måndag, augusti 03, 2009

Sommaren är kort

Nu börjar hösten. Jag är tillbaka på jobbet. Fem veckor tillsammans med William är till ända och jag har lärt mig mycket. Mitt tålamod har prövats ett antal gånger. Några nätter har varit smått kaotiska men på det hela taget har det varit en mycket positiv upplevelse.

För att uppväga den positiva upplevelsen visar HBK upp sig från sin sämsta sida. Jag trodde vi nått botten för hur dåligt det kan se ut på en fotbollsplan för några veckor sedan men jag inser att det här laget kan sjunka hur djupt som helst. Jag börjar bli gaggig men jag måste återigen få utrycka min djupaste oro över hur klubben sköts för tillfället. Styrelsen verkar vara ett gäng tumrullare av värsta sort. Utåt sätt verkar det vara en one man show med kung Janne i högsätet. Mannen med orubbat självförtroende och med oförmågan att sätta klubbens framtid i första prioritet. Tyvärr tror jag inte att något kommer hända under överskådlig framtid.

Det bär åt superettan, mina damer och herrar.

En liten rättelse från förra inlägget om min fantastiska vinst i poker. Efter kontrollräkning av prispengarna visade det sig att jag i min iver tog i en aning. 500 kr var prissumman, resten gick till tvåan. Det förtar dock inte att äran är minst lika stor.

torsdag, juli 30, 2009

Jag rensade bordet. Igen...


Pokerkväll på Bergsgård. Jag höll mig nästan nykter efter en vecka med svårdefinierade magproblem. Det var en aning ovant att lira nykter och följdaktligen förlorade jag första rundan. Men andra rundan var Esset tillbaka i gammalt gott slag. Piskade hem 800 kr och framförallt äran.

måndag, juli 27, 2009

Jag är en gnällig jävel

Nyss hemkommen från Örjans Vall. Jag har upplevt bättre stunder där. På vägen dit såg jag Bomba-Berra (Henrik Bertilsson) när han var på väg till matchen. Jag blev nostalgisk och mindes spelet i slutet av 90-talet när de snabba uppspelen i djupled snappades upp av Robban Andersson som antingen avslutade själv eller la ett inlägg på Bertilsson som avslutade kliniskt. Idag är det en sorglig syn på Örjans gröna matta. Det spelar ingen roll vilken sifferkombination Janne Andersson ställer upp med. Den är dömd till undergång och spelet är så oerhört chansfattigt och krångligt att motståndarna utan större ansträningar kan avväpna anfallen. Fram till idag har försvarspelet varit bra. Idag blev det 0-3 mot Malmö FF som gjort näst minst mål i år efter ÖIS.

Jag vet att jag tjatat om förändring i klubben tidigare men jag har aldrig varit mer övertygad om att under Jannes ledning bär det förr eller senare ner i Superettan. Med lite tur blir det inte i år men var så säkra det kommer att hända. Jag ber än en gång Janne att tänka över sin framtid i klubben. Övriga i ledningen bör också ta sig en funderare på om de är rätt person för uppdraget. Själv har jag tacklat av. Jag blir inte tillräckligt upprörd när det går åt helvete för HBK. Jag tror att jag gett upp, eller så kan det bero på att jag insett att andra saker är viktigare.

Zlatan fick äntligen ställa sig på Camp Nou. Han har onekligen lagt ribban högt. Om han inte levererar direkt kommer olyckskorparna kraxa inom några veckor. Jag tror han gör succé.

Sara Sjöström. Jag kan inget om simning. Jag kan i bästa fall hålla mig flytande en stund i en bassäng, men jag är inte dummare än att jag inser att det den femtonårige Sara gjorde idag var en bragd. Helt fantastiskt. Jag fattar bara inte varför de måste ha dessa dräkter. Det tar en timme att få på sig dem. Tänk om alla hade simmat i badbrallor istället. Det känns som att det hade varit både mer rättvist och mindre tidskrävande.

måndag, juli 20, 2009

Hängslen och livrem

I lördags körde vi en gammal klassiker hemma hos Fritz the Cat. Temat var som vanligt vin, kvinnor och sång. Fritz basement bjöd på bastuhetta och en 50 tums tv. På denna avnjöts Mötley Crue, Plötsligt i Vinslöv, Michael Jackson och ett oändligt antal damer i bara mässingen. Ljudnivån från Fritz nya ljudanläggning var så hög att ingen gjorde sig besväret att föra någon konversation över huvudtaget. Närvarande var Fritz själv, Bill, Quint, Trixi, Pauly och special guest Lage.

Mitt mål med kvällen var att röra om lite i Ironman-ligan. Jag siktade på Ironman själv, Bill. Det såg länge lovande ut. Bill sög i sig booze som alkis med en upphittad, tjock plånbok. När han dessutom bad mig blanda en grogg till honom, så fick jag öppet mål. Jag blandade till en tolva vodka och lika mycket cola och en del is. Han tyckte den var en aning stark men jag vidhöll att den höll överrenskommen densitet. Efter att ha sögit på den ett tag gick han ut i köket för att spä ut den. Ny straffspark. Bill lämnade groggen på diskbänken för ett toalettbesök och då passade jag på att "spä ut" den lite till. En mycket konfunderad Bill slog sig ner i soffan igen med en minst lika stark grogg som tidigare.

Kvällen gick mot sitt slut och Bill var i riktigt god form. Han lovade att bjuda på Jägermeister i stan. Kundbesök som han kallade det. Men på vägen skulle vi ha en färdknäpp och i köket hittade han en halv trettisjua (Trixis) som han ville att jag skulle smuggla ut. Jag avböjde men den kom med ändå och fylldes med apelsinjuice. Detta avnjöts med god aptit innan vi entrade Bond.

Det var en ansenlig mängd alkohol som Bill fick i sig men någon däckning blev det aldrig. Så Bill är fortfarande herre på täppan. I bakvattnet var det tydligen fler som blev på örat för Quint fick ratta porslinsbussen under söndagen. Dessutom berättade Pauly att han helgen tidigare haft en tuff match med Ulrik. Så trots att jag misslyckades med mitt toppförsök så blev det viss omkastning i Ironman.

Själv lyckades jag hålla mig upprätt och minns dessutom hela kvällen. Bakfyllan var hanterbar. Jag är nöjd.

onsdag, juli 15, 2009

Vykort från Ölandsbron


Då har jag tagit mig över till Öland. Borgholm visade sig vara punschverandans paradis. Väldigt vackert måste jag medge. Ikväll har landsbygdens konung spelat på Borgholms slottsruin i solnedgång och Pripps Blå-reklamen har aldrig känts mer rätt. Han vet vad han gör, Tomas Ledin. Lite beroende på väder så är ett besök på följande sevärdheter inplanerade: en fyr, Soliden, slottsruinen (igen) och sist men inte minst Robertos kebab (enligt tips, Kalmar läns bästa kebab.) Jag vet vad jag prioriterar...

måndag, juli 13, 2009

Semester

Nu har jag varit hemma i två veckor lite drygt och det har varit minst sagt omväxlande väder. Första veckan var det hett som en finsk bastu och jag brände mig i vanlig ordning. Andra veckan regnade det som aldrig förr. Jag har vaknat mitt i natten och sett syndafloden utanför mitt fönster. Tredje veckan har precis börjat men det ser ut att bli en repris på förra veckan. I slutet av veckan tar jag med mig familjen till Öland. Svensson-livet har börjat och vad är mer Svensson än att åka till Öland. Märk väl, jag åker dit först efter att kronprinsessan har firat sin födelsedag. Den dag jag står och viftar med en svensk flagga för vårt kungahus ber jag er att spärra in mig på ett hem, omyndigförklara mig och förträng alla minnen av mig.

Helgen tillbringades i Mölle. Denna lilla pärla ute på Kullahalvön. Min kära sambo överraskade mig med en romantisk weekend utan barn. Alla som känner mig att vet att det är inte mycket romantik man får för pengarna om man bjuder mig men jag gjorde mitt bästa. Det var mycket trevligt även om jag saknade William emellanåt.

Igår hade jag det inte självklara nöjet att återigen se klubben göra en medioker insats mot ett Göteborgslag. Denna gången GAIS. Det var länge sedan man kunde säga något positivt om klubben i sitt hjärta. Spelet haltar betänkligt, självförtroendet är i botten och spelarna tävlar om vem som kan lämna klubben snabbast. Det har onekligen sett ljusare ut.

onsdag, juli 08, 2009

Hyllas den som hyllas bör...

Jag såg delar av Michael Jacksons memorial concert igår. Jag är förmodligen växt i en annan anda men jag mår fysiskt illa av amerikansk dubbelmoral. Michael Jackson har levt de senast 20 åren (åtminstone) med beskyllningar om galenskap, pedofeli mm och väldigt få storheter har hållt honom om ryggen. När han ligger i en guldlåda modell gigantisk, då finns det inga gränser för vilken fantastisk människa han var.

De hyllningarna han fick igår skulle han haft för 10 år sedan. Då kanske det inte slutat som det gjorde. Det är för jävla tragiskt...

Så här bör han hyllas.

måndag, juli 06, 2009

I bought Jon Voights car

Seinfeld-repriser kan ibland vara en fantastisk upplevelse...

Klubben fick 0-0 mot IFK Göteborg. Bra match men som vanligt uddlöst framför mål. Fin inramning med 9200 åskådare.

söndag, juli 05, 2009

Comeback

I helgen gjorde jag comeback. Comeback på boozebanan. Grannen bjöd över på drinkar, grill och Guitarr Hero. Damerna fick ta hand om barnen. An offer you refuse. Vi var 4 tappra som överlevde grillningen och de läskande drinkarna och vi som var kvar lirade Guitarr Hero. Förbannat kul men svårt. Jag insåg snart att min talang för musik stannar vid lyssnandet. Allt annat bör överlåtas till dem som är ämnade för hantverket.

Jag blev alltmer i form även om jag faktiskt tog det lugnt hela kvällen. Värmen och det faktum att jag varit ytterst sparsam med alkoholförtäring sen februari, gjorde att jag inte behövde mer än 5-6 drinkar för att känna mig mjuk och ledig i kroppen. Några ville testa några andra Wii-spel och trots mina tydliga protester beslöt majoriteten för att vi skulle lira tennis med dessa handkontroller som Wii-spel går ut på. Bad idea...

4 st vilt svingande, alkoholpåverkade grabbar i ett vardagsrum framför en storbildskärm. Det måste varit en syn. Jag har en ganska yvig backhand och efter ett tag blev jag varm i kläderna. Jag skulle ta emot en serv på backhandsidan och beslöt mig för en topspinn. Hård topspinn... Handkontrollen flög som en projektil rakt upp i taket och studsade sedan på en glasvas endast milimetrar från ett vitrinskåp. Alla, inkl undertecknad, var chockade. Vasen höll, handkontrollen höll men efter en besiktning av taket kunde konstateras ett hål stort som en enkrona...

Det blev inte mer booze i fredags men jag beslöt mig för att göra ett nytt försök redan på lördagen och jag hade inte sönder något faktiskt. Det var bara en oerhört lyckad grillkväll i trädgården.

Träffade Lage idag. Vi lirade golf. Det är alltid en upplevelse att träffa Lage.

Nu har Tour de France startat. Mellan 1530-1730 hittar ni mig framför tv:n de närmaste tre veckorna.

torsdag, juli 02, 2009

Märklig företeelse

Det där med strypsex har jag väldigt svårt att förstå. Vad kan vara så fantastiskt häftigt med att ha ett rep runt halsen som dessutom ser till att man inte kan andas? När INXS förra sångare dog i en strypsex-olycka trodde jag det var obskyr engångsföreteelse, men när ytterligare en kändis faller offer för samma sak börjar jag undra. Kill Bill fick en ny innebörd.

Sven Nylander...

Magnus Hedman tar timeout från "Ren Idrott". Det verkar som han gjort det för länge sedan...

Jag har aldrig haft någon större respekt för Hedman. När han agerade skvallerkärring om landslaget i TV4 var han förevigt bannlyst. Nu är han bara tragisk.

fredag, juni 26, 2009

Inte sen Elvis dog...

...har vi skådat en större stjärna. Nu är han borta också. Det känns vemodigt. Michael Jackson är inte bara king of pop. Han är king of dancefloor och förr var han king of everything.

Det fanns en tid då varje förfest på Kaptensgatan slutade med att lamporna riktades mot den tomma vita väggen, Billy Jean strömmade ut ur mina Canton-högtalare och sedan gjordes Jackson-moves så att siluetterna blev hejdlösa på väggen. En klassiker.
Jackson inspirerades av James Brown. Fritz the Cat inspirerades av Michael Jackson. Somliga säger att cirkeln är sluten...

Billy Jean


Det blir inte bättre än så här.

Blood on the dancefloor

A Smooth Criminal is dead.

måndag, juni 22, 2009

Black Ice

Visst var det en jäkla fräck konsert, trots regn och att jag frös så att jag skakade tänder stundtals. Jag tog med mig regnjacka till Göteborg men någon påpekade att det inte var hårdrock att ha regnjacka. Det bet tillräckligt för att mitt omdöme skulle svika mig. Det fick jag sota för... Men jag stod i alla fall så nära scenen att jag med bra räckvidd kunnat dra av Angus sitt plåster på knät.

Jag måste sluta vara ute när det regnar.


Förra helgen Vättern runt i hällregn. Idag AC/DC. Det är flera timmar till Angus dyker men jag har åtminstone den bästa platsen... Det är inte värt att bli sjöblöt för. Dessutom fick jag lämna min plats för att gå och köpa en torr t-shirt. Nästa år köper jag dvd:n istället...

söndag, juni 21, 2009

AC/DC


Uppladdning pågår. Sitter på Hard Rock Café och värmer upp inför årets konsert.

tisdag, juni 16, 2009

En sak jag glömde...

Tack vara min något höga närvaro på diverse kliniker och vårdcentraler under våren har jag erhållit ett högkostnadsskydd. Det kan ju vara bra nu när jag är dokumenterat frisk.

Frisk, på papper åtminstone

0126 i lördags morse var det dags igen. Årets Vätternrunda. Jag förväntade mig ett satans oväder och jag blev sannspådd. I en hel timme fick jag cykla innan regnet började ösa ner. Sedan var det 8 timmars regnande innan jag kunde defilera i mål på torra vägbanor. Som om inte vädret var illa nog så fick min cykelpartner punktering mitt i natten någonstans mellan Vadstena och Ödeshög. Trots att han får punktering titt som tätt hade han inte den goda smaken att medtaga pump... Där stod vi i 25 minuter på en kolmörk landsväg utan luft i ringen. All chans till en vettig tid spolades bokstavligen bort dessa 25 minuter. Väl åter på cykeln la jag upp ett vansinnigt tempo som hade gjort Lance Armstrong knäsvag. Då kommer regnet. Uppifrån, nerifrån, från sidan och till sist inifrån. Kläderna var härligt sjöblöta efter 20 minuter och med 7-8 grader samt en en frisk fläktande nordanvind var man snart iskall från topp till tå.

Jag tog mig igenom loppet men det tog en timme längre tid än förra året.

Föga förvånande har jag dragit på mig förkylning efter gastkramningen. Något ironiskt med tanke på att jag i torsdags fick brev från infektionskliniken där de konstaterade att jag äntligen efter över fyra månader är frisk. Levervärdena är åter normala. Det är förvånande. Jag trodde åtminstone det skulle dröja till jul innan jag kunde anses som frisk.



Ödmjukhet har sällan varit min styrka. Det var en härlig kväll som jag fått sota för länge men märk väl att jag fortfarande är obesegrad i poker...

Fussball

Confederation Cup. Det tar mig jämt halva turneringen innan jag begriper hur man kvalificerar sig till turneringen. Det känns iskallt innan de sätter igång men sen... Sen exploderar det i vansinnigt rolig fotboll nästan alltid. Försvarspel? Nej, tack. Full fart framåt.

U21-EM. Jag tänkte sett Finland-England igår men blev sjuk. Idag såg jag Sverige krossa Vitryssland. Jag är imponerad trots att jag ställer mig frågande till Vitryssarnas försvar. Wernbloom har jag aldrig gillat tidigare men, dra mig baklänges, varför spelar inte han i det riktigt landslaget? Han är en blandning av Gennaro Gattuso och Håkan Mild. Han kommer bli något stort. Om man ollar SM-bucklan är man tillräckligt galen för att kunna slå sig fram i landslaget utan tillstymmelse till teknik.

onsdag, juni 10, 2009

Förlösande var ordet sa Bull...

Först och främst. Jag tar tillbaka vad jag skrev tidigare om Zlatan...

Bosse Pettersson (Viasats expertkommentator) beskriver Sveriges spelares ansiktsuttryck efter 4-0 målet: "Titta på deras förlösande ansiktsuttryck". Huvudpersonerna Zlatan och Berg såg ut som de just gick ut ur kyrkan efter en begravning.


Målet var vackert men vi pratar Malta här. Malta är en liten stenig ö i medelhavet där man pratar engelska. Det bästa med Malta är Ris a la Malta.


Något säger mig att Källström har en oplockad gås med Zlatan.


Endast ett läkarbesök återstår...

En deal mellan Barcelona och Inter. De är överrens. Spelaren är överrens med Barcelona. Det återstår en läkarundersökning. Det är match mellan Sverige och Malta. Spelaren (vi kan kalla honom Zlatan) går inte in i en enda närkamp. Varför spelar han överhuvudtaget?

måndag, juni 08, 2009

Mallis

Då var det bokat. En vecka på Mallis i höst. Det blir inte tjo och tjim i Magaluf utan barnparadiset Alcudia. Det som var otänkbart 2007 är verklighet 2009.

Piratpartiet ner till Bryssel. Varför inte? Så länge Sverigedemokraterna stannar hemma.

Vätternrundan på fredag

Det ska komma 40 mm regn på fredag. Det ska blåsa kuling. Det ska bli 8 grader varmt.

Det handlar om att överleva i år...

Nevermind

91 var jag inte så imponerad av Nirvana. Visst Smells like teenspirit var makalös och jag gick givetvis och köpte Nevermind men lyssnade förhållandevis lite på plattan. 18 år senare är jag på väg att erkänna Cobain som geni.



William får bli min hyllning till gruppen.



lördag, juni 06, 2009

Tåget går.

Det är ett jävla skitmål danskarna får men 0-1 är inte orättvist. Sverige agerar stressat och irriterat. Inte ens Zlatan är bra. Lagerbäcks chanser att få vara kvar efter detta måste vara små.

Önskelista till EM-kvalet 2010. Lagerbäck pensioneras, Chippen får tjänst i främlingslegionen på livstid, Henke Larsson får lämna över till någon som är lite yngre.

2 mål på 4 matcher och en halvlek är riktigt uselt. Det låter som Janne Anderssons ängagäng men det är faktiskt landslaget.

5 raka slutspel blir inte 6. Sydafrika har aldrig varit längre bort.

tisdag, juni 02, 2009

Stampgatans stolthet


Den här vackra porten ligger på stampgatan i Göteborg. På andra sidan ligger en begravningsplats. Sådana ställen får mig sällan på särskilt muntert humör, så jag undviker att vistas där. Men utanför måste jag gå förbi för att ta mig till jobbet och varje gång sneglar jag på porten. TÄNK PÅ DÖDEN står det som i eldskrift. Jag försöker låta bli men uppmaningen är träffande. Jag försöker att tänka positiva tankar men det enda som slår mig är att jag är närmare just döden varje gång jag ser porten. Göteborgarna måste vara väldigt stolta över denna triumfbåge. Snart 35 och med lite tur har jag halva livet kvar att leva. Jag funderar på att skaffa mig en sprayburk och notera på muren, TÄNK PÅ LIVET ISTÄLLET.

onsdag, maj 27, 2009

Höga berg och djupa dalar

Gotland Lövkvist kämpade i några dagar och höll sig kvar i toppen men nu har botten gått ur. Förra etappens totalras har gjort resten av Girot ointressant.

Det går även att summera klubbens vår med samma rubrik. De började som det ängagäng de är, uruselt. De tog några viktiga segrar och fick hybris. Det talades om att Janne i Emir Kujovic hade den bästa adept han någonsin tränat (!). Det talades om att Görlitz var allsvenskans bästa spelare(!). Sedan visade åter laget sig från sin rätta sida. Noll (0) mål på fyra matcher och en poäng. Jag trodde aldrig att det skulle inträffa men jag börjar faktiskt tappa intresset för klubben. Det kan möjligen tolkas som att jag är en medgångsupporter men det är så beklämmande ointressant att se spelet att man i bästa fall rycker på axlarna och i värsta fall blir heligt förbannad. Jag orkar helt enkelt inte längre bli förbannad.

Två veckor till Vätternrundan och det rekommenderas att man har 100 mil på cykelsadeln innan loppet men i år har jag 35 hittills. Det ser ut att bli tungt.

fredag, maj 22, 2009

Ömskinn

Staketet är fullbordat sedan än tid. Igår kompletterades det med en mycket smakfull grind. Men det kostade en svedd rygg och nacke. Trots lite bister vind och växlande molnighet fick jag en grisrosa färg från ändalykten ända upp i nacken. Huvaligen, vad det svider. De byggare man sett med bar överkropp jobbandes ute på sommaren måste ha läderhud på ryggen.

Imorgon är det klubben på tv igen. Det betyder ny plåga för en sargad fotbollsjäl.

torsdag, maj 21, 2009

Lucifer Jönsson

Besökte Bills nya residens igår. Vackert beläget i aktuella Viken. Det saknades fortfarande uteplats och gräsmatta men med Bills händiga fingrar är det bara en tidsfråga. Vi invigde den nyinköpta Webergrillen och gjorde några välsmakande burgers. Vi beslöt oss för att ringa Fritz och boka in en gammal klassiker. Den 18/7 är preliminärt inbokad. Fritz levererade ett par smått chockartade nyheter som förvisso var glädjande men en smula överraskande.

måndag, maj 18, 2009

Tips till coachen


Så här efter en aning turbulent flygfärd med ett plan obetydligt större än en sardinburk, blir man sugen på mat. Lomanders fungerar till det mesta. För att inte tröttna på såsen nu i grilltider har jag ett tips: blanda lite ketchup (!) i såsen och du har en ny delikatess på tallriken. Sötman i ketchupen passar perfekt. Annat jag kan rekommendera är paketet på bilden. Den perfekta mixen av ölkorv och pålägg. Passar till allt. Igår på en hemmagjord pizza i Halmstad. 0-4 mot Elfsborg. Jag börjar tackla av. Förr hade jag varit så upprörd att inte kunde sova. Idag har jag större problem.

torsdag, maj 14, 2009

Tips från coachen

Trixi smsade häromdagen om det eminenta tipset att lägga Lomanders bearnaisesås på fryspizza. Sagt och gjort. Jag fixade hem en fryspizza och la på lite Lomanders. En succé. Som grädde på moset.

onsdag, maj 13, 2009

Vallåsskolan brinner

Då var det dags igen. Förra gången (13 dec 1981) var jag knappt en tvärhand hög. Gick i första klass och hade nästan gjort min första termin i skolan när den brann ner till grunden. Idag är det förmodligen inte fullt så illa. Branden är fortfarande inte släckt.

Det är en aning vemodigt att se bilderna även om jag inte kan säga att jag saknar Vallås jättemycket så har man ändå präglats av tiden i skolan. Åke Molekyl mfl gjorde livet surt för mig och även om man inte tyckte det då så gjorde det nog lite nytta.
Bifogar en liten filmsnutt från branden.

tisdag, maj 12, 2009

MAGLIA ROSA 2

Det är stort. Gotland Lövkvist i den rosa ledartröjan. Jag blir tårögd. I en genomdopad värld lyckas en svensk kille norpa åt sig Maglia Rosa för åtminstone en dag. Att läsa vilka som han har efter sig får håren att resa sig på armarna.

1. Tomas Lövkvist
2. Danilo di Luca
3. Michael Rogers
4. Yaroslav Popovych
5. Levi Leipheimer
6. Lance Armstrong
7. Franco Pellizotti
8. Damiano Cunego
9. Marzio Bruseghin
10. Carlos Sastre

Det är idel ädel dopad cykeladel. Jag väljer att tro att Lövkvist är ren men osvuret är bäst. Jag tror jag tar ledigt imorgoneftermiddag och checkar in Eurosport. Det är ju själva fan att jag missade dagens etapp. Roberto Vacchi måste ju gått upp fullständigt i limningen. Höll rösten? Orkade hjärtat? Det måste varit årets referat. Visas det inte i repris?

söndag, maj 10, 2009

Maglia Rosa


Det var Hallandsloppet i lördags. Man kan utan att överdriva säga att det blåste friska vindar. Det kändes som motvind hela vägen. Det tog 1 timme längre tid i år jämfört med förra året men jag tog mig i mål även om det var en ren plåga. I målet fick jag belöningen. William mötte upp med glada tillrop.
I helgen startade också Giro d'Italia. Det är en annan stor tävling på cykel. Jag valde Hallandsloppet eftersom jag inte fick ledigt från jobbet.

fredag, maj 08, 2009

Möllers


Sitter på ett fullt tåg mellan Göteborg och Halmstad. Det är fredageftermiddag och jag vill bara hem. Nu har tåget tekniskt fel och jag kokar inombords. Det är bara på fredagar det krånglar så här jävligt på SJ. Är det bara vikarier på fredagar? Mitt emot sitter unge i ett årsåldern. Han lirar old McDonald på sitt leksakspiano med en minst sagt irriterande frekvens. I högtalarna berättar de att vi kommer bli ståendes ett bra tag. Ni får ursäkta ordvalet men; Fy fan!!

torsdag, april 30, 2009

Folsom Prison

Jag lyssnar alldeles för lite på the man in black. Livet är för kort för att inte ofta lyssna på Cash. Det märker jag varje gång jag snubblar över några av hans verk.
Klubben tog tre friska pinnar till mot absoluta hatgänget Djurgården. Nu satt jag på ett fullsmockat tåg från Stockholm så jag missade matchen. Djurgården verkar vara riktigt usla i år men jag har svårt att tycka synd om den klubben.
Janne Andersson har fått luft under vingarna igen och passar väl på att förlänga kontraktet efter 3 raka segrar. Jag ser dock ljuset i tunneln. Mikael Svensson aviserar att han lägger skorna på hyllan för gott. Det i sig är tråkigt men han vill till Halmstad och han vill bli tränare. Jag kan inte komma på en mer lämplig kandidat. Agera, klubben!

Ekonomisk kallops

Det är synd att Rikard Palm inte får vara med i de stora sändningarna längre. Nyheterna på SVT var ju alltid sevärda när han fick utrymme.

tisdag, april 28, 2009

Mästersågaren


X2000 till Stockholm. Känner plötsligt igen en välbekant röst. Den hoppade på i Skövde. Allas vår egen Bert Karlsson. Han sitter och sågar vitt och brett med sitt resesällskap. Det är allt från Mona Sahlin till något fikabröd han ätit nyligen. Antar att han värmer upp inför Talang. Nu sitter han och handlar aktier på telefon. Elektrolux. 20000. Antar att han menar enheter. Jag får nog ringa banken också...

söndag, april 26, 2009

Vart tog tiden vägen?

Helgen rusade förbi i en sjuhelsickes fart. Ett par härliga grillkvällar och det är dags att jobba igen. Jag vet att jag hann göra färdigt staketet (nästan, det saknas en grind) och avverka en städdag på gården. Bra uppslutning och riktigt trevligt. Ytterligare ett steg in i Svenssonlivet som man förvisso sedan tidigare varit fast i länge.

Undrar om det kommer regna mer i år? Jag fick plocka fram vattenspridaren och dränka gräsmattan ikväll. Man känner sig som en miljöbov varje gång.

fredag, april 24, 2009

Hockey-VM

Så var det dags. Det är snart badtemperatur och vi upplever en svår torka och vad passar bättre än lite hockey-VM.
Som sagt. Allt jag behöver är ett besked om att levern är okej, sedan leker livet igen. Jag har inte käkat en värktablett på en månad snart och de har ringt från apoteket och undrat vart jag tagit vägen.
Imorgon hoppas jag att staketet blir klart. Det är årets projekt. Det vallfärdar folk från hela västra Halmstad. Häromdagen gick det förbi en dam med hund från Pålsbo som lovordade vårt bygge. Hon ville veta vart vi köpt virket och hur man gick till väga. Jag tror jag har en framtid i staketbyggarbranschen. Jag behöver bara få upp tempot lite.

Livet från den ljusa sidan


Jag börjar med att direkt klargöra följande: kortet är taget den 17 mars när febern nära nog släckt allt hopp om att någonsin tillfriskna. Idag har jag varit på provtagning för förhoppningsvis sista gången. Igår vann klubben mot HIF och ikväll är det grilla som gäller. Prognoserna visar strålande väder i helgen. Vad mer kan man önska?

torsdag, april 23, 2009

Ålrajt


Tre dagars arbetsmiljöutbildning i Ängelholm. På tredje dagen har jag fortfarande inte hittat en riktig flottkiosk. Överhuvudtaget är det klent med klassiska gatukök nuförtiden. Det är en utveckling jag inte gillar. Sedan har jag lite svårt för föreläsare från Stockholm som säger allright i varje mening. Vad är det för fel på okej? Men vädret är bra...

fredag, april 17, 2009

Mo cuishle

Det är andra gången jag ser Clint Eastwoods Million Dollar Baby och jag blir lika berörd av filmen denna gång. Den måste helt enkelt vara riktigt bra.

Dags att sova. Imorgon är det staketbygge.

torsdag, april 16, 2009

Våga

En uppmaning till Halmstads BK:s styrelse. Sluta käka valium och börja agera. Befria Jan Andersson från hans arbetsuppgift omgående och skaffa en vettig ersättare. Detta skulle gjorts för tre år men jag kan tänka mig att förlåta om ni skyndsamt vidtar åtgärder.

måndag, april 13, 2009

Morgonstund har guld i mun...

Det är helg och man har varit uppe och lekt, matat och bytat med/på William i drygt två timmar. Det är det nya livet. Det som för ett år sedan bara var något man hört talas om är nu vardag. På gott och ont. Visst hade man önskat att han kunde sova en timme längre på morgonen men å andra sidan är han på ett gott humör. Tjoar glatt och ler likt en hockeyspelare som nyss svalt ett slagskott.

Påskhelgen har hittills haft ett legendariskt gott väder. Helt osannolikt. Det har utnyttjats. Jag har tillbringat helgen med att gjuta fundament till det stundande staketet som ska omgärda våra ägor. Kroppsarbete är bra för min inre frid har jag märkt. Nacken däremot har fått sig en match. Solen tar, så att säga...

Känner att jag sakta blir allt bättre. Jag orkade igår gå en dryg halvtimme med barnvagn i området utan att behöva sova ett par timmar i direkt anslutning. Det är goda nyheter.

Fick ett kort besök av Lage igår. Han tittade in för att språka lite och träffa William. Han fick kaffe men ratade prinsesstårtan.

Fritz ringde och sa att han grillade uppe på ön. Han hade sin tjej med sig. De har dejtat i fem månader. Det var nyheter för mig. Trevligt men jag kan inte låta bli att undra om damen verkligen har haft ensamrätt på Fritz i fem månader...

fredag, april 10, 2009

Förfallet

En organisation i kris. Så vill jag beskriva Halmstads BK idag. Det som visades upp idag på Örjans Vall var inget annat än beviset på att Superettan är nära. Nu känns det fullständigt naturligt. Jag undrar om det inte rent av kanske är det stålbad klubben behöver. Klubben genomsyras av tanken på kontinuitet och lågbudget men allt jag ser är livstidsanställda ledare och mätta spelare.

Bevisen är många men jag väljer att rikta in mig på den viktigaste och det är chefstränare Jan Andersson. Det håller inte längre. Det har jag sagt i tre år och det blir bara tydligare för varje säsong. Endast en svag styrelse håller honom kvar i organisationen.

Ett annat tydligt bevis på organisations totala handfallenhet är livstidsanställningen av Egon. Speakern som lovades av den gamle Stig Nilsson en gång i tiden att han skulle få hålla på så länge han själv ville. Inte Stigs bästa beslut. Egon tog honom på orden. En stark ledning hade talat Egon till rätta.

Nytt för i år är att inte kan betala i kassan utan måste köpa biljetten utanför i en hydda. Kan vara det mest korkade beslut som fattats. Trots att det bara var 6000 åskådare ringlade köerna långa utanför arenan trots att matchen börjat sen 10 minuter. En braksuccé. Folk vände och gick hem. De som gick in var vansinniga och med tanke på fotbollen så kommer de aldrig tillbaka.

Nej, superettan känns nästan lockande. En rejäl utrensning i klubben och sedan efter ett par år tillbaka i allsvenskan. Hungriga som satan.

måndag, april 06, 2009

Pessimismen är min religion

Efter att ha sett HBK:s premiärmatch mot AIK borta kan domen inte vara annat än hård. Jag har svårt att se hur de ska kunna göra mål överhuvudtaget. Det är samma gamla taktik som de senaste 4 åren. Sedan kan man kalla spelsystemet för 4-4-2 eller 4-2-3-1 eller vad som helst. Det är fantasilöst och makalöst tråkigt. Blir det 4000 åskådare hemma mot Trelleborg på fredag så är det fler än klubben förtjänar för tillfället.

Fritt fall

Socialdemokraterna har problem. Vikande opinionsiffror är inte rätta ordet. Opinionsiffrorna är i fritt fall. Alla vet varför. Men istället för att åtgärda problemet försöker man hitta en syndabock. Wanja Lundby-Wedin blir offerlammet. Det luktar skit lång väg.

Partiet har satsat för mycket prestige i partiledarvalet 2007 och nu har man målat in sig i ett hörn. Mona Sahlin fungerade som partiledare i nästan ett år. Sedan öppnade hon munnen och förtroendet för partiet har störtat till rekordnivåer. Hon ger sig in i debatter mot Reinfeldt som hon är slagen på förhand i. Jag tror aldrig jag sett en partiledare som gett ett så osäkert intryck.

Vi befinner oss i ett konjukturläge som i 99 fall av 100 skulle betraktas som straffspark för vilket opinionsparti som helst. Vänsteralliansen med Mona Sahlin i spetsen skjuter stenhårt 4 meter över målet. Högeralliansen är enda alternativet sorgligt nog.

Det finns en lösning på problemet och det är inte att sparka LO-basen. Sparken ska vara välriktad men sikta högre. Plocka bort Sahlin och hennes hangarounds och sätt in Sven-Erik Österberg som partiledare. En gammal hederlig norrlänning med ett statsmannamässigt uppträdande. En auktoritet i arbetsmarknadsfrågor.

Tills dess kan ni glömma mina sympatier.

söndag, april 05, 2009

Grillpremiär

Igår var det dags för vidbrända Halloumi-bitar, superheta gunsmoke majskolvar och stekheta oxjärpar. Efterlängtat och precis lagom till att jag börjar få tillbaka aptiten.

Jag lovprisar också de senaste dagarnas väder.

onsdag, april 01, 2009

Träningslandskamp Zzzzz...

Jag brukar normalt tycka att träningslandskamper är sömnpiller men idag verkar Isaksson sova i inledningen.

Jag hoppas Lagerbäck ser vad jag ser. Chippen och Edman har gjort sitt i landslaget. Chippen är ju hopplöst usel.

tisdag, mars 31, 2009

Hur tänkte man här?


Alingsås stadshotell. Fint gammalt anrikt hotell med erkänd konferensavdelning men hur tänkte man i badrummet? Gammelrosa kakel och duschkabin från 78. Är det något man inte ska kompromissa med på ett hotell så är det badrummet. Potatisgratängen var åtminstone god här i potatisens hemstad. Läste att Mats Olsson på Expressen tippade HBK som etta i allsvenskan. Han är snäll Mats men han är inte klok. Guldet tar Elfsborg och klubben tar som vanligt en mittenplacering.

måndag, mars 30, 2009

Först mr Heffner...

Va fan! Inte nu igen.

Det är tufft att vara

Jag ber om visst överseende med den något spartanskt uppdaterade bloggen för tillfället. Livet har varit en aning enkelspårigt på sistone. I helgen var det 30-årskalas och åter meningen att jag skulle slå klackarna i taket. Jag var inte ens i närheten av en sådan form. Den senaste tiden har jag för att spara krafter tagit mig friheten till en powernaps (eller i min ålder kallas det för middagslur) varje eftermiddag. Att sova mitt på dagen var förr näst intill omöjligt och skulle man lyckas somna så kunde man absolut glömma sova på natten. Nu har jag inga sådana problem. Slipper jag bara hostan så somnar jag som en klubbad säl vilken tid på dygnet som helst.

Nej, jag höll mig nykter denna helgen också. Alternativet existerade inte. Förresten har jag förhöjda levervärden så egentligen borde väl booze vara det sista jag ska dricka. Det känns dock inte som en stor uppoffring just nu att inte booza. Att vara bakis nu vore dödstöten. Då kan jag likagärna gå ut i förrådet och snickra ihop min egen kista.

Nej, jag gör nog bäst i att låta bloggen tiga still tills jag blir frisk. Just nu är jag bitterheten förkroppsligad. En hostande och snorande soffliggare som bara sett dagens ljus genom fönster på sex veckor. En blek och svettig 35-åring som får feber av ett mailvirus.

Min läkare tror fortfarande att jag kommer bli frisk, men hon känner uppenbarligen inte mig. För varje vecka med hosta, snor och feber känns det som jag blir fem år äldre.

fredag, mars 20, 2009

Prognos: jag överlever

Idag fick jag svar på proverna som togs på infektionskliniken förra fredagen. Jag har drabbats av ett virus som för 90 % befolkningen går obemärkt förbi. Har man däremot nedsatt imunförsvar (druckit för mycket booze och somnat på ett klinkersgolv) kan man få återkommande feber och huvudvärk. Just detta virus är väldigt vanligt bland småbarn som i princip aldrig märker av det. Detta är förmodligen bara en västanfläkt av vad som väntar mig när Wille börjar på dagis. Jag kommer förmodligen bli sjukpensionär. Den goda nyheten är att jag har alla förutsättningar att bli frisk även om det kan ta några veckor. Det är nämligen ett sällsynt envist virus som inte släpper taget i första taget. Det kan jag skriva under på. Efter 10 dagars feber har jag varit feberfri i två dagar. Huvudvärken sitter dock kvar som ett skruvstäd kring hjässan. Där hjälper Ipren men efter stort pillermissbruk den senaste tiden har jag istället pajat kistan. Så nu får jag byta piller till något mer skonsamt (mespiller). På måndag ska jag i alla fall börja jobba igen. Alltid något...

Glädjande nyheter i veckan har varit att jag skaffat biljett till AC/DC i sommar. En ny klassiker på Ullevi med andra ord.

måndag, mars 16, 2009

Janne Lucas

Årets schlager är över. Jag lägger ingen värdering i om rätt låt vann eller inte. Men konstaterar att det oftast är någon som inte vinner som man minns efteråt. 1980 vann Tomas Ledin med Just nu men jag minns bara Janne Lucas Persson och Växel Hallå. Lägg märke till kapellmästaren Anders Berglund samt syskonen Glenmark i kören.

lördag, mars 14, 2009

Herbie

Du vet att du har feber om det stockar sig i halsen när du tittar på TV4:as lördagsmatiné Herbie.

Soon six feet under...

Jag börjar med det roliga. Pauly har fått en son till. Grattis! Bara en sak kan vara bättre än en son: Två söner.

Vi går raskt över på det jag är bäst på. Självömkan.

Jag har haft feber sedan i söndags. Det har gått så långt att jag har lagt in Viktoriakliniken i telefonboken. Doktorn tröttnade igår efter två veckors eviga prover (jag ser ut som en sprutnarkoman i armväcket). Igår remissade han upp mig till Infektionskliniken. Där lämnade de inget åt slumpen. Jag har aldrig tagit så många prover. Det har varit rena åderlåtningen på senaste tiden. Blir jag frisk någon gång så är jag redo för blodgiveri. Ett tag trodde jag att jag skulle bli inlagd men de släppte hem mig med en veckas sjukskrivning. Ett papper med försäkringskassans emblem på. Vad gör jag med det? Hur fungerar sånt här? När måste man anmäla sig till kassan?

Jag skulle ljuga om jag tyckte detta var roligt. Jag lider alla helvetes kval för att jag är totalt oduglig såväl på jobbet som hemma. För att inte tala om hur fruktansvärt ynklig man blir när man har 39 graders feber som vuxen. Det har jag bara haft en gång tidigare och det minns jag fortfarande med största fasa. Värst är att man har drabbats av något obskyrt virus som de (läkarna) försöker lokalisera men hittills gått bet på. Sätter fem spänn på att det är fågelinfluensan.

Jag försöker se positivt på situationen. Förhoppningsvis har jag rasat i vikt. Jag äter i alla fall som en höna.

Tack min kära sambo för att du står ut med en förkyld svettfläck som av sanitära skäl kräver nya sängkläder varje dag. Om jag blir frisk ska du få sova åtminstone på helgerna. Håll ut.

Apropå lasarettet så kan jag vittna om god säkerhet åtminstone på Infektionskliniken. Jag har varit där en gång tidigare för länge sedan och jag kunde inte märka någon försämring i säkerheten. Jag kände mig trygg. Keep up the good work, Fritz!

måndag, mars 09, 2009

Hastiga stålar

Anställningsintervjuer har man ju varit på några stycken genom åren men på senaste tiden sitter jag på andra sidan bordet allt som oftast. Idag har det inte burit sig bättre än att jag genomfört 5 intervjuer inför en stundande rekrytering. Man kan tycka att det vore betydligt lättare att intervjua än att intervjuas. Så är det också, men inte fullt så mycket lättare som kan tro. Nervpressen är inte lika påtaglig men koncentrationen måste vara på topp. Efter 3-4 intervjuer på en dag blir man lätt osäker på om man ställt just den frågan till just den här personen eller om man glömt att berätta om just den förmånen eller inte. När man pratat med nr 5 en halvtimme så måste man fråga vad vi egentligen pratar om och hur vi halkade in på just det ämnet... Har man dessutom lite feber fortfarande så borde man stannat hemma istället. Men jag tyckte det var enklare att plåga mig igenom denna dag än att ringa och avboka samtliga intervjuer.

Av de 5 samtalen jag hade idag var 3 st med killar bördiga från Balkan. Den siste var i 45-års åldern, frånskild, en dotter, tränade karate, var på gymmet varje dag och var från Serbien. Han sa att hans enda brist var att han hade lite hett temperament. Jag avslutade intervjun med att fråga om det var något han ville tillägga som jag inte frågat om, då svarade han att han inte var kriminell och att han inte höll på med droger.

Eftersom jag just nu läser Snabba Cash så började tankarna snurra i skallen på mig i en väldig fart. Vem hade jag egentligen framför mig? Var det en torped i Juggemaffian som ville tvätta stålar i mitt företag eller var han en hederlig arbetsökande med hederliga avsikter? Vad händer om man tackar nej till en sån kille? Kan man fly genom fönstret? Måste jag gå med kevlarväst resten av livet?

Jag blev i alla fall inte helt lugn av att han sa att han var ren, men faktum är att han hade ett utmärkt CV.

Jag letade hela tiden efter tatueringar från Arkans tigrar men hittade inget.

Jag måste få ner febern...

lördag, mars 07, 2009

Jag ser snart ut som Robert Mitchum


Jag har varit helt under isen sedan pokerresan för tre veckor sedan. Först ont i halsen i en vecka. Sedan feber ett par dagar och därefter 10 dagars huvudvärk. Nu har jag mått bättre ett par dagar och då slår förkylningen till med full kraft. Ikväll sitter jag här med rinnande näsa och är en ynklig människa. Det här året har varit helt sannslöst. Det är kusligt att jag är så känslig för alla typer av virus. Det är isolering som gäller. Alla krämporna får mig att åldras i förtid. Jag ser snart ut som Robert Mitchum med påsar under ögonen och med läderartad hud.


Apropå Mitchum så sitter jag uppe och kollar på Cape Fear. En riktig kvalitetsrulle. En av De Niros bästa. Att Scorsese dessutom lyckades få med både Robert Mitchum och Gregory Peck innan de trillade av pinnen är sällsynt god tajming.


Jag och min kära sambo var på bio igår. Det var första gången sedan mr William föddes och Män som hatar kvinnor sågs. Helt klart godkänd. Jag är imponerad. Man var inte ens besviken efter att ha läst böckerna.

fredag, mars 06, 2009

Vem kan man lita på?

Det är ett ruttet samhälle vi lever i. Ibland undrar man var det ska sluta. Ena dagen hör man hur poliser uttrycker rasistiska tillmälen filmade av sig själva till invandrarkillar. Nästa dag går en ung herre förbi en polis och säger "nöff nöff". I det första fallet har man konstaterat att det inte var något brottsligt. I det andra har nu ungdomen tilldömts böter för "nöffandet". Man kan starkt ifrågasätta lämpligheten i att säga "nöff nöff" till en polis, men om det nu är brottsligt att säga så till en polis hur i HELVETE kan det vara okej för en polis att kalla folk för "apejävel"??!!


I dessa bistra ekonomiska tider går debatten varm angående varsel i industrierna och de bonusar som betalas ut till chefer. Här är det inte längre frågan om vad som är lagligt. Här handlar det om sunt förnuft och moraliskt ansvar. Just dessa saker verkar vara en stor bristvara numera. Det är så sorgligt att höra talas om det ena företaget efter det andra som gladeligen betalar ut bonusar till mer eller mindre ledande personer i organisationen oavsett hur företaget har presterat. I samma andetag kan de utan samvetskval varsla folk och be regeringen om hjälp. Nej, fy fan. Jag blir fysiskt illamående och kräks på girigheten.



Vem kan man lita på? På tal om Hoola bandoola band så är den här också väldigt aktuell just idag.

onsdag, mars 04, 2009

Herb

Viasat ska hyllas för satsningen med två avsnitt av Two and a half men varje kväll. Jag tyckte att serien tappade när Jake blev lite äldre men när Herb kom med i serien som Judiths nya man, så fick den det uppsving som behövdes. Ryan Stiles som lirar Herb var grym i the Drew Carey show och lika bra här. Ett lyft.

måndag, mars 02, 2009

H.E.A.T

Jag har sett de flesta deltävlingarna av schlagern även i år. Men tydligen missade jag det som var värt att se. HEAT. Av en händelse nåddes jag av deras ljuva toner idag och det känns som en seger att de gick vidare trots att jag inte kunde rösta. Det känns tryggt att det finns några andra här i landet som gillar allt som påminner om Whitesnake, Europe och Bon Jovi. En lätt förnimmelse av hårspray och tajta trikårer i högblank lyster.

Det märks att gruppen har snappat upp en del musikaliska influenser från storebröderna Europe. När det dessutom avslöjas att de är från Upplands Väsby, får jag lite av en deja vu-känsla.

fredag, februari 27, 2009

Öster om Heden

Vem hade trott att Perssons Pack skulle hyllas som kungar i pressen år 2009? Det är lika osannolikt som att Werder Bremen vänder 0-2 mot Milan. Men ändå händer det.

I Per Perssons fall är det synnerligen välförtjänt. Jag ska inte skriva här att jag alltid älskat Persson som alla andra kappvändare men visst har han något härligt, lantligt och uppskäftigt över sig fortfarande. Öster om Heden är bra.

Jag ser att jag inte lyckades stava prinsens namn rätt. Daniel Westling heter han tydligen. I det här fallet är jag stolt över att för en gång skull ha fel.

onsdag, februari 25, 2009

Stackars sate

I dessa dagar är det tungt att vara monarkins motståndare. Rojalismen fullständigt exploderade igår när kronprinsessan och Daniel kungjorde att de tänkte gifta sig. Till och med SVT frossar likt Damtidningar om rena spekulationer. Jag är redan så sjukt trött på snacket att jag kommer undvika tv i fortsättningen. Tack gode gud för 2 and a half men finns som en oas i tv-öknen. Ligger man hemma i influensa borde tv vara min tröst. Istället har den blivit min motståndare.

Den stackars Daniel Westin har gett upp sitt liv för en livslång förföljelse. Jag hoppas för hans egen skull att han är duktigt kär i kronprinsessan. Den ständigt förekommande frågan om varför det tog så lång tid innan de förlovade sig är ju fullständigt befängd. Det är ju fullständigt självklart. Killen behövde väl all tid i världen innan vågade ge sig in i den cirkusen. Jag behövde över sju år innan jag vågade förlova mig och då är inte mina svärföräldrar kungligheter. Jag tycker det är en rimlig tid för ett seriöst övervägande.

tisdag, februari 24, 2009

Security first

I fredags kom det överraskande och glädjande beskedet att Fritz the Cat har fått jobb. Efter nästan ett år av tung vandring som arbetsökande är han åter avlönad. Det är dessutom inte vilket jobb som helst. Det rör sig om säkerhetsansvarig på ett stort sjukhus i södra Halland. Den stora vinnaren är givetvis Fritz him self.

Några tips till en kanske en aning ringrostig Fritz inför starten:

  • Sätt inte på någon på jobbet innan provanställningen är slut (6 månader).
  • Var ödmjuk.
  • Arbeta hårt.
  • Glöm aldrig: Security first.

Somliga straffar gud med en gång

Det jag trodde var sviterna av tungt cigarrmissbruk förra helgen visade sig vara influensa. Nu ligger man hemma med blåsor i halsen och i natt badade jag i svett.

Jag tog för givet att någon form av åkomma skulle drabba mig med tanke på urladdningen. Nu blev det influensa. Det som är positivt är att nu kan man nästan utesluta influensa de närmaste åren.

onsdag, februari 18, 2009

En något mer stillsam fritidssysselsättning eftersökes.


Att åka med tåget 0532 på morgonen är aldrig kul. Ska man dessutom till Kil blir det genast motigt att stiga upp när klockan ringer. Är det till råga allt 11 minusgrader när du ska skrapa rutorna på bilen så är det ingen munter morgonsång ( typ Cat Stevens morning has broken) man gnolar på. Jag längtar till pension... Dessutom är det röjt utom allt tvivel att jag inte längre tål alkohol. Som ett brev på posten kom det halsont ett par dagar efter pokern.

tisdag, februari 17, 2009

Legenden om pokerkvällen i Finnboda

Det finns säkert mycket att berätta om den smått legendariska pokerkvällen i Finnboda. Tyvärr är inte jag rätt man att göra det. Därför gör jag istället en analys utifrån mina upplevelser. Håll till godo.
Det finns ett sunt och ett osunt förhållande till alkohol. Pokerkvällen i Finnboda hade exempel på båda förhållanden.

Vi börjar med de som hade ett sunt förhållande till spriten. De som visade under helgens drabbning i Stockholm att de kunde tygla sig när drevet gick. Dessa var Pauly, Alex och Trixi. De stod för de mogna övervägandena när det snapsades i raketfart under första pokerrundan. De visade på det hela taget ett moget beteende.
Sedan har vi Bill. Killen som förr var däckningen förkroppsligad. Han ligger bakom några av historiens mest klassiska däckningar men idag ser man inte ett spår av dessa. Idag har han åtminstone två rävar bakom örat varje gång det dukas fram booze. Han är inte sen på att driva upp tempot och slår bort varje försök till att sänka tempot. Han är totalt skoningslös mot de som ligger risigt till för en däckning. No mercy.
Smuckers däremot har jag aldrig sett däcka. I det närmaste en professionell drinkare man kan komma som icke alkoholiserad. Kanske inte annat att vänta från en norrlänning. Hård på sponken men det syns nästan aldrig. Han är mr Hydes motsats. Praktiserar det finska ordspråket "skall vi supa eller ska vi prata" fast utan så många ord.
Lage von Löfgren. Här rör vi oss i gråzonen för vad som ena stunden kan anses som nyktert beteende och vad andra anser sjukligt obstinat. Undertecknad har sett vad spriten kan göra med Lage. Undertecknad har varit med när Lage har varit riktigt skönt packad. Likväl väljer Lage att kategoriskt tacka nej till samtliga övertalningsförsök gällande bjudning på snaps. Han dricker sina sex öl och verkar som vanligt tjurigt nöjd med detta. Men vad vet jag? Han kanske numera blir totalt skogstokig av sprit. Han kanske tackar nej av en fullt legitim anledning.

Quint. Här har vi det lättaste offret att supa under bordet och det var mycket riktigt här Mr Hyde satte in artilleriet under pokern. Quint har en härligt naiv inställning till boozen. Han protesterar möjligen ett par gånger innan han häller i sig spriten men det krävs knappast några svårare förhandlingar för att få honom att dricka mer. Quint som till vardags är en timid man i sina bästa år kan efter att ha passerat en viss gräns bli både högljud och "svår". Ställer besvärliga frågor och skall diskutera gamla oförrätter. Till råga på allt har han en sjukt svag mage och är alltid en het kandidat till att krama porslinet. Ett klart fall av osunt förhållande till alkoloholen.

Mr Hyde. Urtypen för ett osunt förhållande till alkoholen. Varje stillsam spritfests värsta mardröm. Mr Hyde dricker aldrig öl. Mr Hyde dricker heller aldrig vin annat än i yttersta nödfall. Kvar står spriten i centrum och där har Mr Hyde inte snålat genom åren. Numera är det dock väldigt sparsamt även på spritfronten. Tillfällena dyker upp alltmer sällan men när de väl dyker upp brukar det sluta med en smärre katastrof. Efter ett par getingar blir Mr Hyde pratsam utöver det vanliga. Han blir också högljud, en aning kaxig och sällsynt konspiratorisk. Efter en kvarting finns inte längre några spärrar trots att medvetenheten har varit stor innan festen. Mr Hyde förvandlas från en ytterst medelmåttig man till en blandning mellan Björn Ranelid och Nicolas Cage i "Farväl Las Vegas". Ett ursinnigt drickande och en svada som skulle få Lasse Grankvist att pensionera sig. En inte alltid angenäm upplevelse varken för omgivningen eller för Mr Hyde själv. Detta fortgår ända till han somnar och chansen till det är snart 100 %.

Påminnelse


Efter helgens minneslucka finns många hjälpsamma vänner till hands med den ena fantasihistorien efter den andra. En historia innehöll denna produkt som jag av en händelse hittade i kylskåpet imorse.

söndag, februari 15, 2009

Andra sidan på myntet.


Med distinkt spritsmak i munnen och en fasansfull förnimmelse av cigarr i såväl bröstkorg som svalg, försöker jag överleva dagen. Än har jag inte spytt men det kan inte uteslutas att jag får rulla ner rutan och tömma magsäcken. Om jag får hälsan tillbaka någon gång skall jag försöka redogöra för lördagen den 14 februari 2009.

Jag vann igen!


Oj oj oj! Mr hyde vann sin andra raka pokerrunda! He's undefeated.

Yeah baby


El commendante

onsdag, februari 11, 2009

Bertil Svensson

Jag längtar efter en prunkande trädgård. Växthus, porlande vatten, träd, buskar och grönt gräs.

Tills dess får jag hålla till godo med min idol, Bertil Svensson.

Man förstår ju varför Robert Gustavsson gillar gubben.

Vad händer?

Först tjongar Rasmus in en riktig kanon och sedan smeker Källström in den vackraste frispark jag sett en svensk göra. Vad är det som händer?

Till råga på allt spelar Sverige riktigt underhållande. Jag är förstummad.

Nu kommer Nannskog in. Inget är längre omöjligt, tydligen.

Barn- och sambofritt

Sambo och barn har flytt fältet. De tog flyget till huvudstaden och nu sitter jag här ensam. Det kan tyckas vilsamt att slippa barnskrik och dylikt särskilt när det är landskamp på tv. Men jag kan intyga att huset har aldrig känts så tomt och ödsligt. Det blir ett par stränga nätter på egen hand innan jag åter sammanstrålar med familjen.

Landskamp förresten. På förhand kändes det väldigt nytt och fräscht med bröderna Elm med från start. Dessutom bröderna Markus (Rosen)Berg på topp. 20 minuter in i matchen känns det som att Rosenberg har fått en chans för mycket. Jag tycker inte han håller i landslaget.

Satan, vilka risiga inlägg svenska spelare slår.

Marcus Berg är ju inte ett dugg bättre...

Dagens dåliga omdöme tilldelas SJ och Öresundståg som båda två lämnade en kille i rullstol på perrong 2 i Halmstad. Jag mådde fysiskt illa över att se så klent omdöme från tågvärdarna. Tågen ska gå i rätt tid, med det hade behövts 20 sekunder till för att han skulle nått dörren. Jag skäms å Öresundstågs vägnar...

tisdag, februari 10, 2009

Med risk för att vara tjatig...

Idag är det vilodag. Jag tänkte bara gå ut och gå en sväng med Wille och sträcka på benen en timme, men det är ju så sabla kallt. Växthuseffekten lyser med sin frånvaro. Just nu skulle det smaka fågel med fem-sex plusgrader så att man åtminstone kan ut och springa igen. Snöslask ena dagen, minusgrader nästa dag... Det är inte pålitligt underlag att springa på när det är mörkt ute. Med mina sköra ben och hälsa tas inga sådana risker.

Nej, det blev en kväll i soffan istället.

måndag, februari 09, 2009

Gammal man i en gammal kropp

Helgen bjöd på blötsnö, slask och sedan fågelkvitter och lite sol. Tyvärr inget löparväder. Så jag lirade tennis i Söndrumshallen i lördags och sedan badminton i söndags. Det kändes i kroppen igårkväll. Blåsorna under fötterna är fasansfulla. De svider som eldar.

Badminton är inte min sport. Jag har svårt att få till snärten i slagen samtidigt som jag vid flertalet tillfällen fick mittbena av bollar som jag inte han slå för att de strök pannan. Fotarbetet brukar vara min styrka men i badminton känner jag mig som en flodhäst i en hiss. Backhanden fungerar inte. Jag är besviken att varken skurna slag eller topspinn fungerar.

Med tanke på aktiviterna i helgen trodde jag att vågen skulle vara barmhärtig mot mig idag. Där blev jag grymt besviken. Istället har jag gått upp i vikt. Det känns förbannat orättvist. Här späker man kroppen och blir belönad med en förödmjukelse. Det är väl ålderns förbannelse. Men jag ger mig inte. Jag är taggad som satan. I maj ska jag stå där på vågen och smaka segerns sötma.

lördag, februari 07, 2009

Alfons Åberg

Förmodligen finns det mer i den här historien än media vill berätta men nog är det en märklig historia: Polis ser en misstänkt bil och förföljer. I den misstänkta bilen sitter en rattfull snubbe som flyr och kör in bakom en mack. När polisen kommer dit står det en plakat kille utanför bilen som säger att bilen kördes av en okänd figur som flydde. Signalementet var: 1,20 lång, hår till knäna och han hette Mållgan.

Killen fick körkortet indraget men i rätten fick han tillbaka det eftersom det inte kunde styrkas att Mållgan inte hade kört bilen.

Nu kräver killen 100000 kri skadestånd för utebliven inkomst. Maken till fräckhet har aldrig skådats.

torsdag, februari 05, 2009

Släpp greppet, vinter!


Snål som jag är så sparar vi på värmen hemma. Den här vintern kommer bli dyrare än förra. Förra vintern behövde vi knappt ha på värmen. Jag tror inte jag behövde skrapa rutor förrän i mars. Nu är det värre. Det är kallt som satan och när det äntligen blir några decimaler på rätt sida nollstrecket så börjar det snöa ymnigt istället. Jag kan ju inte ens springa i det här vädret. Det har gått riktigt trögt med träningen hittills. Följdaktligen så går det lika uselt med viktminskningen. Trots att jag försöker dra ner på käket händer inget. Det känns som om jag ska svälta ihjäl.
Imorgon blir det New Yorks kebabtallrik...

onsdag, februari 04, 2009

Smells like teenspirit


Dagens mobiltelefoner är min räddning på tåget. Jag får spader på all dötid utan musik, ljudbok mm. Med lite gammal hederlig heavy metal i lurarna och möjligheten att blogga, går det att överleva resorna. Annat var det förr när man bara kunde ringa och smsa på mobilen. Då var det dessutom för dyrt att ringa och för jobbigt att smsa. Nu sitter man här med "Don't look back in anger" i lurarna och tänker på hur gott det smakade med sprit varje lördag förr i tiden. Varför är jag nästan aldrig sugen på booze längre? Andra frågor som poppar upp är: varför skulle Sugas tvunget ha en Opel Manta?

tisdag, februari 03, 2009

Kom tillbaka, regniga sommar.


Aldrig har en vinter känts så kall, mörk och lång. Jag vill kunna komma hem från jobbet, gå rakt ut på altanen barfota. Njuta av utsikten (parkeringen), morsa på grannen, rycka lite ogräs och ta fram grillen. Jag vill kunna ta på mig löparskorna kl åtta på kvällen och springa ner till havet, lyssna på en bok och svälja några mygg. Jag vill kunna stå där och bråka med grillen som inte vill börja glöda, slänga på ett par korvar, se den ena bli kolsvart, äta den andre trots att den är rå i mitten... Det är den 3 februari och det kan bli en lång, kall vinter.

Kom tillbaka, regniga sommar.


Aldrig har en vinter känts så kall, mörk och lång. Jag vill kunna komma hem från jobbet, gå rakt ut på altanen barfota. Njuta av utsikten (parkeringen), morsa på grannen, rycka lite ogräs och ta fram grillen. Jag vill kunna ta på mig löparskorna kl åtta på kvällen och springa ner till havet, lyssna på en bok och svälja några mygg. Jag vill kunna stå där och bråka med grillen som inte vill börja glöda, slänga på ett par korvar, se den ena bli kolsvart, äta den andre trots att den är rå i mitten... Det är den 3 februari och det kan bli en lång, kall vinter.

måndag, februari 02, 2009

Det drar ihop sig

Alex rapporterar att han fick problem med ett glas blåbärsdricka. Det bar sig inte bättre än att han tappade runner-up platsen i Ironman.

Det innebär att ny förste utmanare är Smuckers. Denne Smuckers som för mindre än ett år sedan blev av med kungakronan. Omsättningen har varit god under året.

Själv avancerar jag upp i listan. Jag har inga planer på att kasta upp de närmaste 10 åren så jag räknar kallt med att jag återtar kronan inom en fem-sex år. Trägen vinner...

Sedan funderade jag på en sak efter att ha vadat i Ingo-reportage i helgen. Inom boxningen gäller följande: One´s a champ, always (rättat, tack Higgins)a champ. Jag beslutar därför att alla som tidigare innehaft titeln Ironman också får lägga till med namnet Champ. Någon rättvisa måste ju finnas.

lördag, januari 31, 2009

Kallt

Det var premiär idag för att stå på Sannarp och stampa i otakt med alla andra som vill se vad HBK ska åstadkomma 2009. Varje år jag står där på Sannarp och tittar så undrar jag vad som för mig dit. Man fryser som man aldrig frusit innan. Det går igenom märg och ben. Man fryser så att en hastig rörelse kan innebära benbrott. Det känns som att tårna ska gå av i kylan. Helt obegripligt när man har långkalsonger, tjocka sockar, mössa och vantar. Spelet var okej men det värmde inte. 4-0 mot Falkenberg. Lars Gustavsson tror jag blir en injektion i ledarstaben. Trygghet och bra samarbete med Janne. Den nye ordföranden vet jag inte ett skvatt om. Så där får vi avvakta och se.

Grattis Trixi till ringen på fingret.

onsdag, januari 28, 2009

Jag är en magnet

Jag är jävligt less på att behöva rapportera om ständiga virusinfektioner. Jag måste vara den person på jordklotet som överlevt flest virusinfektioner. Eller så är det bara att infektionen aldrig lämnar min kropp. Den kanske bara vilar ett tag. Nu är det hur som helst åter läge att berätta att jag snorar som en vattenkran med dålig packning.

I natt vaknade jag dessutom med ett fullständigt blodbad. Min stackars näsa gav slutligen upp och rämnade som dammvägg. Nu sitter man här och undrar om man vågar snyta sig eller om man ska låta näsan droppa. Ett hopplöst läge.

Det brukar sägas att ingen blir så sjuk som en man med förkylning. Jag vet inte om det är sant men jag kan intyga att ständig förkylning tär på ett redan prövat psyke.

torsdag, januari 22, 2009

Serenity now, insanity later...

Tillbaka i Halmstad efter mardrömsresan. Nu kan man skratta åt eländet men SJ är just nu hopplösare än någonsin. Av två toaletter fungerar noll på tåget. Helt sannslöst. En timme sen hem på en resa som ska ta 1 timme och 8 minuter. Det är inte godkänt. Dessutom när jag ska gå av tåget i Halmstad säger tågvärden i högtalarna att de tvingas att stå still i Halmstad under obestämd tid pga signalfel. Jag skrattade hela vägen till bilen. Min bordsgranne på tåget gick nog bärsärkargång efter det beskedet. Han skulle till Lund och jag är tveksam om han kommit fram eller om han sitter där ännu och vrider sig av ilska i sätet och mumlar. Ha ha ha.

En pendlares vardag


Tåget har stått still i Varberg ett bra tag nu. Damen mitt emot har kommit tillbaka. Hon beskriver situationen som "himmelriket" kvittrande. Hon kunde inte ha mer fel. Hin håle gäckar mig! Vi är så långt ifrån himmelriket man kan komma. Jag kokar av ilska. Min bordsgranne är min bundsförvant. Han vrider sig i plågor och river snart ut ett säte. Det är min enda tröst just nu... GUD HÖR BÖN! Tåget rullar igen.

The train from hell


Bokade resan mellan Göteborg och Halmstad igår. Då blev jag överraskad av att resan bara skulle ta 1 timme o 8 minuter. Dessutom var biljetten betydligt billigare än vanligt. Jag borde blivit skeptisk... Vi är en kvart sena från Göteborg och det finns inga fungerande toaletter ombord. Tåget går till Köpenhamn och det är smockfullt. Dessutom köper folk kaffe så vi lär ha ett helt gäng steppandes redan i Varberg. Nu ropar tågvärden till råga på allt ut att vi måste vänta utanför Kungsbacka pga ett pendeltåg. Jag bara väntar på nästa incident som ska strö salt i såret... Nu kom den. Kärringen mitt emot har redan aviserat att hon måste av i Varberg och göra sina behov. Ett tips till SJ: SÄLJ INTE KAFFE OM NI INTE HAR TOALETTER!!

onsdag, januari 21, 2009

Veteran-OS

I år fyller jag 35 i år. Det är lika med veteranfotbollsålder. Att man börjar bli sliten i kroppen märks allt mer och att man inte är vältränad längre är ett understatement. Motivationen att gå på gymmet är minimalt och frekvensen på besöken kan beskrivas bäst genom att man efter varje besök har träningsvärk varje gång.

Igår var det premiär på gymmet för 2009 och idag snörade jag på mig löparskorna för första gången sedan innan jul. Med mina svarta löparkläder och med svart mössa såg jag ut som en wienerkorv som trillat genom gallret på grillen och legat i kolen ett bra tag.

Men som vanligt är målet att vara i gammalt gott slag lagom till Göteborgsvarvet. I år den 16 maj. I år börjar jag på 75,3 kg så det är drygt 7 kg som ska svettas bort på knappt fyra månader. Det har gått förr.

måndag, januari 19, 2009

The reverend and I

Så var det över. Dopet. Jag har svårt att känna mig bekväm i kyrkan. Än mindre att prata med prästen. Det faller sig inte naturligt för mig. Vad gör man då när man har obekväma saker man vill framföra till prästen? Man smsar. Jag skickade ett sms i veckan och talade om för honom att min son inte uppträder inför folk iförd klänning. Om han när han blir vuxen av egen fri vilja vill ikläda sig kvinnokläder lovar jag att inte sätta käppar i hjulet även om jag i dagsläget inte ser fram emot det.

Nu slapp jag träffa prästen innan dopet och min sambo fick med andra ord svara på frågan om VARFÖR? Varför ska han inte döpas i kvinnokläder? Hon gjorde det enda rätta och skyllde på mig.

Av någon anledning växlade inte prästen ett enda ord med mig under dopet. Min sambo däremot badade i uppmärksamhet.

Till sist kan jag bara erkänna att trots mina enorma ansträngningar i helgen med potatisskalning lyckades jag inte göra tillräckligt mycket gratäng. Jag hade totalt missbedömt hur hungriga folk är efter 1,5 timme i kyrkan. Gud gör tydligen folk hungriga.

William skötte sig bra men efter en dryg timme tyckte han att det började bli drygt och protesterade våldsamt. Han är i alla fall invald i guds rike och medlem i den kristna församlingen. Jag har beslutat mig för att förbli medlem i kyrkan ett tag till.

Jag tackar å min sons vägnar för alla fina gåvor samt till hans faddrar som ska fostra honom i den sanna läran.

lördag, januari 17, 2009

Jesus, that´s a lot of potatoes

Dop imorgon. 40 gäster och jag har stått hela dagen och gjort potatisgratäng. Jag hatar att skala potatis.

onsdag, januari 14, 2009

Vasagatan 2

Här sitter man och smälter maten och plötsligt klapprar det som aldrig förr på gatan utanför. Två enorma polishästar knallar förbi utanför fönstret. Var är jag? Har jag somnat och vaknat i Ådalen 31? Eller använder man polishästar till vardags i Stockholm? Kanske. En lantis som jag trodde bara man kunde se hästar på Skansen eller i Globen under Stockholm horse show om man bodde i Stockholm.

Apropå udda figurer så var det första jag möttes av när jag ställde mig på perongen till pendeln till Sumpan, en man med Karolinerhatt, poncho och sandaler. Han var fullständigt gravallvarlig och jag trodde ett tag att jag var med i en filminspelning om slaget vid Poltava. Bara några minuter senare överträffas den udda upplevelsen när jag möter en två meter lång man med svart fuskpäls, kort grått hår, rödmålade läppar och Dame Edna glasögon. Behöver jag säga att han hade kortbyxor?

Vasagatan

Möte i Stockholm brukar innebära sallad till lunch. Det är bra. Det stillar samvetet och ligger helt i linje med mina nyårslöften om att äta mindre flott och att gå ner i vikt. Förra gången jag var här uppe blev jag strandsatt Arlanda några timmar med en check som jag använde till en av de flottigaste kebabtallrikar jag någonsin ätit. Idag var jag fast besluten om att inte äta något flott på kvällen, men... Bor man på hotell på Vasagatan med utsikt över MAX, Burger King, Espresso House, Kebab House, Taco Bar och ett antal pressbyråer... så är en flottälskare som jag dead meat. Jag gick bort till MAX för att köpa mig en Pepperoni JR. (Jag har länge undrat om det är burgaren att slå Mc Donalds cheeseburgare. Med pepperonikorv ovanpå burgaren för 15 kr borde det vara en svår motståndare för cheeseburgaren. Nu var Pepperoni JR emellertid inte ens i närheten av att kunna konkurrera med cheesen.) När jag ändå var på MAX köpte jag några Chili Cheese också. Efter det gick jag tillbaka mot hotellet men kände plötsligt en oemotståndlig dragningskraft från Kebabhouse och huxflux står jag och köper en kebab i pitabröd.

Jag flottar med andra ord två gånger på mindre än en kvart. Jag är själv chockad och tror inte jag gjort något liknande sedan man partajade varje helg och köpte hamburgare för all växel som fanns kvar i fickorna. Att det räckte till 9 cheese är en annan sak.

Slutsatser:

Släpp inte en flottoholic ensam på Vasagatan. Det är som att lämna en sexmissbrukare på Malmskillnadsgatan.

Det går hittills käpprätt och helvete med mina nyårslöften.

Apropå flott på natten förresten. Ett mosberg hos pölsemannen med franskhotdog-dressing och rostad lök slank också ner när man släpade sig hemåt. Förr i tiden, alltså...

Halmstad - Stockholm

X2000 direkt från Halmstad till Stockholm med ett fungerande internet. Man börjar bli bortskämd. Att man får stiga upp 0430 på morgonen för att stiga av tåget 0950 på Stockholm central är en helt annan sak.

På något sätt var det rätt skönt att börja jobba igen. Hitta lite rutin på saker och ting. Det är ju snart en månad sedan julhelgerna drog igång. Man hinner nästan sakna jobbet.

Till helgen blir det dop. Jag hade ett kort samtal med prästen på telefon och jag blev inte imponerad. Vi lyckades inte synka ett möte innan dopet där jag kunde närvara och ett möte innan dopet var nödvändigt enligt prästen. Annars blir det inget dop. Inget dop på söndag känns inte som en lockande tanke med 40 gäster inbokade från hela södra Sverige. Så här handlar det om att minimera skadorna och fjäska för sambon som får träffa prästen ensam. Mycket populärt...

Jag har faktiskt aldrig tidigare funderat på att gå ur svenska kyrkan men nu ser jag det som en möjlighet. Med tanke på vad man pröjsar in till kyrkan varje år borde de vara en aning mer tillmötesgående. Dopet får avgöra. Lyckat dop och jag stannar kvar. Misslyckat dop och jag blir en hedning även officiellt.

söndag, januari 11, 2009

lördag, januari 10, 2009

Sista åket.


Imorgon bär det hemåt. Sälen är var det är. Hyggligt på det mesta men inte bäst på något. Jag har hunnit med lite utför och lite på längden. Jag har sett Arvingarna på after ski och kopiösa mängder mat. När jag kommer hem ska jag raka mig och börja ett nytt liv. Jag har aldrig varit mer motiverad att gå ner i vikt.

tisdag, januari 06, 2009

Fimpad öl i en suitcase


Ankom Hundfjället i söndags och jag hade inte varit här i två timmar innan jag kände att jag var febrig och halsen smärtade. Förkylningen var ofrånkomlig. Finns det ett förkylningsvirus inom en mils omkrets söker det upp mig med en träffsäkerhet som skulle få Skanåker att bli avundsjuk. Jag är som en godispåse för ett virus. Nåväl idag fick jag möjligheten att åka lite skidor mellan snytningarna. Navigerade bort till Tandådalen och fick flashbacks direkt. Det är 16 år sedan sist men fortfarande ser jag Fritz, Quint, Bill, Sugas och Björn framför mig. Tonåringar i en stuga full med booze. Fritz satt i bastun och drack Zambuca hela kvällarna.

lördag, januari 03, 2009

Småkronorna

Vem hade trott att man skulle sitta och kolla på juniorhockey en lördagkväll? För några år sedan var det att likställa med fängelsestraff. En lördag förr i tiden var att bryta sigillet på en Renatflaska och sedan blanda Colagroggar tills benen var tillräckligt mjuka, ögonen sved, kinderna blossade, sångrösten formidabel och damerna vansinnigt vackra.