The Black and White album

Jag måste ha den. Tick tick boom

Det är jag mot världen

I dessa tider av stress känner jag mig ibland en aning motarbetad. Man stiger upp innan tuppen, jobbar så att knogarna blöder (bildligt talat), tränar så ofta man hinner och går och lägger sig med tusen tankar som snurrar i skallen. Den här flytten kommer förkorta mitt liv med minst tio år. Det känner jag redan.

Den fysiska flytten startar den 26/10 och skall vara klar den 31/10. Den är jag inte speciellt oroad för. Det blir nog ett evigt bärande och armarna kommer väl att värka ett tag. Det är flytt av adress, telefon, bredband, el och värme jag oroar mig för. Mina kontakter med alla dessa serviceföretag som gjort mitt liv till ett veritabelt helvete den senaste tiden. Att dessa företag bara tillåts kalla sin support för "Kundservice" är stor förbannad skam. Det borde krävas någon form av kvalitetsstämpel för att få skriva "Kundservice" på sin hemsida. Nåväl, nu har jag gjort allt som står i min makt för att detta skall gå så smärtfritt som det bara är möjligt.

Jag vann förresten Drömscoren i La liga 2007. Detta är jag givetvis mycket stolt över. Nu har jag ju genom åren i La Liga också skänkt mest pengar så om det finns någon rättvisa i världen så var det definitivt min tur att vinna i år. Jag erhöll på banketten i lördags (på Fox and Anchor) en prischeck som var såpass tilltagen att vi pratar fyrsiffriga belopp. Mycket hedrande. Nu hade ju jag i och för sig puttat in mest pengar i den där potten, men det är ändå en stor ära. Pengarna går oavkortat till inköp av bollar till nästa säsong. De lär behövas.

Förresten. Du som repade min bil på parkeringen på Stampgatan 15 i Göteborg förra fredagen. Jag är jävligt långsint...

Lallare

Sportjournalister är ett oprofessionellt släkte. Aldrig har jag läst ett mer onyanserat hyllande av det svenska landslaget inför Nordirland-matchen igår. Aldrig hade jag trott att pressen så konsekvent skulle bortse från det faktum att Sverige fick pisk borta i Belfast. Ändå gick Sverige rakt i fällan än gång till. Jag är inte direkt överraskad. Jag trodde nog att Sverige skulle hålla 1-0 ledningen men att det inte skulle bli någon galaföreställning på Råsunda det var självklart. Publiken blir ju självklart besvikna när den, i pressen, utlovade slakten uteblev. Detta skulle ju bli Zlatans stora kväll. Bruten måltorka osv osv... Nu blev det ju inte riktigt så.

Sedan måste man ju imponeras av Nordirländarnas glöd. Så länge det finns en möjlighet, kämpar de som det vore liv och död. Tacklingarna var helt i nivå med dem vi fått se glimtar av från Rugby-VM.

Sverige förlorar dock inte mot Spanien, så jag anser detta som klart ändå.

Funderar på att bli medlem i Camp Sweden. Vore roligt att uppleva EM på plats nästa sommar.

Kundservice

Jag sitter för närvarande i telefonkö hos Bahnhofs kundservice. Kundservice är förresten ett skällsord. Ett ord jag förknippar med byråkrati, idioter, ett evigt pianoplinkande och "du befinner dig för tillfället på köplats 8".



Bahnhofs (bredbandsleverantör) kundservice slår alla rekord. Killarna och tjejerna som sitter och tar emot samtalen måste ha visat ett CV med VG i lobotomering för att få anställning. "du befinner dig för tillfället på köplats 7".



Det värsta är att alla serviceföretag verka slåss om titeln som den sämsta kundtjänsten någonsin. Det finns liksom ingen hejd på hur ogärna de vill ha kvar sina kunder. Nu när man flyttar så får man sig en rejäl dos av dessa terrorister. "Du befinner dig för tillfället på köplats 6". Om man åtminstone kunde maila och förklara sig...



För mig är det obegripligt att inte något företag satsar på en vettig kundservice. Det hade ju varit så enkelt att de helt enkelt ringde upp de kunder som så önskade i tur och ordning. Istället för att sitta 30-40 minuter i telefonkö för att få prata med någon som inte kan svara på dina frågor. "Du befinner dig för tillfället på köplats 5". Oj! Nu hoppar de över fyran. "Du befinner dig för tillfället på köplats 3". Någon tröttnade och la på, eller så tog väl batteriet slut på mobilen, eller så tröttnade denne någon och gick och hängde sig. "Du befinner dig för tillfället på köplats 2".... Zzz...



Tillslut kommer jag fram och får efter påtryckningar prata med damen som skickat mail till mig om att min adress inte existerar i Halmstad utan endast i Vollsjö. Efter några minuters övertalning där jag insisterar på att adressen faktiskt existerar i Halmstad så går hon med på att jag kan vara kund. Då återstår uppsägningen hos Tele2...



Finns det inget serviceföretag som sköter sånt här? Efterlysning: Jag behöver någon som kan sitta i telefonkö åt mig ca 8 timmar i veckan och adminstera mina ärenden hos följande företag: Bahnhof, Tele2, Svensk adressändring och Canal Digital.

Äntligen!

Nobelpriset i litteratur tilldelades Doris Lessing. Jag vet inte vem tanten är. Jag läser ju nästan bara deckare själv. Nu lär vi ju inte få uppleva den dag när Stieg Larsson erhåller Nobelpriset ur Hans Majestäts hand. Nej, jag blev mest imponerad av Horace Engdahls briljerande på svenska, engelska, franska, tyska och ryska (åtminstone tror jag det var ryska). Det lät bra i mina öron, om än något pretantiöst när Horace lägger på cockney. Oh dear, I´m afraid so...

Flytten närmar sig med stormsteg. Idag har jag bokat besiktningstid för lägenheten på Kaptensgatan. Det blir en sorglig dag när man lämnar detta festarkvarter. Men samtidigt har jag nått en ålder där jag prioriterar bekvämlighet mer än närheten till närmaste dansgolv.

Henrik Larsson

HIF förbluffar mig. De är totalt chanslösa i allsvenskan mot Gefle och Kalmar, sedan förlorar de med 5-3 mot Herenveen borta. Turbulens i styrelsen och en satans omsättning i truppen. Idag klubbade de ner Afonso Alves Herenveen med 5-1 hemma. Helt plötsligt är HIF med i UEFA-cupens gruppspel.

Köp in fyra försvarare och slå bollarna på Henke så kan det bli roligt.

Hur många mål har Henke gjort i de Europeiska cuperna?

ABC

Jag var på utbildning idag. ABC-utbildning. Jag hade inte ägnat utbildningen många tankar innan, men det blev en upplevelse jag inte förväntat mig.

• A - Andning. Ungefär vad jag trodde det skulle handla om. Kyssa den där hemska dockan och sedan åka hem. Nejdå, nu har de ändrat reglerna. 30 snabba stötar i bröstet och sedan två långa kyssar. Sedan börjar man om igen. Glöm inte att hålla för näsan. På offret alltså.
• B - Blödning. Ajdå. Min svaga sida. Jag gillar verkligen inte blod. Brandmannen (en riktig friskus) berättade den ena historien efter den andra om vad han varit med om i sitt 12-åriga yrkesliv. Det var sår i huvudet, sår i magen, sår på armar. Sår som man kunde kasta in hattar i. Sår som inte kunde hålla kvar tarmar. Sår som pulserade flera meter. Det var avklippta ben och armar. Efter ett tag var jag tvungen att avbryta och tala om att jag fått nog. Jag blev helt kallsvettig och förmodligen likblek. Stolen snurrade och jag önskade att jag slapp nästa punkt.
• C - Chock. Jag började med denna punkt något tidigare än de andra. Hälsotillståndet kom efter allt snack om blod, olyckor och bränder. Till brandmannens försvar så kunde han knappast veta vilken stackars sate jag var. Jag svimmade ju nästan när jag skulle ta ett blodprov på en hälsotest på jobbet för några år sedan. Det grusade mina planer att bli blodgivare.

Förr var jag rädd för att det skulle hända mig någon olycka. Nu är jag mer rädd att någon annan råkar ut för en olycka och att de har den dubbla oturen att jag är först på plats för undsättning. En sak att blåsa liv i en gummidocka en annan sak att rädda någon stackare som blivit av med ett ben i en tragisk tågolycka.

Zzzz...

På lördag hoppas jag kunna cementera segern i La ligas drömscore. Jag själv kan inget mer göra. Jag har fyllt mitt scorekort för året. Men kan jag sabotera för någon annan genom att trampa ner en boll, eller nysa i baksvingen så kommer jag att göra det. Jag vägrar dela prispengarna.

Zlatan gjorde två pytsar i helgen och ytterligare två igår i Champions League. Killen är inte bara arrogant, stökig och allmänt otrevlig. Han är också en av världens just nu vassaste anfallare. Vi borde vara stolta i Sverige.

Nu börjar huvuden rulla runt Finansmarknadsminister Mats Odell. När ska han själv lägga sig under bilan?

Liechtenstein borta. Så starkt kaffe finns det inte att man kan hålla sig vaken en sådan match.

Face the fact

Jag har skaffat Facebook... eller så heter det kanske inte. Jag har blivit med Facebook. Whatever. Jag begriper i alla fall absolut ingenting om Facebook. Vad är vitsen? Vad är poängen?

Jag är förmodligen förbannat mossig och otroligt konservativ men jag har faktiskt försökt. Jag har snällt svarat på de få som vill vara vänner med mig. Jag har till och med frågat några stackare om de vill vara vänner med mig. Jag har lagt in en ståtlig bild på mig själv som är till allmän beskådning. Jag har gjort några tafatta försök att navigera bland både det ena och det andra, men... jag fattar fortfarande inte poängen. Jag blir inte klok på vad som gjort Facebook så stort. Det finns ju inget revolutionerande med Facebook. Det enda som jag ser en poäng med är att så många anammat grejen, att man faktiskt hittar en försvarlig mängd gamla bekanta, om man söker litegrann. Men vad gör man sen?! Ska man sitta och smygtitta på varandras fotoalbum? Eller skicka någon konstig låtsaspryl? Nej, jag tror att jag håller mig till bloggen ett tag till. Här kan jag sitta och skriva för mig själv och skärskåda min navel utan att blanda in någon annan.

Det är måndagmorgon...

För drygt två veckor sedan var jag lite mer berusad än vanligt. Dagen efter lovad jag mig själv, dyrt och heligt, att ta det lite lugnare i fortsättningen. Ångesten var påtaglig och bakfyllan lång och påfrestande. Knappt hade bakfyllan lagt sig förrän efterdyningarna kom i form av halsont och allmänt risigt hälsoläge. I torsdags kände jag mig åter fri från alla åkommor och såg framtiden an. I lördags var jag åter tillbaka på brottsplatsen...

Det blev en skiva som folk sent ska glömma. Jag själv minns såklart föga. Som tur är har man ju rådiga vänner som dokumenterar friskt under själva händelseförloppet. Idag med kameror i varenda telefon ska det inte gå att däcka utan att eftervärlden ska kunna ta del av det.

Jag minns att jag mådde förbannat illa, när det var dags att gå hem. Min kära sambo med flera tyckte, helt rimligt, att det fanns bot på illamåendet. Men som de som känner mig väl vet, så kräks jag ogärna. Allra helst sedan jag är runner up på Ironman-titeln. Nu var det förvisso väldigt nära denna gången. En del tror fortfarande att jag fuskade på toaletten men jag kan garantera er. Jag spydde ICKE.

Eftersom man är en trasig själ och aldrig kan hålla sina löften, så ger jag helt enkelt fan i att lova bot och bättring. Blir jag någonsin kvitt den här bakfyllan så dröjer det förhoppningsvis innan jag tömmer buteljen igen.

För er som blev störda natten mellan lördag och söndag av diverse telefonsamtal. Jag kan bara beklaga. Jag hade förmodligen något viktigt spörsmål som skulle dryftas, men jag kan idag inte ange dessa angelägna ärenden. Det hjälper förmodligen inte men när man ringer folk på nätterna i min ålder är man en mycket sjuk människa.

Igår bevittnade jag den mest märkliga fotbollsmatch jag någonsin sett. En fullständig utklassning på Örjans Vall. Det borde blivit fem, sex kanske sju - noll. Det slutade noll - noll och säsongen är över. Gefle är det svagaste lag jag sett på Örjans Vall och ändå fick de en poäng med sig. Helt obeskrivligt.

Måtte Göteborg vinna. Jag står inte ut med tanken på ännu ett Djurgårdsguld.

Jag är en tragisk människa

Jag har ett minne som en guldfisk...

Mazda 3

Välkommen in i familjen.


Mazda 3 1,6 l diesel årsmodel: 2008

Farväl C2an

Idag lämnade en gammal vän mig. Vi skildes som vänner.

Tick tick BOOM

Kampen är över. Åtminstone tillfälligt. Vi vann. Vi är jag och mina vita blodkroppar. Vi hälsar att från och med nu ska försvaret mot såväl bakteriella som virusangrepp kraftigt förstärkas. Sömn, vitaminer, nyttigare kost samt motion skall bli ett vardagligt inslag. Dessutom skall intaget av alkolhol ytterligare reduceras. Vik hädan, alla sjukdomar!

The Hives är så j!%?a coola.

Lyssnade som hastigast på Winnerbäck och jag kan tänka mig att kapitulera en smula för den nya plattan. Samarbetet med Miss Li är lovande.

Ibracadabra! Zlatan leder skytteligan i serie A.

Fan vad gott! Det är fest på lördag...

Sömnlös

Jag kunde knappt somna igår. Mitt samvete efter påhoppen på såväl Kent som mina vita blodkroppar var kanske inte helt rättvisa. Kent är ju fortfarande bra. Kanske rent av bäst men jag hade ändå väntat mig mer av en förstasingel på ett nytt album. När det gäller mina hårt kämpande vita blodkroppar som jag totalsågade igår och dessutom jämförde med HIFs backlinje, så tar jag tillbaka allt. Ni gör så gott ni kan. Jag litar på er. Det tjänar inget till att håna er med jämförelser med HIF:s icke existerande backlinje.

Kampen är förövrigt hård i halsen. Lymfkörtlarna är svullna som två golfbollar.

Kampen i allsvenskan är osannolik. Helt sannslös. Helt plötsligt ligger Göteborg eller Kalmar i vinnarhålet. Nästa omgång kan det vara Elfsborg eller AIK igen. Media klagar på att ingen vill vinna bucklan. Jag tycker det är roligt och förbannat intressant. 7 lag har en rimlig chans att vinna guld med fyra omgångar kvar. Det måste vara världsrekord.

Ett besök i framtiden

Okej, men de får fixa tapeterna annars får jag tokspel. Så sammanfattar jag besöket i vårt nya boende. Kommunen har förövrigt inte bestämt vad gatan ska heta, men det är ju ingen brådska. Vi flyttar ju in först om en månad. Här kommer ett litet axplock från lyan.

Japanen har anlänt

Bilhandlaren ringde. Bilen har äntligen anlänt från Japan. Då gäller det att snabbt skrapa fram pengarna.

Ingenting

HBK försatt sin chans att blanda sig i guldstriden i helgen. Jag är inte jätteöverraskad. Sedan Texas och Bahne blev långtidskadade har inte spelet varit sig likt. Anfallen är lite uddlösa. Med en skaplig poängutdelning tycker jag att en fjärdeplats är en rimlig prognos. Ikväll hoppas jag på AIK mot Djurgården. Som vanligt är ju oavgjort bäst.

Kent har släppt nytt. Det borde vara till stor glädje. För en vecka sedan höll jag på att såga dem totalt men beslöt mig för att lyssna några dagar till på Ingenting. Ibland tar det några dagar innan låten sätter sig men än har ingenting hänt. Den förblir en av de blekaste spåren Kent har släppt och med tanke på att det är förstasingeln så bådar det inte gott. Jag menar, här går man och väntar på en Kräm eller Music non stop och så får man Ingenting. Jag är besviken.

Ikväll ska vi få komma och hälsa på hos oss själva. I framtiden. Vi släpps in i huset för att kunna ta mått, ta foton och reka läget under 1,5 timme. Återkommer i ämnet...

Gräva

När jag inte själv har något projekt på gång så hjälper jag andra. En bekant har startat sitt drömprojekt och jag bistår givetvis med min expertis. Att jag också är grymt avundsjuk behöver jag väl knappast tillägga. Denna skapelse kommer när den är klar bli 9-10 meter lång, 5 meter bred och knappt 2 meter djup. Igår gjöt vi bottenavlopp i gytjan. Trots feber var jag lycklig som ett barn.

Sjuk igen

Min egen ständiga följetång, förkylning, fortsätter. Mitt imunförsvar måste vara norra Europas svagaste. Påminner starkt om HIFs backlinje. Såväl virus som bakterie använder mig som provkarta för olika infektioner. På ett år har jag knaprat penicilin två gånger, en gång för en hudinfektion, en gång för bihåleinflamation. Lägg därtill fem förkylningar och man snabbt räknar ut att de infektionsfria dagarna på året är i minoritet. Nu har jag fått någon form av halsinfektion. Farbror Doktorn kunde dock inte hitta några bakterier vilket fick honom att dra slutsatsen att det rör sig om ett virus IGEN. Det var förvisso ganska skönt att slippa piller denna gången men å andra sidan måste jag stå ut med den här golfbollen jag har i halsen varje gång jag sväljer. Åtminstone tills mina vita blodkroppar fått övertaget i kropppen. Med tanke på hur slöa mina vita blodkroppar är, så lär det väl dröja.

Var är spritpolisen när man behöver honom?

Det blev lite väl blött i lördags. Minnesluckorna är stora och flera till antalet. Jag vaknade med den där obehagliga känslan av att jag var smärtsamt pinsam kvällen innan. När jag betade av telefonlistan på morgonen insåg jag att känslan förmodligen var befogad. Ett antal, säkert nogrannt genomtänkta, telefonnummer hade ringts upp mellan 0300 och 0400 på söndagens morgon.

En gammal klassiker var det i alla fall. Hur ångestframkallande den än må vara. Vill tacka dem som tackas bör. Jag hade kul till jag vaknade...

Cigariller är farliga saker. Har ont i bröstet när jag tar djupa andetag. Hosta försöker jag undvika.

HBK tog en poäng igår. Ajsel gjorde mål. Bra match.

Golf är en av få damidrotter som jag aktivt kan titta på utan få allergiska reaktioner. Skidor och friidrott är en andra. Därför var det faktiskt väldigt trevligt att besöka Solheim cup på Tylösand i lördags. Gott om folk och god stämning.

Billy Jean

My god!!

Moberg tittade in. En särdeles god överraskning. Birgitte är nära nog höggravid. Hon höll sig tackoch lov nykter. Moberg däremot fick vi skicka hem i en taxi. Själv är jag fortfarande i god form efter en halv böj och en cigarill.

Hemma hos Fritz

Skriver för första gången på bloggen riktigt packad. Sitter hos Fritz och kör en gammal klassiker. Allt kretsar kring vin, kvinnor och sång. Allt är som vanligt. And I love it...!

Återkommer med rescensioner om kvällen.

Digerdöden i dammen

Då var man torsk. Till och med lokalpressen vittnar om händelsen som förstört min sommar och ödelagt 12 års arbete. Jag köpte Koikarp i somras och hade dem i karantän under fyra veckor innan jag släppte ner dem i dammen bland alla mina andra fiskar. Allt såg ut som en solskenshistoria. En månad senare beslöt jag och en annan koifantast oss för att köpa fler på samma ställe. Dessa fiskar sattes också i karantän. Två dagar senare läser vi i tidningen att KHV utbrutit i Sverige för första gången. KHV är en förkortning på KoiHerpesVirus och är fiskens svar på människans HIV. Utbrottet hade skett på importfisk från Thailand. Här frös mitt blod till is. Fiskarna vi köpt var importerade från Thailand. En vecka senare dog de tre fiskar vi senast köpt i karantän och min koikollega skickade upp en av dem för provtagning till SVA. De konstaterade att det andra kända fallet av KHV i Sverige var ett faktum. Game over...

Sedan dess har länsvetererinärer tagit prover hos Åleds akvarium som sålt fiskarna och mycket riktigt kom smittan därifrån. Så till 99,9 % säkerhet simmar det omkring två smittbärare i min damm som dessutom smittat ner alla mina dyrgripar. Vänder jag mig till SVA kräver de nödslakt på samtliga fiskar och totalsanering. Låtsas jag som det regnar och gör inget väntar massdöd. Skulle, vilket gud förbjuder, någon fisk från min damm släppas i ett vattendrag smittas all karpfisk i naturen.

Mitt intresse för koi har av förklarliga skäl falnat en aning efter denna händelse.

Upp till kamp

Ni kollar väl på SVT:s och Birros serie om 60-talet? Upp till kamp är klart sevärd. Om man tröttnar på det bländande skådespeleriet så kan man lyssna på det fullständigt lysande musiken.

Det stockade sig rejält i halsen efter att ha sett SVT:s dokumentär om Nicki.

Beckham med flera måste känna sig fett lurade av familjen som miste sin Madeleine.

Imorgon bitti... förlåt... I natt åker jag till Stockholm för ett möte. 16 timmar. Varav 10 på tåg...

Finnkampen

Tillbaka efter en helg i Göteborg och finnkamp. En trevlig upplevelse. Otroligt välorganiserat. Jag har aldrig sett friidrott live innan och blev imponerad av mycket. Framför allt hur de kan vräka iväg spjuten över 80 meter. Med min kastarm hade spjutet nått max 15 meter och då hade jag förmodligen dragit sönder varenda mjukdel i axeln.

Annars var det inte på Ullevi jag blev mest imponerad. Nej, istället var det på Olearys vid Kungsportsplatsen som jag fick ståpäls sent på lördagkvällen. Zlatan. Han har länge dragits med rubriker om att han ska vinna Guldbollen, men det har kännts mer än lovligt överdrivet. Killen har talang. Det är inget snack, men det var först i lördags som jag såg liknelsen med tidernas filmhjälte. Neo i Matrix. Han var den utvalde och det är Zlatan också. I 85 minuter var han likt Neo ostoppbar och onåbar. Han hade kunnat stoppa kulor med bara tankekraft om han hade velat. Han hade kunnat flyga om han bara försökt. Istället lät han fötterna visa med vilken otrolig skönhet fotboll kan spelas. Det är dock två saker som gör att han inte är Neo.

• Han gjorde inget mål eller såg inte till att någon annan gjorde mål.


• Han lät sig provoceras i slutminuterna. Det var onödigt och kunde med lite otur resulterat i ett rött kort.

Kennedy är i landslaget för att stanna. Chippen var också bra. Jag tror Ljungberg får svårt att platsa framöver. Fast det blir sju torsdagar på en vecka innan Lagerbäck petar en skadefri Ljungberg.

På med joddlarbrallorna så åker vi till Alperna.

Kebaben på Nordstan var liten men naggande god efter matchen.

Ruggugglan i spegeln

Satt i lördags och såg när Lasse Bengtsson intervjuade Ulf Lundell i TV4:s Lördagsmorgon. Tyckte Lundell såg oförskämt fräsch ut. Han såg piggare ut än på många år.

När jag såg mig själv i spegeln i morse så slog det mig att jag såg slitnare ut än Lundell. Det är fan inget gott betyg. Lundell har varit med om ett och annat. Han har levt det hårda livet och han är åtminstone 20 år äldre än jag.

Ska det vara så? Det lutar åt Botox, brun utan sol och en fettsugning för min del.

Åh, tack! Tack! Ni är allt för generösa...

Jag vill tacka er alla som på ett eller annat sett uppmärksammat min födelsedag. Det känns fantastiskt. Inte att fylla 33 år, men att så många hör av sig. Det måste betyda att man lämnat något litet avtryck någonstans.

Annars är det som en hög full med skit att fylla år numera. Det är bara en lång påminnelse om att spegeln inte ljuger. Allt från den ständiga frågan om hur det känns, till att höra när mormor säga att hon minns dagen då jag föddes. Jag avskyr att vara gammal, men det är tio resor värre att bli ännu äldre. Jag sover aldrig så dåligt som dagarna innan och efter en födelsedag. Ständig ångest.

Som om inte jag hade nog med att jag jubilerade, HBK åkte på ännu ett kokt stryk mot Kalmar och helt plötsligt är man jävligt tacksam för att de lyckades skrapa ihop så många poäng innan raset kom. Två saker har varit avgörande för HBK:s fall. Viktigast:

1. Texas. När han försvann så försvann klubbens kantspel. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna Texas, men i år har han varit bra. Särskilt när han flyttades upp till mittfältet.
2. Emra. 15 miljoner är mycket pengar. Givetvis var det rätt att sälja honom, men fantasin och dynamiken i anfallspelet försvann.

Ingen trodde på mig inför söndagens omgång i Golfligan. Brorsan la in ett stödbud på att jag skulle vinna, bara för att vara snäll. 20 kr... Jag försökte förvalta förtroendet och länge såg det ut som att jag skulle kunna hota etablisemanget, men på sextonde hålet grusades mina chanser. Jag tar dock med mig årets bästa runda och försöker se det positivt. Jag är inte sist längre.

1 september

Idag firar vi med stor baluns min trettiotredje födelsedag. Jag har precis hämtat Schwarzwaldtårtan på bageriet. Det har blivit en tradition med Schwarzwaldtårta den 1 september. En god tradition.

En tidig födelsedagspresent kom igår när HBK annonserade sitt något panikartade nyförvärv David Loria. Han skall spika igen målramen nu när Magnus Bahne är indisponibel. Loria är från Kazakstan och jag allvarligt inte om jag ska skratta eller gråta. Kazakstan förknippar jag med Borat och Aztana-stallet i cykel. Borat är inte önskvärd i Kazakstan. Astana-stallet förintades efter diverse dopingavslöjanden(Vinokuorov) i årets Tour de France.

David Loria har jag inte sett, men det har å andra sidan inte Janne Andersson heller innan de skrev under kontraktet. Snacka om tokchansning...

Se mer om David Loria på www.hbktv.se

Myrhuet

Sverigedemokraterna har som bekant fått fotfäste i Halmstad kommun. Jag får nästan eksem på fingertopparna bara av att skriva det, men det är ett faktum. För ett tag sedan var det en moderat i Halmstad som hoppade av till just SD. Mannen heter Michael Zand. Namnet i sig är inte direkt bekant. Det låter som vilken idiotsvensk som helst som vill piffa till sitt svenska namn med ett Z. Det är när jag ser bilder av honom som jag blir konfunderad. Var har jag sett honom förut? Då slår det mig att han är skrämmande lik en från gymnasietiden. Myrhuvudet. Har absolut för mig att han var bördig från Mellanöstern. Det rimmar ju förvisso ganska illa med just Sverigedemokraterna. Så jag antar att jag har fel, men å andra sidan har det ju förekommit förvirrade personer inom extremhögern förut. Jackie Arklöv, någon?

Olearys

Ja, inte mådde man bättre bara för att man lyckades hitta en TV som sände HBKs match mot IFK. Malmö är en skitstad. De har ett skitlag. De snackar skit. Jag direkt ogillar Hasse Borg. Åter till HBKs tunga förlust mot IFK. Förlusten i sig är svår att smälta, men inget mot det faktum att Magnus Bahne skadade sig svårt och är borta i minst ett halvår. Bahne har varit klubbens bästa spelare i år. Den överlägset viktigaste spelaren i laget. Som lök på laxen så fick HBk två spelare utvisade och följaktligen avstängda i nästa match. Jag sov inte mycket natten mellan tisdag och onsdag...

Positivt med malmö: Rådhuskällaren. Filéfrossan var grym. Jag käkade 7 skivor oxfilé och till det blev det tre skopor bearnässås och dessutom potatisgratäng, stekt potatis och några skivor kryddsmör. För syns skull toppade jag med några gröna blad från salladsbuffén.

Det svider...

...att missa matchen ikväll. Flytet och den oerhört jämna serien har än en gång sett till att klubben har chans att rycka i toppen. En sexpoängsmatch mot IFK. Vinner vi så ser det riktigt bra ut inför spurten. Förlorar vi så blir serien ännu jämnare, med tre lag på 32 poäng.

Att då sitta på ett hotell i Malmö istället för att skrika sig halvt fördärvad under silvergranen, det är knappt outhärdligt. Kom igen nu, klubben!

Nu går det att bada igen...

HP konstaterar att det nu går utmärkt att bada i Halmstad igen. Proverna på bakteriehalterna är åter inom de godkända gränserna. Det står däremot inte ett ord om att det blåser 15 sekundmeter och att det förmodligen är enda anledningen till att kustvattnet inte frusit ännu.

Missar Klubben vs IFK

Vaknade natten mellan lördag och söndag med ett ryck. Jag var helt klarvaken och det stod plötsligt klart för mig att jag skulle missa matchen på tisdag mellan HBK och IFK. Jag vet inte vad jag drömt men jag hade inte tänkt en tanke på att jag faktiskt var inbokad på möte i Malmö både tisdag och onsdag och att jag inte skulle hinna hem emellan. Det märkliga är att jag listade ut dubbelbokningen i sömnen. Det har, vad jag minns, aldrig hänt mig innan.

Det kan bli en bra match annars. Det suger att missa en hemmamatch. Den första i år. Någon som vill låna mitt abonemang?

Sorterade i låtarkivet på datorn och blev själv lite imponerad av vad som laddats ned de senaste åren. Det mesta är ju skit givetvis men guldkornen finns och en hårddiskkrasch skulle svida.

Friidrotts-VM har börjat och i helgen har man knappt missat något. Släggkvalet inkluderat. Annat blir det nu när det är vardag. Då får man vara glad om man kan se Sumo på kvällstid. Vet inte om jag vill risa eller rosa Marie Lehman som sportankare. Förresten det är väl Pops som har hand om Sumo.

Klüft är en rejäl kvinna. Ennis var mer i min smak. Christine Arron helt i min smak.

Är lite villrådig kring räntan. Ska man ha rörlig eller låsa? Det börjar dra ihop sig...

Nya bilder från huset

Smög omkring på byggarbetsplatsen och tog några bilder genom fönstret på vårt nya kök bland annat. Det börjar ta sig...

Det är mycket man hittar...

...när man ska flytta. Ett gammalt tummat original från Paulsens svensexa. Hans egna tankar kring den då blivande bruden. vi var tvungna att censurera bilden och skaffa en ny. Denna las i arkivet. Men Mr Hyde brukar inte censurera och idag är inget undantag.

Då har den stora utrensningen börjat

Att rensa i garderoberna är inte roligt. Skeletten finns lite överallt men framför allt så vill jag ogärna slänga minnen från en svunnen tid. Jag har en sambo som är av annan åsikt och därför har vi vissa mindre meningskiljaktigheter kring vad som skall arkiveras i flyttlådor och vad som skall arkiveras på återvinningscentralen.

En gammal pjäs som fått sin dödsdom är min allra första musikmaskin. En Bergsprängare från Hitachi. Den var mig trogen genom många härliga Tracks från 1987 och framåt. Må den vila i frid...

Speaking of Alfahannen...

För er som inte visste det så har Alfahannens idrottsavdelning vuxit det senaste året. Förr var det endast jag själv som var aktiv men i år när starten på mil-loppet "Prinsens minne" gick av stapeln stod hela fem löpare på startlinjen. Här kan du läsa resultaten. Märk väl att vi har deltagare i såväl herr- som damklass på mil-loppet. Jag funderar starkt på att ansöka om tillträde i riksidrottförbundet. Alfahannens IF...

Jag är riktigt nöjd med elfte platsen i lagtävlingen.

Testpanelen

Jag hittade första utkastet till orginalmanus för Colatestet i Alfahannen. En rariret bland samlare givetvis. Jag passade på att ta en bild på det lätt gulnade pappret. Man kan lätt känna igen Bills originella handstil. Han skötte anteckningarna medan han och Buffy skapade mästerverket.

Safari är en blivande storstjärna

Egentligen är det ett gott tecken att jag har huvudvärk och att jag är allmänt irriterad idag. Jag var fullständigt vansinnig när jag direkt efter Skoogs 1-3 mål igår gick hem. Det var ren, oförfalskad ilska. Jag hatar att förlora. Jag hatar ännu mer att förlora hemma och jag hatar mest av allt att förlora mot Malmö. Idag försöker jag se något mer nyanserat på matchen, men faktum kvarstår: HBK hade chansen att distansera Malmö och behålla guldsitsen. Nu är serien ett getingbo och det känns som 5-6 lag är kapabla att ta hem guldet med lite flyt med domslut och skador. Det goda med att jag var så heligt förbannad är att det var så länge sedan jag gick hem från Örjans Vall efter en förlust. Måtte det ta lika lång tid innan jag upplever det igen.

Igår underpresterade samtliga i HBK. Min favorit Mattisson var rent genomusel för en gång skull. Rosén gick på samtliga finter från Safari och måste ha haft den tyngsta matchen för året igår. Janne borde ha agerat långt innan Malmö tog ledningen. Det var bara en tidsfråga och ett par fantomräddningar från Bahne innan målen skulle trilla in. Safari var bländande. Hela försvaret uppträdde stabbigt och som Peter Mikkelsen skrev i krönikan så saknades det press. Malmö fick rulla boll alldeles för enkelt i andra halvlek. Jag tycker man kan kräva mer av erkända slitvargar som Mattisson, Ante och Sebastian Johansson. Det ska fan smaka blod i munnen när man möter Malmö.

Det är dock lite väl tidigt att ge upp gulddrömmarna. Däremot kan det lika väl bli en 6-7 plats som en pallplats. Så jämnt är det. Med Bajen borta och IFK hemma och med tre matcher utan vinst bakom sig så gäller det att vässa hörntänderna och visa lite vinnarinstinkt framöver.

Saknade Emra i andra halvlek igår…

Ebb i kassan

Satt igår och försökte bena ut hur det står till i kassan efter en sommar med hög omsättning och med stora investeringar framför sig. Det tog tre timmar att få utrett hur soliditeten såg ut och oavsett hur det ser ut var det skönt att ha koll på det. Det fattas dock fortfarande betydande kapital för att jag ska kunna casha upp den nya bilen som ska levereras i september.

Dessutom ska det inhandlas köksmöbler, soffa, soffbord, mattor, skrivbord och framför allt en rejäl TV. Detta kommer också suga en del kapital...

HBK har det relativt gott ställt i kassan sedan Emra gick till Lille. Ikväll möter klubben MFF på Örjans Vall och detta anser jag vara en nyckelmatch. Vinst idag och det blir kamp om guldet. Förlust skulle innebära tre raka matcher utan vinst och förmodligen sargat självförtroende. Då är nog guldchanserna små. Det är inte utan att jag är lite nervös idag.

Testa gärna HBK:s nya satsning. www.HBKTV.se Inte så värdelöst som man kan tro.

Engagemang kring Örjans Vall

HBK står utan en funktionsduglig arena. Visst går det fortfarande att spela allsvenska matcher (när det inte regnar, eller har snöat) på arenan men kommer det mer än 8000 åskådare så är det långt ifrån alla som kan se matchen. Bristen på sittplatser är största för de allsvenska matcherna, men på sikt är mycket som inte håller måttet. Idag går det knappt att bedriva elitfotboll utan rejält tilltagna sponsorloger, en restaurang där man kan sitta och äta och samtidigt se matchen live. HBK är i år åter ett topplag och chansen är god att det blir spel mot Europeiskt motstånd under vinterhalvåret då klubben har möjlighet att kvalificera sig för Europaspel, Royal league mm. Dessa matcher går inte att spela på Örjans Vall då arenan inte är godkänd för spel i internationella matcher. Samtliga partier i kommunfullmäktige har sagt nej till de förslag som HBK och andra aktörer föreslagit för att råda bot på eländet. Detta utan att komma med något motförslag överhuvudtaget.

Jag är givetvis stor motståndare till all form av kommunalt slöseri av pengar. Det måste finnas rimlighet i vad man kan förvänta sig av kommunen i form av stöd till idrott. Men det kategoriska nekandet till alla förslag är häpnadsväckande och man undrar stundom om de styrande verkligen är insatta i ämnet. Nu är förvisso inte HBK inte ensamt om att bli styvmoderligt behandlat av kommunen. I princip all elitidrott som bedrivs i Halmstad har fått sin släng av sleven. Drott har i flera år spelat i lokaler där man vid regnoväder fått spela med regnrock på inomhus.

Halmstad profilerar sig ofta som en idrottstad. Det kan inte bli mer motsägelsefullt. För Halmstadkommun är förmodligen den kommun i Sverige som stöder sina elitföreningar minst i förhållande till folkmängd. Jag läste en blogg som föreslog att man skulle skapa ett enfrågeparti i Halmstad som bara tog upp arenafrågan. Idén är god även om jag är mot principen. Livet består av fler frågor. Men om man vill driva frågan till sin spets är tanken god.

Ge oss en ny arena i Halmstad där vi kan se allsvensk och europeisk fotboll!

Alfaproduction

Alfaproduction har åter släppt ett alster. Denna gången har en singel släppts och resultatet är häpnadsväckande bra. Med singeln följer också videon till låten. Videon är banbrytande inom sin genré. Jag tänkter släppa bilder och nedladdningsmöjligheter var det lider. För er som inte kan hålla er kan jag rekommendera Piratebay och sök på Eloise. Download den version som du tycker har den mest lovande titeln. Observera att detta endast är ljudversionen. Beställning av singeln går bra att göra här på bloggen förövrigt. För tillfället är den slutsåld. Första upplagan trycktes i en "limited version" avsedd för bröllopet. Den sålde givetvis slut på premiärvisningen.

Åter i rikets tjänst (2)

Det är åter dags att ta igen det jag inte bloggat om under sommaren. Vissa saker är värda att skriva om trots det myckna regnandet. T ex återfinns HBK högst upp i tabellen. Detta trots att Elfsborg har en match mer spelad. Som den glädjedödare man är kan man dock inte låta bli att påpeka att det kunde varit ännu bättre. Att spela oavgjort mot såväl GAIS som Trelleborg är inte direkt beundransvärt. Vill passa på att uppmana folk till kamp. Skriv på för en ny arena i Halmstad. HBK behöver det nu. Skriv på här.

Inflyttningen närmar sig. Huset har däremot inte genomgått någon större förändring under sommaren. Hantverkarna verkar också haft semester i regnet. Däremot har jag sagt upp lägenheten på Kaptensgatan. Därmed avslutas en epok i Halmstad. Sorgligt men alldeles nödvändigt för men mentala hälsa. Jag är skadligt less på vår nuvarande boendesituation och känner att den 26 oktober ligger alldeles för långt bort i framtiden.

Jag var bestman på brorsans bröllop. En upplevelse. Att jag levt med ångest inför talet i ett år är ju ingen nyhet för de som känner mig, men den ångest jag hade sista veckan och som dessutom stegrades allt efter det närmade sig var allt annat än angenäm. De sista timmarna på bröllopsmiddagen innan det var min tur att resa mig var fullständigt olidliga. Å andra sidan var det så mycket skönare efteråt.

Åter i rikets tjänst

Japp, då har man avverkat den vädermässigt sämsta semestern genom tiderna. Jag fick sand mellan tårna vid två tillfällen. Båda gångerna fanns det avsevärda risker för frostskador. Den ena gången bara genom att ta av sig t-shirten. Den andra gången när man närmade sig vattnet. Vatten har det annars varit mycket av i sommar. Den har fallit i generösa mängder från himlen. Sedan lagom till man åter skall knalla till jobbet då blir det helt plötsligt värmebölja och nu sitter man här och svettas floder igen. Likblek.

Touren

Jag ber om ursäkt för den riktigt usla uppdateringen av bloggen. Egentligen har jag hur mycket tid som helst att skriva. Det finns dessutom rätt mycket att skriva om, men det blir inte av. Jag har skrivkramp.

Något jag inte kan undgå att skriva om är vädret. VILKEN JÄVLA USEL SOMMAR! Det går ju inte ens att grilla. Dessutom har jag i vanlig ordning dragit på mig en herrans massa förkylningar. Jag är ständigt småkrasslig. Vad gör man på semestern när vädret är uselt? Jo, tydligen gör man av med en satans massa pengar på absolut ingenting. Kontot är länsat och jag har inte fått ut ett skit. Rånad av mig själv. Häpnadsväckande.

Tour de france överträffar återigen sig själv beträffande dopingavslöjande. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Touren är för bra för dess utövare. De våldför sig på tävlingen. Kan dock inte riktigt förstå varför Rasmussen blev utslängd. Förvisso tror även jag att han är dopad men nog måste vi ha bevis innan vi dömmer någon. Annars blir det snart en häxjakt där någon har hört eller sett något misstänkt och att det sedan räcker för att stänga av en cyklist. Fler tester vid fler tillfällen är enda sättet. Hårdare straff, kanske. Jag är inte säker. Böter, kanske inte är så dumt. För det är ju pengarna som är drivfjädern i den här cirkusen.

Jag lovar att bättra mig med bloggen när semestern är slut. Då ska vi analysera klubbens nyförvärv.

Beachen

Så var man bakis igen. Var inte alls sugen på fest men hade inget annat för mig så det blev en riktig arbetarfylla igår. Idag har jag varit riktigt kass bara för det. Brukar inte må illa annars men idag har jag vid flera tillfällen varit nära att missta min andra plats i Ironman. Framåt eftermiddagen var det lugnt igen och jag kunde andas ut.

Det blev till och med lite strandbesök idag. Trots en lättare orkanvind i byarna la vi oss för att låta solen steka våra lakansvita kroppar. Nu har huden antagit en något mer skär nyans.

Imorgon skall det bli en gammal klassiker enligt planerna. Halmstad får besök från såväl Stockholm, som Oslo och Helsingborg. Det borgar för en rejäl skiva. Men först blir det ännu en dag på stranden och framför allt ett besök på Örjans Vall.

Är grymt besviken på Gotland Lövkvist. Om han är Sveriges hopp på cykel då ser det illa ut för svensk cykel. Tour de France är hur som helst förbannat spännande ändå. Dagens etapp en klassiker. Rasmussen krossade alla konkurrenter och blir hyperfarlig i sammandraget.

en semestervecka försvann

Det går snabbt. Har inte gjort mycket men helt plötsligt försvann en semestervecka. Några dagar i Stockholm, några dagar förkyld och vädret har varit katastrof.

HBK spöade Örebro borta. Imponerande. Dusans fina form har konserverats.

Den perfekta segern

Det finns vackra segrar, det finns rättvisa segrar, det finns kämpasegrar, det finns taktiska segrar och sedan finns det segrar där du prickar in alla dessa sorters segrar på en gång.



Vädret var perfekt efter en dag då, som vanligt den senaste tiden, regnet stått som spön i backen. Lagom några timmar innan avspark visade sig solen och det räckte för att de vanligtvis kräsna Halmstadborna skulle gå man ur huse för att se klubben. Strax över 11000 får betraktas som bra på Örjans Vall. Med sådan inramning brukar HBK spela riktigt bra och denna dagen var inget undantag. När Hasse Mattisson chippade in 3-0 så kom jag plötsligt att tänka på den klassiska 6-0 vinsten mot IFK Göteborg. Frågan är om klubben spelat bättre sedan dess. Det har de säkert men idag väljer jag att hylla dem ovillkorligt. Det var sådär magiskt som man var bortskämd med i slutet av 90-talet när HBK hade sin förra storhetsperiod. Jag har länge saknat det anfallspel som Robban Andersson och Bertilsson presterade när de var som bäst. Mycket djupledsbollar och kliniska avslut. Idag har inte HBK sådana anfallare men de har Dusan Djuric. Mot Elfsborg var Dusan så bra som bara Dusan kan vara. Han värderade lägena och överarbetade sällan situationerna. Han leverade med kirurgisk precision sina passningar och hade utöver sitt mål flera bra avslut som förtjänade ett bättre öde. Men framför allt utstrålade han den spelglädje som han saknat i ett par säsonger. Han visade pondus och mognad. Han var perfekt. Jag unnar verkligen den killen ett proffskontrakt i en bra klubb. Han har förtjänat det. Att han dessutom har ett stort hjärta i klubben, som han fått alldeles för lite cred för, gör mig nästan rörd. Han förlängde sitt kontrakt när han kunde gått som Bosman. Sånt ser man inte ofta nuförtiden.



Dusan har fått stå ut med busvisslingar från motståndarpublik (för att han är bra) och hemmapublik (när han inte varit bra). Pressen har varit hård med HBK-mått mätt. Jag har lyssnat på ståplatspubliken på Örjans Vall i flera år och förundrats över hur de ständigt gnällt över Dusans "ständiga felpass". Djupt orättvist eftersom ett felpass i HBK oftast berott på orörliga medspelare. Igår sprang alla i HBK. Igår var det ständig rörlighet i hela laget. Igår fick Dusan stående ovationer från den normalt så svårflörtade sittplatspubliken när han blev utbytt med några minuter kvar. Det värmde säkert i hjärtat.



Undrar om det blir en klubb i Holland eller Frankrike för Dusan. För nu måste han väl bli såld...



Jag var mycket pessimistisk inför säsongen. Med viss fog. Spelet under försäsongen var undermåligt och det blev bara marginellt bättre när serien drog igång. Men poängen trillade in ändå och med självförtroendet har också spelet förbättrats. Idag är jag mycket mer positiv. En plats bland de fyra främsta skall inte vara omöjligt. Bortastatistiken måste förbättras bara. Det håller inte att bara förlita sig till hemmamatcherna. För hemma är det inte många som rår på HBK. Där är de nästan oslagbara.



Till sist måste jag bara lovorda bredden i HBK. Det är ständigt förändring i truppen och ingen faller ur ramen. Igår spelade åter Peter Larsson. Han var närmast majestätisk i mitten. Tommy Jönsson fick finna sig i att lira vänsterback vilket han skötte ypperligt. Texas spelade vänstermittfält och gjorde det bra. Gus åter målskytt och Mattisson är fenomenal som bollvinnare på mitten. Det ser ljust ut...

Måndagar, guds straff till människan

Det kan inte bara bero på vad man konsumerat under helgen när man mår för jävligt en måndag. Jag hatar måndagar även när jag haft en vit helg. Jag hatar måndagar även om jag sovit ut ordentligt. Jag hatar alltid måndagar om jag inte har semester, men inte ens under semestern kan jag njuta fullt ut om det är en måndag.

Jag har testat det mesta för att dämpa måndagsångesten. Träna, sova, käka flott. Inget hjälper. Så fort jag anstränger mig får jag ont i huvudet. Nuförtiden har jag gett upp. Jag brukar varna folk för att umgås med mig på måndagar. Jag försöker hålla mig till ett schema och det ser ut enligt följande: Med nöd och näppe ta mig ur sängen på morgonen, utbrista i ljudliga tillrop som redskap för att hålla mig vaken under bilresan till jobbet, låsa in mig på jobbet, flotta på lunchen, surfa hela eftermiddagen, utbrista i ännu högre tillrop på vägen hem, lägga mig i soffan och kolla på Two and a half men när jag äntligen kommer hem, somna, bli väckt och vara på ett fruktansvärt humör, äta något flottigt, sätta mig framför TV:n igen, kolla på Ernst, kolla på dubbelavsnitt på Two and a half men på sexan (någon har förstått vad som behövs på måndagar), gå och duscha, kolla på Sportnytt, somna.

När man vaknar igen är den förskräckliga måndagen över. Har man tur är man pigg, annars väntar en marginellt bättre dag än den föregående. 4 dagar kvar till semestern...

Spiken i kistan

Jihde till TV 4. Det är flera år sedan jag tappade förtroendet för porrfilmsmustaschen. Nu har han cementerat uppfattningen. Fördelen är väl att man förhoppningsvis får se mindre av Peppe Eng i fortsättningen.

Himmelsblå tröjor framkallar tydligen våldsamma känsloyttringar mot kvinnor på afrikanska spelare. Först Elanga och nu Babupa. Fy skäms!

Vad ni än gör, byt inte bank i onödan. Förra veckan höll jag på att få lägga in mig på psyket efter Handelsbankens fantastiska behandling av min lön. Jag orkar inte gå in på de klantigheter som begåtts, men vissa borde helt enkelt byta yrke. Det kommer kanske en dag då jag kan förlåta dem för att de slarvade bort min lön i en vecka utan att hjälpa mig, men det kommer dröja innan jag kan skämta om det på bloggen.

Fick ett program för Tour de France från en snäll Eurosportanställd idag. På lördag startar touren och det ska bli lika kul som vanligt. Det grämer mig att inte det svenska stallet Unibet fick vara med. Gustav Larsson är vass för tillfället. Nu är det bara Gotland Lövkvist som startar och han verkar inte alls i slag.

Ikväll är det Ernst igen!

Bachelorparty

Inget tar på krafterna som att organisera en svensexa. Det är andra gången jag tar mig an uppgiften och det var minst lika jobbigt denna gången. Kombinationen hemligt, spektakulärt, kostnadseffektivt och roligt är inte helt lätt att lösa. Lägger man dessutom till de logistiska problem som följer med när man är ett gäng halvnyktra killar som ska ta sig mellan olika punkter, så blir man matt i kroppen av bara tanken.



I lördags var det alltså dags att kidnappa brorsan inför hans stundande bröllop. Jag skulle ljuga om jag påstod att allt kändes hundra innan. Bara några dagar innan hade helt plötsligt nya idéer kommit upp och jag gjorde mitt bästa för att dämpa dessa så att vi kunde hålla oss till orginalmanus så långt det gick. När det dessutom regnade som syndafloden när man gick upp så kändes det en aning kärvt. Nu gick kidnappningen bra om än inte riktigt som det var planerat. Viss spontanitet visade sig fungera utmärkt.

Några tips för er som funderar på svensexa:

+ Studio. Sjunga in en låt i studio. En klassiker som fungerar. En mild form av förnedring och riktigt roligt. Dessutom lätt att föreviga och sedan dela med sig till de som inte hade förmånen att vara med. (för er som tvivlar: gå in på piratebay och sök på "Eloise")

+ Paintball. En adrenalinkick. Lite teambuilding. Lite minus för viss dold sadistmentalitet som lockas fram mot offret. Väderkänsligt.

+ Hotellvistelse. Det är dyrt men onekligen praktiskt.

- Taxi. Satan, vilken glädjekalkyl jag gjort. Jag lyckades missa budget med 200 %.

- Tåg. Inget fel på tåg egentligen, men skaffa platsbiljetter. Att stå upp när man är tokbakis är påfrestande.

Frisörer bliv vid er läst

Jag känner alltid ett visst obehag av att behöva ringa till frisören för att boka ny klipptid. Det är största anledningen till att jag ser ut som en vindpinad höskulle större delen av året. Jag orkar helt enkelt inte åtgärda pälsmössan. Anledningen till obehaget är en aning svårt att förklara men när jag satt i stolen med en presening över mig i förra veckan var det plötsligt glasklart. Min vanliga frisör var bortrest och jag fick en ny förmåga. En kvinnlig sådan. Alls icke oäven med saxen och dessutom inte dum att vila ögonen på. Min gamla frisör däremot är ingen nyskapande konstnär med saxen, alls icke särskilt tilltalande för mig att titta på, men jag har känt honom sedan jag fick ha hjälp upp i stolen och det är största anledningen till att jag fortfarande är en trogen kund efter nästan trettio år.

Jag har testat andra ställen men varje gång jag testar en ny frisör så faller det på att det ska kallsnackas. Kallsnack är min absolut sämsta egenskap. Jag är inte ämnad att kallsnacka. Så enkelt är det. Jag vill inte. Jag vägrar. Likt förbannat ställs det frågor om det fina vädret, om jobb och om jag är ledig och till sist när jag har min semester. Vissa ger sig aldrig. Den här gav upp efter semestern och sedan förblev det pinsamt tyst och jag satt med dåligt samvete. Jag försökte berömma den osedvanligt fina och berömvärda klippningen när hon lät mig som traditionen påbjuder inspektera klippningen i nacken. Jag menar inte att vara otrevlig men jag fixar inte kallsnacket. Jag förmodar att jag skulle ställa motfrågor om hennes semester men jag är ju inte intresserad!!! Så varför? Varför måste jag ställa frågan?

Finns det terapi för sånt?

HBK fick som väntat stryk mot Gefle. Som tur var slapp jag se eländet.

Midsommarn passerade med ett sjuhelvetes skyfall, grillad mat och en omgång Guitarr Hero.

Målarfirman ringde och informerade att de påbörjat tapetseringen i vår nya lägenhet. Bara några dagar innan hade vi varit på studiebesök. Inget är mer tilltalande än kala gipsväggar och en hög grus. Vi ville flytta in omgående.

Svennis vill till Manchester City. Har han inte fått nog av det landet?

Knappt två veckor till semestern.

Mör i kroppen

Jihde, den mesen, sitter och raljerar om sin Vätternrunda på 12,5 timme i Sportspegeln. Förvisso är det en prestation att bara ta sig runt. Benen är stumma redan efter 15 mil men just benen är inte problemet. Det är nacken och röven. Att baken inte mår bra av den behandlingen är ju ett känt fenomen och även om man har vaderade byxor så krävs det en härdad ända för att inte skinnet ska bli rött. Nacken är, åtminstone för mig, ett betydligt värre problem. Den ergonomiska sittställningen på en racercykel skulle göra arbetsmiljöverket rasande om det vore ett arbete att sitta på cykeln 12 timmar om dagen. Den enorma smärta man har i nacken efter 6-7 timmar gör att man ständigt omger sig med tankar på att hoppa av cykeln och invänta följebilen. Att man dessutom har cyklat hela natten i kyla som får tänderna att skallra som en spansk orkester på en grusvägsturné (cykelkläder är dyra och aerodynamiska men knappast varma) och allt man vill är att hitta en varm dusch och sedan få sova under ett varmt täcke. Av någon märklig anledning verkar man begåvats med en vilja av stål när det gäller uthållighet. På gott och på ont. Några gånger har man satt hälsan på spel och andra gånger har man presterat goda resultat. Det är svårt att förklara varför man utsätter sig för dessa påfrestningar när man åtminstone materiellt får så lite betalt för det. I mitt fall är det förmodligen den aningen patetiska känslan av att vara en riktig idrottsman som drar. Att få mäta sina krafter med de allra bästa. Att åtminstone få en liten smakbit av hur det känns att få uträtta en bragd. Att bestiga ett berg.

När man då hör att den snart 50-årige Bernt Johansson cyklar runt Vättern på 7,5 timme så inser man att det är en bit kvar till eliten. Kommer jag någonsin under 10 timmar är jag nöjd.

Rättstavningsprogrammet fungerade inte...

Skrattade gott åt mig själv innan idag när jag läste vad jag själv hade skrivit några minuter tidigare. Jag hyllade P3 igen i ett mail. De spelade några gamla låtar från 90-talet och bland annat Insane in the brain med Cypress Hill. I hastigheten lyckades jag döpa dem till medelhavsbandet "Cyprus Hill". En riktig Tony för en felsökare som mig själv.

Sommartorpet

För att hindra vidare ryktesspridning kan jag bekräfta att jag faktiskt missade första avsnittet av Sommartorpet i måndags. HBK-Bajen gick före. Givetvis har jag sett reprisen och Ernst är som i fornstora dagar. Nio avsnitt kvar. Det blir en härlig sommar...

Just another summer

Var ser man Moneybrother bäst i sommar?

Krigsvarmt

Jag har inga riktigt bra argument för den långa period av dåligt uppdaterande på bloggen. Ett antal mindre faktorer spelar givetvis in.

Det har varit en otrolig värmebölja och man borde verkligen inte klaga över det, men jag kan inte låta bli. Jag kan inte sova. Jag kan knappt hålla mig vaken. Jag kan inte träna och jag orkar fan i mig inte jobba. Jag vet att åtminstone en trogen läsare också har svårt att prestera när det är varmt. Men just på det området har jag inga problem med värmen. När jag hellre uppsöker skugga än sol då har det gått långt.

HBK har ju haft speluppehåll när landslaget spelat. Det blir liksom mindre att bevaka när allsvenskan ligger nere. Nu var det förvisso rätt underhållande att se landskamperna också (Zlatan är ju Zlatan), men trots den undermåliga underhållningen så gillar jag allsvenskan. Den tarvliga kvaliteten har sin charm och så länge klubben håller sig på den övre halvan slipper man åtminstone ligga sömnlös av den anledningen. Nu lyckades klubben tappa segern igår med 15 sekunder kvar vilket svider en aning. Det finns inget som känns så bra som att tvåla till Stockholmare.

Värt att notera den senaste tiden:

Higgins, alias Smuckers eller Alfahannen, har nått veteranåldern och firade det ståndsmässigt som vanligt. Numera har de sett till att det alltid är en helgdag vilket jag tycker är lite väl fjäskigt. Läs mer på Memoarerna.

Halmstad har firat 700 år. Jag var på den unika Panta Rei-showen i hamnen. Den var unik...

Jag ligger fortfarande bottenlöst sist i La Liga (golfligan). På nationaldagen slog jag nytt rekord i bortslagna bollar. Ett tag var jag orolig att de skulle ta slut. Officiellt blir rekordet aldrig eftersom jag tappade räkningen vid tio. Som tur var hittade jag ett par också.

Drömelvan lyckades jag förtränga under speluppehållet. Därför blev det inga byten. Bara hoppas att de gamla stutarna i Mr Hydes eleven har krutet torrt.

Har ni inte sett Pirates of the... ännu så för helvete, ta ett gott råd. AVSTÅ! Jag har aldrig lämnat en biosalong innan filmen tagit slut men här var det befogat. Satan vilken lång smetig smörja. Jag gillar ju Johnny Depp men här går gränsen för vad som är anständigt. En tre timmar lång träsmak i en stekhet biosalong. Jag höll på att få med mig biosoffan hem när jag reste mig (jag har mycket starka svettporer på ryggen). Om de kortat ner den till hälften hade den fortfarande varit för lång.

Såg chefen på frysdisk fyra på Örjans vall igår.

Ja jisses, vilken tokstolle

Egentligen är det konstigt att det inte händer oftare. I dagens dokusåpasamhälle där det hetaste som finns är att sälja sin själ hos Peppe Eng på bästa sändningstid, käka insekter i Fear factory eller köpa en njure på ett betalsamtal, så är det märkligt att inte fler tar chansen och springer in på plan attackerar domaren. Skyll inte på den danske pölsen som lyckades resa sig från sin stol och springa in på plan med 20 öl innan för västen. Skyll på samhället som odlar fram människor som hellre tar 10 sekunder i rampljuset än att verkligen prestera något utanför detsamma. Det är ju en tämligen naiv tanke att vakterna som står en meter innanför läktarna ska kunna stoppa alla som får för sig att entra planen. Sätt upp staket eller gör som i Italien, ha en vallgrav mellan planen och läktaren. Så länge möjligheten finns kommer det alltid finnas små fetton som ska visa sig i TV.

Vilken match det var annars. Den mest spännande match jag sett sedan den uppgjorda 2-2 matchen i EM för tre år sedan. Den här var dessutom betydligt mer välspelad.

Stockholmsbesök

Jag har för avsikt att besöka huvudstaden mellan den 6-10/7. Det specialchartrade planet landar någon gång vid åttasnåret och jag förväntar mig att rödamattan är utrullad.

P3 Rehab

P3 har botat min RIXFM-sjuka. Jag mådde under en månads tid riktig uselt. Jag kunde inte fatta vad det var för fel, men när jag kom på mig själv gnolandes på Linda Bentzing för 5 morgonen i rad fattade jag vad som var fel. Rix FM smittade mitt undermedvetna till att hela tiden ha skräpmusik i huvudet. Jag beslöt mig för att aldrig mer lyssna på RIX FM i bilen och under den senaste månaden har jag lyckats. Sakta men säkert rensades skallen på ständigt malande låtar och jag kunde helt plötsligt tänka klart. Idag anser jag mig vara RIX FM-fri och jag mår utmärkt. Istället hör jag dagligen ny, blandad musik på P3 och det finns ju riktigt bra musik.



Just nu spelas en gammal klassiker "Intergalactic" med Beastie boys. Annars har det varit många nya bekantskaper: Mark Ronson t ex. Jag märkte direkt att Stop me var en remix men det tog mig till slutet av låten att komma under fund med att han snott hela refrängen från "keep me hangin on" med Kim Wilde från 80-talet. Skit nöjd var jag när jag mindes denna gamla Trackslistelåt. Några veckor senare slog det mig att Kim Wildes låt näppeligen var orignalet utan att det är en gammal Motownlåt som Diana Ross sjöng om jag inte minns fel. Saker man lärt sig sedan man ratade RIX FM är:

• att Finland borde vunnit Eurovision Song Contest igen. Hanna Pakarinen var bäst. Det visste jag redan i direktsändning i och för sig.


• Timbuktu regerar och RIX har total dissat detta faktum


• Moneybrother är så jävla bra


• The Ark borde låtit bli Schlagern och blivit vid sin läst. Nya singeln Prayer for the weekend är ju sanslöst bra och då är man ju ändå är man ju dödligt trött på The Ark efter denna våren. Återigen ligger RIX bakom detta.

HBK vann igen. BP gjorde en tämligen slät figur men Martin Ekström (den gamle HBKaren) var bäst på plan. Han har verkligen utvecklats i BP. Gus gjorde enda målet men Magnus Arvidsson borde ha nätat ett par gånger och Emra lika många gånger. Noterbart att Tommy Jönsson inte platsade ens på bänken. Där ligger en hund begraven...

Ny poäng

HBk tog ny poäng på bortaplan. Denna gång mot AIK. Det låter inte så märkvärdigt men det var spelet som värmde. Åtminstone stundtals. Dusan var åter inne centralt på mittfältet och nu såg man vilken kaliber denna spelare är av. Jag hoppas han får fortsätta i mitten för det blir en helt annan dimension i spelet. Nästa match BP hemma.

Vårtrötthet

Ja jisses, vilken skiva det var i lördags. Nuförtiden är det inte så ofta man festar seriöst, men i lördags gjorde jag allt jag kunde för att uppnå det efterlängtade tillståndet av fullständig berusning. Jag drack det mesta som kom i min väg. Detta i sig är väldigt ovanligt då jag brukar vara väldigt sparsam med allt utom vodka och cola. Nu blev det vin, snaps, cider och ett sjuhelvetes groggbord. Allt i kronologisk ordning. Lägg sedan till två cigarrer och du har ca tre dagars bakfylla. Idag känner jag inte mycket, men igår var jag helt övertygad om att jag förlorat 50% av lungkapaciteten.

Vi kan backa bandet en aning. Min sambo hade bjudit in vänner från nutid och tidig bronsålder för att fira sin 30 års dag i en mycket bra festlokal. Mixen av folk var till 30/31-delar perfekt och då syftar jag inte på mitt eget deltagande när jag exkluderar den 31/31-delen. Det hade smugit in sig en katt bland hermelinerna och vederbörande höll på att starta tredje världskriget framåt småtimmarna. Tänker inte nämna något namn och heller inte vidare gå in på vad och vem som utmärkte sig då jag antar att personen i fråga säkerligen lider alla helvetes kval efteråt.

Annars var stämningen minst sagt god och det var länge sedan någon berättade för mig att jag haft så roligt. Jag har fortfarande inte vågat titta på allt material som finns från kalaset. Jag har dock goda förhoppningar om att jag mestadels höll mig bakom kameran. Men visst blir man lite lite smånervös när man vaknar på en hörnsoffa med ansiktet ca 10 cm från någons strumpor (fortfarande på någons fot). När man försiktigt försöker vrida på nacken för att få en blick av resten av omvärlden, lägger man märke till en minst sagt ljusbrun grogg som står längst ut på bordskanten. Av någon outgrundlig anledning hade jag somnat ifrån den.

Städningen var ett kapitel för sig. Jag trodde aldrig att glasen skulle ta slut. Deltagarna måste använt i snitt 6 glas/person. Gudarna ska veta att jag fick sona mina brott denna dag. Att behöva städa när man fortfarande är packad går relativt bra, men när de sista promillena går ur kroppen då blir det jobbigt. Men jag kan ärligen säga att jag fortfarande är runner up på Ironman-listan. Det var inte utan att det var nära några gånger när jag tvingades hälla ut några halvdruckna öl med snus i, samt likaledes spetsade groggar.

Till sist, vill jag från avdelningen "Lost and Founds" meddela följande:

• Det har inkommit en efterlysning om en näsduk av finare modell som senast sågs i bröstficka på en kavaj. Näsduken är vit eller åtminstone var den vit. Har ni sett näsduken är vi tacksamma för alla tips.
  
• En annan efterlysning kom in om en svart slips som försvann under natten mellan lördag och söndag på Gula Briggen. Jag kan meddela den oroliga ägaren att jag hittat slipsen välbehållen i Helsingborg. Exakt hur den kom dit är fortfarande oklart.
  
• Ytterligare några efterlysningar om tappat förstånd har inkommit men i dessa fall har vi litet hopp om ett återfinnande.

Klämdag

Jag har motivationsbrist. Idag har jag egentligen rätt mycket att stå i på jobbet. Tyvärr har jag mycket svårt att mobilisera de krafter som krävs för att utföra arbetsuppgifterna. Det är klämdag och knappt en levande själ jobbar. Men jag har märkt de senaste dagarna att det saknas motivation på det privata planet också. Det ligger nog mycket i att det var ett visst antiklimax förra veckan med Göteborgsvarv och vad som skulle hållas. Nu lyckades jag nå den ultimata löpvikten och jag vann vadet (eller rättare sagt: alla vann vadet eftersom alla klarade målvikten). Dessutom, i rena glädjeyran, beslöt jag mig för att ställa upp i Göteborgsvarvet trots förkylning. Det var förmodligen ett mycket dåligt beslut men är det tävling så är det. Jag överlevde och det är det viktigaste men efter loppet så har det varit väldigt svårt att motivera sig för de regelbundna träningsrundorna. Det är väl dags att sätta upp nya mål, kanske...

HBK åkte ur cupen mot BP. Tydligen är jag inte ensam om att ha motivationsproblem. Jag orkade inte ens gå dit och titta. Tur att de vann mot Trelleborg i Allsvenskan åtminstone. Men spelet är torftigt, väldigt torftigt.

Jag gjorde förresten ett blixtbesök i Stockholm i onsdags. Kom upp sent i tisdags och åkte hem dagen efter. Vaknade tidigt av att någon skrapade en container på gatan kl 0500 mitt inne i city. Jävla galningar...

Får man gå hem nu?

Grattis

Vill passa på att gratulera min sambo som fyller 30 år idag. Hon läser förmodligen inte det men nu vet alla andra att jag åtminstone inte har glömt det. Med andra ord, detta är ett bevismaterial.

Ett kilo och en massa snor

Idag är det dags för invägning i det prestigeladdade vadet. I folkmun kallat "Sju kilos-kampen". Jag, min bror och min kusin slog vid nyår vad att gå ner 7 kg var till den 11 maj (dagen innan Göteborgsvarvet). Givetvis var jag initiativtagare till detta vad. Jag ansåg mig ha störst chans att klara av bedriften. Jag hade dessutom gjort det en gång tidigare. För två år sedan. Piece of cake.

Det började däremot inte så bra. Viktnedgången har hela tiden varit svag och januari och februari präglades av ständiga förkylningar, influensor och bihåleinflamationer. I mars och april lossnade det och jag har haft mycket bra träningsmånader med hög intensitet och ännu högre motivation. Göteborgsvarvet hägrade. Det enda som har halkat efter var det där med vikten.

Nu står man här, förkyld som F A N och dessutom ett kilo över de 68 kg jag skall ha när jag ställer mig på vågen kl 1700 i eftermiddag. Till råga på allt har mina mer eller mindre fetlagda medkombatanter lyckats gå ner sina 7 kg. Lyckas jag inte bli av med 1 kg på några timmar blir jag för lång tid påmind om skammen och dessutom blir jag skyldig dessa två,varsin plankstek.

Mina damer och herrar, det svider. Det svider så in i...

Märkliga ting

Det är inte klokt vad man kan hitta på för konstiga saker när man inte kan träna. Helt plötsligt har man en massa tid som skall fyllas. Igår efter jobbet var det reflexmässigt sängen som lockade mest. När man snutit näsan illröd och jobbat hela dagen känns det helt okej att krypa ner i sängen och bara slockna. Tyvärr finns det ett stort problem. Man vaknar senare på kvällen och är piggare än en fladdermus mitt i natten. Därför beslöt jag mig för att inte gå och lägga mig. Det blev istället följande spännande aktiviteter:

1. TV-soffan (underskattade "2 1/2 men" har sina ljusa stunder. Charlie Sheens bästa roll sedan Wallstreet). Konstigt att 3:an och 5:an alltid sänder sina bästa serier på vansinniga tider. Det var likadant med "Everybody loves Raymond"
2. Sortera papper. Detta skulle gjorts för flera år sedan. Jag har till och med skaffat pärmar och register (snott på jobbet) för att få ordning på bankpapper, garantier, försäkringar, bruksanvisningar mm. Igår blev det gjort. Det tog några timmar.
3. Samtidigt som jag sorterade papper kollade jag på TV. Visste ni att det är Hockey-VM nu? Det går tydligen rätt bra för Sverige och igår såg jag första matchen. Det var mot Slovakien och det var rätt roligt.
4. Laddade hem senaste boken från Camilla Läckberg. Jag är inte jättestolt över vilka litterära verk jag plöjer igenom, men de är perfekta att lyssna på när man kör bil till jobbet. Allt för att slippa lyssna på Rix FM. I min relativt korta karriär som bokmal har jag inte arbetat mig ner till de tyngsta författarna som Tolstoj, Dostojevski, Kafka osv. Försökte med Lundell och "Jack" fungerade ett tag men sedan ledsnade jag rätt kvickt på de ideliga drogbeskrivningarna och beslöt mig för att inte läsa/lyssna på ett tag. Istället kör jag lättsmält tjejdeckare och det passar tydligen mig rätt bra. Allra bäst är att de ofta finns på ljudböcker färdiga att ladda ner på lämplig piratsida.

Sviterna av tio mil på cykel

De senaste två dagarna har sannerligen gått i moll. Nej, ingen närstående har dött. Åtminstone ingen jag vet. Nej, istället har jag ännu en gång drabbats av den värsta förkylning jag haft. Givetvis var jag tvungen att pumpa ut de sista krafter jag hade på Hallandsloppet så att imunförsvaret var så nedsatt att vilket litet förkylningsvirus som helst kunde däcka mig. Den angoran jag hade natten mellan söndag och måndag önskar jag inte min värsta fiende. När man ligger där i sängen och fryser och skakar och knappt kan svälja, då inser man att tre månaders träning inför Göteborgsvarvet var totalt meningslös. Jag har svält mig själv för att nå den ultimata löparvikten och är nästan framme. Då slår min ständige följeslagare "Mr Badluck" till med full kraft. För ingen ska inbilla mig att jag kan springa på lördag. Dessutom ligger min sambo och hostar och snörvlar. Om jag får säga det själv så är det jävligt synd om oss.

Nog om dessa sorgligheter och över till några andra. HBK visade åter vilka fantastiska bollvirtuoser de är borta mot GAIS. Här hade de chansen att gå upp i ensam ledning i allsvenskan men istället får de stryk mot looserlaget GAIS. Det är fan i mig inget annat än stor och förbannad skam. Nu är de förmodligen, som jag tidigare tippat, cementerade i bottenträsket endast en förlust mot Trelleborg från sista platsen. Ridå ner. Idag väljer jag att inte nämna någon spelare vid namn, då ingen förtjänar det.

Det är något visst med Samer, Lappar och andra lågt stående raser som jobbar i gruvan. Det är segt virke i dem. Här går de ut i vild strejk trots att LO och Metall inte stödjer dem i deras så kallade "lyxstrejk". De är ju relativt högavlönade för att vara Metallarbetare ändå vill de ha 4000 kr mer i månaden. Det är onekligen inte lite de ber om men å andra sidan är de 800 kronorna LKAB erbjuder inte mycket att komma med när det onekligen går rätt bra där uppe. Gruvtolvan, Gruvfyran och allt var de heter stödjer ju givetvis inte den vilda strejken. Åtminstone inte officiellt. Men en blind kan läsa mellan raderna var deras lojalitet ligger. Jag tycker det är rätt intressant med lite konflikter på arbetsmarknaden. Det blir lite mer spännande då. Så stå på er, alla gruvarbetare! Att det sedan drabbar mig i slutändan med höjda räntor och höjda priser det skiter jag i idag.

Konfirmation

Idag har jag gjort två ansträngande saker. Det ena var att cykla 100 km. Det andra var att bevittna en konfirmation på 1,5 timme. Jösses, det är hårfint vilket som tog mest på krafterna. Jag var förvisso helt slut i kroppen efter 2 timmar och 41 minuter på cykel i en medelhastighet på 36 km/h men psykiskt var det betydligt lindrigare än den långa manglingen av nervösa tonåringar som står med vita lakan och hasplar ur sig några rader som de inte förstår innebörden av. När sedan prästen repeterar samma mening, förlåt; predikning, för femtioelfte gången då höll jag på att ramla ihop i bänken. Det värsta av allt var att jag under resan till kyrkan hinkat i mig en ansenlig mängd vatten då jag led av akut vätskebrist pga cyklandet. Det kan tyckas vara ett litet problem på jorden, men när konfirmationens tema var VATTEN, började det trycka på oroväckande i blåsan. Efter en snabb koll på klockan insåg jag att matchen skulle bli tuff. Det hade bara gått tio minuter. Under större delen av kyrkovistelsen spelades havsbrus och rinnande vatten upp i högtalarna och efter knappt en timme kapitulerade jag. Rusade ut ur kyrkan mitt under "Å store gud". Sprang runt kyrkan till en annan ingång där jag fått informationen om att det skulle finnas en bekvämlighetsinrättning. Några sekunder senare upplevde jag dagens lyckligaste ögonblick. Sedan kunde jag med pigga steg åter gå och sätta mig på min bänkrad och njuta av föreställningen.

Hade jag orkat skulle jag berätta om nattvarden (det heter väl så när man får vin och ett kex? Eller kallas det tjejfest?). Det enda jag kan säga är att det som jag trodde skulle ta ett par minuter tog 25 minuter eftersom prästen hade det dåliga omdömet att välkomna hela församlingen fram till altaret för att inmundiga dessa läckerheter. Jag drog givetvis på munnen och tänkte att där var prästen väl optimistisk om han trodde att någon ur publiken självmant skulle valsa fram till altaret och mottaga jesu kött och blod. Det blev först helt tyst vilket jag förväntat mig men sedan började några röra sig i bänkarna och några arma stackare började gå fram till prästen. Döm av min förvåning när jag såg kön ringla allt längre. Rena väckelsemötet. Jag uppskattar deltagarna i kyrkan (fullsatt) till 200 och säkert 2/3 gick fram för att få en slurk vin och ett kex. Vilken mardröm...

Jag orkade visst skriva om det, men nu är det dags att hit the sack.

Mr Hydes eleven

Det var en bättre omgång i Drömelvan, men som vanligt har ju alla andra samma spelare. Så någon större positionsändring i tabellen blev det inte. Alex lag ser tufft ut. Till nästa omgång blir jag tvungen till några byten då det uppkommit några skador och någon med som tilldelats sin tredje ostskiva på lika många matcher. Jag hoppas givetvis att ersättarna skall ta chansen att visa vad de går för. Chansen är väl tyvärr stor att Smuckers IFK Woodstock kopierar taktiken och hänger på i toppen.

La Paloma Blancha

O yes! Precis som befarat...

Det gick precis lika uselt som jag befarat när La Liga-golfen drog i gång på Bäckavattnet. Det var alla tänkbara orytmiska golfsvingar som användes och likförbannat lyckades jag inte träffa bollen rent mer än ett fåtal gånger. Dessutom fick jag fruktansvärt ont i hälsenan av golfsvingen, vilket inte förbättrade spelet. Nu har jag cementerat mig på sistaplatsen och kommer inte lämna den på hela säsongen. Tur att man inte kan åka ur ligan pga idrottsliga tillkortakommanden...

Jag gjorde mitt bästa...

Idag är det dags för premiär i golfligan. Dags att damma av klubborna som stått helt orörda sedan förra omgången i höstas. De andra i ligan har tränat hela våren och det är inte utan att jag är lite nervös för ringrosten.

Annars kan jag berätta att jag gjorde mitt bästa i lördags för att halka ner från andra platsen i Iron-man tävlingen. För er som inte känner till tävlingen, så går den ut på att inte spy. Reglerna är tydliga, men väldigt lätta. Spy inte! I lördags sprang jag 21 km och sedan var det dags att fira bedriften. Det gjorde vi genom att ta en turnering Guitar Hero och dricka en ansenlig mängd alkohol. Efter ett antal gitarrsolon och några ljusbruna groggar dök Mr Hyde upp. Det var ett bra tag sedan jag luftade honom, men nu var han tillbaka. Han var först på ett strålande humör och drack ohämmat på både Caféet och på Bond. Möjligen villa han stila lite för sina yngre kusiner men till slut var det någon som spillde ut en grogg över honom och då blev det tumult. Mr Hyde kom helskinnad ur situationen men det var med nöd och näppe. Jag har lite svårt med minnet men det var ett antal damer som fick lyssna på Mr Hydes munläder. Det var sannerligen välsmort denna kväll. Trollet dök upp bland annat. Annars är jag mest nöjd med att ha ringt ett antal flickvänner (både min egen och andras) klockan två på natten och frågat om Minken var där...

Nåväl, strax efter fyra på morgonen var jag hemma och sedan var man bakis i två dagar. MEN JAG SPYDDE INTE.

Tog några foton på bygget häromdagen med min mobiltelefon. Därav den bländande kvalitéten. Hela huskroppen är uppe och nu har de ett halvår på sig att färdigställa allt invändigt.



HBK tog en pinne på bortaplan. Starkt. Nu verkar de ha fått lite välbehövligt självförtroende. Emra slog in en hörna direkt i mål. Det behövde min drömelva eftersom Henke Larsson skadat sig.

Jelzin...

... har gått ur tiden. Han var karismatisk och onekligen tacksam att driva med.

Påminner mig om att jag måste åka till Tyskland eller Danmark och köpa mer brännvin.

Sorten uppkallad efter rubricerad, nyss avlidne person, är onekligen prisvärd med tanke på den fantastiska förpackningen i kartong.

Ett rasande vackert fruntimmer

Kylie Minogue ska pryda HM:s baddräkts reklam i vår. Hon är fortfarande fantastiskt vacker.

En allsvensk match kan verkligen vara hur dålig som helst

HBK-Kalmar. Det är 7-8 grader över nollstrecket. Det duggregnar och blåser en aning. Jag tippade på 4100 åskådare. Det kom 4200.

Kalmar lockar sällan någon större publik till Örjans Vall. När sedan vädret inte var det allra mest lämpliga ur publiksynpunkt så var åskådarantalet ingen överraskning. Dessutom är HBK sällsynt tråkiga att titta på i år. Ingen kreativitet, totalt håglöst emellanåt. Dessutom saknas den där riktiga glöden när matchen startar. Nu kom glöden strax innan paus istället. Kalmar bjöd på tändvätska och det kunde blivit en rejäl brasa om inte pausvilan med regn bromsat brandhärden. Sällan har jag sett Janne Andersson vara så arg. Han lät Nanne få höra både det ena och det andra trots att Nanne näppeligen kunde beskyllas för den osportslighet som skedde vid en HBK-skada i första halvlek. Kort; Mattisson blev skadad i ett motlägg och Emra spelar bollen över sidlinjen för att Mattisson ska få vård. HBK förväntar sig att få tillbaka bollen när Kalmar kastar inkast men blir snopna när Ari istället försöker vända upp och gå till anfall. Då hålls han fast och får frispark utanför HBKs straffområde som sedemera förvaltas till mål.

Spelarna reagerade självklart med att bombadera domaren med klagomål men mest med att hånapplådera Kalmar för deras osportsliga uppträdande. Janne reagerade kraftigast, men jag tror att det handlade nog mest om frustration över det torftiga spelet. För vid den tidpunkten var det fullt rättvist med Kalmarledning. HBK hade sitt första avslut i 38:e minuten och då är jag generös med begreppet avslut. Hur som helst, situationen framkallade den glöd som behövdes för att HBK skulle glömma sitt tillkortakommande och visa lite jävlaranamar. Spelet blev bara en bråkdel bättre men de löpte bättre, de sökte andra bollar och de vågade ta strid om bollen. Det finns potential men som jag ser det behövs det nya ledare för att få ordning på det.

Sex poäng är å andra sidan förbannat bra efter tre matcher med tanke på hur det sett ut och idag vill jag utnämna den självklare vinnaren Magnus Arvidsson till veckans hjälte. Så ska en slipsten dras.

Vilken usel omgång i Drömelvan. MrHydes eleven har visserligen Stefan Ishizaki kvar som ska spela men redan nu kan man konstatera att det blir tunt med poäng. Jag får nog rannsaka mig själv och kasta ut några Kalmar-spelare. Jag har möjligen övervärderat deras kompetens.

Såg förresten Hasse Head stå på en busshållplats på Vallås igår. Trodde inte han åkte buss, men å andra sidan såg jag honom på en en cykel för några månader sedan. Det är fortfarande ingen som tror mig när jag påstår att han cyklade men när det gäller Hasse Head tar man inte miste. Det var han. Trenchcoat, trätofflor och ständigt tredagars skäggstubb. Året runt. Riktigt heta dagar tar han av trenchcoaten och lägger den över armen.

Det är torsdag...

...och jag tänkte summera helgen bland annat.

Emellanåt är jag lite slarvig med bloggandet. Det måste liksom ligga till sig lite. Nu har det gått några dagar sedan vi upplevde den varmaste aprilhelgen så länge jag kan minnas. Kan konstatera att mitt i det kusliga med klimatförändringarna så är det rätt behagligt med värme i april. Det blev grillpremiär på fredagen och följdes upp på lördagen. Förbannat gott och trevligt. Det ska onekligen bli skönt att få en egen altan att grilla på till nästa sommar men tills dess får morsan och farsan låna ut sin. Nu hade de turen att slippa oss ändå eftersom de åkt till Spanien. Det var nog tur eftersom jag röjde runt rätt friskt i deras trädgård. Fiskarna skulle ut ur sitt vinteride, dammen skulle rengöras, ett nytt filter skulle tillverkas och altanen skulle städas efter vinterns gäster. Det blev inte riktigt färdigt så jag får nog ta kommande helg i anspråk också. Filtret är jag mycket stolt över, även om mina ingenjörskonster är mycket begränsade. Nu ska bara några skarvar tätas, sedan är det färdigt att användas.

Helgen var förövrigt fullspäckad med andra aktiviteter också. Jag hann avverka 11 km löpning på nytt årsbästa samt cykla 90 km. Det frestade på och jag är mycket stolt över cykelbrännan jag erhöll under söndagen. Kände mig som en Tour de France-cyklist när jag tog av mig tröjan och såg de knivskarpa ränderna på överarmarna. Mycket klädsamt.

HBK följde upp braksuccén från förra helgen med en medioker insatts mot Djurgården. Förlust med 2-0 och allt är som vanligt igen. Kul att vi har en målvakt att lita på i alla fall. Magnus Bahne verkar vara ett riktigt fynd. Synd att han har så dålig uppbackning bara.

Drömelvan har satt igång och det är med stor glädje jag ser att Smuckers lag huserar bakom mig i ligan. Trots att han scoutat hela våren så är akterseglad direkt. Som att stjäla godis från barn...

På tapeten

Det hittills mest arbetsamma med att köpa radhus har varit att bestämma tapeter. Enligt säljaren skulle utbudet på tapeter vara enormt och vi skulle inte bli besvikna.

Tapeter fanns det gott om och snygga var de också. Problemet är bara att de inte ingår i basutbudet. De som ingår i basutbudet kan närmast jämföras med miljonprogramslägenhet i en förstad till Moskva eller för att vara riktigt snäll, en Roy Andersson-film. Då återstår faktum, antingen klär vi vårt nybyggda hus i Roy Andersson-tapeter eller så får vi hosta upp en massa mer cash. Pengarna smärtar inte så mycket som det faktum att jag känner mig lurad.

Ungefär som när jag blev lurad på Boardershop i Puttgarden förra året. Där man springer in snabbt för att köpa lite sprit på väg hem från Alperna när man väntar på färjan. En baginbox Jelzinvodka inköptes och det blev strul i kassan när kunden innan hade glömt betala en kasse. Stressad som man var av att färjan snart skulle gå, så kollade man ju knappast kvittot innan man rusade ut ur butiken. Några dagar senare när man packar upp grejorna från resan och min sambo hittade kvittot så visade det sig att jag betalat för två baginbox Jeltzin istället för en.

Låt mig säga så här; jag sov inte mycket den natten. Jag var så in i helvete förbannad över att ha blivit lurad att jag skulle kunna köra ner till Puttgarden för att strypa kassörskan. Efter att sedan ha pratat med andra som handlat på Boardershop i Puttgarden så fick jag klart för mig att jag inte var ensam. Först blev jag lättad av att jag inte var ensam om att bli lurad sedan blev jag ännu mer förbannad när det gick upp för mig att de systematisk lurar stressade kunder genom att "oavsiktligt" slinta med tangenterna. Faktum är att jag blir riktigt upprörd av att tänka på det än idag. Tyskjävlar!!

Primal Scream

Vilken upplevelse det var att vara på Örjans Vall igår. Man gick dit med vetskapen att HBK är sämre än på mycket länge. Allt annat än förlust mot HIF såg jag som vinst. Försäsongen har inte bjudit på något skönspel och mycket riktigt var HBK totalt utspelade i första halvlek. Kan inte påminna mig att jag sett något liknande tidigare på Örjans Vall. Vad som hände i halvlek vet jag inte, men det gjorde nytta. En total scenförändring och trots att HIF helt rättvist tog ledningen direkt efter paus var det nu ett agressivt och taggat hemmalag som tog över allt mer. När Emra stänkte in 2-1 skrek jag totalt ohämmat från ståplats och det var så befriande skönt att jag blir helt lycklig när jag tänker på det. I vårt civiliserade samhälle finns det ytterst få tillfällen då det är befogat att få avreagera sig på ett sådant verbalt (eller kanske oralt, vad vet jag) sätt. Jag tackar Emra för att jag fick chansen.



Annars vill jag passa på att hylla Peter Larsson. HBK:s mittback som stod upp i motvinden i första halvlek och sedan spred sin kämpaglöd och agressivitet till de andra spelarna. Det var första gången på länge jag såg den glöden i laget. Träningen med brassarna var tydligen inspirerande. Det kan bli något av den killen.


Tack, den här segern var viktig. Nu återstår det bara 25 matcher...

Påsken är firad

Då var årets mest överskattade helg avklarad. Jag hade som mål att träna som bara helvete men så blev det givetvis inte. Istället blev det en ganska saftig skiva igår på påskafton.

Häromdagen sprang jag på en gammal bekant. Nillan. Det finns mycket att berätta om Nillan, mannen med tusen namn och alla är mer eller mindre klädsamma. Minns att han vid ett tillfälle i sjuan fick det tunga namnet Alien av några äldre elever på skolan. Namnet kom knappast till för att Nillan på något sätt var skräckinjagande eller dödsbringande, men hans yttre hade förmodligen en del gemensamt med det mer kända monstret i filmerna. Nillan hade en ganska tung skolgång. Han hade alla de yttre förutsättningar som krävs för att bli en klassisk hack-kyckling. Liten och tunn, stripigt hår och sneda ögon. Bröt i unga år lite på skånska och haltade efter en opererad höft. Tonåren förde med sig kopiösa mängder finnar och ännu stripigare hår.

Vi var grannar och kände varandra ganska väl. Tyvärr hade jag små möjligheter att skydda honom från påhopp såväl fysiska som verbala. Jag var ju själv en liten och ganska obetydlig person under den tiden (inget har hänt sedan dess, alltså...). Nåväl, han överlevde högstadiet och tog sig vidare i livet. Såväl gymnasie som högskolan har fått sätta tänderna i Nillan, men med den härdning han fick i grundskolan skakade han av sig dessa år som en blöt hund. Nu vet jag inte om Nillan är ett mått på en revansch i samhället. Han bor fortfarande 33 år gammal hemma hos sina föräldrar och jobbar som brevbärare trots högskolestudier men han såg ut att må bra.

Kunde inte låta bli att småle över att väldigt lite hade förändrats kring den lätt förvirrade Nillan. Medan vi pratade försökte han ta på sig en Posten-tröja (klassisk rugbymodell med krage och några knappar fram). Han fick på sig tröjan till slut men den hamnade bak och fram men det tog han ingen notis om alls. Jag funderade resten av samtalet på om jag skulle nämna fadäsen för honom men beslöt mig för att låta bli. Begriper inte hur han INTE kunde märka att den tjocka kragen satt fram istället för bak... Förr kunde han komma med tröjan ut och in till skolan och ständigt med öppen gylf. Knyta skorna vet jag inte om han lärt sig ännu. Tack gode gud för kardborr.

Skönt att han såg ut att må bra i alla fall. Det stillade mitt dåliga samvete en aning.

Julafton

Igår kom det en sen julklapp nerdimpandes i brevlådan. En mycket överraskande sådan. Tomten hade skickat med ett brev med lite bristande rim men med stor omtanke. Två biobiljetter. Bara att masa sig till Röda Kvarn och se någon film. Jag och min sambo tackar så mycket och hoppas att tomten har det bra i Kiruna.