Eurovision, Giro D'Italia och rakade ben.

Ikväll var det tänkt att det skulle vara fest. Men inatt utbröt rena hostorgien i barnkammaren. Ingen sömn för någon och feber på det och inställd fest.

Tillbringade istället eftermiddagen med Girots sista bergsetapp. Dopade eller inte. Det är imponerande insatser.

Huruvida det var med inspiration från Girot eller inte, men ikväll bad jag min fru raka benen på mig. Slet ut hyveln totalt. Det utspelade sig en del minst sagt avancerade ställningar framför tv:n för att avlägsna allt ludd och jag är tacksam att det inte finns några vittnen. Hur som helst, det var denna veckas lördagsnöje. För 26 låtar Eurovision orkar ju ingen genomlida utan annan förströelse.

Vill passa på att gratulera en av mina få läsare till den nyanlända dottern. Stort, Herr Ordförande!

23 dagar kvar

Snart är det dags för Vätternrundan igen. Igår stack jag iväg själv i värmen och fick 7,5 mil i benen. Det är en sliten klyscha, men Sverige är vackert så här års. När vädret dessutom är som det är just nu finns det inte mycket att klaga på. Skulle vara att bonnabrännan börjar bli väl markant...

Min form är relativt god. Jag har varit frisk hela våren vilket är häpnadsväckande och förmodligen ligger väl en förkylning och väntar på mig vilken vecka som helst. Den friska våren har i alla fall gjort att jag har kunnat cykla en hel del. Ungefär 145 mil från mars och till idag. Varav 60 mil i maj. Jag hoppas att jag får ytterligare 40-50 mil innan Vättern och kan jag bara hålla mig frisk så ska jag vara i tidernas cykelform den 16/6. Målet att cykla under 8,5 timme känns succesivt allt mer realistiskt. Får jag 30 punkteringsfria mil runt Vättern och hyggligt väder så ska jag klara det.

Det som inte riktigt har gått som planerat är mitt kalkylerade viktras. Med knappt 3 veckor kvar ligger jag 2,8 kg över målet vilket i sig inte är någon katastrof men med den träning jag späkat min kropp borde jag tappat mer. Tyvärr lider jag av tungt missbruk av kolhydrater i allmänhet och socker i synnerhet. Jag har helt enkelt inte tillräcklig karaktär för att låta bli att äta sånt jag inte borde.

Jag har några laster och Pepsi är den största.

Status:
Vikt 70,8 kg
Sträcka hittills: 145 mil

Blytungt

Captainstreet Breezen igår känns idag. Jisses. Det som förr var ett stående inslag varje helg känns idag som jag fått groggarna spetsade med arsenik.

Suck

I min ålder får man vara nöjd om man har jämn avföring.

Den senaste tiden har jag inte varit nöjd...

Mickey Mouse has left the building.

Hjärnornas kamp vanns överlägset av musen. Jag har trots 8 fällor inte lyckats haffa Musse. Nu är det två veckor sedan han vittjade fällan och skrattade åt mig så det ekade i väggarna.

Saker hittade i tvättmaskinen mitt i natten...

Svärmors tankkort och en tub superlim. Det senare var mindre bra. Kvarglömt i min byxficka. Jag kommer inte kunna få ner något i den fickan fler gånger.

71,5

3,5 kvar.

Bonnabränna

Glömde smörja in mig innan jag cyklade idag. Fan...

Musse Pigg

Nu har det hänt igen. Objudna gäster har tagit sig in i huset och gör livet surt för mig. En mus eller flera. Osäker på antalet men någon har tagit sig in och jag får inte tag på den. Gång på gång överlistar den mig. Jag laddar fällan med godsaker men den klipske jäveln hånar mig genom att helt sonika sno käket från fällan och dra utan att utlösa mekaniken. Nougaten som jag först gillrade fällan med käkade den upp på plats och lämnade bara några smulor efter sig. Osten som jag satte dit igår likaså. Enormt frustrerande. Fällorna får helgen på sig sen ringer jag Anticimex. Jag är farligt nära ett Falling Down-läge.

Två räcker

Det har tagit ett tag men nu är jag övertygad. Det räcker med två barn. Det är fullt tillräckligt. Jag har räknat ut att om jag bara får behålla mitt jobb och familjen får vara frisk så har jag goda chanser att behålla min relativt goda mentala hälsa genom de förädiska småbarnsåren. Jag utesluter inte att jag kommer behöva professionell hjälp för att behålla/återta den psykiska hälsan men jag är övertygad om att det kommer gå under förutsättningen att jag inte utsätter mig för risken att skaffa ett barn till... 

71,9 kg

Det tar sig men 4 kg på 5 veckor blir väl strängt att gå ner. Det var lättare förr. Då räckte det att jag snörade på mig löparskorna så gick jag ner 6 kg. Idag krävs det lite mer. Å andra sidan har jag fruktansvärt dålig karaktär. Träningen går bra men jag äter ju samma skit som vanligt. Om man verkligen kan bli sockerberoende så är jag definitivt det. Det ständiga suget efter något onyttigt är anmärkningsvärt.

Om jag skulle bli skadad eller sjuk och bli sängliggandes kommer jag inte bli en vacker syn. Jag ser framför mig en svettig, klotrund, medelålders man uppbullad med kuddar i sängen med hämtpizza i kartong i knät, fjärrkontrollen i ena handen och en pepsi i den andra.

Fy fan. Det är dags att gå i terapi snart känner jag.

Det började 1976...

Roy Hodgson som Englands förbundskapten? That's bad news for Sweden. Ta Redknapp istället

72,9

Det går för långsamt. Alldeles för långsamt. Imorgon 15 mil på cykeln. Can't wait...

Är det värt det?

Cyklade 13 mil idag. Rundan såg bra ut på kartan men det skulle visa sig att den utvecklade sig till en mardröm.

Första två timmarna var det som en dröm. Fina, små vägar genom Halmstads landsbyggd och senare Laholms. Bra asfalt, lite trafik, bra terräng, ingen vind och uppehåll. Sen kom regnet. Ett iskallt, ihållande regn som snart kom från alla håll. Speciellt nerifrån asfalten. Det dröjer inte länge innan man blir genomblöt och givetvis fullständigt iskall. I detta läge är det 8 mil hem. Så länge man cyklar i ett jämnt, hårt tempo kan man hantera kylan men stannar man är det kört så vi höjde tempot och nollställde skallarna. Då kommer nästa motgång. Punktering i gruppen. En kvart i ett dike för byte av slang med stelfrusna, våta fingrar. En riktig hit. Sen var det upp på cyklarna igen. Det finns bara en sak som är värre än att stå genomblöt i ett iskallt regn. Det är att börja cykla igen genomblöt i ett iskallt regn. Tänderna skakade så jag trodde de skulle lossna från käken. Jag stängde munnen för att för att få behålla tänderna och för att slippa svälja gruset som stänker upp från vägen. De sista två timmarna kan summeras som en kamp med iskallt vatten, extremt dåliga vägar, ständiga stopp och trötta cyklister.

När jag kom hem gick jag raka vägen in i duschen med kläderna på. Underskattat måste jag säga. Värmen blev mer jämnt fördelat med kläderna på i duschen. Dessutom spolade jag bort den värsta smutsen innan jag la kläderna i tvättmaskinen. En halvtimme senare hade jag tinat upp. Årets längsta dusch, helt klart.

Vår

Tappade precis grilltången i gräset.

Hur är det nu man säger? Lite dressjord rensar magen...?

Ett litet steg för mänskligheten...

...men ett stort steg för Julia. Idag tog hon det första. 9 månader och 12 dagar.

Hemmapremiär

Sol, fin gräsmatta, Degerfors, vinst och en ny räv som maskot. Superettan känns okej om än alldeles för mycket Ullared. Inget fel på Ullared men Superettan är divisionen under en av Europas sämsta fotbollsligor.

William följde med till Örjans Vall. Pappa glömde ta med kontanter. Vem mer än svartbyggare tar emot cash idag!? William ville, i tur och ordning, ha egen sugrörsdricka, ha egen flagga, åka hem, ha korv med bröd, krama räven, snyta sig och gå och kissa. Han fick allt men jag fick låna kontanter till allt utom flaggan. För i souvenirshopen tog de kort.

Jag laddade ner hbk-appen häromdagen. Idag kunde jag inte handla tilltugg för att de inte tog kort på matchen. Det finns en del att jobba på fortfarande, Klubben. Men 2-0 kändes kassaskåpssäkert, även om det finns mycket att göra innan vi kan börja prata om att spela i en av Europas sämsta ligor till nästa år.

Regn, gips och isolering

Jag noterades för nytt lågvattensmärke igår. Jag spatserade rakt in på K-Rauta i regn iklädd Foppatofflor på fötterna.

Jag försöker minimera hemmaprojekten. De som inte går att ställa in, skjuter jag åtminstone på framtiden. Det har resulterat i en rekordlång "att göra-lista". Igår kom verkligheten ifatt mig och det var dags att skapa ett nytt rum i vårt alldeles för lilla boende. Jag insåg att hoppet var ute för en snabb flytt till en stor enplansvilla i närheten. Istället får alltså nuvarande radhusboende anpassas till den växande familjen. Missförstå mig inte. Chansen att vi rent antalsmässigt ska öka ytterligare är ofattbart liten. Ett barn till och jag får ta in på hospital för kroniskt nervsvaga. Nej, växandet består istället av våra existerande barn och deras behov av egna rum. I Julias fall handlar det för tydlighetens skull om föräldrarnas behov av att få tillgång till det som en gång var deras sovrum igen.

Sent igår kväll blev i alla fall gipsväggen klar. Det som återstår är spackling och tapetsering och slutligen montering av dörr och lister.

Slutligen en fundering: varför ägnar jag tid och energi på vädret? Just nu är jag vansinnigt irriterad på regnandet. Hur jag än anstränger mig har jag inte lyckats påverka vädret i den riktning jag önskat. Utsikterna att lyckas den närmaste framtiden ser jag som ringa. Låt oss då enas om att det är helt meningslöst att bli skogstokig på grund av hällregn när man väntar på spårvagn. Bra. Då säger vi så. Peace!

Långfredag

Det regnar, det är kallt. Det blåser och de hotar med snö och minusgrader i natt. Det är långfredag och jag gick till gymmet för att väga mig.

Jag var inte ensam. Fler var less på vädret och ville svettas. Alldeles för många.

Till råga på allt så är vågen helt snett på det. 73,6 kg efter 25 min på löpbandet och styrketräning. Jag avskyr när det inte går åt rätt håll.

Game of thrones

Jag är fast.

Smekmånaden är över

Invägningarna på fredagmorgnarna har blivit en tradition nästan. Jag ser nästan fram emot besöket på gymmet trots att kroppen säger att jag är fullständigt vansinnig som går upp extra tidigt bara för att gå och träna.

Men tyvärr verkar den senaste tidens flörtande med vågen vara över. De senaste två veckorna har jag inte tappat många gram. Snart tar jag till nödlösningen. Gladpack och Nutrilett. Veckan i Branäs var väl inte alldeles optimal sett i perspektivet att jag ska gå ner i vikt. Jag kan inte säga att jag avstod chips, läsk, godis precis.

Idag stod vågen på 73,1 kg.

Trogen kund

Jag har besökt några matställen i Stockholm genom åren. En del finare än de andra. Men det är bara ett ställe som får mig att återkomma. Kebab House i korsningen av Vasagatan och Kungsgatan. Kombinationen snabb service, bra pris och rätt läge är oslagbar.

Stället har lagom sunkiga lokaler. Personalen kan lagom mycket svenska och entusiasmen att leverera kebab snabbt, är imponerande.

Mr Hyde rekommenderar.

Kärlek

Jag och William är på skidsemester i Branäs. Vi lämnade Julia och mamma hemma. Detta är en prövning på oss båda. Dåligt med snö, förkylda båda två, saknar mamma och absolut inte intresserad av skidskola.

Jag trodde det skulle bli lite skön avkoppling från jobbet. Det fick jag inte men jag fick 100 % William och jag älskar varenda sekund.

Ny version av Idioterna

Cykeltur till Torup i fyra plusgrader och regn.

Vågen älskar mig på morgonen

Förr var det omöjligt att ta sig till gymmet innan jobbet. Bara tanken på att träna så tidigt på morgonen fick mig att bli illamående. Nu är jag där varje fredag för att späka mig i en halvtimme men framför allt för att väga mig. Jag är mästare på att lura mig själv. Jag låter vågen vilseleda mig. Innan frukost är jag lätt som en fjäder och jag blir lättare för varje vecka. Jag gillar det. Vågen älskar det. Idag 73,3 kg. Jag är på spåret. Åtminstone på morgonen...

5,3 kg kvar.

8 månader

Vad gör det att man inte når ner till pedalerna? Det finns ju ringklocka. Julia, 8 månader idag, väntar inte till hon är stor nog. Krypa upp för trappan är inget problem. Nu väntar vi bara på att hon går utan stöd också.

Ljuva 70-tal

Fortsätter att gotta mig i gamla suddiga foton från tidernas begynnelse. Här ses tekniken på cykeln som var nästan fulländad redan då.

Sådan far sådan son

Man inser ju helt plötsligt vad man fått sina cykelgener ifrån. Den atletiskt byggda kroppen har jag ärvt rakt av. Skulle ändå vilja påstå att jag har strået vassare sittställning. Man brukar prata om droppform när det gäller luftmotstånd och farsan har en bit kvar innan han formerar en droppe.

Grötvik

Högmod straffar sig. Så även igår. Fint väder. Började dagen på gymmet. Vågen flörtade med mig. 74,3. Men jag vet hur den fungerar. Nästa gång tar den ner mig på jorden igen. Likväl drabbas jag alltså av högmod och beslutar mig för ett löp-pass efter jobbet. Perfekt väder men inte perfekta vader. Efter halva rundan brister det och jag får halta hem. Avslutar dagen med benet i högläge och handen i en påse Pepparchips. Väl medveten om att vågen på gymmet skrattar sig fördärvad.

Konst eller skräp

Den ständiga frågan om vad som är konst eller inte. Eller vad som är artisteri eller pajaseri.

Ranelid är som vanligt på tapeten. Oavsett vad man tycker om hans litterära verk och numera även hans musikaliska, så lämnar sällan någon oberörd.

Själv tycks han tro att han med fog är jordens medelpunkt. Han är en nutida versionen av Narcissus. Han är den grekiska mytologin personifierad.

Att han har talang är det inget tvivel om, men det finns mig veterligen ingen som upprepar sin poesi i alla sammanhang. Texten till låten Miraklet är ju inget annat än ett plagiat på allt Ranelid hasplat ur sig de senaste 5-6 år sen. Hans eviga hyllning till kvinnan blir en aning förbryllande när han inte ägnar sin partner tillstymmelse till uppmärksamhet.

Sen detta med hans martyrskap... Det gör mig uppriktigt orolig. Är han verkligen mentalt stabil? Han tål ingen kritik, likväl ger han sig in i fullständigt omöjliga situationer.

Han är Sveriges mest mobbade person och känner sig anklagad som mördare och ser sig sämre behandlad än den norske massmördaren...

Det kanske är dags att kliva ur mediakarusellen, Ranelid. Varför inte nöja sig med att vara en hyllad författare?

Tänk på något annat...

Träningsviljan har varit god den senaste tiden. Det kan behövas. Försöker chocka kroppen med hård träning varje dag. Jag hade hoppats på samma reaktion som deltagarna i Biggest Loser fick på deras första vecka. Så blev det inte riktigt. 75,5 kg stod vågen på idag. Då återstår bara 7,5 kg. Det känns sådär. Brottas med impulserna att våldta kylskåpet. Än så länge har jag avstått. Kan bli aktuellt att bältespänna mig vid sängen. Magsäcken skriker; är du inte klok?! Det finns ju mat i kylskåpet. Vad väntar du på?

Det blir en riktigt seg vår.

Två fel av två möjliga

Lökdippen var slut på Ica. Tokchansade på gräslök och dill. Tänkte att då är det lika bra testa några nya chips också. Det blev Double red onion & sourcreme. Tillsammans var det riktigt illa. Det gifte sig inte alls. Som köttfärsås och lingon ungefär. Helvete...

Det var precis så illa som befarat

Jag har i veckor (för att inte säga månader) funderat på att gå till gymmet. Frågor som: är det lönt? har surrat i skallen ett tag. Om man som jag de senaste åren har en frekvens på två ggr i månaden kan verkligen ifrågasätta om det ÄR lönt. I förra veckan tog jag tag i skiten och gick till gymmet. Det kostar mig 300 skattade kronor i månaden och tidernas besvikelse. Min, sedan tio år, irriterande följeslagare på gymmet stod på sitt vanliga ställe och hade allt annat än goda nyheter. Jag var tvungen att fråga två gånger eftersom jag inte trodde honom första gången. Men han upprepade det jag redan hört och sakta sjönk sanningen in. 76,3 kg. Det blir en sträng vår... Projekt 68 kg blir tyngre än någonsin och med tanke på hur usel jag varit de senaste åren på att faktiskt nå 68 kg så blir jag lätt resignerad.

Men skam den som ger sig. Jag har köpt mig en trainer. Så nu sitter jag i uterummet varannan kväll och cyklar. Det är vansinnigt tråkigt men hyggligt effektivt. Kan jag bara bli kvitt mitt sockerberoende och mitt gigantiska flottberoende så finns det goda chanser. Jag svär mig dock fri från förslag om LCHF-dieter. Vilket humbug. Det måste vara fullständigt förödande för folkhälsan med allt detta frossande i kött och fett och helt utan kolhydrater. Jisses vilka dumheter... Visst går man ner i vikt men man får väl åderförkalkning på köpet.

Barndomsidyllen Vallås på 80-talet

Jag vet att jag är sorgligt kapitel i nostalgi, men jag kan inte låta bli. Världen var lite mindre komplicerad förr. Inte nödvändigtvis bättre men definitivt mindre komplicerad. Nu när jag inte längre behöver åka till Vallås så är det som att alla minnen måste fram från tiden när jag bodde där. De sista åren när mina föräldrar bodde på Ängsgård så kändes området ledsamt och en smula förfallet. Möjligen är jag färgad men tiden har inte varit till Vallås fördel. Det har inte åldrats med den värdighet mina minnen kräver.

Denna småsuddiga bild tagen utanför mitt hem på Ängsgård med brorsan, hans kompisar och Gusten, gör mig nästan tårögd. Det vilar något lugnt och harmoniskt över hela stämningen. Jag ser en oförfalskad glädje och ett stort intresse för att få vara med på bild. Något som man har svårt att förstå idag med kamera i varje telefon. Till och med förbipasserande följer spektaklet med, till synes, stort intresse.

Bilden måste vara tagen sommaren 85 eller tidigast sensommaren 84. Gust började i min klass på mellanstadiet och innan dess hade jag ingen koll på den gänglige grabben. Slås av att jag ser så makalöst mycket yngre ut än han på bilden. Å andra sidan ser jag ju ut att vara jämngammal med min fem år yngre bror.

Mitt första tydliga minne av Gust är en ytterst pinsam Legohistoria där min granne Henke var inblandad. Jag var ingen stor Legofantast men hade väl lite Lego och under en period var det roligt. Byggde lite på frihand med några få udda legobitar och jag minns att jag och grannen byggde varsitt hus utan tak så att man kunde flytta gubbarna lätt inne i huset. Vi pratade lite Lego i skolan och då antar jag att Gust på något sätt blev involverad. Han följde med hem och fick se mitt fantastiska legohus och lyssnade artigt när jag berättade om alla finesser. Sen följde jag med hem till Gust första gången och fick se hans källare... Jag hade aldrig sett något liknande. Han hade ju en hel stad uppbyggd på ett stort bord med allt byggt efter ritningar. Jag var chockad och minns hur jag skämdes över hur otroligt futtigt mitt eget bygge var.

Gustens källare var sen till mångas glädje under 10 år.

OBS! Bilden ovan är tagen på samma ställe och i nästan exakt samma vinkel som bilden nedan. 5-6 år skiljer dem åt.

Mycket vatten under broarna

Ibland undrar jag hur gammal jag egentligen är. 1979 på Ängsgård och jag blir omhändertagen av några snubbar som ser ut att vara hämtade från en Peter Sellers-film.

Av någon anledning vägrar Blogger numera att visa hela bilderna. För full bild rekommenderas att klicka på bilden. Dåligt Blogger...

Final

Dags att skärpa sig. Final i På Spåret. TV när det är som bäst. På Spåret och Vinterstudion. Då är jag nöjd.

Tystnaden

William är sällan tyst. När han är det sover han eller hittar på något mindre lämpligt.

Det krävs inte många sekunders tystnad förrän man får reagerar. Oftast är det för sent. Idag hittar jag fruns pilatesboll i detta skick. Insmetad med en tub tandkräm...

Capello is gone

FA sparkar Capello. Det ska Sverige vara riktigt tacksamma för. Har vi dessutom turen att det blir, som ryktet säger, Harry Redknap eller ännu hellre Stuart Pearce som ska leda laget i EM. Ja, då har vi 3 givna poäng. Jag ser framför mig ett benknäckargäng med sedvanligt obrutet självförtroende och vansinnig offensiv. Härligt! Passar Sverige som handen i handsken.

Armstark

Rensningen av gamla prylar från barndomen fortsätter. Denna la grunden för min välbyggda kropp.

Hänt ikväll

Fredagskväll. Barnen sover. Jag och frun börjar titta på Solisten med Robert Downey Jr på SVT. Jag tycker filmen verkar bra medan frun slumrar till. Under snutt i filmen filmas en symfoniorkester och jag utropar "det är ju Esa-Pekka Salonen!". Reaktionen från övrig i rummet blev inte lika exhalterad...

1. Varför blir jag så exhalterad av att se Esa-Pekka Salonen i en film?

2. Varför känner jag överhuvudtaget igen en finsk dirigent?

Svar: Ingen aning

Känn ingen sorg för mig, Ängsgård

Nu flyttar mina päron från Vallås. Det är nu nostalgin flödar och man hittar såna här rariteter.

Döden är jobbig

SVT hyllade alla bortgångna idrottsprofiler under 2011 på ett värdigt sätt. Jag vänjer mig aldrig av bilderna på Stefan Livs son när han hissar upp tröjan i Kinnarps arena. Jag bölar varje gång. Usch så hemskt.

Farbror Gammal

Så blev man påmind igen...

Min gudson (3,5 år) blandade ihop korten och jag hoppas han skulle säga "farbror Danne" men det blev "farbror Gammal" och det är nu ett etablerat namn.

Han blev storebror till årets första Hallänning, på årets första dag och jag blev ännu äldre...

Nyårsafton 92-93

Skådar upp i skyn och ser raketer i mängder. Tänker; helvete vad pengar vi har här i Söndrum... fortsätter tänka att om nått år när barnen är vakna vid midnatt ska jag köpa riktigt feta raketer... sen slår nostalgin sina klor i mig. Nyårsafton 92 tror jag det var. Kan vara fel på ett år fram eller tillbaka. Jag och min eminenta dryckeskavaljer, Johansson, hade varsin 37:a Renat. Vi var inte bjudna på någon fest men var välkomna "lite senare" på kvällen när fingästerna hade ätit. (ett vanligt förekommande fenomen på den tiden förresten. Att efter middagen plocka in eliten, gycklarna, de som inte tillhörde den innersta kretsen men var tillräckligt intressanta för att förhöja en fyllefest. Anyway, Johansson och jag satt hemma hos mig på Ängsgårdsvägen och käkade flott, tömde varsin Renat och eldade på varandra till vi nådde ren skär adrenalinkick. Tiden började närma sig när vi förmodligen var välkomna på festen på ett annat ställe på Vallås. Vi tog våra svindyra raketer, våra Renatflaskor (som nu var fyllda med Cola för att dra nytta av de sista värdefulla dropparna i flaskan). Det susade bra mellan öronen och vi skulle givetvis cykla i den svinkalla natten. Det gick en aning vingligt och tämligen omgående blev det tvärstopp då kassen med raketer fastnade i ekrarna i framhjulet. Som i ett mirakel undkom jag utan blesyrer men mertalet av raketerna gick sönder. Vi lät oss dock inte nedslås av detta, begav oss snabbt till festen och vid 12-slaget var det dags att avfyra de trasiga raketerna. Pinnarna var avbrutna men om man fäste dem i en av grannarnas brevlåda så gick det att tända raketen. Ett litet krux, den vägrade lämna brevlådan. Större stjärnfall har inte skådats varken före eller efter på den gatan. Nytt försök... Denna gången lät vi raketen helt sonika ligga på gatan i riktning bort längs Villakvarteret. Succén var ett faktum. Folk slängde sig desperat in i häckar, bakom staket mm när raketen susade förbi längs gatan. Nytt stjärnfall på tre meters höjd...

Helvete vad roligt det var. Men idag hade jag fått hjärtinfarkt.

Så lite skumpa på de...

Firar fyraårig förlovning.

Dean Martin

Tournedos, smörstekt lökblandning och gorgonzolasås. Till detta smördränkta hasselbackspotatis. Innan detta en chili- och limespetsad räkcoctail till förrätt.

Det bästa som serverats på Hambovägen någonsin.

Happy New Year, miss Sofie!

Wordfeud

Innan var det jobbet som gjorde mig sömnlös om nätterna. Nu är det Wordfeud.

Det är farliga grejer. Som heroin. Totalt beroendeframkallande redan vid första fixen.

God Jul

Tjuvarnas jul, Karl Pilkington nu på förmiddagen. Igår Downton Abbey och Boardwalk Empire. I mellandagarna börjar Tour de Ski. SVT är så mycket bättre.

William har öppnat ett antal julklappar och 90 % är Cars 2-relaterat. Pixar måste vara ett solitt företag.

Snart dags för Kalle, tomten och sen julmat.

Trollkarlen Victor Muller har trollat färdigt.

Det omöjliga uppdraget visade sig vara omöjligt. Men Muller lyckades skaka liv i Saab i ett par år och på sistone framstod han till och med som trovärdig.

Saab is history. Det var ofrånkomligt.

For the rest of us

Så här års saknar man Festivus. Det var tider när Bagels, Seinfeldmaraton och Klamydiahallen var the Shit.

Upprättelse

Det är sex år sedan, men det är aldrig försent att hylla Kent. "Du & jag döden" är en av de bästa plattor som släppts. Någonsin. I klass med "Appetite for destruction". Bra Kent.

Timmarna innan...

William har vinterkräksjukan. Det är inte vackert när små barn mår riktigt dåligt. Nu verkar han fått stopp på flödet men är rejält spak.

Själv väntar jag på att mitt ska bryta ut. Prognosen för en ny Ironmanuppdatering är riktigt god. Ni är jag ju redan sist sedan blixtmagsjukan i somras.

Dr Socrates är borta

Regisören bakom den vackraste fotboll som någonsin spelats är död. Sócrates Brasileiro Sampaio de Souza Vieira de Oliveira. Mest känd bara som Socrates. Det är lätt att bli förälskad i den skäggiga mannen med de små, små shortsen. Men mest förälskad blev jag i den fantastiska fotboll som Brasilien spelade under början och mitten av 80-talet. Hade det inte varit för den osannolika formen/flyt som Paolo Rossi hade 1982 så hade Il Capitano Socrates fått bli världsmästare i Spanien.

Det ska bli förbjudet...

att idka tidelag. Det finns säkert ett hundratal skämt jag skulle kunna komma på om detta.

Just nu väljer jag att uppmärksamma att det är för bedrövligt att en sådan lag behövs. Frågan är hur många som kommer ertappas och om ett förbud avskräcker.

Barn och lokaltrafik

Sitter i Kista Galleria och andas ut. Barnvagnar, bussar, ståbrädor, trasiga barnvagnar, icke fungerande ståbrädor, glada barn, högljudda barn, skrikande barn. Upp på bussen, av bussen, upp på bussen igen och av bussen. Sitter och tänker på att samma sak kommer att upprepa sig när vi ska tillbaka om en stund...

Låt detta bli en påminnelse om det mot all förmodan blir tal om fler barn.

Kroppen säger ifrån

Hade kul i lördags. Lite för kul visade det sig. Jag låg i horisontellt läge varje möjlig sekund igår. Ändå var det alldeles för lite. Jag är vidunderligt matt även idag, måndag. Lärdomen är den samma som alltid de senaste åren. Jag har gjort mitt i alkoholbranschen.

Att dricka grogg fram till kl 0300 är ungdomars arbetsuppgift och jag tillhör inte längre den kategorin. Möjligen blev jag inspirerad (läs förblindad) av det ungdomliga sällskapet under lördagskvällen och tidig söndagmorgon.

Anta att jag blir helnykterist av ovanstående anledningar. Ska jag sluta helt att ha roligt och förbereda mig för ålderdom och så småning om, ond bråd död? Eller finns det andra sätt att ha kul på som jag inte känner till och som inte straffar mig med tortyr i flera dagar?

Tips emottages.

OBS! Tips som innefattar olagliga handlingar eller bara är grovt omoraliska undanbedes.

Scener ur ett äktenskap

Nu står jag här i klädkammaren och kollar på min cykel. Min fru har gått och lagt sig.

Bakgrund och Scen:

Min fru: -Har du tänkt på så fin min vigselring är?

Jag: -Ja, den är väldigt fin.

Min fru: -Vilket är det bästa du köpt? Cykeln eller ringen?

Jag stolt: -Jag kan ärligen säga att det är ringen.

Min fru: Ja, den var åtminstone lite dyrare...

Alldeles för lång tystnad...

Min fru igen: -Du menar inte att cykeln var dyrare än ringen!!?

Slut scen.

Epilog: Jag borde vetat bättre. 20 poäng hushållsekonomi: Ringen symbolvärde är bara viktigt så länge du inte köper materiella ting som inkräktar på familjelivet och som dessutom överstiger värdet av vigselringen.

Tidsresa

Radisson Blu Hotell Göteborg. Mer 80-tal än 80-talet själv. Sitter i lobbyn och famlar omedvetet efter min synt-tofs och hör en antydan av Jean-Michel Jarré i högtalarna. När som helst glider Simon Le Bon in genom entrén med meterbreda axelvaddar och mörka glasögon. Hans följe bär hans sminkväskor.

Tiden har stått stilla här mitt i Göteborg.

Silvio

Alla dagar Silvio Berlusconi slutar är bra dagar.

Uppmaning till Italien: Rösta inte in honom igen...

111111 2323

Jag är en looser...

Jag hade nån fåfäng idé om att försöka lägga ett bloggmeddelande kl 11:11 idag, dagen till ära. Men jag glömde det givetvis. Därför tänkte jag vara lite sådär ironisk som jag anser mig vara och lägger helt sonika in ett meddelande kl 23:23 istället.

Tyvärr lyckades jag inte med det heller. Det blev 23:24.

Tydligare kan det inte bli.

I´m born under a bad sign...

Husdjur

Vi har fått oönskat besök hemma. Jag öppnade skåpet ovanför spisen i köket och spåren efter möss var väldigt tydliga. Jag är ju akut nojjig för allt som stavas skadedjur och blev hyperstirrig.

Att det springer omkring möss i huset är inget jag uppskattar. Jag är inte rädd för de små krypen men det känns allmänt ofräscht och vem vet om de ger sig på elledningarna.

Jag gjorde i alla fall storstädning av köket och inventerade alla skåp i jakten på fler spår efter Musse Pigg. Ingen annanstans tycks han varit. Märkligt. Hur fan har han tagit sig in i det skåpet? Genom fläkten? Genom hålet i taket?

Jakten fortsätter en annan dag.

I ett skåp hittade jag 5 st 6-pack påsbearnaise. Jag måste sluta hamstra bearnaisesås...

Insomnia

Hosta håller mig vaken mitt i natten. Hosta och Williams aktiviteter. Han pratar friskt i sömnen. Alldeles nyss talade han om för mig att Michael Jackson glömt sina strumpor.

Ett får, två får, tre får, fyra...

Föremål för svartsjuka

Denna undersköna, italienska kvinna är numera medlem av familjen.

Wilier Izoard med Campagnolo Athena växlar och bromsar.

Jag lider uppenbarligen av svår hybris, men det skiter jag i.

Halloween - högtiden som Gud glömde

Alla helgons dag var i min barndom en särdeles seg och tämligen anspråkslös högtid som var svår att urskilja från en vanlig grå helg i oktober/november. Jag har heller inga ambitioner att pimpa upp helgen. Kan inte påstå att jag nämnvärt brukar hedra de döda men å andra sidan tänker jag heller inte vanhedra dem.

Sen kom Halloween. När man bodde i lägenhet i stan tycktes även denna fluga gå tämligen obemärkt förbi, men ack så fel jag hade. Allt sedan man flyttade ut i radhus är Bus eller Godis-påringandet en källa till frustration i dessa tider. Min fru har en förhållandevis tolerant inställning till fenomenet medan jag får kämpa för att inte skrämma iväg kidsen en gång för alla.

Min taktik är att, regelmässigt och undantagslöst, välja bus. Min förhoppning är att de ska tröttna på att ringa på utan att få napp. Dessutom har samtliga ungar som ringt på, saknat vilja/kunskap/mod när jag valt bus. Det har alltså resulterat i att de gått tomhänta i från mitt hem.

Lätt match (som att stjäla godis från småbarn skulle man kunna säga). Eller är det så att jag senare i livet kommer få surt av detta? Kidsen kanske minns. De tänker, där bor den sura, snåla, gamla gubben som aldrig bjöd på godis. Han ska vi göra livet surt för.

Fy fan. Jag har blivit Leverkorven! Leverkorven var Ängsgårdsvägens sura gamla gubbe på 80-talet. Kan inte tänka mig att han lever ännu men minnet av en sur gammal gubbe lever kvar. Han fick genomlida busringningar och pallad frukt i högre grad än någon annan bara för att han var just en sur gammal gubbe.

Satan! Jag har blivit honom. Tjock, tunnhårig, bullrig, hotfull med vitt solkigt linne.

Jag ångrar allt. Kom tillbaka ungar! Jag bara skojar! Jag har godis.

Jag får flytta innan de kommer i tonåren annars är det kört för mig. Tänk på mina barn. De vill inte ha Leverkorven som pappa. Områdets spottkopp. Fy fan! Ångest. Vad har jag gjort?!

Ny våg

Du vet att du är gammal när du varit med och slitit ut en våg på gymmet. Den gamle trotjänaren som brukar stå på den här platsen har gett upp. Kanske borde jag också det...

Stockholm

Det lutar åt att familjen åker upp till Stockholm sista helgen i november. Besöker gärna Plaza Quint och Casa Pauly eftersom jag ännu inte har besökt dessa bägge härbärgen tidigare. Det hade också varit trevligt att åter stifta bekantskap med herrarna Higgins och Alex. Finns det månne möjlighet och vilja att dricka grogg så är jag öppen även för detta.

Anfäkta och anamma

En ny Tintinvår är på gång. Det blir svårt att inte gå på bio redan till helgen. Synd att William är lite för liten.

Juholt

Jag hade ganska stora förhoppningar på Håkan Juholt. En stark debattör som kan balansera alliansens dominans. Hans helt obeskrivligt korkade/naiva klavertramp kommer förstöra allt. Nu ryker han inom en månad om inte det uppdagas liknande skandaler på betydande poster inom regeringen. Ny partiledare blir Jämtin.

Tråkigt och tragiskt för socialdemokraterna som hade spottat upp sig de senaste månaderna.

Frälsarna

Oj. Det hände. Våra böner hördes. Vi fick se karaktär. Vi fick se en kämpainsats och Hamrén fick visa taktisk kyla. Hatten av för honom. Men den verklige hjälten är Elmander. Vilken kämpe. Han har en unik fysik. Stor som ett hus kombinerat med en löpstyrka som få har skådat.

Fantastisk match av hela laget som väcker visst hopp. Även om jag som vanligt är pessimistisk till chanserna i slutspelet.

Ödets timme

Det är dags, Hamrén. Dags att plocka fram essen ur rockärmen. Dags att visa fingertoppskänsla. Dags att visa karaktär. 1-1 i halvtid efter ett fullständigt magiskt mål av Kim Källström. Tyvärr är Holland så mycket bättre. Kämpa!

Bamsegympa

Körde mitt första pass idag. Killar och tjejer i ring. Mycket hopp, mycket spring. En del kullerbyttor och tjocka madrasser.

Spicy Italian

Jag fattar inte att jag går på det varje gång. Varje gång jag står i kön på Subway så väljer jag Spicy Italian. Den är så makalöst tasty, likväl borde jag låta bli. Min mage reagerar likadant varje gång. Man kan ställa klockan efter reaktionen. Så nu sitter jag här...

Astrid Lindgrens värld

Denna helg har jag upplevt Smålands två största succéer genomtiderna. Nej, alla Kalmariter jag syftar inte på Guldfågeln Arena och inte heller Carolina Klüft. Nej, givetvis handlar det om Ikea och framför allt Astrid Lindgrens Värld.

Pippi i kvadrat. Hur kul kan det va? Det skulle visa sig, hur kul som helst för vuxna medelålders män med förkärlek till nostalgi. För en treåring var det himmelriket. William grät när vi sett den tredje och sista Pippishowen för dagen när han förstod att det inte blev mer.

Stället är fullständigt genialiskt. Det känns som jag gjorde ett kap istället för den vanliga känslan av att bli rånad. Genuint, hederligt, äkta och förbluffande bra skådisar. Har ni inte redan besökt stället så gör det.

Småland och smålänningar tilltalar mig. Det finns nått opretentiöst kring Småland som jag gillar allt mer och med tanke på att jag redan är snål så är det ju bara att konvertera. Snacka småländska kan ju inte vara så svårt. Bara jag slipper gå med i någon frikyrka.

Gud hörde inte bön

Halmstad BK är nu också officiellt ett Superettanlag 2012. Smaka på den. Det är som en kallsup i Dödahavet.

Gud hör bön

Blogger tog min sågning på rätt sätt. Med detta inlägg bevisar jag härmed att det går utmärkt att blogga via Iphone. Bra Blogger.

Superettan

Det jag förutspått i flera år är nu realitet. HBK kommer lira i Superettan nästa år. Det är inte skrivet i sten ännu men det räcker inte längre med mirakel. Det räcker inte ens om Micke Svensson kan gå på vatten. Superettan är här. Ingen vacker tanke.

Men mycket har ändå hänt i klubben under året som jag tycker tyder på att man är på rätt väg. Så under förutsättning att de har tålamod så tror jag att det kan komma något gott ur det här.

Satsa ungt. Satsa hemvävt. Satsa billigt. Det är rätt melodi för HBK. Med det sagt kan jag inte annat än glädjas åt att man förlängt med den gamle fotbollsinvaliden Michael Svensson och dessutom åter knutit till sig Texas Johansson. Den sistnämnde till marknadsavdelningen. Båda två kulturbärare i klubben. Gott så långt. Nästa steg är att spela in de unga killar som ska ta över nästa år. Låt de få speltid nu när loppet ändå är kört. För en nervös och tveksam start nästa år i Superettan kan göra säsongen mycket tung.

Länk till Twitter nås i menyn till vänster

Blogger Suger

Anledningen till att jag bloggat så lite på sistone är att jag var tvungen att byta ut min HTC Legend mot en Iphone 4. Bytet i sig var bra. HTC:n hade sina brister, men den hade åtminstone en app som gjorde bloggandet lätt. Det visar sig nu att Blogger inte har någon app för Iphone 4.

Fy fan vad det suger, Blogger!

Det suger så in i helvete. Bara så ni vet det.

Det är stor risk att min blogg dör sotdöden tack vare detta. Vem fan har tid att sitta vid datorn och blogga?! Det gör man när man sitter på tåget eller annan dödtid, när man inte har datorn lätt till hands. Enda anledningen att man har tid att spy ur sig sin frustration nu är att jag sitter och väntar på en kebabtallrik.

För er som mot förmodan har saknat några inlägg kan jag än en gång rekommendera att följa mig på Twitter istället. Inte hälften så bra men åtminstone dubbelt så tillgängligt.

Vi villa

Du vet att du är gammal om du blir nöjd när det ligger ett nytt nummer av Vi Villa i brevlådan när du kommer hem.

Kebab

Jag kämpade som ett djur för att få till logistiken med att göra mat till idag, måla med William och underhålla Julia under tiden min fru var på föräldrarmöte. Jag lyckades med allt. Men idag kunde jag inte motstå när någon skulle till New York och köpa Kebab. Så nu står jag här med en matlåda hemifrån och en stor kebabtallrik från New York.

Jag är totalt karaktärslös. Jag är en svag människa.

Mr Saxobeat

Med lite distans till min snart legendariska utgång för ett par helger sedan vågar jag nu ta itu med de fragment av minne jag har från Leifs Lounge. För varje gång jag hör den här låten så får jag grumliga flashbacks från dansgolvet. Jag kommer ihåg att jag tyckte att jag var helt jävla magisk på dansgolvet. Det är aldrig bra. Att tro att man är magisk alltså. Det borde rimligen innebära att jag gav järnet på dansgolvet helt bortom all kontroll. Det är definitivt inte bra. Särskilt inte om man lägger till att jag är en medelålders, lätt grånad och bitter man med två små barn och en nyss förlöst fru. Men allt man gör i livet är inte bra och förhoppningsvis var majoriteten av de som såg mig breaka loss på golvet turister och enbart roade av att se en idiot göra bort sig ett tag.

Men vad är det som får en att tro att ens normalt tröga fötter helt plötsligt kan dansa likt fingrarna på en konsertpianist över golvet?! Jag var ju helt övertygad om att jag var Fred Astaire!? Svaret är ju givet. Avsevärda mängder alkohol i en kropp som inte ens luktat på alkohol på flera månader.

Inget tyder på att någon lidigt någon skada av mina danseskapader. De största skadorna har mitt psyke tagit då ångesten var påtaglig ett tag. Främst pga mitt VISA-korts frånfälle. Ingen verkar dock ha använt kortet och nu har jag fått ett nytt. Förmodligen ligger kortet i baren eller i inträdeskassan men jag kommer aldrig någonsin ringa till Tylöhus och fråga efter det. Risken är alldeles för stor att jag blir igenkänd.

Inre skönhet kanske...

Jag vet inte. Jag är ju en ytlig, men en blind människa skulle på mils avstånd kunna känna att den här damen har ett utseende som närmast hör hemma i zombiefilmer. Med andra ord jag anar att hennes uppvaktande kavaljer har annat än kärlek på näthinnan och det är klart att har damen 32 miljarder på banken så skulle det kunna vara skäl nog att dejta damen i fråga.

Men jag deklarerar här och nu. Om hon försöker muta mig med 32 miljarder kronor för att få gifta sig med mig så kommer hon i ogjort ärende. Det finns inga pengar i världen som kan dölja det faktum att hon är obeskrivligt oattraktiv (för att inte säga direkt motbjudande).

Att hon ger bort pengarna till sina arvingar i förtid för att bevisa för alla att kavaljeren gifter sig av kärlek, är ju en synnerligen en sund idé. Jag tror däremot att det försämrar hennes odds att få den kärlek hon så hett suktar efter. Jag tycker det lutar åt att kavaljeren får kalla fötter på bröllopsdagen...

Jag kommer sakna dig

En lojal medarbetare. Nu är den bortbytt. Mazda 3 är för litet. Mazda CX-7 är för stor men den är bra för mitt ego...

Vi mönstrade på

William och jag mönstrade på ett Colombianskt fartyg. Jag var nog mer imponerad än han.

Captainstreet breeze

Äntligen!

Eric Saade

Besökte Halmstads nya stolthet "Tall Ships Races" igårkväll i solskenet. Ett enormt område utmed Nissan och hela hamnen är riggat för att emot 70 seglande fartyg och (enligt kommuns beräkningar) ca 300000 besökande. Trevligt, men langos, älgkebab, tivoli, heliumbalonger och folköl har aldrig riktigt fått mig att gå i spinn. Det luktar raggare lång väg.

Ärendet igår var RIX FMs festival längst ner i oceanhamnen. En orgie i reklamradio med två klämkäcka programledare och ett gäng hyggligt lättlyssnade artister. Vårt mål var Eric Saade. Denne Eric Saade som orsakar sådan hysteri och jag kan på sätt och vis förstå varför. Han är ju verkligen vrålsnygg. Det skriver jag dessutom helt utan ironi. Min son avgudar honom givetvis. William genomled 1,5 timmes konsert bara för att till slut få en knapp skymt av Saade. Säkert 20 gånger frågade han efter sin idol och till slut gav han upp och frågade om han kanske kom imorgon istället. Då var det bara 10 minuter kvar till idolen entrade scenen.

Till slut dök han upp. Småtjejerna längst fram skrek så det ekade över Laholmsbukten. Minsta rörelse, minsta förflyttning över scenen fick tjejerna att fullständigt go bananas. Intressant. Det kan inte vara helt enkelt att behålla fötterna på jorden när man är 20 år och du vet att det finns minst 100 tjejer framför dig som skulle göra allt för att bara få röra vid dig. Jag tycker han sköter det profesionellt. Smart. Han framför tre låtar. Talar om för publiken att han älskar dem och hinner mellan två av låtarna låta en smula ödmjuk när han presenterar "sitt" band. Han ber om lite solo från bandet och får det men istället för att presentera bandmedlemmarna så breakar han loss till tonerna och inte en människa i publiken bryr sig om bandet. De bryr sig bara om Saade. Han dansar vänd mot bandet och med ryggen mot publiken, till synes spontant och avslappnat men givetvis väldigt uttänkt. Varenda rörelse får flickorna att börja gråta längst fram.

Han har stor talang. Frågan är vart han tar det härifrån. Att frälsa tjejer i 10 års åldern och pojkar i 3 års åldern går väl an ett tag men jag har svårt att tänka mig att han nöjer sig med det. Han kan sjunga. Han kan dansa och han ser ut som en grekisk gud. Han borde ha alla förutsättningar att bli vad Justin Timberlake var för 5-10 år sedan. Men då får han lämna Fredrik Kempes låtar bakom sig. Tips från Mr Hyde: be RedOne göra några låtar, fixa någon av amerikas creddigare rappare att samarbeta och du kan inte misslyckas. Inte med det utseendet. Han är ju för fan snyggare än Elvis!

Billy

Sitter och kollar på friidrott på SVT och kommer helt plötsligt att tänka på Vlada. Silnov, den ryske höjdhopparen är ju ruskigt lik.

Vlada. Mycket går att berätta om honom. Tjeckoslovakisk flykting  som kom till Ängsgård med sin bror och mamma. Plockade svamp för att äta utmed hårt trafikerade vägar och hade en ansenlig samling Star Wars-figurer. "Bila Hala!" är en gammal klassiker.

Till slut försvann han helt plötsligt i sjuan utan att säga ett ljud. Märklig figur.

Visa

Om det vore olagligt att vara bakis, skulle jag fått livstid idag.

Kom hem utan Visa-kortet i natt. Ångest.

Det var längesedan men igår var Mr Hyde riktigt i stöten. Som i fornstora dar. Leffes dansgolv var glödhett.

Så bräckligt allt är.

Så många döda för en vansinnig människas illdåd.

Busfabriken

Intog Busfabriken för första gången i mitt liv i förmiddags. Det är stället jag fruktar att jag hamnar på när jag lämnar jordelivet. Låt oss hoppas att sankte Per ger mig tummen upp vid pärleporten för en evighet på Busfabriken är tre timmar och jag klarade inte ens två.

Det gick hyggligt.

Klippt och färgad. Stekhet.

Hur ska det här gå?

Undra om vi får valuta för pengarna...

Han har humor, grabben.

Det blir tyst några minuter. Man börjar sakta ana oråd. Nyfikenheten blandas med oro. Pulsen stiger och adrenalinet pumpar. Till slut brister tålamodet och man måste kika efter. Detta är vad jag hittade.

Ikväll firar vi!

En flicka

Som om jag inte hade nog med problem. En dotter. Jag kommer oro mig dygnet runt för henne.

Men det är magiskt. Två friska barn. Livet är gott ibland.

The choosen one

Äntligen. Jag har blivit utvald att delta i Svensktoppsjuryn. I två veckor. Räkna med revolution. Nu åker han ut, Jöback. Guldet blev till sand. Den ligger väl fortfarande kvar antar jag.

Loket

Thor "Loket" Hushovd. Jag blir tårögd av hans prestation. Helt magiskt. Min idol!

Spanska sjukan

Då slogs den sista spiken i den spanska kistan. Pep får sparken. Inte helt oväntat. Jens Gustavsson tar över.

Tyvärr är det nog försent. Men lyckas de vända på detta är det inget annat än ett mirakel.

Själv sitter jag på Brottet och följer Williams badande.

Thor Hushovd i bergatröjan?!

Äntligen är Tour de France igång, men något är skumt med Touren i år. Trodde aldrig jag skulle få se Hushovd i den prickiga bergatröjan.

Not my game...

Rugby-sm i Söndrum. Final.