Finnkampen

Tillbaka efter en helg i Göteborg och finnkamp. En trevlig upplevelse. Otroligt välorganiserat. Jag har aldrig sett friidrott live innan och blev imponerad av mycket. Framför allt hur de kan vräka iväg spjuten över 80 meter. Med min kastarm hade spjutet nått max 15 meter och då hade jag förmodligen dragit sönder varenda mjukdel i axeln.

Annars var det inte på Ullevi jag blev mest imponerad. Nej, istället var det på Olearys vid Kungsportsplatsen som jag fick ståpäls sent på lördagkvällen. Zlatan. Han har länge dragits med rubriker om att han ska vinna Guldbollen, men det har kännts mer än lovligt överdrivet. Killen har talang. Det är inget snack, men det var först i lördags som jag såg liknelsen med tidernas filmhjälte. Neo i Matrix. Han var den utvalde och det är Zlatan också. I 85 minuter var han likt Neo ostoppbar och onåbar. Han hade kunnat stoppa kulor med bara tankekraft om han hade velat. Han hade kunnat flyga om han bara försökt. Istället lät han fötterna visa med vilken otrolig skönhet fotboll kan spelas. Det är dock två saker som gör att han inte är Neo.

• Han gjorde inget mål eller såg inte till att någon annan gjorde mål.


• Han lät sig provoceras i slutminuterna. Det var onödigt och kunde med lite otur resulterat i ett rött kort.

Kennedy är i landslaget för att stanna. Chippen var också bra. Jag tror Ljungberg får svårt att platsa framöver. Fast det blir sju torsdagar på en vecka innan Lagerbäck petar en skadefri Ljungberg.

På med joddlarbrallorna så åker vi till Alperna.

Kebaben på Nordstan var liten men naggande god efter matchen.

Ruggugglan i spegeln

Satt i lördags och såg när Lasse Bengtsson intervjuade Ulf Lundell i TV4:s Lördagsmorgon. Tyckte Lundell såg oförskämt fräsch ut. Han såg piggare ut än på många år.

När jag såg mig själv i spegeln i morse så slog det mig att jag såg slitnare ut än Lundell. Det är fan inget gott betyg. Lundell har varit med om ett och annat. Han har levt det hårda livet och han är åtminstone 20 år äldre än jag.

Ska det vara så? Det lutar åt Botox, brun utan sol och en fettsugning för min del.

Åh, tack! Tack! Ni är allt för generösa...

Jag vill tacka er alla som på ett eller annat sett uppmärksammat min födelsedag. Det känns fantastiskt. Inte att fylla 33 år, men att så många hör av sig. Det måste betyda att man lämnat något litet avtryck någonstans.

Annars är det som en hög full med skit att fylla år numera. Det är bara en lång påminnelse om att spegeln inte ljuger. Allt från den ständiga frågan om hur det känns, till att höra när mormor säga att hon minns dagen då jag föddes. Jag avskyr att vara gammal, men det är tio resor värre att bli ännu äldre. Jag sover aldrig så dåligt som dagarna innan och efter en födelsedag. Ständig ångest.

Som om inte jag hade nog med att jag jubilerade, HBK åkte på ännu ett kokt stryk mot Kalmar och helt plötsligt är man jävligt tacksam för att de lyckades skrapa ihop så många poäng innan raset kom. Två saker har varit avgörande för HBK:s fall. Viktigast:

1. Texas. När han försvann så försvann klubbens kantspel. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna Texas, men i år har han varit bra. Särskilt när han flyttades upp till mittfältet.
2. Emra. 15 miljoner är mycket pengar. Givetvis var det rätt att sälja honom, men fantasin och dynamiken i anfallspelet försvann.

Ingen trodde på mig inför söndagens omgång i Golfligan. Brorsan la in ett stödbud på att jag skulle vinna, bara för att vara snäll. 20 kr... Jag försökte förvalta förtroendet och länge såg det ut som att jag skulle kunna hota etablisemanget, men på sextonde hålet grusades mina chanser. Jag tar dock med mig årets bästa runda och försöker se det positivt. Jag är inte sist längre.

1 september

Idag firar vi med stor baluns min trettiotredje födelsedag. Jag har precis hämtat Schwarzwaldtårtan på bageriet. Det har blivit en tradition med Schwarzwaldtårta den 1 september. En god tradition.

En tidig födelsedagspresent kom igår när HBK annonserade sitt något panikartade nyförvärv David Loria. Han skall spika igen målramen nu när Magnus Bahne är indisponibel. Loria är från Kazakstan och jag allvarligt inte om jag ska skratta eller gråta. Kazakstan förknippar jag med Borat och Aztana-stallet i cykel. Borat är inte önskvärd i Kazakstan. Astana-stallet förintades efter diverse dopingavslöjanden(Vinokuorov) i årets Tour de France.

David Loria har jag inte sett, men det har å andra sidan inte Janne Andersson heller innan de skrev under kontraktet. Snacka om tokchansning...

Se mer om David Loria på www.hbktv.se

Myrhuet

Sverigedemokraterna har som bekant fått fotfäste i Halmstad kommun. Jag får nästan eksem på fingertopparna bara av att skriva det, men det är ett faktum. För ett tag sedan var det en moderat i Halmstad som hoppade av till just SD. Mannen heter Michael Zand. Namnet i sig är inte direkt bekant. Det låter som vilken idiotsvensk som helst som vill piffa till sitt svenska namn med ett Z. Det är när jag ser bilder av honom som jag blir konfunderad. Var har jag sett honom förut? Då slår det mig att han är skrämmande lik en från gymnasietiden. Myrhuvudet. Har absolut för mig att han var bördig från Mellanöstern. Det rimmar ju förvisso ganska illa med just Sverigedemokraterna. Så jag antar att jag har fel, men å andra sidan har det ju förekommit förvirrade personer inom extremhögern förut. Jackie Arklöv, någon?

Olearys

Ja, inte mådde man bättre bara för att man lyckades hitta en TV som sände HBKs match mot IFK. Malmö är en skitstad. De har ett skitlag. De snackar skit. Jag direkt ogillar Hasse Borg. Åter till HBKs tunga förlust mot IFK. Förlusten i sig är svår att smälta, men inget mot det faktum att Magnus Bahne skadade sig svårt och är borta i minst ett halvår. Bahne har varit klubbens bästa spelare i år. Den överlägset viktigaste spelaren i laget. Som lök på laxen så fick HBk två spelare utvisade och följaktligen avstängda i nästa match. Jag sov inte mycket natten mellan tisdag och onsdag...

Positivt med malmö: Rådhuskällaren. Filéfrossan var grym. Jag käkade 7 skivor oxfilé och till det blev det tre skopor bearnässås och dessutom potatisgratäng, stekt potatis och några skivor kryddsmör. För syns skull toppade jag med några gröna blad från salladsbuffén.

Det svider...

...att missa matchen ikväll. Flytet och den oerhört jämna serien har än en gång sett till att klubben har chans att rycka i toppen. En sexpoängsmatch mot IFK. Vinner vi så ser det riktigt bra ut inför spurten. Förlorar vi så blir serien ännu jämnare, med tre lag på 32 poäng.

Att då sitta på ett hotell i Malmö istället för att skrika sig halvt fördärvad under silvergranen, det är knappt outhärdligt. Kom igen nu, klubben!

Nu går det att bada igen...

HP konstaterar att det nu går utmärkt att bada i Halmstad igen. Proverna på bakteriehalterna är åter inom de godkända gränserna. Det står däremot inte ett ord om att det blåser 15 sekundmeter och att det förmodligen är enda anledningen till att kustvattnet inte frusit ännu.

Missar Klubben vs IFK

Vaknade natten mellan lördag och söndag med ett ryck. Jag var helt klarvaken och det stod plötsligt klart för mig att jag skulle missa matchen på tisdag mellan HBK och IFK. Jag vet inte vad jag drömt men jag hade inte tänkt en tanke på att jag faktiskt var inbokad på möte i Malmö både tisdag och onsdag och att jag inte skulle hinna hem emellan. Det märkliga är att jag listade ut dubbelbokningen i sömnen. Det har, vad jag minns, aldrig hänt mig innan.

Det kan bli en bra match annars. Det suger att missa en hemmamatch. Den första i år. Någon som vill låna mitt abonemang?

Sorterade i låtarkivet på datorn och blev själv lite imponerad av vad som laddats ned de senaste åren. Det mesta är ju skit givetvis men guldkornen finns och en hårddiskkrasch skulle svida.

Friidrotts-VM har börjat och i helgen har man knappt missat något. Släggkvalet inkluderat. Annat blir det nu när det är vardag. Då får man vara glad om man kan se Sumo på kvällstid. Vet inte om jag vill risa eller rosa Marie Lehman som sportankare. Förresten det är väl Pops som har hand om Sumo.

Klüft är en rejäl kvinna. Ennis var mer i min smak. Christine Arron helt i min smak.

Är lite villrådig kring räntan. Ska man ha rörlig eller låsa? Det börjar dra ihop sig...

Nya bilder från huset

Smög omkring på byggarbetsplatsen och tog några bilder genom fönstret på vårt nya kök bland annat. Det börjar ta sig...

Det är mycket man hittar...

...när man ska flytta. Ett gammalt tummat original från Paulsens svensexa. Hans egna tankar kring den då blivande bruden. vi var tvungna att censurera bilden och skaffa en ny. Denna las i arkivet. Men Mr Hyde brukar inte censurera och idag är inget undantag.

Då har den stora utrensningen börjat

Att rensa i garderoberna är inte roligt. Skeletten finns lite överallt men framför allt så vill jag ogärna slänga minnen från en svunnen tid. Jag har en sambo som är av annan åsikt och därför har vi vissa mindre meningskiljaktigheter kring vad som skall arkiveras i flyttlådor och vad som skall arkiveras på återvinningscentralen.

En gammal pjäs som fått sin dödsdom är min allra första musikmaskin. En Bergsprängare från Hitachi. Den var mig trogen genom många härliga Tracks från 1987 och framåt. Må den vila i frid...

Speaking of Alfahannen...

För er som inte visste det så har Alfahannens idrottsavdelning vuxit det senaste året. Förr var det endast jag själv som var aktiv men i år när starten på mil-loppet "Prinsens minne" gick av stapeln stod hela fem löpare på startlinjen. Här kan du läsa resultaten. Märk väl att vi har deltagare i såväl herr- som damklass på mil-loppet. Jag funderar starkt på att ansöka om tillträde i riksidrottförbundet. Alfahannens IF...

Jag är riktigt nöjd med elfte platsen i lagtävlingen.

Testpanelen

Jag hittade första utkastet till orginalmanus för Colatestet i Alfahannen. En rariret bland samlare givetvis. Jag passade på att ta en bild på det lätt gulnade pappret. Man kan lätt känna igen Bills originella handstil. Han skötte anteckningarna medan han och Buffy skapade mästerverket.

Safari är en blivande storstjärna

Egentligen är det ett gott tecken att jag har huvudvärk och att jag är allmänt irriterad idag. Jag var fullständigt vansinnig när jag direkt efter Skoogs 1-3 mål igår gick hem. Det var ren, oförfalskad ilska. Jag hatar att förlora. Jag hatar ännu mer att förlora hemma och jag hatar mest av allt att förlora mot Malmö. Idag försöker jag se något mer nyanserat på matchen, men faktum kvarstår: HBK hade chansen att distansera Malmö och behålla guldsitsen. Nu är serien ett getingbo och det känns som 5-6 lag är kapabla att ta hem guldet med lite flyt med domslut och skador. Det goda med att jag var så heligt förbannad är att det var så länge sedan jag gick hem från Örjans Vall efter en förlust. Måtte det ta lika lång tid innan jag upplever det igen.

Igår underpresterade samtliga i HBK. Min favorit Mattisson var rent genomusel för en gång skull. Rosén gick på samtliga finter från Safari och måste ha haft den tyngsta matchen för året igår. Janne borde ha agerat långt innan Malmö tog ledningen. Det var bara en tidsfråga och ett par fantomräddningar från Bahne innan målen skulle trilla in. Safari var bländande. Hela försvaret uppträdde stabbigt och som Peter Mikkelsen skrev i krönikan så saknades det press. Malmö fick rulla boll alldeles för enkelt i andra halvlek. Jag tycker man kan kräva mer av erkända slitvargar som Mattisson, Ante och Sebastian Johansson. Det ska fan smaka blod i munnen när man möter Malmö.

Det är dock lite väl tidigt att ge upp gulddrömmarna. Däremot kan det lika väl bli en 6-7 plats som en pallplats. Så jämnt är det. Med Bajen borta och IFK hemma och med tre matcher utan vinst bakom sig så gäller det att vässa hörntänderna och visa lite vinnarinstinkt framöver.

Saknade Emra i andra halvlek igår…

Ebb i kassan

Satt igår och försökte bena ut hur det står till i kassan efter en sommar med hög omsättning och med stora investeringar framför sig. Det tog tre timmar att få utrett hur soliditeten såg ut och oavsett hur det ser ut var det skönt att ha koll på det. Det fattas dock fortfarande betydande kapital för att jag ska kunna casha upp den nya bilen som ska levereras i september.

Dessutom ska det inhandlas köksmöbler, soffa, soffbord, mattor, skrivbord och framför allt en rejäl TV. Detta kommer också suga en del kapital...

HBK har det relativt gott ställt i kassan sedan Emra gick till Lille. Ikväll möter klubben MFF på Örjans Vall och detta anser jag vara en nyckelmatch. Vinst idag och det blir kamp om guldet. Förlust skulle innebära tre raka matcher utan vinst och förmodligen sargat självförtroende. Då är nog guldchanserna små. Det är inte utan att jag är lite nervös idag.

Testa gärna HBK:s nya satsning. www.HBKTV.se Inte så värdelöst som man kan tro.

Engagemang kring Örjans Vall

HBK står utan en funktionsduglig arena. Visst går det fortfarande att spela allsvenska matcher (när det inte regnar, eller har snöat) på arenan men kommer det mer än 8000 åskådare så är det långt ifrån alla som kan se matchen. Bristen på sittplatser är största för de allsvenska matcherna, men på sikt är mycket som inte håller måttet. Idag går det knappt att bedriva elitfotboll utan rejält tilltagna sponsorloger, en restaurang där man kan sitta och äta och samtidigt se matchen live. HBK är i år åter ett topplag och chansen är god att det blir spel mot Europeiskt motstånd under vinterhalvåret då klubben har möjlighet att kvalificera sig för Europaspel, Royal league mm. Dessa matcher går inte att spela på Örjans Vall då arenan inte är godkänd för spel i internationella matcher. Samtliga partier i kommunfullmäktige har sagt nej till de förslag som HBK och andra aktörer föreslagit för att råda bot på eländet. Detta utan att komma med något motförslag överhuvudtaget.

Jag är givetvis stor motståndare till all form av kommunalt slöseri av pengar. Det måste finnas rimlighet i vad man kan förvänta sig av kommunen i form av stöd till idrott. Men det kategoriska nekandet till alla förslag är häpnadsväckande och man undrar stundom om de styrande verkligen är insatta i ämnet. Nu är förvisso inte HBK inte ensamt om att bli styvmoderligt behandlat av kommunen. I princip all elitidrott som bedrivs i Halmstad har fått sin släng av sleven. Drott har i flera år spelat i lokaler där man vid regnoväder fått spela med regnrock på inomhus.

Halmstad profilerar sig ofta som en idrottstad. Det kan inte bli mer motsägelsefullt. För Halmstadkommun är förmodligen den kommun i Sverige som stöder sina elitföreningar minst i förhållande till folkmängd. Jag läste en blogg som föreslog att man skulle skapa ett enfrågeparti i Halmstad som bara tog upp arenafrågan. Idén är god även om jag är mot principen. Livet består av fler frågor. Men om man vill driva frågan till sin spets är tanken god.

Ge oss en ny arena i Halmstad där vi kan se allsvensk och europeisk fotboll!

Alfaproduction

Alfaproduction har åter släppt ett alster. Denna gången har en singel släppts och resultatet är häpnadsväckande bra. Med singeln följer också videon till låten. Videon är banbrytande inom sin genré. Jag tänkter släppa bilder och nedladdningsmöjligheter var det lider. För er som inte kan hålla er kan jag rekommendera Piratebay och sök på Eloise. Download den version som du tycker har den mest lovande titeln. Observera att detta endast är ljudversionen. Beställning av singeln går bra att göra här på bloggen förövrigt. För tillfället är den slutsåld. Första upplagan trycktes i en "limited version" avsedd för bröllopet. Den sålde givetvis slut på premiärvisningen.

Åter i rikets tjänst (2)

Det är åter dags att ta igen det jag inte bloggat om under sommaren. Vissa saker är värda att skriva om trots det myckna regnandet. T ex återfinns HBK högst upp i tabellen. Detta trots att Elfsborg har en match mer spelad. Som den glädjedödare man är kan man dock inte låta bli att påpeka att det kunde varit ännu bättre. Att spela oavgjort mot såväl GAIS som Trelleborg är inte direkt beundransvärt. Vill passa på att uppmana folk till kamp. Skriv på för en ny arena i Halmstad. HBK behöver det nu. Skriv på här.

Inflyttningen närmar sig. Huset har däremot inte genomgått någon större förändring under sommaren. Hantverkarna verkar också haft semester i regnet. Däremot har jag sagt upp lägenheten på Kaptensgatan. Därmed avslutas en epok i Halmstad. Sorgligt men alldeles nödvändigt för men mentala hälsa. Jag är skadligt less på vår nuvarande boendesituation och känner att den 26 oktober ligger alldeles för långt bort i framtiden.

Jag var bestman på brorsans bröllop. En upplevelse. Att jag levt med ångest inför talet i ett år är ju ingen nyhet för de som känner mig, men den ångest jag hade sista veckan och som dessutom stegrades allt efter det närmade sig var allt annat än angenäm. De sista timmarna på bröllopsmiddagen innan det var min tur att resa mig var fullständigt olidliga. Å andra sidan var det så mycket skönare efteråt.

Åter i rikets tjänst

Japp, då har man avverkat den vädermässigt sämsta semestern genom tiderna. Jag fick sand mellan tårna vid två tillfällen. Båda gångerna fanns det avsevärda risker för frostskador. Den ena gången bara genom att ta av sig t-shirten. Den andra gången när man närmade sig vattnet. Vatten har det annars varit mycket av i sommar. Den har fallit i generösa mängder från himlen. Sedan lagom till man åter skall knalla till jobbet då blir det helt plötsligt värmebölja och nu sitter man här och svettas floder igen. Likblek.

Touren

Jag ber om ursäkt för den riktigt usla uppdateringen av bloggen. Egentligen har jag hur mycket tid som helst att skriva. Det finns dessutom rätt mycket att skriva om, men det blir inte av. Jag har skrivkramp.

Något jag inte kan undgå att skriva om är vädret. VILKEN JÄVLA USEL SOMMAR! Det går ju inte ens att grilla. Dessutom har jag i vanlig ordning dragit på mig en herrans massa förkylningar. Jag är ständigt småkrasslig. Vad gör man på semestern när vädret är uselt? Jo, tydligen gör man av med en satans massa pengar på absolut ingenting. Kontot är länsat och jag har inte fått ut ett skit. Rånad av mig själv. Häpnadsväckande.

Tour de france överträffar återigen sig själv beträffande dopingavslöjande. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Touren är för bra för dess utövare. De våldför sig på tävlingen. Kan dock inte riktigt förstå varför Rasmussen blev utslängd. Förvisso tror även jag att han är dopad men nog måste vi ha bevis innan vi dömmer någon. Annars blir det snart en häxjakt där någon har hört eller sett något misstänkt och att det sedan räcker för att stänga av en cyklist. Fler tester vid fler tillfällen är enda sättet. Hårdare straff, kanske. Jag är inte säker. Böter, kanske inte är så dumt. För det är ju pengarna som är drivfjädern i den här cirkusen.

Jag lovar att bättra mig med bloggen när semestern är slut. Då ska vi analysera klubbens nyförvärv.

Beachen

Så var man bakis igen. Var inte alls sugen på fest men hade inget annat för mig så det blev en riktig arbetarfylla igår. Idag har jag varit riktigt kass bara för det. Brukar inte må illa annars men idag har jag vid flera tillfällen varit nära att missta min andra plats i Ironman. Framåt eftermiddagen var det lugnt igen och jag kunde andas ut.

Det blev till och med lite strandbesök idag. Trots en lättare orkanvind i byarna la vi oss för att låta solen steka våra lakansvita kroppar. Nu har huden antagit en något mer skär nyans.

Imorgon skall det bli en gammal klassiker enligt planerna. Halmstad får besök från såväl Stockholm, som Oslo och Helsingborg. Det borgar för en rejäl skiva. Men först blir det ännu en dag på stranden och framför allt ett besök på Örjans Vall.

Är grymt besviken på Gotland Lövkvist. Om han är Sveriges hopp på cykel då ser det illa ut för svensk cykel. Tour de France är hur som helst förbannat spännande ändå. Dagens etapp en klassiker. Rasmussen krossade alla konkurrenter och blir hyperfarlig i sammandraget.

en semestervecka försvann

Det går snabbt. Har inte gjort mycket men helt plötsligt försvann en semestervecka. Några dagar i Stockholm, några dagar förkyld och vädret har varit katastrof.

HBK spöade Örebro borta. Imponerande. Dusans fina form har konserverats.

Den perfekta segern

Det finns vackra segrar, det finns rättvisa segrar, det finns kämpasegrar, det finns taktiska segrar och sedan finns det segrar där du prickar in alla dessa sorters segrar på en gång.



Vädret var perfekt efter en dag då, som vanligt den senaste tiden, regnet stått som spön i backen. Lagom några timmar innan avspark visade sig solen och det räckte för att de vanligtvis kräsna Halmstadborna skulle gå man ur huse för att se klubben. Strax över 11000 får betraktas som bra på Örjans Vall. Med sådan inramning brukar HBK spela riktigt bra och denna dagen var inget undantag. När Hasse Mattisson chippade in 3-0 så kom jag plötsligt att tänka på den klassiska 6-0 vinsten mot IFK Göteborg. Frågan är om klubben spelat bättre sedan dess. Det har de säkert men idag väljer jag att hylla dem ovillkorligt. Det var sådär magiskt som man var bortskämd med i slutet av 90-talet när HBK hade sin förra storhetsperiod. Jag har länge saknat det anfallspel som Robban Andersson och Bertilsson presterade när de var som bäst. Mycket djupledsbollar och kliniska avslut. Idag har inte HBK sådana anfallare men de har Dusan Djuric. Mot Elfsborg var Dusan så bra som bara Dusan kan vara. Han värderade lägena och överarbetade sällan situationerna. Han leverade med kirurgisk precision sina passningar och hade utöver sitt mål flera bra avslut som förtjänade ett bättre öde. Men framför allt utstrålade han den spelglädje som han saknat i ett par säsonger. Han visade pondus och mognad. Han var perfekt. Jag unnar verkligen den killen ett proffskontrakt i en bra klubb. Han har förtjänat det. Att han dessutom har ett stort hjärta i klubben, som han fått alldeles för lite cred för, gör mig nästan rörd. Han förlängde sitt kontrakt när han kunde gått som Bosman. Sånt ser man inte ofta nuförtiden.



Dusan har fått stå ut med busvisslingar från motståndarpublik (för att han är bra) och hemmapublik (när han inte varit bra). Pressen har varit hård med HBK-mått mätt. Jag har lyssnat på ståplatspubliken på Örjans Vall i flera år och förundrats över hur de ständigt gnällt över Dusans "ständiga felpass". Djupt orättvist eftersom ett felpass i HBK oftast berott på orörliga medspelare. Igår sprang alla i HBK. Igår var det ständig rörlighet i hela laget. Igår fick Dusan stående ovationer från den normalt så svårflörtade sittplatspubliken när han blev utbytt med några minuter kvar. Det värmde säkert i hjärtat.



Undrar om det blir en klubb i Holland eller Frankrike för Dusan. För nu måste han väl bli såld...



Jag var mycket pessimistisk inför säsongen. Med viss fog. Spelet under försäsongen var undermåligt och det blev bara marginellt bättre när serien drog igång. Men poängen trillade in ändå och med självförtroendet har också spelet förbättrats. Idag är jag mycket mer positiv. En plats bland de fyra främsta skall inte vara omöjligt. Bortastatistiken måste förbättras bara. Det håller inte att bara förlita sig till hemmamatcherna. För hemma är det inte många som rår på HBK. Där är de nästan oslagbara.



Till sist måste jag bara lovorda bredden i HBK. Det är ständigt förändring i truppen och ingen faller ur ramen. Igår spelade åter Peter Larsson. Han var närmast majestätisk i mitten. Tommy Jönsson fick finna sig i att lira vänsterback vilket han skötte ypperligt. Texas spelade vänstermittfält och gjorde det bra. Gus åter målskytt och Mattisson är fenomenal som bollvinnare på mitten. Det ser ljust ut...

Måndagar, guds straff till människan

Det kan inte bara bero på vad man konsumerat under helgen när man mår för jävligt en måndag. Jag hatar måndagar även när jag haft en vit helg. Jag hatar måndagar även om jag sovit ut ordentligt. Jag hatar alltid måndagar om jag inte har semester, men inte ens under semestern kan jag njuta fullt ut om det är en måndag.

Jag har testat det mesta för att dämpa måndagsångesten. Träna, sova, käka flott. Inget hjälper. Så fort jag anstränger mig får jag ont i huvudet. Nuförtiden har jag gett upp. Jag brukar varna folk för att umgås med mig på måndagar. Jag försöker hålla mig till ett schema och det ser ut enligt följande: Med nöd och näppe ta mig ur sängen på morgonen, utbrista i ljudliga tillrop som redskap för att hålla mig vaken under bilresan till jobbet, låsa in mig på jobbet, flotta på lunchen, surfa hela eftermiddagen, utbrista i ännu högre tillrop på vägen hem, lägga mig i soffan och kolla på Two and a half men när jag äntligen kommer hem, somna, bli väckt och vara på ett fruktansvärt humör, äta något flottigt, sätta mig framför TV:n igen, kolla på Ernst, kolla på dubbelavsnitt på Two and a half men på sexan (någon har förstått vad som behövs på måndagar), gå och duscha, kolla på Sportnytt, somna.

När man vaknar igen är den förskräckliga måndagen över. Har man tur är man pigg, annars väntar en marginellt bättre dag än den föregående. 4 dagar kvar till semestern...

Spiken i kistan

Jihde till TV 4. Det är flera år sedan jag tappade förtroendet för porrfilmsmustaschen. Nu har han cementerat uppfattningen. Fördelen är väl att man förhoppningsvis får se mindre av Peppe Eng i fortsättningen.

Himmelsblå tröjor framkallar tydligen våldsamma känsloyttringar mot kvinnor på afrikanska spelare. Först Elanga och nu Babupa. Fy skäms!

Vad ni än gör, byt inte bank i onödan. Förra veckan höll jag på att få lägga in mig på psyket efter Handelsbankens fantastiska behandling av min lön. Jag orkar inte gå in på de klantigheter som begåtts, men vissa borde helt enkelt byta yrke. Det kommer kanske en dag då jag kan förlåta dem för att de slarvade bort min lön i en vecka utan att hjälpa mig, men det kommer dröja innan jag kan skämta om det på bloggen.

Fick ett program för Tour de France från en snäll Eurosportanställd idag. På lördag startar touren och det ska bli lika kul som vanligt. Det grämer mig att inte det svenska stallet Unibet fick vara med. Gustav Larsson är vass för tillfället. Nu är det bara Gotland Lövkvist som startar och han verkar inte alls i slag.

Ikväll är det Ernst igen!

Bachelorparty

Inget tar på krafterna som att organisera en svensexa. Det är andra gången jag tar mig an uppgiften och det var minst lika jobbigt denna gången. Kombinationen hemligt, spektakulärt, kostnadseffektivt och roligt är inte helt lätt att lösa. Lägger man dessutom till de logistiska problem som följer med när man är ett gäng halvnyktra killar som ska ta sig mellan olika punkter, så blir man matt i kroppen av bara tanken.



I lördags var det alltså dags att kidnappa brorsan inför hans stundande bröllop. Jag skulle ljuga om jag påstod att allt kändes hundra innan. Bara några dagar innan hade helt plötsligt nya idéer kommit upp och jag gjorde mitt bästa för att dämpa dessa så att vi kunde hålla oss till orginalmanus så långt det gick. När det dessutom regnade som syndafloden när man gick upp så kändes det en aning kärvt. Nu gick kidnappningen bra om än inte riktigt som det var planerat. Viss spontanitet visade sig fungera utmärkt.

Några tips för er som funderar på svensexa:

+ Studio. Sjunga in en låt i studio. En klassiker som fungerar. En mild form av förnedring och riktigt roligt. Dessutom lätt att föreviga och sedan dela med sig till de som inte hade förmånen att vara med. (för er som tvivlar: gå in på piratebay och sök på "Eloise")

+ Paintball. En adrenalinkick. Lite teambuilding. Lite minus för viss dold sadistmentalitet som lockas fram mot offret. Väderkänsligt.

+ Hotellvistelse. Det är dyrt men onekligen praktiskt.

- Taxi. Satan, vilken glädjekalkyl jag gjort. Jag lyckades missa budget med 200 %.

- Tåg. Inget fel på tåg egentligen, men skaffa platsbiljetter. Att stå upp när man är tokbakis är påfrestande.

Frisörer bliv vid er läst

Jag känner alltid ett visst obehag av att behöva ringa till frisören för att boka ny klipptid. Det är största anledningen till att jag ser ut som en vindpinad höskulle större delen av året. Jag orkar helt enkelt inte åtgärda pälsmössan. Anledningen till obehaget är en aning svårt att förklara men när jag satt i stolen med en presening över mig i förra veckan var det plötsligt glasklart. Min vanliga frisör var bortrest och jag fick en ny förmåga. En kvinnlig sådan. Alls icke oäven med saxen och dessutom inte dum att vila ögonen på. Min gamla frisör däremot är ingen nyskapande konstnär med saxen, alls icke särskilt tilltalande för mig att titta på, men jag har känt honom sedan jag fick ha hjälp upp i stolen och det är största anledningen till att jag fortfarande är en trogen kund efter nästan trettio år.

Jag har testat andra ställen men varje gång jag testar en ny frisör så faller det på att det ska kallsnackas. Kallsnack är min absolut sämsta egenskap. Jag är inte ämnad att kallsnacka. Så enkelt är det. Jag vill inte. Jag vägrar. Likt förbannat ställs det frågor om det fina vädret, om jobb och om jag är ledig och till sist när jag har min semester. Vissa ger sig aldrig. Den här gav upp efter semestern och sedan förblev det pinsamt tyst och jag satt med dåligt samvete. Jag försökte berömma den osedvanligt fina och berömvärda klippningen när hon lät mig som traditionen påbjuder inspektera klippningen i nacken. Jag menar inte att vara otrevlig men jag fixar inte kallsnacket. Jag förmodar att jag skulle ställa motfrågor om hennes semester men jag är ju inte intresserad!!! Så varför? Varför måste jag ställa frågan?

Finns det terapi för sånt?

HBK fick som väntat stryk mot Gefle. Som tur var slapp jag se eländet.

Midsommarn passerade med ett sjuhelvetes skyfall, grillad mat och en omgång Guitarr Hero.

Målarfirman ringde och informerade att de påbörjat tapetseringen i vår nya lägenhet. Bara några dagar innan hade vi varit på studiebesök. Inget är mer tilltalande än kala gipsväggar och en hög grus. Vi ville flytta in omgående.

Svennis vill till Manchester City. Har han inte fått nog av det landet?

Knappt två veckor till semestern.

Mör i kroppen

Jihde, den mesen, sitter och raljerar om sin Vätternrunda på 12,5 timme i Sportspegeln. Förvisso är det en prestation att bara ta sig runt. Benen är stumma redan efter 15 mil men just benen är inte problemet. Det är nacken och röven. Att baken inte mår bra av den behandlingen är ju ett känt fenomen och även om man har vaderade byxor så krävs det en härdad ända för att inte skinnet ska bli rött. Nacken är, åtminstone för mig, ett betydligt värre problem. Den ergonomiska sittställningen på en racercykel skulle göra arbetsmiljöverket rasande om det vore ett arbete att sitta på cykeln 12 timmar om dagen. Den enorma smärta man har i nacken efter 6-7 timmar gör att man ständigt omger sig med tankar på att hoppa av cykeln och invänta följebilen. Att man dessutom har cyklat hela natten i kyla som får tänderna att skallra som en spansk orkester på en grusvägsturné (cykelkläder är dyra och aerodynamiska men knappast varma) och allt man vill är att hitta en varm dusch och sedan få sova under ett varmt täcke. Av någon märklig anledning verkar man begåvats med en vilja av stål när det gäller uthållighet. På gott och på ont. Några gånger har man satt hälsan på spel och andra gånger har man presterat goda resultat. Det är svårt att förklara varför man utsätter sig för dessa påfrestningar när man åtminstone materiellt får så lite betalt för det. I mitt fall är det förmodligen den aningen patetiska känslan av att vara en riktig idrottsman som drar. Att få mäta sina krafter med de allra bästa. Att åtminstone få en liten smakbit av hur det känns att få uträtta en bragd. Att bestiga ett berg.

När man då hör att den snart 50-årige Bernt Johansson cyklar runt Vättern på 7,5 timme så inser man att det är en bit kvar till eliten. Kommer jag någonsin under 10 timmar är jag nöjd.

Rättstavningsprogrammet fungerade inte...

Skrattade gott åt mig själv innan idag när jag läste vad jag själv hade skrivit några minuter tidigare. Jag hyllade P3 igen i ett mail. De spelade några gamla låtar från 90-talet och bland annat Insane in the brain med Cypress Hill. I hastigheten lyckades jag döpa dem till medelhavsbandet "Cyprus Hill". En riktig Tony för en felsökare som mig själv.

Sommartorpet

För att hindra vidare ryktesspridning kan jag bekräfta att jag faktiskt missade första avsnittet av Sommartorpet i måndags. HBK-Bajen gick före. Givetvis har jag sett reprisen och Ernst är som i fornstora dagar. Nio avsnitt kvar. Det blir en härlig sommar...

Just another summer

Var ser man Moneybrother bäst i sommar?

Krigsvarmt

Jag har inga riktigt bra argument för den långa period av dåligt uppdaterande på bloggen. Ett antal mindre faktorer spelar givetvis in.

Det har varit en otrolig värmebölja och man borde verkligen inte klaga över det, men jag kan inte låta bli. Jag kan inte sova. Jag kan knappt hålla mig vaken. Jag kan inte träna och jag orkar fan i mig inte jobba. Jag vet att åtminstone en trogen läsare också har svårt att prestera när det är varmt. Men just på det området har jag inga problem med värmen. När jag hellre uppsöker skugga än sol då har det gått långt.

HBK har ju haft speluppehåll när landslaget spelat. Det blir liksom mindre att bevaka när allsvenskan ligger nere. Nu var det förvisso rätt underhållande att se landskamperna också (Zlatan är ju Zlatan), men trots den undermåliga underhållningen så gillar jag allsvenskan. Den tarvliga kvaliteten har sin charm och så länge klubben håller sig på den övre halvan slipper man åtminstone ligga sömnlös av den anledningen. Nu lyckades klubben tappa segern igår med 15 sekunder kvar vilket svider en aning. Det finns inget som känns så bra som att tvåla till Stockholmare.

Värt att notera den senaste tiden:

Higgins, alias Smuckers eller Alfahannen, har nått veteranåldern och firade det ståndsmässigt som vanligt. Numera har de sett till att det alltid är en helgdag vilket jag tycker är lite väl fjäskigt. Läs mer på Memoarerna.

Halmstad har firat 700 år. Jag var på den unika Panta Rei-showen i hamnen. Den var unik...

Jag ligger fortfarande bottenlöst sist i La Liga (golfligan). På nationaldagen slog jag nytt rekord i bortslagna bollar. Ett tag var jag orolig att de skulle ta slut. Officiellt blir rekordet aldrig eftersom jag tappade räkningen vid tio. Som tur var hittade jag ett par också.

Drömelvan lyckades jag förtränga under speluppehållet. Därför blev det inga byten. Bara hoppas att de gamla stutarna i Mr Hydes eleven har krutet torrt.

Har ni inte sett Pirates of the... ännu så för helvete, ta ett gott råd. AVSTÅ! Jag har aldrig lämnat en biosalong innan filmen tagit slut men här var det befogat. Satan vilken lång smetig smörja. Jag gillar ju Johnny Depp men här går gränsen för vad som är anständigt. En tre timmar lång träsmak i en stekhet biosalong. Jag höll på att få med mig biosoffan hem när jag reste mig (jag har mycket starka svettporer på ryggen). Om de kortat ner den till hälften hade den fortfarande varit för lång.

Såg chefen på frysdisk fyra på Örjans vall igår.

Ja jisses, vilken tokstolle

Egentligen är det konstigt att det inte händer oftare. I dagens dokusåpasamhälle där det hetaste som finns är att sälja sin själ hos Peppe Eng på bästa sändningstid, käka insekter i Fear factory eller köpa en njure på ett betalsamtal, så är det märkligt att inte fler tar chansen och springer in på plan attackerar domaren. Skyll inte på den danske pölsen som lyckades resa sig från sin stol och springa in på plan med 20 öl innan för västen. Skyll på samhället som odlar fram människor som hellre tar 10 sekunder i rampljuset än att verkligen prestera något utanför detsamma. Det är ju en tämligen naiv tanke att vakterna som står en meter innanför läktarna ska kunna stoppa alla som får för sig att entra planen. Sätt upp staket eller gör som i Italien, ha en vallgrav mellan planen och läktaren. Så länge möjligheten finns kommer det alltid finnas små fetton som ska visa sig i TV.

Vilken match det var annars. Den mest spännande match jag sett sedan den uppgjorda 2-2 matchen i EM för tre år sedan. Den här var dessutom betydligt mer välspelad.

Stockholmsbesök

Jag har för avsikt att besöka huvudstaden mellan den 6-10/7. Det specialchartrade planet landar någon gång vid åttasnåret och jag förväntar mig att rödamattan är utrullad.

P3 Rehab

P3 har botat min RIXFM-sjuka. Jag mådde under en månads tid riktig uselt. Jag kunde inte fatta vad det var för fel, men när jag kom på mig själv gnolandes på Linda Bentzing för 5 morgonen i rad fattade jag vad som var fel. Rix FM smittade mitt undermedvetna till att hela tiden ha skräpmusik i huvudet. Jag beslöt mig för att aldrig mer lyssna på RIX FM i bilen och under den senaste månaden har jag lyckats. Sakta men säkert rensades skallen på ständigt malande låtar och jag kunde helt plötsligt tänka klart. Idag anser jag mig vara RIX FM-fri och jag mår utmärkt. Istället hör jag dagligen ny, blandad musik på P3 och det finns ju riktigt bra musik.



Just nu spelas en gammal klassiker "Intergalactic" med Beastie boys. Annars har det varit många nya bekantskaper: Mark Ronson t ex. Jag märkte direkt att Stop me var en remix men det tog mig till slutet av låten att komma under fund med att han snott hela refrängen från "keep me hangin on" med Kim Wilde från 80-talet. Skit nöjd var jag när jag mindes denna gamla Trackslistelåt. Några veckor senare slog det mig att Kim Wildes låt näppeligen var orignalet utan att det är en gammal Motownlåt som Diana Ross sjöng om jag inte minns fel. Saker man lärt sig sedan man ratade RIX FM är:

• att Finland borde vunnit Eurovision Song Contest igen. Hanna Pakarinen var bäst. Det visste jag redan i direktsändning i och för sig.


• Timbuktu regerar och RIX har total dissat detta faktum


• Moneybrother är så jävla bra


• The Ark borde låtit bli Schlagern och blivit vid sin läst. Nya singeln Prayer for the weekend är ju sanslöst bra och då är man ju ändå är man ju dödligt trött på The Ark efter denna våren. Återigen ligger RIX bakom detta.

HBK vann igen. BP gjorde en tämligen slät figur men Martin Ekström (den gamle HBKaren) var bäst på plan. Han har verkligen utvecklats i BP. Gus gjorde enda målet men Magnus Arvidsson borde ha nätat ett par gånger och Emra lika många gånger. Noterbart att Tommy Jönsson inte platsade ens på bänken. Där ligger en hund begraven...

Ny poäng

HBk tog ny poäng på bortaplan. Denna gång mot AIK. Det låter inte så märkvärdigt men det var spelet som värmde. Åtminstone stundtals. Dusan var åter inne centralt på mittfältet och nu såg man vilken kaliber denna spelare är av. Jag hoppas han får fortsätta i mitten för det blir en helt annan dimension i spelet. Nästa match BP hemma.

Vårtrötthet

Ja jisses, vilken skiva det var i lördags. Nuförtiden är det inte så ofta man festar seriöst, men i lördags gjorde jag allt jag kunde för att uppnå det efterlängtade tillståndet av fullständig berusning. Jag drack det mesta som kom i min väg. Detta i sig är väldigt ovanligt då jag brukar vara väldigt sparsam med allt utom vodka och cola. Nu blev det vin, snaps, cider och ett sjuhelvetes groggbord. Allt i kronologisk ordning. Lägg sedan till två cigarrer och du har ca tre dagars bakfylla. Idag känner jag inte mycket, men igår var jag helt övertygad om att jag förlorat 50% av lungkapaciteten.

Vi kan backa bandet en aning. Min sambo hade bjudit in vänner från nutid och tidig bronsålder för att fira sin 30 års dag i en mycket bra festlokal. Mixen av folk var till 30/31-delar perfekt och då syftar jag inte på mitt eget deltagande när jag exkluderar den 31/31-delen. Det hade smugit in sig en katt bland hermelinerna och vederbörande höll på att starta tredje världskriget framåt småtimmarna. Tänker inte nämna något namn och heller inte vidare gå in på vad och vem som utmärkte sig då jag antar att personen i fråga säkerligen lider alla helvetes kval efteråt.

Annars var stämningen minst sagt god och det var länge sedan någon berättade för mig att jag haft så roligt. Jag har fortfarande inte vågat titta på allt material som finns från kalaset. Jag har dock goda förhoppningar om att jag mestadels höll mig bakom kameran. Men visst blir man lite lite smånervös när man vaknar på en hörnsoffa med ansiktet ca 10 cm från någons strumpor (fortfarande på någons fot). När man försiktigt försöker vrida på nacken för att få en blick av resten av omvärlden, lägger man märke till en minst sagt ljusbrun grogg som står längst ut på bordskanten. Av någon outgrundlig anledning hade jag somnat ifrån den.

Städningen var ett kapitel för sig. Jag trodde aldrig att glasen skulle ta slut. Deltagarna måste använt i snitt 6 glas/person. Gudarna ska veta att jag fick sona mina brott denna dag. Att behöva städa när man fortfarande är packad går relativt bra, men när de sista promillena går ur kroppen då blir det jobbigt. Men jag kan ärligen säga att jag fortfarande är runner up på Ironman-listan. Det var inte utan att det var nära några gånger när jag tvingades hälla ut några halvdruckna öl med snus i, samt likaledes spetsade groggar.

Till sist, vill jag från avdelningen "Lost and Founds" meddela följande:

• Det har inkommit en efterlysning om en näsduk av finare modell som senast sågs i bröstficka på en kavaj. Näsduken är vit eller åtminstone var den vit. Har ni sett näsduken är vi tacksamma för alla tips.
  
• En annan efterlysning kom in om en svart slips som försvann under natten mellan lördag och söndag på Gula Briggen. Jag kan meddela den oroliga ägaren att jag hittat slipsen välbehållen i Helsingborg. Exakt hur den kom dit är fortfarande oklart.
  
• Ytterligare några efterlysningar om tappat förstånd har inkommit men i dessa fall har vi litet hopp om ett återfinnande.

Klämdag

Jag har motivationsbrist. Idag har jag egentligen rätt mycket att stå i på jobbet. Tyvärr har jag mycket svårt att mobilisera de krafter som krävs för att utföra arbetsuppgifterna. Det är klämdag och knappt en levande själ jobbar. Men jag har märkt de senaste dagarna att det saknas motivation på det privata planet också. Det ligger nog mycket i att det var ett visst antiklimax förra veckan med Göteborgsvarv och vad som skulle hållas. Nu lyckades jag nå den ultimata löpvikten och jag vann vadet (eller rättare sagt: alla vann vadet eftersom alla klarade målvikten). Dessutom, i rena glädjeyran, beslöt jag mig för att ställa upp i Göteborgsvarvet trots förkylning. Det var förmodligen ett mycket dåligt beslut men är det tävling så är det. Jag överlevde och det är det viktigaste men efter loppet så har det varit väldigt svårt att motivera sig för de regelbundna träningsrundorna. Det är väl dags att sätta upp nya mål, kanske...

HBK åkte ur cupen mot BP. Tydligen är jag inte ensam om att ha motivationsproblem. Jag orkade inte ens gå dit och titta. Tur att de vann mot Trelleborg i Allsvenskan åtminstone. Men spelet är torftigt, väldigt torftigt.

Jag gjorde förresten ett blixtbesök i Stockholm i onsdags. Kom upp sent i tisdags och åkte hem dagen efter. Vaknade tidigt av att någon skrapade en container på gatan kl 0500 mitt inne i city. Jävla galningar...

Får man gå hem nu?

Grattis

Vill passa på att gratulera min sambo som fyller 30 år idag. Hon läser förmodligen inte det men nu vet alla andra att jag åtminstone inte har glömt det. Med andra ord, detta är ett bevismaterial.

Ett kilo och en massa snor

Idag är det dags för invägning i det prestigeladdade vadet. I folkmun kallat "Sju kilos-kampen". Jag, min bror och min kusin slog vid nyår vad att gå ner 7 kg var till den 11 maj (dagen innan Göteborgsvarvet). Givetvis var jag initiativtagare till detta vad. Jag ansåg mig ha störst chans att klara av bedriften. Jag hade dessutom gjort det en gång tidigare. För två år sedan. Piece of cake.

Det började däremot inte så bra. Viktnedgången har hela tiden varit svag och januari och februari präglades av ständiga förkylningar, influensor och bihåleinflamationer. I mars och april lossnade det och jag har haft mycket bra träningsmånader med hög intensitet och ännu högre motivation. Göteborgsvarvet hägrade. Det enda som har halkat efter var det där med vikten.

Nu står man här, förkyld som F A N och dessutom ett kilo över de 68 kg jag skall ha när jag ställer mig på vågen kl 1700 i eftermiddag. Till råga på allt har mina mer eller mindre fetlagda medkombatanter lyckats gå ner sina 7 kg. Lyckas jag inte bli av med 1 kg på några timmar blir jag för lång tid påmind om skammen och dessutom blir jag skyldig dessa två,varsin plankstek.

Mina damer och herrar, det svider. Det svider så in i...

Märkliga ting

Det är inte klokt vad man kan hitta på för konstiga saker när man inte kan träna. Helt plötsligt har man en massa tid som skall fyllas. Igår efter jobbet var det reflexmässigt sängen som lockade mest. När man snutit näsan illröd och jobbat hela dagen känns det helt okej att krypa ner i sängen och bara slockna. Tyvärr finns det ett stort problem. Man vaknar senare på kvällen och är piggare än en fladdermus mitt i natten. Därför beslöt jag mig för att inte gå och lägga mig. Det blev istället följande spännande aktiviteter:

1. TV-soffan (underskattade "2 1/2 men" har sina ljusa stunder. Charlie Sheens bästa roll sedan Wallstreet). Konstigt att 3:an och 5:an alltid sänder sina bästa serier på vansinniga tider. Det var likadant med "Everybody loves Raymond"
2. Sortera papper. Detta skulle gjorts för flera år sedan. Jag har till och med skaffat pärmar och register (snott på jobbet) för att få ordning på bankpapper, garantier, försäkringar, bruksanvisningar mm. Igår blev det gjort. Det tog några timmar.
3. Samtidigt som jag sorterade papper kollade jag på TV. Visste ni att det är Hockey-VM nu? Det går tydligen rätt bra för Sverige och igår såg jag första matchen. Det var mot Slovakien och det var rätt roligt.
4. Laddade hem senaste boken från Camilla Läckberg. Jag är inte jättestolt över vilka litterära verk jag plöjer igenom, men de är perfekta att lyssna på när man kör bil till jobbet. Allt för att slippa lyssna på Rix FM. I min relativt korta karriär som bokmal har jag inte arbetat mig ner till de tyngsta författarna som Tolstoj, Dostojevski, Kafka osv. Försökte med Lundell och "Jack" fungerade ett tag men sedan ledsnade jag rätt kvickt på de ideliga drogbeskrivningarna och beslöt mig för att inte läsa/lyssna på ett tag. Istället kör jag lättsmält tjejdeckare och det passar tydligen mig rätt bra. Allra bäst är att de ofta finns på ljudböcker färdiga att ladda ner på lämplig piratsida.

Sviterna av tio mil på cykel

De senaste två dagarna har sannerligen gått i moll. Nej, ingen närstående har dött. Åtminstone ingen jag vet. Nej, istället har jag ännu en gång drabbats av den värsta förkylning jag haft. Givetvis var jag tvungen att pumpa ut de sista krafter jag hade på Hallandsloppet så att imunförsvaret var så nedsatt att vilket litet förkylningsvirus som helst kunde däcka mig. Den angoran jag hade natten mellan söndag och måndag önskar jag inte min värsta fiende. När man ligger där i sängen och fryser och skakar och knappt kan svälja, då inser man att tre månaders träning inför Göteborgsvarvet var totalt meningslös. Jag har svält mig själv för att nå den ultimata löparvikten och är nästan framme. Då slår min ständige följeslagare "Mr Badluck" till med full kraft. För ingen ska inbilla mig att jag kan springa på lördag. Dessutom ligger min sambo och hostar och snörvlar. Om jag får säga det själv så är det jävligt synd om oss.

Nog om dessa sorgligheter och över till några andra. HBK visade åter vilka fantastiska bollvirtuoser de är borta mot GAIS. Här hade de chansen att gå upp i ensam ledning i allsvenskan men istället får de stryk mot looserlaget GAIS. Det är fan i mig inget annat än stor och förbannad skam. Nu är de förmodligen, som jag tidigare tippat, cementerade i bottenträsket endast en förlust mot Trelleborg från sista platsen. Ridå ner. Idag väljer jag att inte nämna någon spelare vid namn, då ingen förtjänar det.

Det är något visst med Samer, Lappar och andra lågt stående raser som jobbar i gruvan. Det är segt virke i dem. Här går de ut i vild strejk trots att LO och Metall inte stödjer dem i deras så kallade "lyxstrejk". De är ju relativt högavlönade för att vara Metallarbetare ändå vill de ha 4000 kr mer i månaden. Det är onekligen inte lite de ber om men å andra sidan är de 800 kronorna LKAB erbjuder inte mycket att komma med när det onekligen går rätt bra där uppe. Gruvtolvan, Gruvfyran och allt var de heter stödjer ju givetvis inte den vilda strejken. Åtminstone inte officiellt. Men en blind kan läsa mellan raderna var deras lojalitet ligger. Jag tycker det är rätt intressant med lite konflikter på arbetsmarknaden. Det blir lite mer spännande då. Så stå på er, alla gruvarbetare! Att det sedan drabbar mig i slutändan med höjda räntor och höjda priser det skiter jag i idag.

Konfirmation

Idag har jag gjort två ansträngande saker. Det ena var att cykla 100 km. Det andra var att bevittna en konfirmation på 1,5 timme. Jösses, det är hårfint vilket som tog mest på krafterna. Jag var förvisso helt slut i kroppen efter 2 timmar och 41 minuter på cykel i en medelhastighet på 36 km/h men psykiskt var det betydligt lindrigare än den långa manglingen av nervösa tonåringar som står med vita lakan och hasplar ur sig några rader som de inte förstår innebörden av. När sedan prästen repeterar samma mening, förlåt; predikning, för femtioelfte gången då höll jag på att ramla ihop i bänken. Det värsta av allt var att jag under resan till kyrkan hinkat i mig en ansenlig mängd vatten då jag led av akut vätskebrist pga cyklandet. Det kan tyckas vara ett litet problem på jorden, men när konfirmationens tema var VATTEN, började det trycka på oroväckande i blåsan. Efter en snabb koll på klockan insåg jag att matchen skulle bli tuff. Det hade bara gått tio minuter. Under större delen av kyrkovistelsen spelades havsbrus och rinnande vatten upp i högtalarna och efter knappt en timme kapitulerade jag. Rusade ut ur kyrkan mitt under "Å store gud". Sprang runt kyrkan till en annan ingång där jag fått informationen om att det skulle finnas en bekvämlighetsinrättning. Några sekunder senare upplevde jag dagens lyckligaste ögonblick. Sedan kunde jag med pigga steg åter gå och sätta mig på min bänkrad och njuta av föreställningen.

Hade jag orkat skulle jag berätta om nattvarden (det heter väl så när man får vin och ett kex? Eller kallas det tjejfest?). Det enda jag kan säga är att det som jag trodde skulle ta ett par minuter tog 25 minuter eftersom prästen hade det dåliga omdömet att välkomna hela församlingen fram till altaret för att inmundiga dessa läckerheter. Jag drog givetvis på munnen och tänkte att där var prästen väl optimistisk om han trodde att någon ur publiken självmant skulle valsa fram till altaret och mottaga jesu kött och blod. Det blev först helt tyst vilket jag förväntat mig men sedan började några röra sig i bänkarna och några arma stackare började gå fram till prästen. Döm av min förvåning när jag såg kön ringla allt längre. Rena väckelsemötet. Jag uppskattar deltagarna i kyrkan (fullsatt) till 200 och säkert 2/3 gick fram för att få en slurk vin och ett kex. Vilken mardröm...

Jag orkade visst skriva om det, men nu är det dags att hit the sack.

Mr Hydes eleven

Det var en bättre omgång i Drömelvan, men som vanligt har ju alla andra samma spelare. Så någon större positionsändring i tabellen blev det inte. Alex lag ser tufft ut. Till nästa omgång blir jag tvungen till några byten då det uppkommit några skador och någon med som tilldelats sin tredje ostskiva på lika många matcher. Jag hoppas givetvis att ersättarna skall ta chansen att visa vad de går för. Chansen är väl tyvärr stor att Smuckers IFK Woodstock kopierar taktiken och hänger på i toppen.

La Paloma Blancha

O yes! Precis som befarat...

Det gick precis lika uselt som jag befarat när La Liga-golfen drog i gång på Bäckavattnet. Det var alla tänkbara orytmiska golfsvingar som användes och likförbannat lyckades jag inte träffa bollen rent mer än ett fåtal gånger. Dessutom fick jag fruktansvärt ont i hälsenan av golfsvingen, vilket inte förbättrade spelet. Nu har jag cementerat mig på sistaplatsen och kommer inte lämna den på hela säsongen. Tur att man inte kan åka ur ligan pga idrottsliga tillkortakommanden...

Jag gjorde mitt bästa...

Idag är det dags för premiär i golfligan. Dags att damma av klubborna som stått helt orörda sedan förra omgången i höstas. De andra i ligan har tränat hela våren och det är inte utan att jag är lite nervös för ringrosten.

Annars kan jag berätta att jag gjorde mitt bästa i lördags för att halka ner från andra platsen i Iron-man tävlingen. För er som inte känner till tävlingen, så går den ut på att inte spy. Reglerna är tydliga, men väldigt lätta. Spy inte! I lördags sprang jag 21 km och sedan var det dags att fira bedriften. Det gjorde vi genom att ta en turnering Guitar Hero och dricka en ansenlig mängd alkohol. Efter ett antal gitarrsolon och några ljusbruna groggar dök Mr Hyde upp. Det var ett bra tag sedan jag luftade honom, men nu var han tillbaka. Han var först på ett strålande humör och drack ohämmat på både Caféet och på Bond. Möjligen villa han stila lite för sina yngre kusiner men till slut var det någon som spillde ut en grogg över honom och då blev det tumult. Mr Hyde kom helskinnad ur situationen men det var med nöd och näppe. Jag har lite svårt med minnet men det var ett antal damer som fick lyssna på Mr Hydes munläder. Det var sannerligen välsmort denna kväll. Trollet dök upp bland annat. Annars är jag mest nöjd med att ha ringt ett antal flickvänner (både min egen och andras) klockan två på natten och frågat om Minken var där...

Nåväl, strax efter fyra på morgonen var jag hemma och sedan var man bakis i två dagar. MEN JAG SPYDDE INTE.

Tog några foton på bygget häromdagen med min mobiltelefon. Därav den bländande kvalitéten. Hela huskroppen är uppe och nu har de ett halvår på sig att färdigställa allt invändigt.



HBK tog en pinne på bortaplan. Starkt. Nu verkar de ha fått lite välbehövligt självförtroende. Emra slog in en hörna direkt i mål. Det behövde min drömelva eftersom Henke Larsson skadat sig.

Jelzin...

... har gått ur tiden. Han var karismatisk och onekligen tacksam att driva med.

Påminner mig om att jag måste åka till Tyskland eller Danmark och köpa mer brännvin.

Sorten uppkallad efter rubricerad, nyss avlidne person, är onekligen prisvärd med tanke på den fantastiska förpackningen i kartong.

Ett rasande vackert fruntimmer

Kylie Minogue ska pryda HM:s baddräkts reklam i vår. Hon är fortfarande fantastiskt vacker.

En allsvensk match kan verkligen vara hur dålig som helst

HBK-Kalmar. Det är 7-8 grader över nollstrecket. Det duggregnar och blåser en aning. Jag tippade på 4100 åskådare. Det kom 4200.

Kalmar lockar sällan någon större publik till Örjans Vall. När sedan vädret inte var det allra mest lämpliga ur publiksynpunkt så var åskådarantalet ingen överraskning. Dessutom är HBK sällsynt tråkiga att titta på i år. Ingen kreativitet, totalt håglöst emellanåt. Dessutom saknas den där riktiga glöden när matchen startar. Nu kom glöden strax innan paus istället. Kalmar bjöd på tändvätska och det kunde blivit en rejäl brasa om inte pausvilan med regn bromsat brandhärden. Sällan har jag sett Janne Andersson vara så arg. Han lät Nanne få höra både det ena och det andra trots att Nanne näppeligen kunde beskyllas för den osportslighet som skedde vid en HBK-skada i första halvlek. Kort; Mattisson blev skadad i ett motlägg och Emra spelar bollen över sidlinjen för att Mattisson ska få vård. HBK förväntar sig att få tillbaka bollen när Kalmar kastar inkast men blir snopna när Ari istället försöker vända upp och gå till anfall. Då hålls han fast och får frispark utanför HBKs straffområde som sedemera förvaltas till mål.

Spelarna reagerade självklart med att bombadera domaren med klagomål men mest med att hånapplådera Kalmar för deras osportsliga uppträdande. Janne reagerade kraftigast, men jag tror att det handlade nog mest om frustration över det torftiga spelet. För vid den tidpunkten var det fullt rättvist med Kalmarledning. HBK hade sitt första avslut i 38:e minuten och då är jag generös med begreppet avslut. Hur som helst, situationen framkallade den glöd som behövdes för att HBK skulle glömma sitt tillkortakommande och visa lite jävlaranamar. Spelet blev bara en bråkdel bättre men de löpte bättre, de sökte andra bollar och de vågade ta strid om bollen. Det finns potential men som jag ser det behövs det nya ledare för att få ordning på det.

Sex poäng är å andra sidan förbannat bra efter tre matcher med tanke på hur det sett ut och idag vill jag utnämna den självklare vinnaren Magnus Arvidsson till veckans hjälte. Så ska en slipsten dras.

Vilken usel omgång i Drömelvan. MrHydes eleven har visserligen Stefan Ishizaki kvar som ska spela men redan nu kan man konstatera att det blir tunt med poäng. Jag får nog rannsaka mig själv och kasta ut några Kalmar-spelare. Jag har möjligen övervärderat deras kompetens.

Såg förresten Hasse Head stå på en busshållplats på Vallås igår. Trodde inte han åkte buss, men å andra sidan såg jag honom på en en cykel för några månader sedan. Det är fortfarande ingen som tror mig när jag påstår att han cyklade men när det gäller Hasse Head tar man inte miste. Det var han. Trenchcoat, trätofflor och ständigt tredagars skäggstubb. Året runt. Riktigt heta dagar tar han av trenchcoaten och lägger den över armen.

Det är torsdag...

...och jag tänkte summera helgen bland annat.

Emellanåt är jag lite slarvig med bloggandet. Det måste liksom ligga till sig lite. Nu har det gått några dagar sedan vi upplevde den varmaste aprilhelgen så länge jag kan minnas. Kan konstatera att mitt i det kusliga med klimatförändringarna så är det rätt behagligt med värme i april. Det blev grillpremiär på fredagen och följdes upp på lördagen. Förbannat gott och trevligt. Det ska onekligen bli skönt att få en egen altan att grilla på till nästa sommar men tills dess får morsan och farsan låna ut sin. Nu hade de turen att slippa oss ändå eftersom de åkt till Spanien. Det var nog tur eftersom jag röjde runt rätt friskt i deras trädgård. Fiskarna skulle ut ur sitt vinteride, dammen skulle rengöras, ett nytt filter skulle tillverkas och altanen skulle städas efter vinterns gäster. Det blev inte riktigt färdigt så jag får nog ta kommande helg i anspråk också. Filtret är jag mycket stolt över, även om mina ingenjörskonster är mycket begränsade. Nu ska bara några skarvar tätas, sedan är det färdigt att användas.

Helgen var förövrigt fullspäckad med andra aktiviteter också. Jag hann avverka 11 km löpning på nytt årsbästa samt cykla 90 km. Det frestade på och jag är mycket stolt över cykelbrännan jag erhöll under söndagen. Kände mig som en Tour de France-cyklist när jag tog av mig tröjan och såg de knivskarpa ränderna på överarmarna. Mycket klädsamt.

HBK följde upp braksuccén från förra helgen med en medioker insatts mot Djurgården. Förlust med 2-0 och allt är som vanligt igen. Kul att vi har en målvakt att lita på i alla fall. Magnus Bahne verkar vara ett riktigt fynd. Synd att han har så dålig uppbackning bara.

Drömelvan har satt igång och det är med stor glädje jag ser att Smuckers lag huserar bakom mig i ligan. Trots att han scoutat hela våren så är akterseglad direkt. Som att stjäla godis från barn...

På tapeten

Det hittills mest arbetsamma med att köpa radhus har varit att bestämma tapeter. Enligt säljaren skulle utbudet på tapeter vara enormt och vi skulle inte bli besvikna.

Tapeter fanns det gott om och snygga var de också. Problemet är bara att de inte ingår i basutbudet. De som ingår i basutbudet kan närmast jämföras med miljonprogramslägenhet i en förstad till Moskva eller för att vara riktigt snäll, en Roy Andersson-film. Då återstår faktum, antingen klär vi vårt nybyggda hus i Roy Andersson-tapeter eller så får vi hosta upp en massa mer cash. Pengarna smärtar inte så mycket som det faktum att jag känner mig lurad.

Ungefär som när jag blev lurad på Boardershop i Puttgarden förra året. Där man springer in snabbt för att köpa lite sprit på väg hem från Alperna när man väntar på färjan. En baginbox Jelzinvodka inköptes och det blev strul i kassan när kunden innan hade glömt betala en kasse. Stressad som man var av att färjan snart skulle gå, så kollade man ju knappast kvittot innan man rusade ut ur butiken. Några dagar senare när man packar upp grejorna från resan och min sambo hittade kvittot så visade det sig att jag betalat för två baginbox Jeltzin istället för en.

Låt mig säga så här; jag sov inte mycket den natten. Jag var så in i helvete förbannad över att ha blivit lurad att jag skulle kunna köra ner till Puttgarden för att strypa kassörskan. Efter att sedan ha pratat med andra som handlat på Boardershop i Puttgarden så fick jag klart för mig att jag inte var ensam. Först blev jag lättad av att jag inte var ensam om att bli lurad sedan blev jag ännu mer förbannad när det gick upp för mig att de systematisk lurar stressade kunder genom att "oavsiktligt" slinta med tangenterna. Faktum är att jag blir riktigt upprörd av att tänka på det än idag. Tyskjävlar!!

Primal Scream

Vilken upplevelse det var att vara på Örjans Vall igår. Man gick dit med vetskapen att HBK är sämre än på mycket länge. Allt annat än förlust mot HIF såg jag som vinst. Försäsongen har inte bjudit på något skönspel och mycket riktigt var HBK totalt utspelade i första halvlek. Kan inte påminna mig att jag sett något liknande tidigare på Örjans Vall. Vad som hände i halvlek vet jag inte, men det gjorde nytta. En total scenförändring och trots att HIF helt rättvist tog ledningen direkt efter paus var det nu ett agressivt och taggat hemmalag som tog över allt mer. När Emra stänkte in 2-1 skrek jag totalt ohämmat från ståplats och det var så befriande skönt att jag blir helt lycklig när jag tänker på det. I vårt civiliserade samhälle finns det ytterst få tillfällen då det är befogat att få avreagera sig på ett sådant verbalt (eller kanske oralt, vad vet jag) sätt. Jag tackar Emra för att jag fick chansen.



Annars vill jag passa på att hylla Peter Larsson. HBK:s mittback som stod upp i motvinden i första halvlek och sedan spred sin kämpaglöd och agressivitet till de andra spelarna. Det var första gången på länge jag såg den glöden i laget. Träningen med brassarna var tydligen inspirerande. Det kan bli något av den killen.


Tack, den här segern var viktig. Nu återstår det bara 25 matcher...

Påsken är firad

Då var årets mest överskattade helg avklarad. Jag hade som mål att träna som bara helvete men så blev det givetvis inte. Istället blev det en ganska saftig skiva igår på påskafton.

Häromdagen sprang jag på en gammal bekant. Nillan. Det finns mycket att berätta om Nillan, mannen med tusen namn och alla är mer eller mindre klädsamma. Minns att han vid ett tillfälle i sjuan fick det tunga namnet Alien av några äldre elever på skolan. Namnet kom knappast till för att Nillan på något sätt var skräckinjagande eller dödsbringande, men hans yttre hade förmodligen en del gemensamt med det mer kända monstret i filmerna. Nillan hade en ganska tung skolgång. Han hade alla de yttre förutsättningar som krävs för att bli en klassisk hack-kyckling. Liten och tunn, stripigt hår och sneda ögon. Bröt i unga år lite på skånska och haltade efter en opererad höft. Tonåren förde med sig kopiösa mängder finnar och ännu stripigare hår.

Vi var grannar och kände varandra ganska väl. Tyvärr hade jag små möjligheter att skydda honom från påhopp såväl fysiska som verbala. Jag var ju själv en liten och ganska obetydlig person under den tiden (inget har hänt sedan dess, alltså...). Nåväl, han överlevde högstadiet och tog sig vidare i livet. Såväl gymnasie som högskolan har fått sätta tänderna i Nillan, men med den härdning han fick i grundskolan skakade han av sig dessa år som en blöt hund. Nu vet jag inte om Nillan är ett mått på en revansch i samhället. Han bor fortfarande 33 år gammal hemma hos sina föräldrar och jobbar som brevbärare trots högskolestudier men han såg ut att må bra.

Kunde inte låta bli att småle över att väldigt lite hade förändrats kring den lätt förvirrade Nillan. Medan vi pratade försökte han ta på sig en Posten-tröja (klassisk rugbymodell med krage och några knappar fram). Han fick på sig tröjan till slut men den hamnade bak och fram men det tog han ingen notis om alls. Jag funderade resten av samtalet på om jag skulle nämna fadäsen för honom men beslöt mig för att låta bli. Begriper inte hur han INTE kunde märka att den tjocka kragen satt fram istället för bak... Förr kunde han komma med tröjan ut och in till skolan och ständigt med öppen gylf. Knyta skorna vet jag inte om han lärt sig ännu. Tack gode gud för kardborr.

Skönt att han såg ut att må bra i alla fall. Det stillade mitt dåliga samvete en aning.

Julafton

Igår kom det en sen julklapp nerdimpandes i brevlådan. En mycket överraskande sådan. Tomten hade skickat med ett brev med lite bristande rim men med stor omtanke. Två biobiljetter. Bara att masa sig till Röda Kvarn och se någon film. Jag och min sambo tackar så mycket och hoppas att tomten har det bra i Kiruna.

Ja, va fan. Zlatan var ju med i alla fall...

Herregud sicken cirkus. Förlust mot Nordirland och ett så satans dåligt spel att man undrar vad de egentligen gjort på träningarna inför matchen. Zlatan är Zlatan. Han kunde lika gärna varit briljant men han var fullständigt anonym. Det är förbluffande hur han kan vara Serie A:s bästa spelare och samtidigt så usel mot Nordirland. Mycket märkligt.

HBK fick stryk mot Kalmar och nu har de inte gjort mål på ett par matcher. Det påminner väldigt mycket om förra säsongen. Härligt...

Idag stod jag bakom Garinchas son i kön på Maxi flygstaden. Det är stort.

Slarv

Det var ett bra tag sedan jag skrev något. Kan bara skylla på att arbetet kräver min totala hängivelse sedan ett par veckor och då orkar jag inte sätta mig framför datorn när jag kommer hem. Följande har jag reflekterat över den senaste tiden:

Zlatan är tillbaka och ikväll ska han visa vad skåpet ska stå.

Ordförande Persson har tydligen hetsat upp halva svenska befolkningen med hans ganska skarpa och öppenhjärtliga åsikter om kreti och pleti. Själv tycker jag det var mycket intressant och informativt även om jag medger att Persson kanske borde vara en aning mer ödmjuk. Jag beklagar dock att det bara blev fyra avsnitt på alla dessa år. Det måste finnas mycket material som inte blev visat. Nordkorea-besöket är ju redan en klassiker.

Idag deklarerade regeringen att förmögenhetsskatten ska avskaffas. Jag gillar inte utveckligen. Trots vackert tal så är ju varje åtgärd regeringen utför en direkt lättnad åt de som redan har det gott ställt. Solidariteten har stupat och kapitalismen har segrat. Miljön är förstörd och ingen bryr sig. Är det bara jag som är orolig?

Jag gillar normalt inte Schyman, men det var sannerligen friskt vågat att stampa in på Investors bolagstämma och kräva mer inflytande åt kvinnor. Wallenbergarna fick sota för den förövrigt suveräna dokumentären om familjen. Under 150 år har det inte funnits en kvinna i styret för imperiet.

Snart dags för premiär i Allsvenskan. Jag har fortfarande inte köpt årskortet ännu.

Ordförande Persson

Fan, jag missade Ordförande Persson ikväll! Hur i glödheta helvete kan man lägga en serie två kvällar i rad. Det är ju för fan kriminellt. Om första avsnittet är en måndag klockan 2000, så ska nästa avsnitt vara samma tid nästa måndag. Det vet ju alla.

Våren är här!

Igår fick man lite spritt i benen. Jag kunde inte låta bli att sticka ut och springa på stranden. Efter den senaste månadens ofrivilliga vila var det minst sagt segt att springa men vilket väder... Magiskt. Känns lite tidigt med 12-13 grader varmt i mitten av mars, men något positivt ska det väl vara med växthuseffekten.

Ursäkta röran

Jag håller på att omdisponera bloggen. Det blir inga stora förändringar men några mindre. Bland annat flyttar jag menyerna till vänster sida.

Hälsoläget stabilt

Mitt liv kretsar för tillfället kring min hälsa. Så roligt har jag alltså det just nu. Jobba, sova, snyta sig och knapra piller. Nu inbillar jag mig åtminstone att det blivit något bättre. Risken att huvudet ska explodera verkar för tillfället vara avärjt men något säger mig att det är för tidigt att vinka faran över.



HBK är nere i Italien. De lirade mot ett italienskt serie C-lag och de fick 1-1. Det var förvisso inte det starkaste laget HBK kunde ställa på benen men ändå. 1-1 mot ett serie C-lag...



Lumezzane som laget heter verkar inte ha stenkoll på sin svenska motståndare. Laget benämns "Almastad" och HBK:s målskytt (Björn Anklev) benämns "Scandic" på deras officiella hemsida. Nu är det kanske inte så konstigt eftersom HBK:s tröjsponsor är Scandic Hotell och de har väl reklam på ryggen. Lite småroligt. Tur att det blev 1-1. Undrar vad som hänt om HBK gjort fler mål med flera olika målskyttar...

Bihålorna - Fattas bara det...

Efter fyra veckors kämpande mot förkylning, influensa och förkylning igen så var det med tunga steg jag i morse gick till vårdcentralen med sprängande huvudvärk. De tror att jag har bihåleinflamation. Jag vet inte så mycket om det men det påminner om ytterligare en förkylning. Näsan är sprängfylld med saker man inte vill ha där och tydligen ska 10 dagars penicilin ta kol på detta.

Kan intyga för alla som inte redan vet det att jag är dödligt less på att vara krasslig.

Post-Festivus

Vi firade Post-Festivus i helgen och hur mycket man än vill så blir inget som man tänkt sig. Tiden räckte inte till för någonting. Först räckte inte tiden till för att överraskningen skulle komma i tid. PS2-spelet Guitar Hero var beställt från CDON men trots att de lovar leveranstid på 2-4 arbetsdagar så dök paketet inte upp i tid. Snopet. Sedan hittade vi inget ställe som sände Man U-Liverpool i stan. Jag gråter inte över det men det kanske la sordi på stämningen för de övriga. Reservplanen när inte gitarrtävlingen gick att genomföra var Xbox Tiger Woods på projektorduk. Förvisso förbannat kul men oerhört tidskrävande. Kanske inte den partyhöjare jag räknat med att Guitar Hero skulle vara. Sedan var jag småkrasslig och ytterligare några var rejält täppta i näsan.

Grillningen av Björnströmare var dock en succé. På en stekhäll värdigt ett gatukök brassades dessa läckerbitar tillsammans med Rösti. Förbannat gott!

När förfesten gick mot sitt slut bar det av in till stan där Lilla H visade sig från sin sämsta sida. Där var inte en människa och då överdriver jag inte. Istället gick färden mot ett tidigare outforskat ställe, Club Moon. När vi spatserade förbi Penny Lane dyker Peter Wahlbeck upp i en skottsrutig kostym och matchande basker. Han slår helt sonika följe med oss till Club Moon men avviker innan vi går in. Club Moon visade sig vara ett läckert ställe. En aningen låg medelålder men va fan, det är ju jag som är gammal.

Dagen efter var ju givetvis en aning tung. Förkylningen blev ju inte bättre av att man var bakis. Sedan var det dags att säga adjö till våra gäster. Jag hade ju besök av Frans med familj och Frans har inte riktigt samma dygnsrytm som jag. Han sover inte när han borde, äter märklig mat (ex potatis- och majspuré), men det är en charmig rackare. Det måste han ärvt helt och hållet från sin mor. Hans far har märkliga klädvanor. Först köper han ett par för små skor och erhåller därmed några elakartade skavsår. Sedan köper han i brådrasket ett par nya. De satt enligt uppgift bättre men gnisslade som en hel lädersoffa med Benny Hill i. För er som gärna vill ha sådana skor så går de under namnet Lyon och finns nu på Maxi i Halmstad till extrapris 99 kr.

På tal om skor så fick jag säga adjö till ett par skor som länge har legat och samlat damm på Kaptensgatan. Smuckers sandaler.

By the way, grattis Collina till segern i Tiger Woods. Det blev en strid på kniven men segern var välförtjänt.

Hästmannen

Ni missade väl inte Hästmannen igår? Skulle ni missat den rekommenderar jag reprisen. Vilket orginal. På något sätt blir man avundsjuk. Läs mer om dokumentären på www.hastmannen.com

Leende guldbruna ögon

Ni missade väl inte SVT:s nya komediserie om dansbandet Lennartz igårkväll? En fullträff. Fördomsfullt och kärleksfullt och kul på samma gång. Om ni missade det, missa inte reprisen!

Extra allt...

Igår var det designkväll med den nystartade bostadsrättsföreningen. Än så länge är det endast avloppsrören som är lagda på vårt nya boende men i oktober är det tänkt att de första ska flytta in. Dessutom lyckades vi dra vinstlotten så vi flyttar in bland de första. Designkvällen, ja... Det var intressant att se var det var för filurer som man ska få som grannar samt om det fanns några potentiella styrelsemedlemmar. De flesta var i 30-årsåldern. Några med barn och några utan. Sedan var där några pensionärer också och jag fick några negativa tankar om att vi givetvis kommer få dessa som närmaste grannar. Sedan kan man säga hej och godkväll till alla fester på kvällstid. Nu såg det ut att bli några yngre vägg i vägg, vilket var en befrielse. Det är ju förvisso ingen garanti för att de inte gör livet omöjligt för mig i framtiden...

Först nu har jag fattat hur otroligt litet boendet är. 104 m2 i två plan. Det blir knappast någon paradvåning, utan små, praktiska och lite tråkiga rum. Nu gör ju tillverkarna sitt bästa för att få oss att köpa extrautrustning på det mesta. Jag är ju en sucker för extra allt, så det kommer bli ett helvete att stå emot locktonerna om att lägga stenblock (20*40) i kök och badrum eller att sätta in en induktionshäll istället för den vanliga standard glashällen. Andra små detaljer som också lät lockande var infällda spotlights i taket. Badrummen är ju också angenäma ställen att lägga på lite extra lull-lull. Det är mycket att begrunda och notan blir förmodligen väl saltad till slut.

Cheek to cheek

Kan inte bestämma mig för om jag tycker Saraha hotnights nya singel är cool, eller om den bara är sådär Melody club-slick som allt ska vara nuförtiden.

En sjuk värld...

Jag hann knappt hem från snökaosets skåne i torsdag förrän febertopparna satte klorna i mig. Natten mellan torsdag och fredag var ett annat slags kaos. Kaoset fanns mest i min egen närhet och bestod av diverse psykedeliska upplevelser i form av mardrömmar, yrsel, frossa och till sist kopiösa svettningar. Att ena sekunder ligga och skaka av kyla under dubbla täcken, krampaktigt stänga alla eventuella hål i täckets skarvar och andra sekunden vakna upp i en sjöblöt säng full av transpererande vätskor är onekligen en upplevelse man inte vänjer sig vid i första taget. Lägger man sen till en hosta som skulle få Doc Holliday att blekna (ännu mer) och snor som aldrig tycks sina, då har du mina senaste dagar i livet.

För att krydda upp historian lite till kan jag tillägga att jag beslöt mig för att följa med till Stockholm i bil i fredags trots influensa. Jag trodde fortfarande att nattens mardröm var en engångsföreteelse och hängde med upp på det dop som skulle äga rum under lördagen. Två nätter på hotell blev det och nästan två dagar...

Lyckades dock ta mig samman till själva dopakten men sedan bar det snabbt av till hotellet igen.

Jag har under helgen avverkat en bal näsdukar och tre uppsättningar lakan. Hotellets städerskor skall ha en eloge för den snabba servicen. Jag kan bara beklaga att ni behövde ta hand om mina sängkläder som förutom svettindränkningen även var besudlad med snor och näsblod. Nu är jag åter på hemmaplan och natten har förflutit utan svettningar och jag ser det som ett gott tecken. Imorgon är jag åter på jobbet.

Vinter i skåne

Jag hade laddat för världens krönika där poängen var att håna en annan bloggare (Smuckers Memoarer). Saken var den att det ryktades att Smuckers idol Morrissey, skulle medverka i den engelska melodifestivalen. Detta hade varit den perfekta hämnden för mig. Smuckers föraktar schlager över allt, medan jag själv har en mer avslappnad inställning till företeelsen. Det är ju trots allt show.

Nu visade det sig att Morrissey tackat nej och hela krönikan föll platt, men bara att han var påtalad till melodifestivalen gör mig smått upprymd. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=620315

Idag skulle jag ha stannat hemma från jobbet. E6:an var direkt hasardartad att köra. Inte minst pga alla lastbilschaufförer som inte tycks bry sig om att det ligger 30 cm snö på vägbanan. Att det dessutom är såphalt under snön bekymrar dem ännu mindre. Kontentan blev således att jag tillbringade närmare 3 timmar på E6:an i morse. Varav en timme i total stillhet då en lastbil blockerade hela vägbanan. Såg sammanlagt 5 st kraschade långtradare på sträckan Halmstad-Helsingborg. Dessutom 4 st personbilar eller skåpbilar. Nytt rekord. Ska bli intressant att ta sig hem...

Giggs

Ännu mera fotboll. Visst är det kul. Satt och kollade på Man United igår och det slog mig flera gånger att deras mittfält inte är speciellt bra. Visst Ronaldo är fantastisk ibland men han lider av samma fenomen som många brassar. Får de specialbevakning så blir de frustrerade och överarbetar allting. Igår var han mänsklig och blev utbytt, till hans eget stora missnöje. Kan tänka mig att det blir lite frostigt mellan Ferguson och Ronaldo ett tag. Centralt på mittfältet tycker jag det finns för lite kreativitet. Jag antar att det är meningen Shrek, förlåt Rooney, ska ta hand om det. På vänsterkanten är det Giggs. Giggs var ju en fantastisk spelare förr. Makalöst snabb och irrationell. Nu ser han mest gammal och grå ut. Snabb är han inte i alla fall. Det är väldigt sällan han tar sig runt en back och slår ett bra inlägg längre.

När jag nu är klar med min slutsats att mittfältet inte håller (det yttersta beviset tycktes jag skönja när Henke tog steget ner och lyfte kreativiten med 100 %), då slår han till. Giggs. Så makalöst genialt. Han slår in frisparken när alla väntar på att de ska begära avståndet och målvakten sover. I öppet mål. Fullständigt bländande tänkt av Giggs och oerhört viktigt då utgångsläget inför returen onekligen ser gynnsammare ut.

Sedan kan man ju förstå Lilles protester. Fruktansvärt förnedrande att bli avklädda med en sådan frispark. Man gör ju inte så, egentligen.

Hur blir man av med hosta? Det känns som jag håller på att få upp lungorna varje gång.

Henke var ganska blek annars. Att Ferguson tog ut Ronaldo istället för Henke när Saha kom in, var nog en överraskning inte bara för Ronaldo.

I told you so...

Nu börjar det. Svennis-drevet. Tord Grip har sluntit med tungan och deklarerat att Svennis kan vara sugen på att ta över svenska landslaget. Aftonbladet "avslöjar" detta idag. http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,1005542,00.html

Jag sa ju redan för några veckor sedan att nu är rätta tiden att försöka få in Svennis i förbundet och så småningom någon form av ledare för landslaget. Lagerbäck har uträttat mycket med landslaget, framför allt tillsammans med Söderberg, men den irriterade stämning som finns och har funnits en tid kring laget har börjat urarta. Zlatan vill inte vara med och som han beter sig så tycker jag inte han ska vara välkommen tillbaka. Åtminstone inte denna säsongen. Men på sikt måste både han och landslaget anpassa sig till verkligheten. Zlatan behövs i landslaget och Zlatan behöver landslaget. Mannen att reda ut detta är Svennis. Zlatan respekterar ingen mindre och de andra spelarna i landslaget kommer inte acceptera Zlatan om inte någon som Svennis tar över. Tyvärr, Lagerbäck. Din aktoritet är inte stor nog. Ditt agerande i Göteborg när de tre festprissarna gick ut på Avenyn utan permission var helt riktigt. Men den segern blev en pyrrus-seger. Avgrunden mellan spelarna har aldrig varit större. Kollektivet mot individen. Nu tror jag, som sagt tidigare, att Sverige tar sig till EM utan Zlatan. LAGET är starkare utan honom men spetsen saknas. Den spetsen behövs i ett slutspel och då slutar det som det alltid gör: efter gruppspelet är det dags att packa väskorna. Eller förresten, packa dem innan så sparar vi tid.

Fakiren

I dessa Schlagertider är det rätt skönt att det finns riktigt bra musik att tillgå på nätet. Ja, jag vet att det är olagligt men va fan. Det ligger där helt obevakat och bara vill bli nedladdat.

Häftigast just nu: Salem Al Fakir. Väldigt skum platta men enormt cool. "Good song" hade inte Stevie Wonder gjort bättre. Fantastiskt!

Vill också hylla en artist som jag tidigare dissat rätt kraftigt. Nelly Furtados "All good things" är riktigt vacker. Magisk bilmusik.

Sedan vill jag påminna alla om att jag långt ifrån är emot schlager. Det är som en enda lång pridekarneval.

Inte nu igen...

Jo det är sant. Jag är förkyld igen. Rejält dessutom. Man undrar varför jag ständigt drabbas av virus. Jag tycker att jag är extremt försiktig med det mesta. Skakar inte gärna tass med någon som vandrar omkring med röd näs, tvättar händerna tills huden spricker och försöker få så mycket sömn som jag bara kan. Ändå tror jag det brister på det sistnämnda. Att gå upp 0525 på morgonen är förenat med hälsorisker det har jag alltid sagt.

Trots att jag hostar hål i lungorna har jag tagit mig till jobbet de senaste dagarna, men det är ju extremt oklokt egentligen. Jag förbannar själv alla som sitter och snorar på jobbet och ändå gör jag likadant själv. Ser jag någon med röd näsa på jobbet blir jag nästan omedelbart febrig själv. Det är nästan så att jag känner hur viruset angriper mig. De små elaka jävlarna är svåra att stoppa. Jag önskar att jag kunde mota Olle i grind.

Det värsta är att jag nu får lägga träningen åt sidan ett tag. Precis när jag lyckats lätta ett kg på vågen, så blir jag motarbetad. Nu ligger man hemma och blir blekfet igen.

Livet är orättvist.

Weeping Willows har släppt ny skiva. Jag är nyfiken.

Rad Eprica

Veckan har varit hektisk. Helgen kom som en välsignelse. Igår gjorde man sitt livs största affär hittills. Jag och min kära sambo skrev på kontraktet till ett litet radhus i Söndrums kyrkby. Om allt går som det ska blir det inflyttning några veckor innan jul. Tills dess blir det vatten och bröd.

Övriga kommentarer om den gångna veckan:

Alpina VM: Anja Pärsson må vara dryg som få, men snacka om bäst när det gäller. Fasiken vad imponerande. Heder!

Skidskytte VM: Guld i mixstafett. Kul. Jättekul. Men den nya grenen verkar inte fått något större gehör hos de största nationerna. Björn Ferry är en rätt kul prick. Förresten verkar skidskytte vara som en enda stor ormgrop.

Fotbollslandslaget: Rade Prica spelade hela matchen... Ställ in alla träningsmatcher hädanefter. Det är ju totalt meningslöst. Jag kommer bojkotta alla tv-sändningar med träningsmatcher. Jag börjar hellre med Suduko än kollar på skiten igen.

Let´s dance: Brandeby rules. Han får mig att vilja börja ta danslektioner.

Schlagerfestivalen: Förra helgen trodde jag skulle bli festivalens död. Denna veckan var kanske den bästa någonsin. The Ark borde var med varje delfinal.

Inget att rapportera

Helgen var osedvanligt stillsam. Inget av intresse har hänt. Jag har sprungit skiten ur mig själv. Det var inte vidare roligt men förbannat billigt. På det hela taget har jag spenderat betydligt mindre pengar sedan årskiftet än än tidigare. Då bortser jag helt från Chamonix-resan som betaldes förra året. Jag hoppas att det är en bestående trend eftersom jag under hösten haft enormt svårt att hålla i pengarna. Givetvis har jag bara köpt det allra nödvändigaste men av någon anledning var det nödvändigt med mycket prylar i höstas. Förhoppningen är att jag fyllt förrådet på dessa ounbärliga produkter så att jag under våren ska kunna lägga undan kapital till hösten. Då lär de behövas. På inköpslistan står följande: Radhus, ny bil, ny tv, ny soffa och nya köksmöbler. Till detta kommer betydligt dyrare boendekostnader. Kids, flytta aldrig hemifrån!

Svennis

Då är jag tillbaka efter diverse turnerande runt i landet. Tågresor längre än en timme är tröttande, ändå hade jag laddat laptopen med några filmer som gjorde tillvaron hyggligt dräglig. Det ska bli skönt med helg.



Jag har funderat lite kring landslaget i fotboll den senaste tiden och då särskilt på Zlatans ickenärvaro. När han innan jul i vaga former deklarerade att han var tillgänglig för landslaget igen trodde man konflikten var utredd och passé. Nu vet vi bättre. Zlatan är i hysterisk form och Lagerbäck såg minst sagt blek ut när han svarade på frågor om varför Zlatan inte vill spela i blågult. Han blev grundlurad helt enkelt. Egentligen är jag inte direkt förvånad över Zlatans beteende. Hans talang är väl dokumenterad men också hans humör. Utan att känna Ibrahimovic kan man lätt förstå att han och Lagerbäck inte drar jämt och att i hans makalösa form återvända till en träningsmatch med Sverige när han hellre kan stanna i Italien och slippa konfronteras med svensk press, svenska ledare och svenska lagkamrater. Valet blev nog ganska lätt till slut. Nu var ju Zlatan inte ensam om att straffas i landslaget den där gången i höstas. Såväl Mellberg som Wilhelmsson har ju återvänt till Lagerbäck om än inte under något större jubel. Hur ska då situationen lösas?



Som jag ser det, kommer inte Lagerbäck lösa problemet själv. Om Zlatan kommer tillbaka någon gång under EM-kvalet så kommer det alltid finnas en spricka mellan honom och Lagerbäck, men även mot de andra spelarna. Det har ju onekligen gått bra i kvalet hittills utan honom och då måste det kännas snopet att bli petad när den store helt plötsligt vill vara med igen. Ett dilemma för ledningen. Grupperingarna i laget blir säkert mer påtagliga när och om Zlatan kommer tillbaka. I kvalet tror jag inte han behövs faktiskt. Jag tror Elmander och Allbäck löser det på egen hand. Men till slutspelet behövs Zlatan garanterat, men dyker han upp om Lagerbäck är kvar?



Mitt förslag är att plocka in en arbetslös diplomat vid namn Sven-Göran Eriksson. Han är som klippt och skuren för att medla i stjärngänget. Signor Eriksson är respekterad till och med bland stjärnor som Zlatan, Henke och Ljungberg (Kapten Ljungberg har säkert inga problem med Lagerbäck heller). Låt Lagerbäck vara med på ett hörn men låt Svennis ta över rodret. I ett slutspel tror jag han kan vara det som behövs för att gå ett steg längre än den obligatoriska kvarten. Jag tycker Lagerbäck gjorde rätt som skickade hem trion i höstas och jag tycker han har gjort ett stort jobb generellt i landslaget men Svennis kan ta oss förbi kvarten med Zlatan i laget och kanske även en gubbe vid namn Larsson.