Ben Dover

Kom hem från gymmet precis. En deprimerande upplevelse. Mitt projekt, "projekt 68 kg" ser ut att gå fullständigt åt skogen. Idag vägde jag in på 74,3 kg. Det är en viktökning de senaste tre veckorna på 1 kg. Det låter kanske inte så farligt. Men när man har sex veckor kvar till invägning och över sex kg att svettas bort blir det tungt. Särskilt med min extremt dåliga karaktär. Påsken var inte någon bra helg för mig rent kostmässigt. Jag kan helt enkelt inte låta bli att äta god mat om den finns tillgänglig. Jag är som en A-lagare som hittar en hundring på torget. En förlorare.

Sprang 9 km på löpbandet i rent ursinne och stod senare i duschen och eftersvettades. Då ställer sig en man i 60-årsåldern och börjar tänja baksidan av låren framför mig. Bägge låren. Samtidigt. Med ryggen vänd mot mig... Det var sannerligen en syn som fick en att undra var man hamnat. Hade jag stirrat länge hade fått reda på vad han åt till lunch men beslöt att genast lämna duscharna och byta om. Bastuklubbar har aldrig varit min grej.

På tal om proktologi, så minns jag med stort nöje Fletchfilmerna. Sågs med fördel i Gustens källare med en påse Estrella dillchips, en Cuba cola och gott sällskap.

Moonriver!

Påskägget är fullt av överraskningar

Det var påskafton igår. Satt och frös häcken av mig på Örjans Vall och kollade på det upphaussade anfallsparet Magnus och Brasse. Vilken flopp. De var varken roliga eller effektiva. Detta var genrepet och Conny Johansson stod i kassen. Jag trodde i min enfald att han gjort sitt i höstas när han gjorde fetbort sig när Bahne blev skadad. Då rev man sitt hår för att HBK lånat ut Sahlman till Trelleborg. Nu är Sahlman tillbaka men Conny står i målet. Jag fattar absolut ingenting. Conny är en reaktionsstark målvakt. Där slutar mina komplimanger. Allt annat är han direkt urusel på. Han kan inte ta ett inlägg eller hörna oavsett bollbana. Han är fastfrusen vid mållinjen. Han har två julgransfötter. Jag kan hålla på länge... Måtte Bahne bli frisk fort för Janne och Conny är alldeles för bra kompisar för klubbens bästa. Nu låter det kanske som HBK förlorade mot Elfsborg enbart pga Conny men uppriktigt sagt så var hela laget förbannat blekt. De vann inte en nickduell på hela matchen. Tråkigt.

Annars började dagen bra. 40 minuters löprunda på morgonen. Brunch på Svea med lite gott folk. Efter fotbollen gällde det att tina upp sig igen inför kvällens påskfirande. Svezze bjöd in och då saknas det inget. Jag hade hastigt och lustigt köpt en Breitlingklocka för 200 kr och den var så tung att jag fick träningsvärk i armen. Sålde tillbaka den inna kvällen var över.

På festen fanns en nygammal bekantskap. Det var först i morse jag kom på vilket namn jag minns honom under. Mandel. Snackade inte överdrivet mycket med honom men vad jag förstod var han yrkessoldat i Nordic Battle group. Inte direkt mitt intresse så jag lämnade ganska snart den diskussionen. Hur som helst, Halmstad är en liten stad och när som helst stöter man på folk från uppväxttiden på Vallås. Igår var det alltså Mandel.

I förmiddags satt jag ute på altanen och solade i värmen. Nu ligger det ett 5-10 centimeter tjockt snötäcke på samma ställe.

Avslutade påskfirandet ikväll med att bjuda in familjen på helstekt oxfilé med potatisgratäng, grönpepparsås och ungstekta grönsaker. Det var smaskens.

All I see is a damned foul

Långfredag (klockan har faktiskt hunnit bli påskafton) var ingen höjdare när man var liten. Ingen sport, inga filmer på tv, inga affärer öppna. Man var förvisso ledig från skolan men vad hjälpte det om man inte hade något att göra. Det var ju bara Jesus på tv. Idag är det annorlunda. Kapitalismen har insett att när folk är lediga från jobbet vill de shoppa. Så då är affärerna öppna. Vi passade på att åka till Väla och Ikea. Det var vi inte ensamma om.

Vädret har verkligen hållt svensk toppklass sedan man kom hem från Kanarieöarna. Frånsett söndagen har det snöat, regnat, varit kallt och framför allt blåst hela tiden. Jag saknar solen. Jag saknar utsikten över atlanten när man steg upp. Några steg ut på balkongen och man hör vågorna nere på stranden trots att det är långt ner men utsikten... Utsikten är sanslös. I torsdags körde jag förbi flygplatsen på väg hem från jobbet. Jag lyckades tajma när flyget till Las Palmas lyfte exakt en vecka efter att vi kom hem. Jag försökte teleportera mig in i planet men misslyckades.

Ska vi ha sånt här skitväder i Sverige alltid framöver? Jag får spader. Jag behöver sol, grönt gräs, kvittrande fåglar, lättklädda damer, mygg, signaturen till Sommar och en svag doft av tändvätska. Ge mig det annars emigrerar jag så fort jag nått pensionsåldern. Vilket är snart, by the way.

Dessutom har jag tappat all solbränna och jag är för gammal för att lägga mig i grillen på gymmet. Tooony!

Namnet: Frank Hoj. Gissa yrket?

Tillbaka från Stockholm. Dags att fira påsk. Fira och fira. Jag tänker ta det lugnt. Jag har varit sliten som en sandpapper i slöjden hela veckan. Allt tack vare fyllan förra helgen. Då tog jag ändå det väldigt lugnt. Jag tål inte boozen längre. Det är dokumenterat.

Svenskarna slutade trea, femma och sexa i Italiens näst största etapplopp. Svenska presskåren blundar men det vägrar jag. Tomas Gotland Lövkvist går in på Hetast just nu-listan och drar med sig Niklas Axelsson och Gustav Larsson.

Magnus Bäckstedt och Frank Hoj däremot platsar inte. Trots att Frank Hoj har ett riktigt passande namn för en cyklist så blev han sist i hela loppet. Bäckstedt näst sist.

Vintern är här för att stanna tydligen. Det ska bli snöstorm inatt och Banverket går ut med stärkt beredskap. Inte för att tågen går i tid ändå.

Till sist vill jag bara säga att HBK inte har världens bästa tränare men han har åtminstone humor. På den allsvenska upptaktsträffen presenterade Janne Andersson HBK:s anfallspar Arvidsson och Anselmo som allsvenskans roligaste. En lätt skeptisk presskår undrade vad han grundade detta påstående på och Janne svarade: "Vi har ju Magnus och Brasse på topp"

Hej mitt vinterland

Då kom vinter äntligen till västkusten. Om Gud finns så måste han skratta gott åt oss människor. Här går vi och ojjar oss över att det inte blir någon vinter. Sedan ordnar han en fantastisk söndag där man kan sitta och sola med bar överkropp på altanen och dagen efter sätter han in stöten. Ett rejält snöoväder. Tågen stannar, bilar halkar av vägarna, folk trillar och Gud skrattar så han får ont i magen.

Ligger på konferenshotellet Arken i Göteborg och har ganska tråkigt. Inser att svensk sportjournalistik är inskränkt. Att Sverige har stora framgångar i cykelsport går totalt obemärkt förbi. Här har vi tre svenska cyklister bland de 6 främsta i det näst största etapploppet i Italien. Niklas Axelsson hade den gula ledartröjan i två etapper vilket inte har hänt en svensk sedan Tommy Prim vann samma lopp (Tirreno-Adriatico) för 24 år sedan. Tomas Gotland Lövkvist ligger trea och leder tävlingen för unga åkare (vita tröjan). Gustav Larsson ligger sexa. Hoppas att de alla är med när Giro de Italia avgörs i juni.

Jag har haft en satans huvudvärk hela dagen. Jag vet inte om det beror på helgens alkoholintag eller det plötsliga väderomslaget men mitt huvud är känsligt för en massa konstiga saker så jag är inte överraskad.

Imorgon åker jag till Stockholm.

Bakis - det suger

Gjorde en runda på Bond igår. Det var rätt trevligt. Träffade Fritz och berättade att jag skulle bli farsa. Han ville bjuda på grogg men jag hade definitivt druckit tillräckligt. Det tog inte Fritz hänsyn till. Det blev en grogg till...

Annars tycker jag att jag skötte mig bra. Inga minnesluckor och inga skandaler. Inga slagsmål, inte ens ett verbalt slagsmål som brukar vara min specialitet. Jag hade planerat att inte dricka mer än en drink ute och absolut inget efter kl 0100. Det gick väl sådär. Några shots och nån drink för mycket blev det och det sonar jag för idag.

Schlagern är över för i år. Det känns bra. Jag tycker det är synd att BWO inte vann. Alexander Bard är klockren.

Kollade på klubben i lördags också. Alets B-plan mot Kalmar. Behöver jag tillägga att det blev 0-0? Anel Raskaj kommer slå igenom i år. Bara så ni vet det.

Imorgon åker jag till Göteborg och på tisdag åker jag vidare till Stockholm. Tillbaka i Halmstad på onsdagkväll.

Tillbaka i Sverige

Steg upp kl 0400 lokal tid och det är inte utan att man är lite sliten. Det var dock en avslappnad och skön vecka nere på Gran Canaria. I viss mån måste man omvärdera de förutfattade meningar jag hade om ön. Jag har ju varit där tidigare och Playa de Ingles var sig likt. En orgie i dålig smak. Likadant med Puerto Rico. Men ett rejält stenkast därifrån ligger Playa de Amadores. Mycket vackert med höga klippor rakt ner i Atlanten. Ytterligare lite längre ut hittar man sevärda små och gamla fiskehamnar (Puerto Mogan bla) som också är sevärda. Är sedan vädret som det var denna vecka kan man inte klaga. Möjligen kunde jag tjänat på lite moln emellanåt då min hud inte tål sol i för stor utsträckning trots solskyddsfaktor 20.

Kan tänka mig att återvända och då vill jag ha med mig min cykel. Perfekta cykelbackar.

Jobb imorgon...

TONY!

Fan vad solen tar här nere...

Rapport frân Dunas Amadores: Jag har grovt missbedömt solens starka strâlar.Trots att jag smörjt in mig har jag bränt mig som aldrig förr. Jag är helt skollad. Idag kan jag inte visstas ute annat än under parasoll. Huvaligen!

Jag hoppas att jag snart blir av med mitt ömmande skinn snart för vädret är sanslöst bra hittills. Hotellet kanon och utsikten andlös. Allt jag behöver är en ny uppsättning hud och högre solskyddsfaktor...

IFK Göteborg bor pâ samma hotell förresten.

Kan inte spanjorerna se till att fixa â, ä och ö som vanligt civiliserat folk...?

Semester - det var inte igår

Då var det dags att bege sig till Kanarieöarna igen. Sist jag var där åkte jag med Fritz och Alex. Då var det booze och birds som var målet med resan. Åtminstone det ena fick jag så jag klarade mig för lång tid framöver. Den halsbrännan jag fick av allt drickande känner jag fortfarande av när jag inte sköter mig. Jag säger bara Hot n´Sweet. Turkisk peppar färdigblandad på plastflaska. Skall drickas kall och ur metallkorken. Framkallar yrsel och svår magkatarr vid förtäring av riklig mängd.

Denna gången blir det nog mer fokus på en bird och framför allt betydligt mindre booze. Var sak har sin tid. Men Carmen, Fritz, Cocacola-Mange, tvillingen och den motordrivna tjuren får stå tillbaka denna gång. Möjligen träffar jag Alex och då lovar jag att sjunga "Du gör mig galen" för full hals igen.

Ta hand om Sverige så länge. Jag är snart tillbaka...

Förökning

Allt pekar på att jag blir farsa i september. Jag har på några månader gått från att vara den barnsligaste 33-åringen på västkusten till att nu sitta med radhus, lån och en förlovad, gravid sambo. Det går fort ibland...

Är jag vuxen nu?

bojkotten är slut

Jag har konstant låtit bli att skriva om klubben sedan deras förudmjukande förlust mot HIF i höstas och än har jag inte förlåtit dem. Jag har fortfarande inte betalat medlemsavgiften och något abonemang i år blir det nog inte. Men va fan. Nu har de värvat en brasse igen. Det går ju inte att låta bli att skriva om det. De har skickat ner den gamle teknikern Jonas Wirmola till Brasilien för att studera tänkbara nyförvärv. Det blev Anselmo. 27 år och anfallare. Han har mycket att leva upp till. Jag menar arvet efter Delani är inte lätt att axla. Sist jag såg Delani käkade han Pringles chips på Biltema. Det var en riktig idrottsman och dessutom kusin med Kaka.

Kom tillbaka Yaw Preko!

Snart semester

Jag har ett stort handikapp. Jag klarar inte att tala inför publik utan att få rå-ångest. I mitt jobb är det ett problem. Jag har inga problem att snacka i grupp. Snarare tvärtom, jag är en ettrig besserwisser som ständigt ska få sista ordet. Jag har inte heller problem att hålla utbildningar, men när man måste stå upp och hålla föredrag inför en större grupp av människor vars blickar är riktade rakt mot mig... Då får jag svåra problem. Andningen sköter sig inte själv, rösten stockar sig, pulsen är skyhög och det gäller att ha en skjorta som inte visar lp-skivorna under armarna. Det dunkar oavbrutet i tinningarna och tankarna flackar om ämnen som; var ska jag göra av armarna, hur ska jag stå, måste jag stå, vad gör jag här och varför utsätter jag mig för detta?

Jag minns fortfarande dagarna innan brorsans bröllop med vild skräck som om det var igår. Den gången var jag säker på att fixade jag talet så fixar jag allt sedan. Yeah right! Man är ju fortfarande lika nervös som när man i mellanstadiet tvingades ställa sig inför klassen och redovisa en bok man inte läst. Lider jag månne fortfarande av dessa fasansfulla upplevelser?

Glädjeämnet är att jag förmodligen blir bättre och bättre på att dölja min scenskräck. Idag gick det riktig bra men med två veckors ångest innan är det knappast värt ansträngningen. Man blir ju ett år äldre för varje gång.

Om en vecka packar jag upp väskan nere på Kanarieöarna. Det är inte utan att man längtar en aning.

Def Leppard

Har man skrivit en låt som Pour some Sugar on me så ska man ha respekt nästan oavsett vad man senare åstadkommer. Satt och kollade på "Hysteria-The Def Leppard story" på TV4 film. Jag gillar Def Leppard och de har en intressant historia. Det borde gå att göra en fängslande film.

Jag blev inte imponerad.

Däremot är fortfarande gruppen högt respekterad för plattorna Pyromania och Hysteria. De ska ut på världsturné i år och dyker upp på Sweden Rock Festival i Sölvesborg 4-7 juni. Sweden Rock Festival låter onekligen lite som Plejset i kvadrat, så jag beslöt mig för att kolla upp det.

Sweden Rock Festival

Startfältet ser ut som en våt 80-talsdröm. Förutom Def Leppard skall även Poison, Judas Priest, Whitesnake, Ace Frehley och min favorit Sebastian Bach vara med.



Någon som hänger med till Sölvesborg?

Idétorka

Just nu tycker jag det finns få saker värda att blogga om. Än mindre lyckas jag inspireras av min historia. Det finns en outömlig skatt att redovisa, men just nu vill det sig inte. Det knyter sig fullständigt. The good old days får helt enkelt ligga till sig så länge.

Häromdagen kom jag att tänka på Plejset. Det hade varit ett härligt kapitel att skriva om, men när jag väl försökte så visade det sig att jag inte minns mer än sporadiska ögonblicksbilder från stället.

Plejset besöktes ett par gånger en sommar antingen mellan nian och ettan eller ettan och tvåan. Minns som sagt inte exakt. Plejset låg mitt ute på landet utanför Snöstorp. Inte alltför långt från Röinge. En bondgård där ladan inretts (några hopsnickrade bord och några bänkar) till diskotek och det ekade Hooters, Bryan Adams och Tomas Ledin mellan väggarna. Man var ju som vanligt hyggligt tankad när man kom dit men det stod alltid raggarbål framme så att det var bara att ta om det behövdes. Klientelet var inte direkt Stureplan men det var mig veterligen inget bråk. Bönderna lät oss supa ifred och brydde sig inte nämvärt om vår närvaro. Utanför stod Epatraktorer, några upphottade Volvo och en hel maskinpark med lantbruksmaskiner. Och så våra cyklar... Minns att man frös som en hund när man cyklade över fylleån.

Hur som helst. Om någon som var där med mig minns något från plejset, refresh my memory.

Satan vilken envis förkylning jag dras med...

Kamrat Castro abdikerar. Ingen får leva för evigt. Inte ens Fidel Castro. Han har varit revolutionsledare på Cuba sedan 1959. Vi saluterar.

Kvalitet? Nej tack...

Efter förra lördagens musikaliska slakt vore det tacknämligt att slippa se schlagern hädanefter. Men det verkar omöjligt att inte se tillställningen varje lördag. Idag hade Christer Björkman åtminstone smugit in lite kvalitet i festivalen. Nej, jag syftar varken på Andra Generationen eller Carola. Det var givetvis Lasse Lind jag syftade på. Jag begriper inte varför han ställde upp på den här skiten men han ska ha cred för att han vågade. Att ta stryk av Ola är fan i mig en förnedring värre HBKs 0-9 i höstas.

Det är dock ställt utom all tvivel att tittarna väljer bort allt med kvalitet. Freakshow är det som gäller numera.

Då är det skönt att skidskyttelandslaget gör sitt bästa för att bjuda på lite wild and crazy. Man måste man ju faschineras av en man som Mattias Nilsson. Skidskytten, alltså. Han gjorde en makalös uppvisning i konsten att tappa huvudet i direktsändning. Att bomma sex skott av fem möjliga är något få förunnat.

Håller sakta men säkert på att repa mig från rallarförkylningen.

I Stockholm var det kallt. Kallt så in i helvete. Jag tror aldrig jag frusit så mycket.

Nästäppa

Det är något fel på vädret. Det har inte regnat på snart en vecka.

Är det influensa, månne?

Det är på på fjärde dygnet jag ligger här hemma på soffan i svår feber och en förkylning som kan betraktas som en av de värre sedan min födelse. Näsan är så täppt att om jag stänger munnen en längre tid kvävs jag. Blir jag sängliggandes några dagar till lär liggsår utvecklas.

Jag har fått skicka bud för att få de livsuppehållande produkter som jag behöver under rådande tillstånd. Två ting är prioriterade: Druvjuice och Ipren.

Min bror var vänlig nog att köpa två paket druvjuice redan i lördags. De tog ju givetvis också slut i fredags och min sambo fick då uppdraget att ordna fram fler i söndags. Efter besök i tre stormarknader fick hon ihop två paket. De räckte ju inte länge, så igår låg jag och törstade efter denna nödvändiga dryck hela dagen innan hon dök upp som en ängel med fyra nya paket. Dessa bör räcka. Ipren hade vi inte i huset eftersom jag fick tipset på apoteket förra veckan när min sambo hade ryggskott att använda panodil istället. De må vara bra mot ryggskott på kvinnor men de biter sannerligen inte på mig. Ipren ska det vara och kom inte dragandes med med den svagare sorten. Jag och Ipren trivs bra tillsammans. När Ipren kom igårkväll flydde febern som vindpust. Helt plötsligt kunde jag släppa täcket som jag hållt krampaktigt i sedan morgonen och lätta lite på alla lagren av kläder. Jag kunde resa mig upp och gå till köket och ta lite mat. Livet lekte. Jag ÄR Iprenmannen.

Aldrig är man så attraktiv som när man är riktigt förkyld. Jag menar vad är mer tilltalande än en vilt hostande man med snoret hängandes i näsan. Med en andedräkt som skulle sänka en häst, en skäggväxt som skulle få tomten att blekna, ögon så röda och en allmänhygien som inte skådats sedan medeltiden. Lakanen är inte lönt att byta så länge snoret och svetten fullständigt väller ut ur varenda por på kroppen. Lakanen förresten går en tuff match. Som om inte snoret vore nog så fick jag också näsblod för andra gången i natt. Vita sängkläder och blod... Jag började rent instinktivt att leta efter ett hästhuvud i sängen.

Jag visste det.

ha ha ha Sverige har humor. Sjögren gick till final. Östeuropa darrar. Jag hittade lite klädtips till herr Sjögren. Du behöver inte tacka. Bjud igen.

5 låtar gick vidare...

Sverige har bestämt sig för att skämta med Europa i år, tydligen. Det skulle inte förvåna mig om Sjögren vinner. Det vore den perfekta hämnden på östeuropa för att de inte insåg att The Ark var bäst förra året. Christer Sjögren kan de ha för gammal ost.

Schlagersjukan

Eftersom jag är hemma, ensam, sjuk, istället för på fest, så sitter jag och kollar på schlagern med en stor filt över mig. Tänkte passa på att rescensera skiten när jag ändå inte kan sova. Jag har proppat i mig Panodil för att döva min halsinfektion, men jag har vissa farhågor om att jag kommer behöva dem för att inte bli alltför känslomässig ikväll.

E-type och The Poodles: Vilken jävla smörja. Jag har verkligen inga fördomar mot E-type. Jag kan gilla hans Eurodisco men va fan... Varför försöker han sjunga? 1 alfahanne

Face84: Wille Crawford hade gjort låten. En gång i tiden var han kung i Just D. Kunde inte det minnet få leva i frid? Nu tycker jag bara synd om honom. En Bangles-kopia utan någon som helst känsla. Tragiskt. 1 alfahanne

Velvet: Intressant urringning. Hygglig låt som kommer gå vidare. Bäst är den snygga mörka dansaren som påminner om Kelis. Mama! 3 alfahannar

Brandur: Jösses. En minut in i låten var jag övertygad om att de släpat upp Gary Barlow från Take that på scen. En ballad. Bra försök men förmodligen chanslös. 2 alfahannar

Michael Michailoff: Var det inte denna låten Andreas Johnsson ställde upp med förra året? Den var bättre med Andreas. 2 alfahannar

Amy Diamond: Svårt att ha en åsikt om en 15-årig tjej. Finns det inte en Festival för kids också? Känns som att hon borde varit med där istället. 1 alfahanne

Suzzie Tapper: Henne minns man från 80-talet. Grym röst faktiskt. 3 alfahannar

Christer Sjögren: I love Europe! Stoppa pressarna! Dean Martin lever... Sådana låtar skrevs senast på 50-talet. Då kom de undan med det med äran i behåll. Idag kunde Christer lika gärna tagit på sig röd lösnäsa och för stora skor. Borde han inte nöjt sig med sina kramgoa låtar? Helt plötsligt hjälper inte värktabletterna längre. Har apoteket öppet? 1 överkryssad alfahanne

Sumpan sig lik

Nu är jag förresten tillbaka efter en snabbvisit i Sundbyberg. För er som händelsvis missade mig, får ni en ny chans redan nästa vecka. Jag kommer upp på torsdag och åker hem på fredag.

Plankstek på Malmskillnadsgatan börjar bli en klassiker jag inte kan vara utan när jag är i Stockholm.

Behrang Safari borde få lite mer speltid. Jag sa redan i somras att han är Sveriges största talang.

Flitiga läsare

Grattis alla ni som lyckades pricka rätt på frågan. Frågan löd "Skall det här föreställa cheddarost!?" Svaret skall vara Lage von Löfgren vilket de flesta tydligen visste. Imponerande.

För er som trodde det var antingen Carl-Jan Grankvist, Hoa Hoa Dahlgren eller Karl Lagerfeldt så kan jag faktiskt inte svära mig fri från att de också har yttrat denna fråga. Sannolikheten är faktiskt inte omätbar, men jag har åtminstone bara hört allas vår Lage dela med sig av sina gastronomiska erfarenheter kring Cheddarosten. Detta var för ett år sedan då vi firade Post-Festivus på Hotell Gula Briggen i Halmstad. Vi skulle tillaga Smuckers-burgers och undertecknad hade köpt färdigskivad cheddarost till burgarna. Osten har en lätt plastig konsistens, det medger jag, men när den smält på burgaren brukar den vara välsmakande. Lage hade dock invändningar mot denna produkt och skyllde, något oväntat på jänkarna, som inte hade en aning vad cheddarost var för något. Som vanligt är det en fröjd att höra Lage när han är i bra form.

Fotnot: Bilden är tagen på Paulys bröllop där förövrigt Lage tyckte att jag hade ett slappt handslag. Detta har förföljt mig sedan dess och jag försöker alltid trycka till lite extra sedan dess. Jag tackar Lage för tipset.

The years have been kind...

Stevie Wonder var fantastisk på 60- och 70-talet. Dessutom såg han fantastisk ut på den tiden trots att han knappast själv kunde avnjuta sitt yttre. Jag gissar att han hade goda rådgivare. Synd att dessa rådgivare antingen mist sin kapacitet eller försvunnit ur Mr Wonders liv.

Superstition

Fiskgjusesjön

Där går man i trängslen på Maxi en fredageftermiddag och undrar varför man väljer att handla just fredagar varje vecka. Det är ju för tusan GeKås-varning på kommersen vid sextiden. Då hittar man denna fantastiska hylla.
Jag har inte köpt en tunna Bullens varmkorv på flera år. Sist var nog för 4-5 år sedan i Båstad och då fick jag trycka ner de flesta korvarna själv. Jag påtalade mina dryckesbröder att deras aptit var klen, men de bedyrade att de aldrig varit förtjust i Bullens korvar. Till sist gav jag upp och lovade mig själv att aldrig köpa en sådan tunna igen. Det var som det brukar, Fritz the cat som introducerade mig i Bullens. På våra resor till Ayia Napa så hade Fritz med sig de mindre varianterna av korvarna i bagaget för att kunna lägga så mycket av sina medhavda pengar på flytande förtäring istället för den något dyrare restaurangmaten. Korv och pulvermos. Några år senare fick korvarna en renässans uppe i skogarna norr om Hylte. Där kokade vi en öppnad tunna direkt på elden medan tonerna till Benny Hill-temat ekade i skogen. Buken var full med korv och grovkornig senap när tunnan var tom. Dagen efter liknade gräsmattan en slaktplats.

Jag lämnar hyllan med en fråga i huvudet. Vem mer än jag köper dessa korvar på 2000-talet?

Trött och sliten

Stiff i halsen som en serierökare men det är ingen rast och ingen ro. Orkar inte vara rolig idag så jag passar bara på att göra reklam för min nya enkät. Testa till vänster...

Vi ses!

Vitblommad lungört

Årets perenn är utsedd. Vitfläckig och vitblommig lungört.

Kamprad - klåparen

I fredags köpte jag ett hyllsystem på Ikea som skall ordna kaoset i förrådet. Idag var det dags att sätta upp det. Vädrets makter var med mig, så jag kunde i lugn och ro ta ut alla prylar ur förrådet och ställa upp det på altanen. Väl där märkte jag att vi haft oönskade husdjur som gnagt på diverse saker som de helt enkelt skulle gett fan i. Där fick mitt goda humör en törn. När väl förrådet var tömt skulle hyllorna upp. Då händer det som jag borde tänkt på en timme tidigare, eller för den delen redan på Ikea, en hel påse skruvar och muttrar saknas. Game over...

Det var bara att lasta in alla saker i förrådet igen. Varsågod, små gnagare!

Varför tar det 14 dagar för Ikea att skicka hem en påse skruvar?

Det är det jag alltid vetat. Jag är inte född med segerhuva.

Dags att uppdatera garderoben

Jag har inte köpt några kläder på evigheter. Förr var sådana ting oerhört viktiga. Idag är det ju en plåga att prova kläder. Med risk för att låta som en tvåbarnsmor med celluliter, så måste jag påpeka att speglarna och framför allt ljuset i provhytterna nuförtiden är obarmhärtiga. De förskönar sannerligen inte något. Inte nog med det, hur fan klär sig folk nuförtiden?! Jeansen är antingen så smala att man får ha skohorn för att ta sig i dem eller så är de baggy och märkligt skruvade (felsydda). Sedan känner man ju knappt till märkena nuförtiden. Visst har man försökt hänga med i alla coola jeansmärken men det senaste året har jag tappat kontrollen. Jag är ju dessutom så förbannat osäker så jag måste ju veta innan jag börjar rota i högarna om märket ÄR hett eller inte. Min värsta mardröm är en klassiker: Att ertappas med att rota i klädhögarna på damavdelningen av misstag. Detta har förövrigt hänt vid ett flertal tillfällen. Jag kan vakna kallsvettig mitt i natten av sådant.

Alltid när jag kollar kläder hamnar jag på skidjacke-avdelningen oavsett om jag behöver något eller inte. Idag hittade jag ännu ett märke jag missat; Bonfire. Bonfire för mig är en tysk hårdrocksgrupp från 80-talet som levde högt på att ha ett namn som påminde om ett annat band från New Jersey. Dessutom kopierade de New Jersey-bandets sound rakt av. Men enda anledningen till att jag överhuvudtaget minns gruppen är att Sugas gillade gruppen. När andra slutat lyssna på Bon Jovi och istället gått över till tyngre saker (Iron Maiden) lyssnade Sugas på Bonfire. Bonfire och sedan Enya. Killen hade onekligen originell musiksmak.

High Fidelity är en jävligt bra film. John Cusack måste vara den mest underskattade skådis någonsin och Jack Black är nästan alltid bra.

Länge sedan...

Ännu en stressig dag till handlingarna. Nytt jobb med placering i Halmstad lät som en dröm för mig som nästan alltid pendlat till Göteborg och Helsingborg. De senaste tre veckorna har jag varit i Halmstad sammanlagt 4 (fyra) dagar. Jag börjar ångra att jag löste in övertiden.

Idag sprang jag på några jag inte sett sedan 90-talet. Åtminstone tror jag inte vi setts sedan dess. Gustens morsa och farsa strosade omkring inne på Clas Ohlsson och hade det inte varit för rösterna så hade jag förmodligen inte reagerat. Men med några sekunders betänketid var det en enkel match att identifiera dem. De hade nog svårare att känna igen mig. Detta trots att jag behållt min ungdom. Jag fick helt enkelt tala om vem jag var och till slut gick de med på att det verkligen var jag. Antar att senast de såg mig vägde jag 10-15 kg mindre och hade något mindre markerade vikar i luggen. Dessutom är jag ganska säker på att jag inte hade några gråa hår på den tiden. Nåväl, det var trevligt att återse dem.

Man har ju groggat rätt hårt i deras källare och käkat en del chips i deras soffa. För att inte tala om all den Cuba Cola jag måste vara skyldig.

Handbolls-EM. Missade matchen idag men nog börjar det likna Bengan boys litegrann. Särskilt målvakten tycker jag att jag känner igen. Var han inte med 1990?

P3 Guld

Tack!

Jag kan inte låta bli att ta åt mig lite av äran nu när Arch Enemy vann "Årets rock/metal" på P3 Guld. Dessutom fick jag (eller rättare sagt, min "stand in") gå upp på scen och ta emot priset.

Jag tackar mina fans som troget SMS:at och ringt mig genom åren.

OBS! Jag ger inga trumlektioner.

Storm i ett vattenglas

Jag tänkte tillbringa lördagen i soffan tittandes på tv medan stormen rasar utanför fönstret, men den omtalade stormen var en beskedlig rackare och jag blev tvungen att lämna soffan och bege mig in till stan. Visst friskade det i emellanåt men inte tillräckligt för att man skulle ha samvete att tillbringa dagen inomhus.

Handbolls-EM var roligare med Bengan Johansson.

Vad kostar det att få skjortor strukna?

Våren är här...

Imorse på väg till jobbet hörde jag klart och tydligt en Koltrast sitta och sjunga i ett träd. Vanligtvis är det en mycket angenäm påminnelse om att våren är i antågande. Idag är det den 17:e januari och då är det bara en kuslig påminnelse om att växthuseffekten har lurat upp den stackars fågeln 3-5 månader för tidigt.

Ger man Tumba ett finger...

...så tar han hela handen.

Visst var det lite rörande när Sven Tumba fick Hederspriset på Idrottsgalan. En helt makalöst idrottsliv men det man minns av Tumba är gubben med den enorma svadan och viljan att alltid synas. För SVT måste ha funderat länge när de lät Tumba få Hederspriset på bästa sändningstid. Det kunde onekligen slutat med att de fått bära honom från scenen och sliten mikrofonen från hans vitnade knogar. Nu lyckades Bosse Parnevik stoppa honom när han nämnt sin hemsida på nätet 3-4 ggr med tårar i ögonen. Sven Tumba har ett gott hjärta men ingen ska tro att han inte är en affärsman i fingerspetsarna.

I övrigt tyckte jag det var en väldigt proffsig gala. Peter Settman var lagom rolig och det var rätt skönt att slippa se TV4:s kuttersmycken med urringningar som visar naveln.

Rättegången kring Tito Beltran väcker onekligen starka känslor. Jag trodde inte det var möjligt att göra en såpa av en rättegång i Sverige. Men med hela Rapsody in Rock-gänget medverkande är det ju helt omöjligt för kvällstidningarna att inte slita alla inblandade i stycken. Ingen döms oskyldig men Tito har nog tjänat ihop till ett halvår på kåken. Detta är förmodligen inte första eller sista erövringen för hans del.

J-O Waldner förnekar sig aldrig. Skulle gratulera Zlatan men blev haffad av vakterna. Han bröt åtminstone inte foten...

Dokument inifrån

Varje vardagsmorgon när jag väcks av den förbannade väckarklockan har jag en låt i huvudet som förföljer mig i flera timmar. Det är inte samma låt varje dag. Ofta är det en låt som spelas flitigt på radion eller som jag på annat sätt utsatts för på dagtid. Nästan alltid är det en låt som jag aldrig själv skulle välja om jag var tvungen att gnola på den i ett par timmar. För så är det, det går inte att i mitt sömndruckna tillstånd sluta gnola på låten. Den sitter som ett gammalt tugg-gummi i en välmönstrad skosula. Ibland blir jag helt förbryllad av vilka låtar som dyker upp i skallen och många gånger undrar jag var de kommer i från. Imorse hade jag barnvisa jag inte ens kan texten på. I förra veckan blev jag glatt överraskad när jag gick ut till bilen märkte att jag visslade på "Champagne Supernova". Den har jag, mig veterligen, inte hört på snart tio år. Men tyvärr är det oftast låtar man matas med tills man blir kräkfärdig på radion. Hetast på gnol-listan ligger "Apologize", "Big girl" (nu kräks jag snart) och "Brother Oh Brother" (nu kräktes jag).

Annars försöker jag uppdatera mig i det hetaste. Man känner ju sig som en neandertalare när man gjort en egen "Best of kent - platta" och lite skön 80-tals hårdrock att ha i bilen. Så jag satt och noterade det mesta som man missat under 2007 när Grammis-galan visades på TV. Vissa har fått välförtjänt uppmärksamhet. Vissa har jag mindre förståelse för. Jag listar:

Överskattade:
Säkert!
Kent
Mange Schmidt
Laleh
Sahara Hotnights

Underskattade:
Mustasch
Hardcore Superstar
Winnerbäck
Miss Li
Timbuktu

Kul ny bekantskap:
Adam Tensta
Maia Hirasawa


The Hives måste få ett omnämnande också, men det vill liksom inte lossna riktigt för de begåvade dalmasarna. Jag har sagt det förrut och jag säger det igen. The Hives kommer vara 2000-talets Ramones. Alla älskar dem men ingen köper deras skivor.

Saturdaynight fever

Rattade in sista omgången av Luuks "Videokväll med Luuk". Missade tyvärr direktsändningen. Ett förbannat trevligt program. I sista programet intervjuades Fredrik Wikingsson. Filip och Fredrik har för mig varit en grymt överskattad duo i många år. Ett och annat gott skratt har de framkallat men mest har det handlat om plumpa skämt på någon loosers bekostnad. Jag fick dock en helt annan bild av nämnde Wikingsson under intervjun. Jag slogs av likheterna med mig själv. Han berättade ganska självutlämnande om sin ungdoms upp- och nedgångar. Från den heta tiden innan tonåren till den tuffa under tonåren. Hur han i tonåren inte kunde förstå varför han helt plötsligt inte var en gångbar kavaljer längre men hur han så här i efterhand när han ser foton från tiden har full förståelse för varför han inte var het. Han beskrev den lätt alkoholmarinerade tiden från senare tonåren och framåt.

Flera gånger kom jag på hur jag satt och nickade igenkännande. Högstadie- och stora delar av gymnasietiden var ju en katastrof för mig, sett hur het man var på marknaden. Man satt ju varje rast och trånade efter tjejer som var mer utvecklade fysiskt än vad jag själv var i 25-årsåldern. De få gånger man överhuvudtaget fick någon kvinnlig uppmärksamhet hade man letat på avdelningen för skadat gods. Såväl fysiskt som psykisk var man undernärd. Vändningen kom först i 22-23 årsåldern. Kent, Oasis och Seinfeld räddade mig ur min själsliga förlamning. Jag slet ut "Verkligen"-plattan på min Technics. Minns med skräckblandad förtjusning en lördagkväll på Granatvägen där Fritz bodde på den tiden. Jag och Bill gästade som vanligt på en förfest och vi lirade "Don´t look back in anger" på Fritz Pioneer. Inte en gång, inte två gånger utan flera... Vi sjöng och skrålade med i den sorgliga texten tills halsarna svullnade. Det var inte vackert men under påverkan av stora mängder alkohol var det plåster på ensamma själar. En annan morloken lördagkväll minns jag också med ett vemodigt leende. Kvällen då jag introducerades i Seinfelds värld. Jag tackar Smuckers för detta. Smuckers var vid detta tillfälle en ny bekantskap. En tyst kille från Norrland (lapp) som blandade grogg på Hugolina och som kände Alex. Han bodde på Motorgatan ute på sunkiga Söder. Looser, tänkte jag och insåg att jag inte var ensam. Ljumna groggar i en trång soffa, i en trång lägenhet. Där såg jag ironiskt, sorgliga George Costanza sjunga "Hey, did you happen to see the most beautiful girl in the world" rakt in i mitt hjärta. Efter det missade jag inte ett avsnitt. Där någonstans inser jag att det finns fler loosers än jag. Att det faktiskt kan vara rätt kul att vara looser. Där vände det. Norra Kavaljerens dansgolv blev som ett hav av möjligheter helt plötsligt. Inte så att man helt plötsligt blev John Travolta i Saturday night fever men gud ska veta att jag gjorde mitt bästa. Gravt berusad dansade man tills svetten lackade varje lördag och fick man ragg var det bonus. Fick man det inte så hade man åtminstone jagat skiten ur spökena. A win win situation.

Det fanns en tid där Bill och jag allvarligt pratade om att tatuera in den kända posen från filmen på överarmen. Så här i efterhand är jag ganska tacksam att jag fegade ur.

2961!

Rubrikernas man igen

Dusan, dusan... Först kör han bakfull med sin bil på en cykelväg. Sedan gör han avbön i tidningarna och lovar att det aldrig ska upprepas. Sedan ska han till landslagslägret i Amerika med en lätt tjurig Lagerbäck över sig. Till sist droppar han bomben att han skrivit på för Zürich.

Detta är nog bäst för alla. Dusan får äntligen komma ut i Europa. HBK får några miljoner. Alla är nöjda och glada.

Nu läser jag till min stora överraskelse att även Emra Tahirovic är klar för Zürich. Vad är det som händer? Har vi någon kvast i styrelsen nere i Schweiz? Är dock inte övertygad om att kombinationen Dusan, Emra, Vasques och Zürich är lika med succé.

Zippydeeedooodaa...

Zippydeeedaay What a beautiful day!

Tour de ski

Idag har jag legat framför TV:n hela dagen. Det är ju skidor hela dagen på SVT med Tour de ski som höjdpunkt. Kalla är grym. Tyvärr är det inget omdöme jag vill ge de svenska herrarna och framför allt inte vallateamet. Får man ta av sig skidorna i uppförsbackarna är det fan i mig skandal. KLÅPARE! Annars är ju Tour de ski förbannat kul. Det kommer inom några år bli rena lagtävlingar där länderna åker för sin kapten. Precis som alla cykeletapp-lopp. Mycket intressant.

Dusan har fastnat i en nykterhetskontroll och förlorat körkortet. Skärpning, Dusan. Ska du bli en fotbollspelare nån gång så får det bli lite seriösare takter både på och utanför plan.

Invägning

Idag gick startskottet för "projekt 68 kg". Invägningen var som väntat en skräckupplevelse. 76,7 kg innebär att jag ska springa bort 8,5 kg till den 9:e maj. Jag har skapat en dagbok för ändamålet och för de som möjligen vill få inspiration att tappa några kilon maila mig så fixar jag access till dagboken. Jag tänker dock inte lägga ut allt till allmänheten då dagboken kan innehålla känsligt material för mig och mina medtävlande i vadet. För ett vad är det. Vi är idag tre medtävlande och alla har ett mål. Att slippa betala planksteken på PIO efter Göteborgsvarvet.

Nyårslöften

Okej, nu har det varit lite väl soft här på bloggen ett tag. Dags att summera helgerna och gå vidare. Julen är som vanligt lite väl överskattad. Mycket väsen för lite ull.

Missade helt och hållet SVT:s Strindbergserie.

Såg Arn. Helt okej. Filmen är trogen böckerna men regissören måste fått hybris. Filmen var nästan 2,5 timme lång och andra halvan kändes som enda lång reklamfilm. Eviga bilder i motljus med högtravande musik i bakgrunden. Filmen igenom bjuder inte på några större meningsutbyten mellan skådespelarna vilket kan tyckas vara ett enormt slöseri när man nu har samlat större delen av svensk skådiselit.

I mellandagarna sändes också en massa bra film på TV. Bäst är som vanligt Peter Dalles Ogifta par. Så vansinnigt träffsäkert. Varför får vi inte se Dalle i några filmer längre?

Charlotte Kalla. Hon är inte bara söt, hon kan åka skidor också.

Till sist: Nu är det dags att infria mitt nyårslöfte. När jag tog på mig kostymen på nyårsafton och brallorna satt som Mattias Fredrikssons trikåer och knapparna på skjortan flög all världens väg när jag böjde mig ner, då insåg jag att det var hög tid för "projekt 68 kg" igen. Förra året klarade jag uppdraget med en hårsmån och i år blir det ännu värre. Jag väger förmodligen ännu mer än för ett år sedan. Det blir snart invägning på gymmet.

Dessutom har jag lovat min sambo att hjälpa till med städningen hemma... Fan, vad osexigt.

Another year goes by...

Igår var det alltså nyårsafton. Fint väder för första gången på minst en månad. Då var det dags att fria. Det var liksom dags. Jag kunde helt enkelt inte dra ut på det längre. Med min romantiska talang fick det bli Grötvik. Ett par rejäla stenkast från ytterdörren.

Senare på kvällen firade vi det gamla året och det nya på hemma hos brorsan och hans fru. där avnjöt jag goda groggar, mouserande vin och vid tolvslaget en cigarr.

Happy new year!

Vill önska eder alla ett gott nytt år.

Jag hann förresten med att förlova mig i år också. Bara så ni vet.

Årsbokslut 2007

Ett år går så fort. Det är bara ett år sedan jag satt och skrev om 2006 och då handlade det om den påverkade miljön. Jag var lite före min tid ( det händer inte ofta ) för 2007 har ju inte handlat om något annat än miljön. Detta borde ju vara enormt positivt men trots makalös fokusering över hela världen lyckades man bara med en totalt tandlös överenskommelse på Bali för några veckor sedan. Där USA än en gång dikterar villkoren för resten av världen. Förra året skrev jag att bara en sak är säker och det är att det går åt helvete. Jag är rörande överens med mig själv. Klimatet går käpprätt åt skogen. 2007 började som 2006 slutade med mildväder. Sen kom stormen Per. I Chamonix regnade det på 2000 meters höjd i januari. I byn fanns det inte en snöflinga. Sen regnade sommaren bort och nu har vi åter en vinter utan frost i södra Sverige. Sanslöst.

I världen har det som vanligt kretsat kring mellanöstern. Igår sköt man ihjäl Benazir Bhutto och det är så sorgligt att man knappt vill nämna det. Inte precis den händelseutvecklingen regionen behövde. Det är lätt att skylla den dåliga säkerheten på landets (Pakistan) styrande men det är bara några år sedan en ensam galning kunde sticka ihjäl Anna Lindh mitt i Stockholm och 20 år sedan Olof Palme blev skjuten. Det kan hände överallt och så länge det finns folk som tror att våld löser problem så kommer sånt hända.

I sportens värld har det ur svensk synvinkel hänt ganska lite. Det har varit tunnsått med stora bragder och trots att Anja fick bragdguldet redan året innan så hade juryn inget annat val än att ge henne det i år igen. Helt rättvist givetvis men en aning snopet för juryn kan jag tänka. HBK överraskade alla genom att toppa allsvenskan i våras. Toppen var 3-0 vinsten mot svenska mästarna Elfsborg. Tyvärr var det också startskottet på ett sällan skådat ras med 0-9 mot HIF i epilogen. Ännu ett år att glömma.

På hemmamarknaden har mycket kretsat kring flytten. 2007 är året då jag blev vuxen och köpte både ny bil och framför allt ett nytt boende. Radhus med en liten men naggande god gräsmatta. 2007 är också året då jag bestämde mig för att återvända till Göteborg igen. Åtminstone på jobbet. Nytt jobb och bättre förutsättningar. Mer fritid och bättre betalt. Jag är onekligen priviligerad.

2007 var året då jag lyckades hålla vadet att gå ner 7 kg till den 11 maj men det är också året då jag gick upp samtliga kilon igen och nu har den sämsta fysiken sen jag föddes. Nyårslöfte: Skärpa mig!

Tack ni få läsare som med jämna och ojämna mellanrum gästar min blogg. Det har varit kul och jag lovar att hitta fler gamla anekdoter från the good old days. Har någon några tips maila mig på alfa.hannen@hotmail.com

Varmvatten

Julhelgen är över. Rätt skönt faktiskt. Julstöket kan jag faktiskt klara mig utan hur mysigt det än må vara. Det är förvisso rätt skönt att kunna stiga ur sängen när helst man har lust i några dagar men vardagen har sin charm den också. Då har man inte tid att göra av med pengar heller. Jag har tyvärr drabbats av köphysteri de senaste åren. Allt som är nytt måste jag ha. Det är bara min gamle mobiltelefon som aldrig blir utbytt. Nu har jag dessutom inte råd att byta ut den heller. Jag försöker legitimera mitt impulsköp igår men det är inte helt lätt. Två datorer hemma och en bärbar jobbdator är väl lyxigt.

Ikväll ska vi gå på bio. Jag har verkligen försökt ta ner förväntningarna på Arn men likförbaskat kommer jag bli besviken. Svenska storproduktioner är dödsdömda och är de dessutom baserade på en bok/böcker jag redan läst är domen redan verkställd också.

Vi har varit utan varmvatten hela helgen förresten. Snart har vi haft alla fel som går att ha på ett nytt boende. Men det var ju inte annat att vänta.

Impulsköp

Jösses, det var relativt bra drag igår och jag är riktigt sliten idag. Mellandagsrean kunde jag dock inte hålla mig borta ifrån och det blev ett impulsköp utöver det vanliga. Köpte en Sony Vaio AR-51J med Blueray-spelare.

Så nu ska det liras filmer i HD. Äntligen!

Merry Christmas

Imorgon smäller det. Förhoppningsfulla ungar kan knappt somna ikväll i hopp om den perfekta julklappen imorgon. De riktigt små somnar knappt av andra anledningar. Att få träffa tomten kan få vem som helst att ligga och vrida sig i sängen. Jag var inte alls förtjust i den där skäggiga gubben när jag var liten. Det var alltid någon som ville att man skulle hoppa upp i knät på jultomten medan kamerablixtarna smällde. Nu var jag en blyg pojke som liten och det skulle aldrig falla mig in att frivilligt sätta sig i knät på en främmande gubbe med grotesk mask på sig. Det är förövrigt inte konstigt att småbarn blir rädda med sådana tomtemasker som åtminstone fanns förr i tiden. Ett likstelt ansikte med ett dödsföraktande stelt leende och vitt spikrakt skägg. Vet att jag har ett foto någonstans som illustrerar mina mindre goda minnen av tomten. Nej, bäst var julen när han behagade lämna församlingen för att plåga andra små barn.

Jag vill bara påpeka att de som förväntar sig något extra av mig kommer bli grymt besvikna. Jag rev av julklappsinköpen på två timmar igår. Fantasin flödade... Å andra sidan pratade jag med den gode Fritz igår. Jag önskade honom en fröjdefull jul och frågade om han hunnit med julbestyren. Han sa att det blir pengar i ett kuvert i år. Igen...

Jag är annars väldigt traditionell när det gäller julen. Allt ska vara som det alltid har varit. I år blir det ändring på det mesta. Ny adress, nya deltagare och för första gången egen gran. Vilket projekt. Den är ju helt omöjlig till att få rak. Man undrar hur den kunde stå rak i naturen. Bäst vore om man kunde hänga den i taken.



God jul på er alla!

Winehouse

Jag begriper inte the big fuzz om Amy Winehouse. Varför pryder hon tabloiderna varje dag med sina narkotikaproblem? Visst, hon är vass. Riktigt vass till och med. Påminner lite om Mary J Blidge innan hon blev för mainstream. Men ändå. Varför denna hysteri? Hon är ju knappast den förste artist som plogar hela näsan vit med kola mot första bästa glasbord. Knappast den sista heller.

Glenn Hysén

Gamla goa Göteborg!

Stalltipsen pekade mot sillstryparna i Göteborg och favoriten vann. Jag tillhör efter årskiftet Göteborg igen. Däremot kommer jag att skaffa mig ett kontor i Halmstad där jag mestadels håller till men likväl jag återvänder till brottsplatsen: Göteborg. Till arbetsplatsen som gav mig möjligheten att skapa Alfahannen. Detta vilande projekt som jag tyvärr inte lyckats skaka liv i. Media snackar om Killing-gänget men jag påstår att Alfahannengänget slår Killinggänget på fingrarna varje dag i veckan.

I Göteborg har jag bott. I Göteborg har jag levt. I tre långa år på legendariska adresser som Nansensgatan och Klassikergatan. Hisingens två vackraste ställen. Särskilt Klassikergatan minns jag starkt med sin pittoreska betongbunker och den ständiga oron för överfall på bussen. Denna gång låter jag alltså bopålarna stå kvar i Halmstad, men känn ingen sorg för mig, Göteborg. Jag smakar helst på de hårda, kalla, regniga vindarna i små doser en till två gånger i veckan och endast dagtid.

Vi ses!

PS. Någon som vill återupprätta bekantskapen med Park Lane? Anmäl er här. DS.

Julbordet

Alltid lite nervöst att gå på julbord med jobbet. Det är alltid någon som ska sjunga ut ett års frustration när de fått i sig några snapsar. Eller ännu värre, någon som aldrig någonsin skulle ens hälsa på mig på jobbet som helt plötsligt sitter med armen om mig och talar om vilken fantastisk människa man är. I fredags gick det riktigt smidigt. Endast ett par pikar om dåligt öldrickande och någon som kom fram och skakade tass och aldrig ville släppa tassen.

Jag gör förmodligen min sista vecka i Helsingborg nästa vecka. Sedan blir det nytt jobb antingen i Malmö eller Göteborg. Det lutar lite åt Göteborg men imorgon måste jag bestämma mig. Kommer sakna Helsingborg. Det har varit förbannat lärorikt.

Untouchable

Okej, min fantasi har tagit semester sedan den makalösa urladdning kring Bruce Dickenson och alla trådar den historien löste upp. Idag har jag inget att komma med. Tyvärr.

Jag tänkte bara rapportera om vad min vardag har att erbjuda.

Igår var jag hos Kemtvätten och lämnade in mina leriga kläder. Han sa att han jobbat där i 20 år men att han inte kunde lova att de blev rena. - Kom tillbaka om en vecka.

Tony!

Idag gjorde jag något jag är riktigt stolt över för en gång skull. Jag lämnade tillbaka en muta. Häromdagen fick jag en "julklapp" från en firma som jag hyr in tekniker ifrån. Jag tänkte inte så mycket på det. Brukar vara t-shirts och andra reklamprylar men när jag kom hem och öppnade lådan var det en GPS. En sån som jag verkligen ville ha. Men det hade onekligen sett jävligt illa ut om jag tagit emot den så jag beslöt mig för att snacka med chefen och sedan lämna tillbaka paketet till firman. Förmodligen det mest rakryggade jag gjort i hela mitt liv. Jag kommer sova gott i natt (men det var en jävligt fin present... fan!).

Det visade sig enligt min vetenskapliga undersökning här på bloggen att Statoil bör öka sortimentet av Kalle Anka-pockets fram till jul. En stor majoritet verkar ge sina bröder en trevlig överraskning på julafton.

Deeper Jonathan...

Ångesten borde lätta efter helgens äventyr men istället tilltar den. Jag erhöll ett MMS för ett par timmar sedan från Fritz the Cat. Han tog detta kort under festen i lördags. Jag har för mig att det var han och inte jag som var en aning överförfriskad. Den här bilden är förvisso suddig och en smula ynklig men jag kan klart och tydligt se att dessa båda herrar långt ifrån är kördugliga.





Nästa bild tog jag i tvättstugan på min nya rock och mina Oscar Jacobsson-byxor. Kan någon ge mig ett förslag på lämplig replik till kemtvätten? (Tips: klicka på bilden)

Inflyttningsfesten

Jag fick den stora äran att dra vagnen på Willys i fredags inför inflyttningsfesten. Jag blev svag i knäna vid två tillfällen under tiden inne på Willys. Första gången när jag fick se ett 5 kilos mjölpaket i kundvagnen. Jag var rädd att vi skulle starta upp Söndrums kyrkbys första pizzeria, men min sambo bedyrade att det var till brödbak och till pajdeg. Jag är fortfarande inte helt övertygad. Andra gången var när allt skulle betalas.

I lördags var det alltså inflyttningsfest hemma. Jag får se om jag orkar kommentera händelserna mer ingående senare. Det jag kan säga nu är att det var ett bra gille. Av någon anledning så blir det aldrig långtråkigt när jag och min sambo anordnar fester.

Avskaffa måndagar!

Marknadsföring 5 poäng

Jag fortsätter mitt jul-tema och låter er njuta av Banverkets elektroniska julkort (OBS! Ni måste klicka på julhälsningen till höger. Känsliga tittare bör låta bli).Skulle ni, som jag, bli alldeles knäsvag av julkänslorna i hälsningen så håll ut. Det är bara drygt två veckor till julafton...

Passar på att slänga in en ny enkät apropå julstöket. Se i menyn till vänster.

Eeze

Jag hade svårt att komma ut i morse. Det kändes som dörren hade fastnat, men det visade sig att julen stod för dörren.

Tack Rino, för den...

Efter den massiva urladdning jag hade förra veckan med nostalgiska återblickar har jag varit en vända i Växjö med jobbet. Sedan fick jag ju hjälpa brorsan att flytta när jag kom hem. Som om det inte räckte med den egna flytten. Jag mådde ändå oförtjänt bra efter en kväll på Växjö Stadshotell där vi avslutade kvällen på Bishop Arms. Mitt favoritställe. De serverar ju för satan inget drickbart överhuvudet taget. Så det blev Cider. Cider brukar framkalla våldsamma huvudsmärtor för mig dagen efter, men på fredagen var jag som sagt oförtjänt smärtfri. Vaknade däremot upp på lördagsmorgonen med en träkeps som jag närmast beskriver som Munchs "Skriet". Våldsamma plågor. Inte ens efter en halv karta Ipren kunde jag slappna av. Dessutom skulle jag alltså hjälpa brorsan att bära möbler. Kombinationen gjorde att jag vid några tillfällen såg blixtar framför mig. Nu passade det in ganska bra eftersom jag sprang ute i hällregnet. Som om inte jag hade det eländigt nog, så lyckades jag med konststycket att trampa i något som en hund lämnat efter sig mitt i flytten. Jag var en hårsmån från att stupa med några hopfällbara stolar i famnen och tackade först min lyckliga stjärna när jag lyckades parera fallet. Jag var nästan lycklig i 30 sekunder tills jag upptäckte vad jag trampat i.

Huvudvärk, hällregn, flytta möbler och sedan hundskit under skon... Det var min lördag. Sedan kom Quint och hälsade på och då släppte mirakulöst huvudvärken. Tack Quint.

Såg Tollen igår cyklandes med en påse pantburkar. Han hade inte med sin dambekant.

Packad på Stadshotellet i Växjö

Kalle Johansson, Kalle Johansson, Kalle Johan, johan, johansson...

Öknamn eller smeknamn

Jag vet inte riktigt vad jag startade när jag skrev om Bruce Dickinson. Min käre läsare, Magnus, kommenterade och efter det kan jag inte få det ur huvudet. Alla minnen från Vallås. Alla öknamn på kända och mindre kända personer i vår närhet. Jag blev tårögd av skratt när jag först läste Magnus kommentar, men som vanligt är jag mer än lovligt egocentrisk så jag skrattade ännu mer när jag skrev och läste min eget svar till Magnus kommentar. När jag sedan beslöt mig för att forska vidare kring ämnet "Ludret" och mailade en annan person som var med när saker och ting var antingen svart eller vitt så var lyckan fullständig.

Följande texter är väldigt interna. Jag har full förståelse för att några av mina få läsare inte förstår ett dugg av detta och hoppas att ni har överseende med detta. Jag levererar citat från en säker källa och det är onekligen dynamit i materialet.

Bakgrund: Magnus påstår (förmodligen ett missförstånd) att Fritz the cat var skyldig till att kalla en tjej för luder under tidigt 90-tal. Jag har bestämt för mig att någon annan var ansvarig för denna mindre vackra komplimang. Jag kontaktade min misstänkte och frågade om inte han kallade tjejen för luder efter en fest i Simlångsdalen. Han svarar följande:

"Det är korrekt. Det var en miserabel afton då inget gick som det skulle. För det första zinkades slow-dancer med en bokningsförfrågan, dessutom gick det åt helvete på scenen där jag tjatade mig till att få låna mikrofonen för att säga "John Travolta is in, let the fun begin". När jag skulle yttra detta fungerade inte micken och DJ:n anklagde mig för att inte kunna hantera tekniken medan jag skyllde på att DJ:n inte satt på micken för att han inte ville att jag skulle höras i lokalen. Nevertheless var fru fortuna och mitt alkoholsinne inte på min sida den kvällen.

Om jag minns rätt var jag bitter över att Sugas fixat en brud och var tvungen att ställa frågan. Om jag har rätt för mig satt Sugas och flabbade medan damen i fråga inte var helt nöjd. Det var inte Flugbruden som Fritz många år senare dammade på så att storstruten fick grus i röret?"

Här kan vi alltså fastslå att denna någon (vi kan kalla honom Yves Renoid) är skyldig. Jag får dessutom bonusmaterial ifråga om Slowdancer, John Travolta, Sugas och Flugbruden i samma mail. Med andra ord krävdes ett svar på detta eminenta mail:

Mitt svar:

"ha ha ha Priceless... Jag hade förträngt mikrofonhistorien. Som vanligt när det gäller dig så var alla drag minutiöst välplanerade. Kan tänka mig att citatet repeterats till leda i huvudet och att det krävdes både mod och brännvin för att greppa micken. När detta tilltag dessutom föll platt för att fanskapet inte fungerade så var det ridå ner. Sådana här historier får mig alltid på fall. Jag kan skratta i timmar. Obetalbart!

Minns du förresten, episoden jag refererade till i Gustens trädgård?"

Snabb replik från Yves Renoid:

"Det är klart. Jag hängde mig i päronträdet så att grenen brast. Gusten var helt galen och hotade med att inte släppa in mig i huset. Sugas hängde sig också i trädet men då klarade sig grenen. Han var mäkta förtjust när den sedan knäcktes..

Var det Flugbruden Sugas hade med sig i taxin?"

Återigen, jag måste bara svara:

"Ja, herregud. Sugas hade inte svåra krav på humor.

Flugbruden, var med i "Smoking in the girlsroom" men det var inte henne som Sugas hade med sig. Flugbruden var en liten, knappt noterbar tjej på den tiden. Ludret däremot var lång med yvigt blont hår och såg mycket riktigt ut som ett luder."

Ännu snabbare replik från Yves:

"Nu kom jag på att jag exakt formulerade mig så här: "Ska inte ludret betala?" Efter en usel afton tänkte jag inte låta ludret åka taxi gratis."

Då föll den sista pusselbiten på plats. Så var det. Sugas hade alltså hittat ett ragg i Simlångsdalen som skulle med tillbaka till Vallås i taxin. Yves hade ännu en misslyckad kväll och var inte helt nöjd med att fripassageraren skulle slippa betala. Så när taxin stannade på Vallås så kom citatet "Ska inte ludret betala?"

Sugas förresten är vad jag vet ihop med den dam som han själv kommenterade med "Hon är inte så jävla ful" fortfarande. Så kan det gå.

Återkommer när tid finns med en databas över gamla öknamn och smeknamn...

Mr Dickinson, I presume...

Handlade på Willys på Flygstaden igår. I kassan satt en gammalt känt ansikte från gymnasiet. Tjejen som gick under det, för henne, föga smickrande namnet Bruce Dickinson. Kort nacke och långt stripigt hår. Det låter hemskt och hänsynslöst att kalla en tjej på gymnasiet för Bruce Dickinson men hon var nog lyckligt ovetandes om öknamnet. Det räckte att vissla refrängen till Murders in the Rue Morgue för att initierade skulle veta att hon var i antågande. Jösses, så barnslig man var i den åldern...

Varken den ofrivillige förebilden eller tjejen i fråga har längre långt stripigt hår...

E-type

Det finns fördelar med att ha en sambo som är instruktör på gymet. Jag får t ex en rejäl rabatt på årskortet. Det finns också andra saker som ibland inte alltid uppfattas som fördelar. Det ständiga jagandet efter den ultimata aerobicmusiken hemma. Jag får eksem av för mycket smurfhits. Jag klarar helt enkelt inte av att lyssna på samma låt flera gånger under kort tid. Det räcker att låtarna är väldigt lika för att jag ska få andningsbesvär, stirrig blick och hög puls. Ipod är ett utmärkt instrument när den fungerar. Då slipper omgivningen lyssna. När den inte fungerar är det antingen en karta Ipren eller ut i förrådet som gäller.

Den senaste tiden är det E-type som gäller. Nya hits och gamla. De senaste dagarna har jag vaknat av att jag gnolar på en gammal klassiker; "Hold your horses to night". Det fanns en tid när det kändes alldeles förträffligt att stå på dansgolvet, stampa taktfast, kasta lasso så att svetten stänkte och skrika YEEEEEHAAAAA så att omgivningen fick men för livet. Allt till tonerna av E-types Hold your horses. Då spelade det ingen roll att man var bakis som en örn dagen efter. Jag lägger upp en bild som visar de lyckliga nunerna från de gyllene åren. Mannen med hatten, Fritz the cat, i sitt esse. Han tvekade aldrig att ställa sig på scen för att visa hur en lasso skulle svingas. Sedan spelade det ingen roll om det var catwalken på Mårtenssons eller scenen på Park Lane i Göteborg. Mannen med hatten visste när ett YEEEHAAA eller ett ROOOOODEEEOOO satt som bäst. En gång passade det bäst på en Tyrolerafton i Simlångsdalen. Ibland saknar jag the good old days riktigt mycket...

God save the queen

Undrar om England någonsin kommer lära sig att de inte längre är bäst i världen? Jag ifrågasätter i och för sig om de någonsin varit bäst men okej; de vann VM 1966. Så vi säger väl att de var bäst då. Nu får McClaren kicken och någon ny stackare ska, med några miljoner pund som plåster på såren, åta sig kamikazeuppdraget att leda ett gäng överskattade engelsmän till VM i Sydafrika. Problemet är ju att förväntningarna på engelska landslaget är så överdrivet att laget själva tror att de är bäst. FA har ett stort problem med att tona ner förväntningarna på sitt flaggskepp samtidigt som intresset skall bibehållas. Lite av moment 22...

Ljungberg kallade Ekwall för wanker. Han har humor, grabben. Ekwall blir sårad. Ekwall borde begripa att man kan inte både vara bästis med spelarna och sedan vinkla en intervju så att det blir en story arbetsgivaren dreglar över.

Lider med Finland. Bättre läge får de inte på ett bra tag. Roy Hodgson lär inte stanna och stjärnorna blir inte yngre. Inte ens Litmanen kan väl vara med ett kval till.

Fem raka slutspel är förbannat stort. Det är inget snack om annat men det innebär inte att Lagerbäcks gubbar imponerar just nu. Försvaret är ju en samling ängsliga pojkar så fort de sätts under press. Igår var Chipsröven vass på mitten. Hans bästa match på länge, men Sibyllamannen är ju en hårsmån från en kalkonmatch. Målet är vackert men jag begriper inte hur han kan vara aktuell för Milan och Valencia. Ständiga felpass och oansvarigt försvarsspel. Sen har vi Chippen. Jag är övertygad om att Zlatan krävt att polaren ska vara ordinarie. Alla andra förklaringar låter helt osannolika. Zlatan, Allbäck och Ljungberg håller måttet men förväntningarna inför EM är inte direkt uppskruvade.

Henke gör comeback...

Dreamin´in a casket

Lyssnade på Hardcore Superstars nya platta. Överraskande bra. Helt klart min smak. Titelspåret för mig tillbaka till 89-90 när Mötley Crue, Guns och Skid Row låg på heavy rotation på min Walkman när jag cyklade till Eskilssons trä på sommaren. På den tiden fanns det inget köpcentrum på Stenalyckan utan det var en lång blåsig raksträcka att cykla från Snöstorp till tunneln under E6:an och vidare till Andersberg. Det var kallt på morgnarna och det var extremt tidigt att börja kl 0700 när man var van vid skolan. Då var det skönt att ha Kickstart my heart i lurarna.

Ericsson

Vilken amatör man är. Varför sålde jag inte mina aktier i loserbolaget Ericsson? Det är andra gången de senaste tio åren som jag troget behåller mina aktier istället för att rädda tillgångarna och fly. Nu sitter man med aktier som bara är värda hälften så mycket som för ett år sedan. Tony.

Jag har aldrig varit en klippare när det gäller aktier. Telia, Ericsson, Icon... Listan är imponerande. Det positiva man kan nämna om dessa är att jag har kunnat kvitta förlusterna mot de vinster jag gjort på fonder istället.

Nej, jag skulle tagit en god väns goda råd och sålt Ericsson redan för några år sedan, när han redogjorde för de bristande rutiner som förekom på Ericssons fakturaavdelning i Sundbyberg.

"En helt annan god vän" ringde förresten, sin vana trogen, under Kentkonserten på Annexet i söndags och lät mig avnjuta ett par låtar på en skrikig mobil. Just då låg jag ute i förrådet och monterade upp 540 liters akvariet så att koikarparna kunde flytta in. Drog nog på mig ett virus när jag låg på det kalla betonggolvet för idag mår jag lite kasst. Eller så har jag fått en släng av av hypokondri igen. Jag satt nämligen jämte en genomförkyld kärring på tåget upp till Göteborg i måndags. Efter en kvarts lyssnande på hostningar, snytningar och snörvlingar så kände jag hur febern kom. Inte konstigt att jag idag mår risigt...

Sverige -Lettland ikväll. Den matchen luktar ångest på förhand. Förra året kollade jag på Gröna Rum istället för Island - Sverige. Ikväll tror jag att jag zappar mellan "Bonde söker fru", Gröna Rum och matchen.

Till sist: GRATTIS TRIXI!! Tvåbarnsfarsa igår.

Allt är sig likt

Bonde söker fru skapar rubriker. Ljungberg är frisk lagom till en viktig landskamp. Moderaterna pröjsar svart. Britney Spears är galen. Idol får med Carola i juryn. Pagrotsky i Let´s dance. Självmordsbombare i Irak. SVT:s filmatisering av Läckbergs deckare suger. E-type på heavy rotation.

Snart så är det julskyltning och sen kommer slakten på Arntrilogin.


Den här snubben är dock TV4:s vassaste nyförvärv sedan Rafaela på Ekonominyheterna. Han lämnar ingen oberörd. Laholm har ju inte direkt någon Hall of fame av kändisar men den här killen rusade förbi Björn Hellberg i kön strax söder om Gröna Hästen. Han har allt som behövs. Utseendet, svadan och arbetet. Han är Elvis Presley. Vi är förbannat stolta här i södra Halland. Tack vare Bonde söker fru har vi lyckats förtränga HBK:s 9-0 förlust mot HIF.


Men är det inte dags att ta ner Warrent-skyltarna på Peter Jihde nu. Det har varit skottpengar på honom tillräckligt länge. Känns inte så fräscht när alla ska kräkas på honom samtidigt. Märkligt att han var så hyllad på SVT så länge och nu är han inte värd skägget han bär. Det svänger fort i branschen och eftersom jag gillar att vara motvals så tar jag tillbaka allt ont jag sagt om Jihde och håller honom om ryggen tills Schulman, Schyffert (som jag annars avgudar) och alla andra sparkat färdigt.

La donna mobile

Ojdå...! Nu är det en stjärna som har gjort bort sig igen. Stjärnan riskerar enligt Expressen ett långt fängelsestraff för att ha misshandlat sin mor. Det är mycket sånt nu. Vi har t ex en annan världsstjärna som våldtagit barn och kvinnor som befinner sig i Sydamerika. Han vill inte uttala sig i svensk media men låt mig säga så här: Han är tre äpplen hög och heter Tito i förnamn...

Förresten läste i Aftonbladet att Sypniewski misshandlat sin morsa.

Imorgon ska jag montera bokhyllan Billy. Det kommer givetvis gå åt helvete.

Undrar vem stjärnan i Expressen är?

Mjuk pepparkaka

Ja herregud. Livet är en prövning. Jag antar att alla dessa problem man har, är små problem. Det är verkligen ilandsproblem men likförbannat håller de mig sömnlös ibland. Boxer är skit. Bara så ni vet det. Tro inget annat. Nu får jag välja mellan att se alla kanaler med halvtaskigbild och SVT:s kanaler utan ljud eller att bara se på SVT:s kanaler med bra bild och ljud. Ändå har jag betalt extra för en så kallad CA-modul som gör att jag i praktiken inte behöver någon box eftersom jag har en inbyggd i TV:n. Nu verkar inte CA-modulen fungera som det är tänkt eftersom programen bryts efter fem minuter. Idag åker jag tillbaka med skiten till butiken och slår näven i bordet. Återkommer i ämnet.

Kabel-TV var förhållandevis problemfritt.

Igår gjorde jag ett överraskande och minst sagt ovanligt besök hos tandläkaren. Sist jag fick mina tänder besiktigade var 2003 (upplyste tandläkaren om). Jag skämdes en aning men när det konstaterades att jag inte var i behov av lagningar så sa jag att vi ses om 4 år igen. Hade jag haft den fysiska kapaciteten att hjula så hade jag gjort det på vägen ut. Jag har verkligen förtjänat ett och annat hål i tänderna genom åren. Tandläkaren frågade om jag regelbundet använde tandtråd, fluor, fluortabletter eller tandstickor. Jag brukar ha samtliga dessa små hjälmedel hemma men det vore direkt lögnaktigt att påstå att jag var någon frekvent användare av något annat än tandborste. Till och den glömmer man ibland. Främst då när man har intagit andra kemikalier i samband med helg.

Besökte Willys häromdagen och fick syn på ett paket mjuk pepparkaka. Sedan satt jag och småflinade hela kvällen eftersom denna delikatess fick mig att minnas Fritz the Cat. Fritz som hade ett paket mjuk pepparkaka i kylen om han skulle få oväntat besök på Sperlingsgatan. Har dålig koll på om den mjuka pepparkakan var någon framgångsfaktor men Fritz hade onekligen många besök under några år på Sperlingsgatan. Those where the days...

To good to be true...

Lyckan var fullständig i lördagseftermiddag när jag tryckte in mitt nya boxerkort i tv:n och det fungerade. Alla lovade kanaler uppenbarade sig utan ansträngning och dessutom, till min stora överraskelse, fanns det tre Canal +-kanaler. Så det blev inte mycket uträttat av allt flyttbestyr som skulle göras. Det var ju fotboll i kvadrat (förlåt, widescreen) på tv. Jag tackade min lyckliga stjärna för att någon klåpare sålt ett kort med alldeles för många kanaler till mig och jag beslöt mig för att utnyttja misstaget så länge jag kunde. Klockan 0100 på söndagmorgon somnade jag framför tv:n...

Det var för bra för att vara sant. På söndagförmiddag började strulet. Den ena kanalen efter den andra började hacka och till slut fungerade inte ens gratiskanalerna. Allt detta hade jag räknat med skulle hända, när jag satte i kortet. Men istället så fungerade allt klockrent direkt så att man ska bli övermåttligt glad för att sedan dra mig ner i skiten dagen efter. Oturen hånskrattar mig i ansiktet.

Dessutom läser jag på Boxers hemsida att Canal +-kanalerna ingår gratis i två månader. Så jag lyckades inte ens lura Boxer på detta.

Lyckas jag få igång skiten, så blir det fotbollslördag på Sländtrissevägen till helgen. Välkomna!

Hallandstrafiken

Min sambo smsade mig precis. Hon tog precis bussen in till stan för att afterworka. Hon meddelar att Hasse Head sitter på samma buss.

Boxer

Imorgon tar jag tag i saken. Jag måste ha TV3. Denna genomkommersiella kanal klarar jag mig nätt och jämnt utan. Detta endast pga Two and a half men. Att komma hem efter jobbet och slappa en stund framför Charlie Sheens tragikomiska serie är guld värd. Därför har jag bestämt mig för Boxer. Jag måste helt enkelt ha Trean.

Jag besökte Stockholm onsdag och torsdag. Två maratonmöten avverkades och jag käkade plankstek på Malmskillnadsgatan. Blev dyngsur när jag gick från Kungsbron till Hötorget där jag gick och yrade efter Rica Hotell på SLÖJDGATAN. Hur fan kan man lägga två Rica Hotell på Hötorget?! Det grämer mig att jag inte minns vad sunkhaket i Sundbybergstunnelbanestation heter. Käkade lunch där i torsdags och kebabtallriken var underskattad. Ett place för Smuckers att testa.

HIF krossade HBK med 9-0. Det är fortfarande så chockerande att jag inte vill kommentera det, men att HIF slog Galatasaray borta är stort. Nisse Liedholm är stor, Henke är större. Grattis Helsingborg...

Dags att ta tag i sakerna som inte blivit gjorda i flytten...

Måndagsångest - så botar du den

Fest i lördags, inga persienner i sovrummet, fint väder igår= sömnproblem.

Okej, jag drack för mycket i lördags, men jag var inte värst. Visst var det ett bra kalas där någon fått i hemligt uppdrag att fylla mig med sprit. Jag måste vara särdeles rolig när jag är berusad för jag var den enda som fick färdigspetsade drinkar direktlevererade till min plats. Jag hann i princip aldrig tömma glaset innan en ny drink stod framför näsan på mig. Med förra kalaset i färskt minne iaktog jag viss försiktighet då jag ogärna ville somna ifrån ett bra gille. Dock blev jag till sist i särdeles god form, men hade sinnesnärvaro nog att stoppa självmant. Jag gick dessutom hem bland de första och detta nästan frivilligt. Ändå straffas jag med en bakfylla som skulle få Keith Richards att sluta dricka. Jag förtjänar faktiskt bättre.

Helgen var stunden då jag skulle fixa allt hemma som inte blev klart i flytten. Kartonger skulle packas upp och slängas, högtalare skulle upp på väggarna och förrådet skulle organiseras. Av detta blev inget gjort och detta enbart på grund av en oförtjänt vältilltagen bakfylla.

Så därför välkomnas Expressens artiklar i webbtidningen idag. Här får man värdefulla tips på hur man överlever måndagen trots alla farofyllda och plågsamma händelser som skall genomlidas. Jag tänkte gå igenom de bra tips som tidningen listar:

• Om du har möjlighet – börja senare på måndagar. Min kommentar: Check! Möjligheten är liten men jag tullar på företagets regler om flexibel arbetstid. Men det botar knappast ångesten.
• Förbered kvällen innan. Lägg fram kläder, så minimerar du risken för konflikter. Min kommentar: Check! Men det hjälpte inte. Mitt normalt dåliga morgonhumör var om möjligt ännu sämre och det bidrog till en trevlig stämning på morgonkvisten. Dessutom glömde jag den färdigpackade träningsväskan hemma trots att jag återvände hem en gång för den glömda telefonen. TONY!!!
• Boka in en trevlig lunchdejt med en kompis som alltid gör dig glad. Min kommentar: Ingen normalbegåvad kompis vill träffa mig på en lunchdejt på en måndag.
• Ha något roligt att se fram emot på måndagskvällen. Planera exempelvis in ett träningspass. Min kommentar: Check! Synd bara att jag glömde träningsväskan hemma...
• Sänk kraven, du måste inte vara lika glad och pigg alla dagar. Min kommentar: De redan lågt ställda kraven på mig är svåra att leva upp till, men att begära att de sänker kraven vore att bita den hand som föder mig.
• Unna dig någon kroppsbehandling som massage. Min kommentar: Det känns en aning omanligt att ringa och kräva en kroppsbehandling, men visst är det så att jag får lite knådning på ryggen ikväll så ska jag inte protestera
• Fasa in och ut helgen. Ta dig tid att röja undan jobb på fredagen och mjukstarta på måndagen. Tisdagar, onsdagar och torsdagar ska kanske vara de dagar som du jobbar mycket. Min kommentar: Check! Här fasas det friskt men hur botar det min ångest?

Hur botar ni er måndagsångest? Svara på min enkät till vänster.

Ikea och Gekås - kapitalismens käftar

Mazdan gick tungt hem i från Ikea igår. När jag packade ihop våra saker i kassan väntade jag bara på att de skulle ropa ut i högtalarna att de stängde för dagen på grund av att allt var slutsålt. Min sambo kan omöjligen missat en enda pryl som fick plats i en kundvagn. Två fulla vagnar blev slutresultatet och jag var riktigt nervös när det skulle summeras. Lyckligtvis kunde vi lösa ut bägge vagnarna.

Jag är nöjd med mitt nya skrivbord i alla fall.

Enkäten är avslutad. Något fler har svarat än jag beräknade. Antingen har någon fuskat och svarat två gånger eller så har vi läsare på bloggen som jag inte känner till. Hur som helst råder det inget tvivel om att enkäterna är här för att stanna. En stor majoritet är positiv till nymodigheten.

Ikväll är det inflyttningsfest inne i stan. Jag är inte upplagd för partajande, men det är tydligen min plikt att dricka sprit och vara rolig så jag ställer upp.

Different pipes go to different places...

Vårt hus är på ytan en idyll, men frågan är om det inte är ett måndagsexemplar. Vi har två kvällar i rad fått stopp i avloppet. Det är så lagom roligt när man duschar och det helt plötsligt är en sjö på golvet och det börjar bubbla i toaletten. Efter två påstötningar på leverantören kom de idag och slamsög. Ett trasigt rör lokaliserades och imorgon måste de riva upp stenläggningen på vår framsida. Härligt. Tills dess är det sparsamt med tvättande, diskande och duschande. Detta stör mig dock inte så mycket.

Jag har länge undrat om det gamla klassiska Seinfeld-citatet stämmer. Att olika rör går till olika ställen. Nu har jag svaret: Seinfeld hade fel. De går till samma ställe. Så i princip är det okej att uträtta sina ärenden i duschen. Åtminstone så länge det tar sig förbi den första silen...

Återkommer med analys om 0-9 förlusten när jag känner att jag klarar av att kommentera det.

Återkommer med farvältext till Kaptensgatan när jag börjar sakna lägenheten.

Tillbaka på banan

Jag är tillbaka. Äntligen internet igen! Man blir snabbt beroende av nätet, men man märker det först när man inte har det. En lätt depression sprider sig i kroppen. Återkommer med mer info om de senaste lätt kaotiska dagarna, men nu ska jag iväg och säga farväl till Kaptensgatan 1. Dags att lämna nycklarna.

Det stavas succé

Oj, vilket gensvar. Jag är helt förbluffad. Alla mina fyra läsare (den femte är jag själv, frestelsen att öka deltagandet med 25 % blev för stor) har redan testat enkäten. Detta när det återstår mer än en vecka innan enkäten avslutas. Tack, kära läsare!

Svaret är ju egentligen oväsentligt. Det viktiga är att enkäten engagerar. Jag tycker själv att jag tog upp ett hett ämne. Man vill ju gärna hitta de där heta potatisarna som gör att folk går man ur huse och svarar på enkäter. Allt för att kunna påverka det sjuka samhälle vi lever i.

Min förebild är helt klart Expressen. De har ofta väldigt nyanserade undersökningar med klara och precisa svarsalternativ. Resultaten av deras enkäter måste bli knivskarpa. Idag hittar man t ex följande fråga:

Kommer du att köpa Zätas kläder?

Ja eller Nej

Långkalsonger

Jag avskyr att förlora. Värst är det mot Djurgården. Igår hände det igen. Här fanns chansen att täppa till truten på packet men en lovande inledning och 1-0 förbyttes snart i frustrerande och krampaktigt spel och 1-2. Vid 1-0 funderade jag starkt på att springa hem och parkera om bilen så att kräken från Stockholm inte skulle få nöjet att vandalisera min bil på vägen till stationen. Nu vann Djurgården och jag slapp vidtaga åtgärder.

Quirinho var riktigt vass. Vad sysslade han med förra året?

Nu återstår en föga intressant bortamatch mot HIF och sedan är säsongen till ända. Normalt sett vore det självklart att åka ner till Helsingborg och se epilogen men med gårdagens förlust och viljelösa andra halvlek så prioriterar jag flytten istället.

Testar förresten en ny funktion här på bloggen. En enkät. Se den i menyn till vänster. Allt som är nytt ska testas. Kan jag testa facebook kan jag testa detta.

Jag efterlyser ett par starka armar till både lördag och söndag. Några givna kort har plötsligt fått "förhinder". Fortfarande har jag några lojala sherpas kvar men de har alla var och en sina svagheter. Det kan röra sig om åldersvaghet, trötta ryggar eller allmänt dåligt handlag med tunga föremål.

Besiktning

Jag var laddad till tänderna inför besiktningen av huset. Jag har tidigare hittat repor, smutsiga tapeter, missade tapeter, skavda dörrar mm. Detta har gett mig sömnlösa nätter och idag var det alltså dags för besiktning med en opartisk besiktningsman. Det mesta var tillrättat. Endast ett par tilltufsade tapeter återstår. Mina goda argument som jag slipat på i veckor behövdes aldrig. På fredag får vi nycklarna. Här har ni lite smakprov på hur det ser ut nu när det är klart.

87

80-talet ringde. De ville ha tillbaka sin telefon...

Jag hittade den på vinden i flyttstädningen. Jag skickar den med en gång...

Tillbaka till samtiden

Av initierade Kent-bedömare anses "Tillbaka till samtiden" vara en skitplatta. Jag håller inte med.

Dröm eller mardröm?

Sprang förbi en löpsedel igår. Vet faktiskt inte om det var Expressen eller Aftonbladet, men det handlade om en kvinnlig tennislärare som haft sex med sin 13-årige elev. Nu blir man ju knappast insatt i ämnet efter att ha läst en löpsedel och efter lite sökande hittade jag följande länk. Det kan rimligen vara samma fall även om denna länk låter betydligt allvarligare än den löpsedel jag läste. Nu vill jag också noga påpeka att jag tycker våldtäkt är vidriga saker och det finns få saker som gör mig mer upprörd än "Stureplansprofilerna" och deras attityd kring det uppmärksammade våldtäktsfallet. Jag hade inte gråtit om de tvingats till gatlopp på Stockholms gator. Men när jag läser löpsedlar om killar i yngre tonåren som blivit offer för kvinnliga lärare (av någon anledning händer detta alltid i USA) så får jag dåligt samvete för att jag varje gång tycker synd om förövaren och inte offret. Varje gång.

Jag minns när jag var 12-13 år. Jag hade offrat min högra arm för att få en het natt med en kvinnlig tennislärare. Det var ju det enda man tänkte på (möjligen lite fotboll också).

Kvällstidningarna är säkert också medvetna om att sådana texter säljer förbannat bra. Just av den anledningen att nästan alla heterosexuella män har haft samma drömmar i tonåren. Det är lite amerikansk "highschool-film"-känsla över sånt här. Typ American Pie och Stiflers morsa eller varför inte Bo Widerbergs "Lust och fägring stor".