har förändrat/förnyat något i en klassisk Hollywood-genre. Detta är enligt skolboken för att få biljettintäkter. Espinosas Snabba Cash lämnar ett större avtryck utan tvekan.

Betyg Efter Bröllopet: 4 alfahannar
Betyg Safe House: 3 alfahannar

Sommaren är kort

Märker att jag har svårt att njuta av sommaren. Vill ogärna tjata men att vara ensam förälder måste vara synonymt med slavarbete. Tur då att Tomas Ledin har fått en timmes direktsändning från Skansen efter allsången. Man måste kapitulera för hans repertoar. På sommaren har det sin charm. Så ikväll glömmer jag att jag för några dagar sedan såg Sveriges genom tiderna bästa band utanför Varbergs fästning i solnedgången.

Småbarnsidyllen

Det bästa med att vara ensam hemma med två små barn i några veckor är att man med tre veckor kvar av semestern redan är sugen på att börja jobba igen...

Tortyr

Jag och mina värktabletter försöker vinna striden mot min inflammerade visdomstand. Just nu efter en veckas molande värk och uppsvullet tandkött, känns det som jag håller på att förlora. Imorgon besöker jag tandläkaren och han får göra vad han vill. Jag skiter i vilket, bara värken försvinner.

Överflödets förbannelse

Har fått en makalös tandvärk och det enda jag vill stoppa i munnen förutom värktabletter är glass.

Såg en annons om att 88:an nu finns som gräddglass i halvlitersförpackning. Vart är världen på väg? På min tid fanns det bara ambrix i halvliters. Antingen i vanilj eller i tre smaker.

Svunnen tid

Nu när det är Båstadvecka och allt. Det är sju år sedan vi var på mittuppslaget i Expressen efter ett besök på Pepes.

Sushi någon?

Begravde min stora kohaku som flöt på ytan i förrgår. 65 cm och okänt antal kg och ca 10 år gammal.

Jag har problem att hälsa på bekanta på ett civiliserat sätt

Jag vet inte varför men jag har svårt att avgöra när det är klädsamt med en handskakning som hälsning eller när det är läge för en kram.

Om jag ska agera naturligt utifrån min egna högst unika natur räcker det gott med handskakning i 99 fall av 100. Men här är jag tydligen tämligen ensam. Jag vill ju inte bli betraktad som en asocial, beröringsfruktande person utan vill smälta in som alla andra. Tyvärr saknar jag all spontan känsla för när det är dags för kramar.

Har jag fått ett par glas av något så blir det liksom lite bekvämare att göra dessa kärvänliga omfamningar men i nyktert tillstånd känns det oftast krampaktigt.

Jag kan rent logiskt se poängen med att krama kvinnliga bekanta. Men jag har märkt på senare år att även manliga bekanta har behov av kramar från mig. Där blir jag förbryllad. Jag menar vad är det för fel på ett riktigt handtag och en lätt klapp på axeln eller rygg i bästa fall?

På släktfester har det också blivit vanligare med kramar tycker jag. Jag glömmer detta allt som oftast. Ibland när jag sträcker fram kardan så får jag förfrågan om det vederbörande inte kan få en kram istället. Då blir jag lätt förlägen av min tafatthet.

Det fanns en tid då jag på krogen bekvämt hälsade på alla damer med en kyss på handen. Det känns mycket avlägset...

Sherlock Holmes

Det är något med mig och de nya Sherlock Holmes-filmerna med Robert Downey jr. Jag somnar alltid. Vet inte riktigt varför, båda filmerna är ju habila hantverk av Guy Ritchie vars filmer (åtminstone de tidiga) jag gillar. Men de väcker bara intresse innan filmen börjar uppenbarligen, för sen börjar kampen med John Blund. A game of shadows fick jag dela upp på två dagar eftersom jag somnade hela tiden.

Det är således svårt att betygsätta en film jag sett i små små avsnitt avbrutna av tillbakaspolningar för att jag inte minns var i filmen jag somnat...

Det bestående minnet av båda filmerna är snygga actionscener i slowmotion i märklig miljö (London vid förra sekelskiftet) och att Sherlock ska föreställa ett genialiskt, lätt clairvoyant fyllo som ogillas av de flesta. Tack vare sin genialitet kan han på spektakulärt vis lösa svåra fall.

Betyg Sherlock Holmes: 2 alfahannar
Betyg Sherlock Holmes A game of shadows: 2 alfahannar

Sommar

Regnet piskar utanför, William har ögoninflamation och det är "Maj på Malö" på tv. Livet leker.

I'm loaded like freighttrain

Flyin' like an aeroplane.
Feelin' like a spacebrain
One more time tonight.

Hangover Part II

Min filmkonsumtion skjuter i höjden denna sommar.

Hangover Part II: det var inte länge sedan jag såg första filmen på bakfylletemat. Den var plågsamt rolig på ett igenkännande sätt. Ett tacksamt ämne att driva med. Alla som vaknat upp med den obeskrivliga ångesten det innebär när man inte minns hur man hamnade där man vaknar efter en rejält blöt kväll kan relatera till de här två lätt skruvade filmerna. Man får ta det för vad det är. Den som förväntar sig några djupare dialoger kommer bli besvikna. Det finns en del politiskt inkorrekta inslag. Några är dessutom rätt osmakliga men om man gillar lite skruvade situationer om nostalgisk bakfylleångest, så är det här rätt filmer.

Som vanligt är ettan mycket bättre än tvåan. Ingen överraskning här. Tycker ändå att andra delen fungerar rätt hyggligt.

Betyg Hangover: 3 alfahannar
Betyg Hangover part II: 2 alfahannar

Girl with the dragon tattoo

Ny film avverkad. Med David Fincher som regissör och med denna story borde det kunna bli en riktigt vass film. Jag gillade den svenska förlagan "män som hatar kvinnor" av dansken Niels Arden Oplev. Den var boken trogen och spännande trots att man läst boken. Vissa av rolltolkningarna i den svenska filmen är dessutom lysande. I jämförelse så tycker jag Noomi Rapace är mycket bra men Rooney Mara fungerar lika bra. Ärkesvinet Nils Bjurman tolkas av Peter Andersson i den svenska filmen och han är djävulskt bra. Fruktansvärt kuslig, äcklig och feg. Precis som man minns från boken. Den rollen slarvas bort helt i denna filmen. I övrigt tycker jag skådespelarna matchar varandra väl. Jag saknar ju Sven-Bertil Taube men Christopher Plummer är också vass. Daniel Craig känns trovärdigare än Micke Nyqvist men Stellan Skarsgård gör en klassisk amerikansk skurk. Å andra sidan var kanske inte Peter Haber någon succé heller.

Filmen då? Jag vet inte. Jag hade nog väntat mig en skitigare och mer utmanande film av någon som gjort Fight club och Seven. Det är egentligen samma rulle som den svenska. Det skiljer ganska lite. Det är lite utmanande ljudkulisser (ganska störande när man tänker efter. Ett tag trodde jag det var fel på ljudanläggningen...) men annars tycker jag inte den överträffar den svenska förlagan.

Det är en hygglig film men känns lite onödig med tanke på att det finns en svensk film som är lika bra eller bättre.

Betyg Girl with the dragon tattoo: 3 alfahannar.

Betyg Män som hatar kvinnor: 4 alfahannar.