På tapeten

Det hittills mest arbetsamma med att köpa radhus har varit att bestämma tapeter. Enligt säljaren skulle utbudet på tapeter vara enormt och vi skulle inte bli besvikna.

Tapeter fanns det gott om och snygga var de också. Problemet är bara att de inte ingår i basutbudet. De som ingår i basutbudet kan närmast jämföras med miljonprogramslägenhet i en förstad till Moskva eller för att vara riktigt snäll, en Roy Andersson-film. Då återstår faktum, antingen klär vi vårt nybyggda hus i Roy Andersson-tapeter eller så får vi hosta upp en massa mer cash. Pengarna smärtar inte så mycket som det faktum att jag känner mig lurad.

Ungefär som när jag blev lurad på Boardershop i Puttgarden förra året. Där man springer in snabbt för att köpa lite sprit på väg hem från Alperna när man väntar på färjan. En baginbox Jelzinvodka inköptes och det blev strul i kassan när kunden innan hade glömt betala en kasse. Stressad som man var av att färjan snart skulle gå, så kollade man ju knappast kvittot innan man rusade ut ur butiken. Några dagar senare när man packar upp grejorna från resan och min sambo hittade kvittot så visade det sig att jag betalat för två baginbox Jeltzin istället för en.

Låt mig säga så här; jag sov inte mycket den natten. Jag var så in i helvete förbannad över att ha blivit lurad att jag skulle kunna köra ner till Puttgarden för att strypa kassörskan. Efter att sedan ha pratat med andra som handlat på Boardershop i Puttgarden så fick jag klart för mig att jag inte var ensam. Först blev jag lättad av att jag inte var ensam om att bli lurad sedan blev jag ännu mer förbannad när det gick upp för mig att de systematisk lurar stressade kunder genom att "oavsiktligt" slinta med tangenterna. Faktum är att jag blir riktigt upprörd av att tänka på det än idag. Tyskjävlar!!

Primal Scream

Vilken upplevelse det var att vara på Örjans Vall igår. Man gick dit med vetskapen att HBK är sämre än på mycket länge. Allt annat än förlust mot HIF såg jag som vinst. Försäsongen har inte bjudit på något skönspel och mycket riktigt var HBK totalt utspelade i första halvlek. Kan inte påminna mig att jag sett något liknande tidigare på Örjans Vall. Vad som hände i halvlek vet jag inte, men det gjorde nytta. En total scenförändring och trots att HIF helt rättvist tog ledningen direkt efter paus var det nu ett agressivt och taggat hemmalag som tog över allt mer. När Emra stänkte in 2-1 skrek jag totalt ohämmat från ståplats och det var så befriande skönt att jag blir helt lycklig när jag tänker på det. I vårt civiliserade samhälle finns det ytterst få tillfällen då det är befogat att få avreagera sig på ett sådant verbalt (eller kanske oralt, vad vet jag) sätt. Jag tackar Emra för att jag fick chansen.



Annars vill jag passa på att hylla Peter Larsson. HBK:s mittback som stod upp i motvinden i första halvlek och sedan spred sin kämpaglöd och agressivitet till de andra spelarna. Det var första gången på länge jag såg den glöden i laget. Träningen med brassarna var tydligen inspirerande. Det kan bli något av den killen.


Tack, den här segern var viktig. Nu återstår det bara 25 matcher...

Påsken är firad

Då var årets mest överskattade helg avklarad. Jag hade som mål att träna som bara helvete men så blev det givetvis inte. Istället blev det en ganska saftig skiva igår på påskafton.

Häromdagen sprang jag på en gammal bekant. Nillan. Det finns mycket att berätta om Nillan, mannen med tusen namn och alla är mer eller mindre klädsamma. Minns att han vid ett tillfälle i sjuan fick det tunga namnet Alien av några äldre elever på skolan. Namnet kom knappast till för att Nillan på något sätt var skräckinjagande eller dödsbringande, men hans yttre hade förmodligen en del gemensamt med det mer kända monstret i filmerna. Nillan hade en ganska tung skolgång. Han hade alla de yttre förutsättningar som krävs för att bli en klassisk hack-kyckling. Liten och tunn, stripigt hår och sneda ögon. Bröt i unga år lite på skånska och haltade efter en opererad höft. Tonåren förde med sig kopiösa mängder finnar och ännu stripigare hår.

Vi var grannar och kände varandra ganska väl. Tyvärr hade jag små möjligheter att skydda honom från påhopp såväl fysiska som verbala. Jag var ju själv en liten och ganska obetydlig person under den tiden (inget har hänt sedan dess, alltså...). Nåväl, han överlevde högstadiet och tog sig vidare i livet. Såväl gymnasie som högskolan har fått sätta tänderna i Nillan, men med den härdning han fick i grundskolan skakade han av sig dessa år som en blöt hund. Nu vet jag inte om Nillan är ett mått på en revansch i samhället. Han bor fortfarande 33 år gammal hemma hos sina föräldrar och jobbar som brevbärare trots högskolestudier men han såg ut att må bra.

Kunde inte låta bli att småle över att väldigt lite hade förändrats kring den lätt förvirrade Nillan. Medan vi pratade försökte han ta på sig en Posten-tröja (klassisk rugbymodell med krage och några knappar fram). Han fick på sig tröjan till slut men den hamnade bak och fram men det tog han ingen notis om alls. Jag funderade resten av samtalet på om jag skulle nämna fadäsen för honom men beslöt mig för att låta bli. Begriper inte hur han INTE kunde märka att den tjocka kragen satt fram istället för bak... Förr kunde han komma med tröjan ut och in till skolan och ständigt med öppen gylf. Knyta skorna vet jag inte om han lärt sig ännu. Tack gode gud för kardborr.

Skönt att han såg ut att må bra i alla fall. Det stillade mitt dåliga samvete en aning.

Julafton

Igår kom det en sen julklapp nerdimpandes i brevlådan. En mycket överraskande sådan. Tomten hade skickat med ett brev med lite bristande rim men med stor omtanke. Två biobiljetter. Bara att masa sig till Röda Kvarn och se någon film. Jag och min sambo tackar så mycket och hoppas att tomten har det bra i Kiruna.

Ja, va fan. Zlatan var ju med i alla fall...

Herregud sicken cirkus. Förlust mot Nordirland och ett så satans dåligt spel att man undrar vad de egentligen gjort på träningarna inför matchen. Zlatan är Zlatan. Han kunde lika gärna varit briljant men han var fullständigt anonym. Det är förbluffande hur han kan vara Serie A:s bästa spelare och samtidigt så usel mot Nordirland. Mycket märkligt.

HBK fick stryk mot Kalmar och nu har de inte gjort mål på ett par matcher. Det påminner väldigt mycket om förra säsongen. Härligt...

Idag stod jag bakom Garinchas son i kön på Maxi flygstaden. Det är stort.

Slarv

Det var ett bra tag sedan jag skrev något. Kan bara skylla på att arbetet kräver min totala hängivelse sedan ett par veckor och då orkar jag inte sätta mig framför datorn när jag kommer hem. Följande har jag reflekterat över den senaste tiden:

Zlatan är tillbaka och ikväll ska han visa vad skåpet ska stå.

Ordförande Persson har tydligen hetsat upp halva svenska befolkningen med hans ganska skarpa och öppenhjärtliga åsikter om kreti och pleti. Själv tycker jag det var mycket intressant och informativt även om jag medger att Persson kanske borde vara en aning mer ödmjuk. Jag beklagar dock att det bara blev fyra avsnitt på alla dessa år. Det måste finnas mycket material som inte blev visat. Nordkorea-besöket är ju redan en klassiker.

Idag deklarerade regeringen att förmögenhetsskatten ska avskaffas. Jag gillar inte utveckligen. Trots vackert tal så är ju varje åtgärd regeringen utför en direkt lättnad åt de som redan har det gott ställt. Solidariteten har stupat och kapitalismen har segrat. Miljön är förstörd och ingen bryr sig. Är det bara jag som är orolig?

Jag gillar normalt inte Schyman, men det var sannerligen friskt vågat att stampa in på Investors bolagstämma och kräva mer inflytande åt kvinnor. Wallenbergarna fick sota för den förövrigt suveräna dokumentären om familjen. Under 150 år har det inte funnits en kvinna i styret för imperiet.

Snart dags för premiär i Allsvenskan. Jag har fortfarande inte köpt årskortet ännu.

Ordförande Persson

Fan, jag missade Ordförande Persson ikväll! Hur i glödheta helvete kan man lägga en serie två kvällar i rad. Det är ju för fan kriminellt. Om första avsnittet är en måndag klockan 2000, så ska nästa avsnitt vara samma tid nästa måndag. Det vet ju alla.

Våren är här!

Igår fick man lite spritt i benen. Jag kunde inte låta bli att sticka ut och springa på stranden. Efter den senaste månadens ofrivilliga vila var det minst sagt segt att springa men vilket väder... Magiskt. Känns lite tidigt med 12-13 grader varmt i mitten av mars, men något positivt ska det väl vara med växthuseffekten.

Ursäkta röran

Jag håller på att omdisponera bloggen. Det blir inga stora förändringar men några mindre. Bland annat flyttar jag menyerna till vänster sida.

Hälsoläget stabilt

Mitt liv kretsar för tillfället kring min hälsa. Så roligt har jag alltså det just nu. Jobba, sova, snyta sig och knapra piller. Nu inbillar jag mig åtminstone att det blivit något bättre. Risken att huvudet ska explodera verkar för tillfället vara avärjt men något säger mig att det är för tidigt att vinka faran över.



HBK är nere i Italien. De lirade mot ett italienskt serie C-lag och de fick 1-1. Det var förvisso inte det starkaste laget HBK kunde ställa på benen men ändå. 1-1 mot ett serie C-lag...



Lumezzane som laget heter verkar inte ha stenkoll på sin svenska motståndare. Laget benämns "Almastad" och HBK:s målskytt (Björn Anklev) benämns "Scandic" på deras officiella hemsida. Nu är det kanske inte så konstigt eftersom HBK:s tröjsponsor är Scandic Hotell och de har väl reklam på ryggen. Lite småroligt. Tur att det blev 1-1. Undrar vad som hänt om HBK gjort fler mål med flera olika målskyttar...

Bihålorna - Fattas bara det...

Efter fyra veckors kämpande mot förkylning, influensa och förkylning igen så var det med tunga steg jag i morse gick till vårdcentralen med sprängande huvudvärk. De tror att jag har bihåleinflamation. Jag vet inte så mycket om det men det påminner om ytterligare en förkylning. Näsan är sprängfylld med saker man inte vill ha där och tydligen ska 10 dagars penicilin ta kol på detta.

Kan intyga för alla som inte redan vet det att jag är dödligt less på att vara krasslig.

Post-Festivus

Vi firade Post-Festivus i helgen och hur mycket man än vill så blir inget som man tänkt sig. Tiden räckte inte till för någonting. Först räckte inte tiden till för att överraskningen skulle komma i tid. PS2-spelet Guitar Hero var beställt från CDON men trots att de lovar leveranstid på 2-4 arbetsdagar så dök paketet inte upp i tid. Snopet. Sedan hittade vi inget ställe som sände Man U-Liverpool i stan. Jag gråter inte över det men det kanske la sordi på stämningen för de övriga. Reservplanen när inte gitarrtävlingen gick att genomföra var Xbox Tiger Woods på projektorduk. Förvisso förbannat kul men oerhört tidskrävande. Kanske inte den partyhöjare jag räknat med att Guitar Hero skulle vara. Sedan var jag småkrasslig och ytterligare några var rejält täppta i näsan.

Grillningen av Björnströmare var dock en succé. På en stekhäll värdigt ett gatukök brassades dessa läckerbitar tillsammans med Rösti. Förbannat gott!

När förfesten gick mot sitt slut bar det av in till stan där Lilla H visade sig från sin sämsta sida. Där var inte en människa och då överdriver jag inte. Istället gick färden mot ett tidigare outforskat ställe, Club Moon. När vi spatserade förbi Penny Lane dyker Peter Wahlbeck upp i en skottsrutig kostym och matchande basker. Han slår helt sonika följe med oss till Club Moon men avviker innan vi går in. Club Moon visade sig vara ett läckert ställe. En aningen låg medelålder men va fan, det är ju jag som är gammal.

Dagen efter var ju givetvis en aning tung. Förkylningen blev ju inte bättre av att man var bakis. Sedan var det dags att säga adjö till våra gäster. Jag hade ju besök av Frans med familj och Frans har inte riktigt samma dygnsrytm som jag. Han sover inte när han borde, äter märklig mat (ex potatis- och majspuré), men det är en charmig rackare. Det måste han ärvt helt och hållet från sin mor. Hans far har märkliga klädvanor. Först köper han ett par för små skor och erhåller därmed några elakartade skavsår. Sedan köper han i brådrasket ett par nya. De satt enligt uppgift bättre men gnisslade som en hel lädersoffa med Benny Hill i. För er som gärna vill ha sådana skor så går de under namnet Lyon och finns nu på Maxi i Halmstad till extrapris 99 kr.

På tal om skor så fick jag säga adjö till ett par skor som länge har legat och samlat damm på Kaptensgatan. Smuckers sandaler.

By the way, grattis Collina till segern i Tiger Woods. Det blev en strid på kniven men segern var välförtjänt.

Hästmannen

Ni missade väl inte Hästmannen igår? Skulle ni missat den rekommenderar jag reprisen. Vilket orginal. På något sätt blir man avundsjuk. Läs mer om dokumentären på www.hastmannen.com

Leende guldbruna ögon

Ni missade väl inte SVT:s nya komediserie om dansbandet Lennartz igårkväll? En fullträff. Fördomsfullt och kärleksfullt och kul på samma gång. Om ni missade det, missa inte reprisen!

Extra allt...

Igår var det designkväll med den nystartade bostadsrättsföreningen. Än så länge är det endast avloppsrören som är lagda på vårt nya boende men i oktober är det tänkt att de första ska flytta in. Dessutom lyckades vi dra vinstlotten så vi flyttar in bland de första. Designkvällen, ja... Det var intressant att se var det var för filurer som man ska få som grannar samt om det fanns några potentiella styrelsemedlemmar. De flesta var i 30-årsåldern. Några med barn och några utan. Sedan var där några pensionärer också och jag fick några negativa tankar om att vi givetvis kommer få dessa som närmaste grannar. Sedan kan man säga hej och godkväll till alla fester på kvällstid. Nu såg det ut att bli några yngre vägg i vägg, vilket var en befrielse. Det är ju förvisso ingen garanti för att de inte gör livet omöjligt för mig i framtiden...

Först nu har jag fattat hur otroligt litet boendet är. 104 m2 i två plan. Det blir knappast någon paradvåning, utan små, praktiska och lite tråkiga rum. Nu gör ju tillverkarna sitt bästa för att få oss att köpa extrautrustning på det mesta. Jag är ju en sucker för extra allt, så det kommer bli ett helvete att stå emot locktonerna om att lägga stenblock (20*40) i kök och badrum eller att sätta in en induktionshäll istället för den vanliga standard glashällen. Andra små detaljer som också lät lockande var infällda spotlights i taket. Badrummen är ju också angenäma ställen att lägga på lite extra lull-lull. Det är mycket att begrunda och notan blir förmodligen väl saltad till slut.

Cheek to cheek

Kan inte bestämma mig för om jag tycker Saraha hotnights nya singel är cool, eller om den bara är sådär Melody club-slick som allt ska vara nuförtiden.

En sjuk värld...

Jag hann knappt hem från snökaosets skåne i torsdag förrän febertopparna satte klorna i mig. Natten mellan torsdag och fredag var ett annat slags kaos. Kaoset fanns mest i min egen närhet och bestod av diverse psykedeliska upplevelser i form av mardrömmar, yrsel, frossa och till sist kopiösa svettningar. Att ena sekunder ligga och skaka av kyla under dubbla täcken, krampaktigt stänga alla eventuella hål i täckets skarvar och andra sekunden vakna upp i en sjöblöt säng full av transpererande vätskor är onekligen en upplevelse man inte vänjer sig vid i första taget. Lägger man sen till en hosta som skulle få Doc Holliday att blekna (ännu mer) och snor som aldrig tycks sina, då har du mina senaste dagar i livet.

För att krydda upp historian lite till kan jag tillägga att jag beslöt mig för att följa med till Stockholm i bil i fredags trots influensa. Jag trodde fortfarande att nattens mardröm var en engångsföreteelse och hängde med upp på det dop som skulle äga rum under lördagen. Två nätter på hotell blev det och nästan två dagar...

Lyckades dock ta mig samman till själva dopakten men sedan bar det snabbt av till hotellet igen.

Jag har under helgen avverkat en bal näsdukar och tre uppsättningar lakan. Hotellets städerskor skall ha en eloge för den snabba servicen. Jag kan bara beklaga att ni behövde ta hand om mina sängkläder som förutom svettindränkningen även var besudlad med snor och näsblod. Nu är jag åter på hemmaplan och natten har förflutit utan svettningar och jag ser det som ett gott tecken. Imorgon är jag åter på jobbet.

Vinter i skåne

Jag hade laddat för världens krönika där poängen var att håna en annan bloggare (Smuckers Memoarer). Saken var den att det ryktades att Smuckers idol Morrissey, skulle medverka i den engelska melodifestivalen. Detta hade varit den perfekta hämnden för mig. Smuckers föraktar schlager över allt, medan jag själv har en mer avslappnad inställning till företeelsen. Det är ju trots allt show.

Nu visade det sig att Morrissey tackat nej och hela krönikan föll platt, men bara att han var påtalad till melodifestivalen gör mig smått upprymd. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=620315

Idag skulle jag ha stannat hemma från jobbet. E6:an var direkt hasardartad att köra. Inte minst pga alla lastbilschaufförer som inte tycks bry sig om att det ligger 30 cm snö på vägbanan. Att det dessutom är såphalt under snön bekymrar dem ännu mindre. Kontentan blev således att jag tillbringade närmare 3 timmar på E6:an i morse. Varav en timme i total stillhet då en lastbil blockerade hela vägbanan. Såg sammanlagt 5 st kraschade långtradare på sträckan Halmstad-Helsingborg. Dessutom 4 st personbilar eller skåpbilar. Nytt rekord. Ska bli intressant att ta sig hem...

Giggs

Ännu mera fotboll. Visst är det kul. Satt och kollade på Man United igår och det slog mig flera gånger att deras mittfält inte är speciellt bra. Visst Ronaldo är fantastisk ibland men han lider av samma fenomen som många brassar. Får de specialbevakning så blir de frustrerade och överarbetar allting. Igår var han mänsklig och blev utbytt, till hans eget stora missnöje. Kan tänka mig att det blir lite frostigt mellan Ferguson och Ronaldo ett tag. Centralt på mittfältet tycker jag det finns för lite kreativitet. Jag antar att det är meningen Shrek, förlåt Rooney, ska ta hand om det. På vänsterkanten är det Giggs. Giggs var ju en fantastisk spelare förr. Makalöst snabb och irrationell. Nu ser han mest gammal och grå ut. Snabb är han inte i alla fall. Det är väldigt sällan han tar sig runt en back och slår ett bra inlägg längre.

När jag nu är klar med min slutsats att mittfältet inte håller (det yttersta beviset tycktes jag skönja när Henke tog steget ner och lyfte kreativiten med 100 %), då slår han till. Giggs. Så makalöst genialt. Han slår in frisparken när alla väntar på att de ska begära avståndet och målvakten sover. I öppet mål. Fullständigt bländande tänkt av Giggs och oerhört viktigt då utgångsläget inför returen onekligen ser gynnsammare ut.

Sedan kan man ju förstå Lilles protester. Fruktansvärt förnedrande att bli avklädda med en sådan frispark. Man gör ju inte så, egentligen.

Hur blir man av med hosta? Det känns som jag håller på att få upp lungorna varje gång.

Henke var ganska blek annars. Att Ferguson tog ut Ronaldo istället för Henke när Saha kom in, var nog en överraskning inte bara för Ronaldo.

I told you so...

Nu börjar det. Svennis-drevet. Tord Grip har sluntit med tungan och deklarerat att Svennis kan vara sugen på att ta över svenska landslaget. Aftonbladet "avslöjar" detta idag. http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,1005542,00.html

Jag sa ju redan för några veckor sedan att nu är rätta tiden att försöka få in Svennis i förbundet och så småningom någon form av ledare för landslaget. Lagerbäck har uträttat mycket med landslaget, framför allt tillsammans med Söderberg, men den irriterade stämning som finns och har funnits en tid kring laget har börjat urarta. Zlatan vill inte vara med och som han beter sig så tycker jag inte han ska vara välkommen tillbaka. Åtminstone inte denna säsongen. Men på sikt måste både han och landslaget anpassa sig till verkligheten. Zlatan behövs i landslaget och Zlatan behöver landslaget. Mannen att reda ut detta är Svennis. Zlatan respekterar ingen mindre och de andra spelarna i landslaget kommer inte acceptera Zlatan om inte någon som Svennis tar över. Tyvärr, Lagerbäck. Din aktoritet är inte stor nog. Ditt agerande i Göteborg när de tre festprissarna gick ut på Avenyn utan permission var helt riktigt. Men den segern blev en pyrrus-seger. Avgrunden mellan spelarna har aldrig varit större. Kollektivet mot individen. Nu tror jag, som sagt tidigare, att Sverige tar sig till EM utan Zlatan. LAGET är starkare utan honom men spetsen saknas. Den spetsen behövs i ett slutspel och då slutar det som det alltid gör: efter gruppspelet är det dags att packa väskorna. Eller förresten, packa dem innan så sparar vi tid.

Fakiren

I dessa Schlagertider är det rätt skönt att det finns riktigt bra musik att tillgå på nätet. Ja, jag vet att det är olagligt men va fan. Det ligger där helt obevakat och bara vill bli nedladdat.

Häftigast just nu: Salem Al Fakir. Väldigt skum platta men enormt cool. "Good song" hade inte Stevie Wonder gjort bättre. Fantastiskt!

Vill också hylla en artist som jag tidigare dissat rätt kraftigt. Nelly Furtados "All good things" är riktigt vacker. Magisk bilmusik.

Sedan vill jag påminna alla om att jag långt ifrån är emot schlager. Det är som en enda lång pridekarneval.

Inte nu igen...

Jo det är sant. Jag är förkyld igen. Rejält dessutom. Man undrar varför jag ständigt drabbas av virus. Jag tycker att jag är extremt försiktig med det mesta. Skakar inte gärna tass med någon som vandrar omkring med röd näs, tvättar händerna tills huden spricker och försöker få så mycket sömn som jag bara kan. Ändå tror jag det brister på det sistnämnda. Att gå upp 0525 på morgonen är förenat med hälsorisker det har jag alltid sagt.

Trots att jag hostar hål i lungorna har jag tagit mig till jobbet de senaste dagarna, men det är ju extremt oklokt egentligen. Jag förbannar själv alla som sitter och snorar på jobbet och ändå gör jag likadant själv. Ser jag någon med röd näsa på jobbet blir jag nästan omedelbart febrig själv. Det är nästan så att jag känner hur viruset angriper mig. De små elaka jävlarna är svåra att stoppa. Jag önskar att jag kunde mota Olle i grind.

Det värsta är att jag nu får lägga träningen åt sidan ett tag. Precis när jag lyckats lätta ett kg på vågen, så blir jag motarbetad. Nu ligger man hemma och blir blekfet igen.

Livet är orättvist.

Weeping Willows har släppt ny skiva. Jag är nyfiken.

Rad Eprica

Veckan har varit hektisk. Helgen kom som en välsignelse. Igår gjorde man sitt livs största affär hittills. Jag och min kära sambo skrev på kontraktet till ett litet radhus i Söndrums kyrkby. Om allt går som det ska blir det inflyttning några veckor innan jul. Tills dess blir det vatten och bröd.

Övriga kommentarer om den gångna veckan:

Alpina VM: Anja Pärsson må vara dryg som få, men snacka om bäst när det gäller. Fasiken vad imponerande. Heder!

Skidskytte VM: Guld i mixstafett. Kul. Jättekul. Men den nya grenen verkar inte fått något större gehör hos de största nationerna. Björn Ferry är en rätt kul prick. Förresten verkar skidskytte vara som en enda stor ormgrop.

Fotbollslandslaget: Rade Prica spelade hela matchen... Ställ in alla träningsmatcher hädanefter. Det är ju totalt meningslöst. Jag kommer bojkotta alla tv-sändningar med träningsmatcher. Jag börjar hellre med Suduko än kollar på skiten igen.

Let´s dance: Brandeby rules. Han får mig att vilja börja ta danslektioner.

Schlagerfestivalen: Förra helgen trodde jag skulle bli festivalens död. Denna veckan var kanske den bästa någonsin. The Ark borde var med varje delfinal.

Inget att rapportera

Helgen var osedvanligt stillsam. Inget av intresse har hänt. Jag har sprungit skiten ur mig själv. Det var inte vidare roligt men förbannat billigt. På det hela taget har jag spenderat betydligt mindre pengar sedan årskiftet än än tidigare. Då bortser jag helt från Chamonix-resan som betaldes förra året. Jag hoppas att det är en bestående trend eftersom jag under hösten haft enormt svårt att hålla i pengarna. Givetvis har jag bara köpt det allra nödvändigaste men av någon anledning var det nödvändigt med mycket prylar i höstas. Förhoppningen är att jag fyllt förrådet på dessa ounbärliga produkter så att jag under våren ska kunna lägga undan kapital till hösten. Då lär de behövas. På inköpslistan står följande: Radhus, ny bil, ny tv, ny soffa och nya köksmöbler. Till detta kommer betydligt dyrare boendekostnader. Kids, flytta aldrig hemifrån!

Svennis

Då är jag tillbaka efter diverse turnerande runt i landet. Tågresor längre än en timme är tröttande, ändå hade jag laddat laptopen med några filmer som gjorde tillvaron hyggligt dräglig. Det ska bli skönt med helg.



Jag har funderat lite kring landslaget i fotboll den senaste tiden och då särskilt på Zlatans ickenärvaro. När han innan jul i vaga former deklarerade att han var tillgänglig för landslaget igen trodde man konflikten var utredd och passé. Nu vet vi bättre. Zlatan är i hysterisk form och Lagerbäck såg minst sagt blek ut när han svarade på frågor om varför Zlatan inte vill spela i blågult. Han blev grundlurad helt enkelt. Egentligen är jag inte direkt förvånad över Zlatans beteende. Hans talang är väl dokumenterad men också hans humör. Utan att känna Ibrahimovic kan man lätt förstå att han och Lagerbäck inte drar jämt och att i hans makalösa form återvända till en träningsmatch med Sverige när han hellre kan stanna i Italien och slippa konfronteras med svensk press, svenska ledare och svenska lagkamrater. Valet blev nog ganska lätt till slut. Nu var ju Zlatan inte ensam om att straffas i landslaget den där gången i höstas. Såväl Mellberg som Wilhelmsson har ju återvänt till Lagerbäck om än inte under något större jubel. Hur ska då situationen lösas?



Som jag ser det, kommer inte Lagerbäck lösa problemet själv. Om Zlatan kommer tillbaka någon gång under EM-kvalet så kommer det alltid finnas en spricka mellan honom och Lagerbäck, men även mot de andra spelarna. Det har ju onekligen gått bra i kvalet hittills utan honom och då måste det kännas snopet att bli petad när den store helt plötsligt vill vara med igen. Ett dilemma för ledningen. Grupperingarna i laget blir säkert mer påtagliga när och om Zlatan kommer tillbaka. I kvalet tror jag inte han behövs faktiskt. Jag tror Elmander och Allbäck löser det på egen hand. Men till slutspelet behövs Zlatan garanterat, men dyker han upp om Lagerbäck är kvar?



Mitt förslag är att plocka in en arbetslös diplomat vid namn Sven-Göran Eriksson. Han är som klippt och skuren för att medla i stjärngänget. Signor Eriksson är respekterad till och med bland stjärnor som Zlatan, Henke och Ljungberg (Kapten Ljungberg har säkert inga problem med Lagerbäck heller). Låt Lagerbäck vara med på ett hörn men låt Svennis ta över rodret. I ett slutspel tror jag han kan vara det som behövs för att gå ett steg längre än den obligatoriska kvarten. Jag tycker Lagerbäck gjorde rätt som skickade hem trion i höstas och jag tycker han har gjort ett stort jobb generellt i landslaget men Svennis kan ta oss förbi kvarten med Zlatan i laget och kanske även en gubbe vid namn Larsson.

Boring

Efter att ha läst mina egna inlägg på bloggen de senaste veckorna kan jag konstatera att det inte är många intressanta (om ens några) rader som skrivits. Målet med bloggen var bland annat att få sväva ut fritt med klassisk ironi och några påhopp. Bloggen är ju nästan kemisk ren från såväl påhopp som ironi. Jag får skärpa mig annars är det ju totalt meningslöst att lägga ner tid på det här. Förr fanns det ju så mycket intressant att skriva om. Idag är ju allt tämligen uttjatat bara några timmar efter det har hänt.

Boende

Det ser ut som det blir radhus från och med november. Bostadsrätt ute i Söndrums Kyrkby. Jag jublar inte direkt men inser att det är ett praktiskt boende som vi till stor del kan påverka utformningen av utan att lägga ner något jobb. Men smakar det så kostar det. Det blir till att suga på ramarna framöver. Min stora passion, trädgård, blir ju pinsamt undertryckt för lång tid framöver. Å andra sidan är jag van. Jag har ju bott i lägenhet i över tio år och innan dess radhus, så någon större skillnad blir det inte. Det blir till att fortsätta drömma om den perfekta trädgården.

Om en timme tar jag tåget och besöker Stockholm i ett knappt dygn. Tåg till Stockholm är en träsmaksupplevelse man helst undviker annars. Men jobbar man med järnväg är det svårt att argumentera om andra fortskaffningsmedel.

En vinnare igen

Zlatan är ju fenomenal igen. Bättre än någonsin. Fantastisk. Men han känns fortfarande som en tickande bomb.

300 mkr

Det var tydligen årsmöte i HBK igår. Som medlem tycker jag det är bra att man får reda på det efter det har hänt...

Konstaterar att den nya arenan var på agendan och att Hallandsposten skriver om de 300 miljoner kronor som är säkrade till ett bygge av ny arena. I så fall vad väntar vi på...?

Träningsblogg

Med inspiration från Skippers lågvattenmärke på TV tänker jag nu likt Bert Karlsson strippa för kameran.

Jag jobbar för tillfället med en parallell blogg som jag startade i söndags. Den är än så länge högst privat eftersom den ska dokumentera min kamp från mäktiga 75 kg till 68 kg fram till den 11 maj. I dokumentationen kan det finnas kränkande uppgifter om framför allt mig själv som jag ogärna delger den breda massan. Nu är förvisso den breda massan väldigt begränsad på "Mr Hydes bekännelser" men oavsett vilket så vill jag helst inte sprida foton på mig själv endast iförd boxershorts.

Bloggen granskar en gång i veckan utvecklingen viktmässigt men också bildmässigt. Lite som "the Swan" för att än en gång referera till ett lågvattenmärke. Nu kommer inte jag genomgå några svårare plastik-kirurgiska ingrepp för att åstadkomma viktminskningen men det har definitivt en motivationshöjande effekt att se sin blekfeta lekamen på bild i olika vinklar. Bloggen fungerar dessutom som en enklare version av en träningsdagbok där jag konstaterar vad jag förbättrat/försämrat under rubricerad dag.

Målet är som sagt 68 kg den 11 maj men även att förbättra min tid på Göteborgsvarvet den 12 maj.

För nyfikna kan jag tala om att jag hittills inte gått ner ett gram och att jag igår hade vilodag i träningen.

Ny husmiss

Idag la jag ner budgivningen på ytterligare ett hus. Ett riktigt drömprojekt som gick om intet, men med 85 par som gick på visningen var det inte annat att vänta. Förbannat deprimerande hur som helst. Huspriserna är i alla fall helt absurda för tillfället. Jag hade för mig att det sas i höstas att priserna skulle stagnera eller till och med falla, men det accelerar ju för fan fortfarande. Jag la mig på 2,25 mkr för ett hus från 40-talet i SKEDALA! Mitt sista bud var 2,025 och då var utgångsbudet 1,6 mkr. Sjukt var ordet, sa Bull.

Tillbaka i Sverige

Efter en resa med synnerligen blandade intryck är vi åter i Sverige. Alperna har drabbats växthuseffekten precis som alla andra och när det regnar på 2000 meters höjd i januari i Alperna då är det allvar. Nu regnade det som tur var inte varje dag utan bara de två sista dagarna, men snötillgången var inte imponerande. En kort sammanfattning av veckan lyder:

Vädret var blandat, men rakt igenom varmt. Snötillgången medioker.

Hotellet var okej men rummen extremt små.

En av tre medresenärer blev skadad när en snowboardåkare brakade in i vår stillastående grupp och fick sys med 12 stygn på ett alpsjukhus i Courmayer. En blodig historia som nästan kräver en egen blogg men det orkar jag inte dra här. Det slutade hur som helst väl även om vederbörande inte kunde åka mer skidor den veckan.

Jag avslutade veckan med en bar-runda med STS Alpresor och blev rejält på kanelen och lider fortfarande av bakfyllan. Vår videokamera var med men jag har fortfarande inte vågat kolla på den. Det ryktas att jag höll i den 30 man starka kören när vi drog från krog till krog. Givetvis var det ett berömt White Stripes riff som efterhärmades. Frågan är om inte det var lägre än Glocalnets priser...

Chamonix

Jag har varit lite slarviga med uppdateringen här på bloggen på det nya året. Jag hoppas på bättring men i det närmaste lär det snarare bli sämre. Imorgon bär det mot Frankrike. Lite skidåkning är det meningen. Om nu vädret medger något sådant. Nåväl lite fräsch alpluft skadar inte i alla fall.

Ditt och datt:

Kari Stephenson till AIK. Det där kan bli en riktig hit. Jag blev grymt imponerad av den store jaimacanen när han gästade Örjans Vall i somras. Stor som ett hus och god teknik. Lite Viera, faktiskt.

Beckham till LA Galaxy. Inte direkt förvånad över klubb-bytet men kan det verkligen stämma att han ska få 1,75 miljarder för fem år?! Så jävla snygg är ju ingen.

Ljungberg till Inter. Ljungberg stannar i Arsenal. Ljungberg köper hus i Halmstad. Ljungberg ska bli filmstjärna. Ljungberg får sparken. Ljungberg stannar... Vem orkar köpa kvällstidningar nuförtiden?

Dammade av en gammal klassiker häromdagen. Lundells gamla klassiker "Jack" på Ljudbok. Kan inte bestämma mig om boken eller filmen är bäst. Filmen är en verklig kultrulle med Kjelle Bergkvist och Örjan Ramberg som pundiga festprissar. Undrar om de fick betalt för den filmen eller de bara fick gratis booze och brass.

Till sist vill jag bara skriva i den 3/3 i sten. Då firar vi för första gången Post-Festivus i Halmstad. Det är större än stadens 700 års jubileum.

Supernova

Det känns lite billigt att sitta här och kamma Henrik Larsson medhårs efter alla hyllningar han får i media en dag som denna. Det handlar trots allt bara om en match, ett mål osv osv...

Men satan vad imponerad jag blev. 35-åringen var kvickast, smartast och effektivast av alla igår. Med kirurgisk precision skar han gång på gång igenom Aston Villas försvar. Antingen med löpningar eller med precisionspassningar. Enastående imponerande, faktiskt. Jag satt i halvtid och grämde mig över att Larsson inte gjorde mål på friläget i första halvlek. Det var ett bra läge och ett hyggligt avslut men en mycket bra benparad från Villas målvakt, men efter Henkes första halvlek var jag övertygad om att han dels skulle få mer bevakning och dessutom mattas betänkligt ju längre matchen led. Målet är ju rasande vackert och givetvis stort i sig, men jag ser det mer som ett kvitto, en markering i statistiken, på den sensationellt imponerande insatsen han gjorde under hela matchen. Om han inte blir skadad eller tappar formen totalt så har jag väldigt svårt att se Larsson i HIF:s laguppställning i premiären av allsvenskan. Han är helt enkelt alldeles för bra för allsvenskan. Sen får han vara 35 år hur mycket han vill.

Kan varmt rekommendera Rock Star Supernova på sexan. Idolprogrammet som går ut på att hitta en rocksångare till det ihopplockade bandet Supernova. Bandet består av idel ädel rock-adel. Tommy Lee på trummor, Gilby Clark på gitarr, Jason Newsted på bas. Upplägget är samma som Idol ungefär men musiken så oändligt mycket bättre. När sedan bandet sitter i juryn och dissar istället för Clabbe af Geijerstam så får det en helt annan dignitet och underhållning. Givetvis amerikanskt så man spyr men ändå underhållande.

Förkylt

Det nya året hann inte börja innan jag drog på mig förra årets största och årets första dunderförkylning. Man ser ut som ett vrak, känner sig som ett vrak och förmodligen är man ett vrak. Annars har det inte hänt mycket de senaste dagarna. Morsan fyllde 55 i tisdags och vi gick på Fridolfs och käkade. För min del hade de kunnat servera hundmat, jag hade garanterat inte känt någon skillnad. Smak- och luktcentrat i hjärnan har tagit semester på obestämd tid.

Nyårsafton har inte rapporterats tidigare. Eftersom jag vaknade upp med halsont och frossningar var det inte klackarna i taket direkt. Åtminstone inte till en början. Först var det en stillsam middag med diverse barnfamiljer, sedan drog vi vidare till en annan fest. Där fanns djävulens redskap. När jag benämner en sak som djävulens redskap så menar jag verkligen djävulens redskap. För er som inte är bekanta med begreppet "Singstar" (det var inte jag heller innan nyår), så kan det snabbast beskrivas som kareokemaskin. En sådan hade någon tagit med sig i present till festen. Ett värre oväsen har sällan hörts och fler tondöva människor har aldrig skådats. Maskinen tog fram det sämsta hos samtliga närvarande. Jag lovade dyrt och heligt att jag inte tänkte befatta mig med detta fördömda verktyg och jag trodde verkligen på mig själv...

Nu är det så att jag har en sambo som ÄLSKAR schlager och hon har inget emot att sjunga. När reglerna fastställdes, visade det sig att det skulle sjungas parvis, då var mitt öde bestämt. Som siste man att greppa mikrofonen var det min tur. Jag sjöng, skrek och gjorde mig till allmänt åtlöje till tonerna av Unusuall med Tom Jones. Efter mina vilda protester var folk positivt överraskade över min sångröst.

De var tydligen inte med när jag sjöng solo i luciatåget i andra klass på Vallås-skolan 1982. På den tiden var man så blyg att när fröken sa att man skulle sjunga så sjöng man. Att man sedan fick men för livet det är en annan sak. Jag var givetvis vettskrämd att behöva ta ett steg framåt ur luciatåget och sedan sjunga verserna ur "Staffan var en stalledräng" ensam inför treorna i klassrummet jämte. Vem hade inte varit det vid åtta års ålder? När sedan det var dags för julfest och alla föräldrar kom för att se sina små gullungar utklädda i lakan och tomtekläder så var det dags igen. Jag minns att jag hatade lakanen och förbannade fröken för att jag inte fick vara en tyst tomte längst bak i tåget.

Flera år senare fick jag reda på att åtminstone en förälder i klassen hade uppskattat mitt solo till den milda grad att hon fick tårar i ögonen.

Årsbokslutet fortsätter

Miljön har visat vad som väntar med den konsumtion vi har i världen idag. Våren ville aldrig infinna sig i Sverige. Först i månadskiftet april/maj ville snötäcket släppa i Halland. Jag har aldrig upplevt något liknande. Sommaren var torr och varm (Varmaste någonsin). Hösten kom först i november och den har fortfarande inte släppt greppet. En gång har jag skrapat rutorna i höst. Det är helt otroligt och mycket skrämmande. Då har fortfarande större delen av Asien, Sydamerika och framför allt Afrika inte nått västerländsk standard ännu. Det går åt helvete. Det är det enda som är säkert.

Till sist fick de död på några riktiga busar. Först dog Pinochet för egen maskin och idag hängde de Saddam Hussein. Det sistnämnda kan jag bara beklaga. Ingen vinner på att Saddam fick bli martyr. Ingen.



HBK gjorde en riktig skräpsäsong igen. För andra året i rad slogs de i bottenskicktet. Nu har klubben tagit krafttag (åtminstone med HBK mått mätt). Några spelare har fått veta att de inte längre är önskvärda i truppen och har således lämnat. Andra har anslutit. Klubben har dessutom deklarerat att de vill ha en ny arena på Örjans Vall med tak och konstgräs och plats för 14000 åskådare. Undra om jag får uppleva den dagen...

Personligen har året varit lugnt och inte bjudit på några större skandaler. Visst har jag i vanlig ordning varit rejält förfriskad några gånger men enligt rykten har jag oftast varit vänlig till själen. Detta är gott. Jag har bytat jobb för andra året i rad. Detta har medfört pendlande igen men också något mer i lönekuvertet. Detta är också gott. Vad som får läggas till minuskontot är det faktum att jag och min sambo inte lyckats hitta ett hus ännu. Det tar på krafterna att leta hus och priserna blir alltmer uppseendeväckande. Negativt är också att jag är ett år äldre, gråhårigare och något fetare. Det sistnämnda har jag för avsikt att med nyårslöfte åtgärda och som motivationsfaktor har jag till nästa år Hallandsloppet, Göteborgsvarvet, Ringsjön Runt, Stockholm Maraton och Vätternrundan att se fram emot.

Jag önskar mina få läsare ett riktigt Gott Nytt År.

Årsbokslut

Dags att sumera 2006.

Jag kollade in diverse idrottskrönikor på TV i dagarna. OS i Turin var sannerligen en fullträff för de svenska. Speciellt imponerad är jag av längdskidorna, där vi normalt sett inte är direkt bortskämda med framgångar sedan Gunde la skidorna på Fort Boyard. Sedan är det ju faktiskt en mindre skandal att Hockeylaget inte fick bragdguldet efter både OS-guld och VM-guld. Hur fan ska man kunna överträffa det? Det är nästan lika pinsamt som att Marta inte var nominerad till dam-allsvenskans bästa spelare när hon otvivelaktigt är världens bästa spelare. Vilket hon dessutom fick bevis för för ett par veckor sedan.

Fotbolls-VM var ju en sportslig besvikelse för Sverige men fotbolls-VM är alltid fotbolls-VM. Det finns inget större. Krönikan är en enda lång rysning. Jag älskar verkligen Fotbolls-VM:s krönikor. Bästa jag kan minnas är Spanien VM 82. Zico, Eder, Socrates...

Andra saker som har hänt 2006. Sverige har bytt regering. Ett sorgligt misslyckande givetvis men efter så många år med s-regering var det inte annat att vänta. För miljökampen är det dock fyra förlorade år.

Fortsättning följer...

Mellandagsdepression

Just nu spelar P3 Hellacopters. "Carry me home". Innan dess var det "I´m in the band". Hellacopters får för lite cred. Jaaa, nu är det "Soulseller". Bättre än så blir inte. Jag är euforisk. Jag måste stilla mig. Jag sitter ju trots allt på jobbet.

Annars är jag i en tung period. Julen är slut. Vädret suger. Ingen snö och om två veckor åker vi till Chamonix. När vi var i St Anton förra säsongen hade vi mycket snö, mycket sol och inte ett moln på himlen. Antar att jag får sota för det denna säsongen. Even Steven...

Just nu: NAS "Hip hop is dead"

James Brown is dead

Papa´s got a brand new bag. De svävande fötterna dansar inte längre. James Brown är död.

Örjans vall

HBK aviserar att de vill bygga en ny arena jämte Örjans Vall med skjutbart tak, konstgräs, 10000 sittplatser och 4000 ståplatser. Allt är finansierat enligt ordförande Arne Ekstrand. Jag blev lite konfunderad imorse och undrade om det var julafton eller 1 april som stundade. Med sådana braskande rubriker i lokaltidningen borde det vara 1 april och med tanke på vädret så är det inte omöjligt att jag gick i ide den 21 december och vaknade igen den 1 april.

Socker

Skulle skiva lite om klubben i mitt hjärta men just då spelar min randominställda Mediaplayer en Kentlåt och jag är såld. Kent är och förblir bäst. Förlåt för att jag lyssnar så sällan numera. Det ska inte hända igen.

Nu är det The Hives. Hmm... De är riktigt jävla bra också.

Annars är det mest gammal hårdrock som gäller. 70- och 80-tal. Hårdrocken borde ha en mer framträdande roll i dagens samhälle. Mer hårdrock till folket.

Diktatur

Jaha, där fick man sig en påminnelse om hur ovetandes man är om världens regimer. Inte visste jag att Turkmenistans diktator, Sapumurat Nijazov, likt den gamle Atlaturk kallade sig för "alla turkmenistaniers (heter det så?) fader". Aktuellt berättade att han likt många andra stora diktatorer gav ut sina egna läroböcker osv osv. Nu fick han så han teg idag. En hjärtattack satte stopp för fler läroböcker. Det verkar förövrigt vara en tung månad för en diktator. Gamle Pinochet drog sina sista andetag för ett par veckor sedan. Kanske får Kim il Sung, nej fan han är ju redan död, Kim Jong Il menar jag, somna in snart också.

Det är bara Castro det är lite riktigt virke i...

Grattis alla!

Grattis Ingelsten! Grattis Kalmar! Grattis HBK! Nu är det klart tydligen. Ingelsten lämnar Halmstads BK och spelar nästa säsong med Kalmar. Det är nog för allas bästa...

Tour de France

Coolt med ett svenskt stall som satsar på Pro Tour 2007. Förvisso är det inte mycket som är svenskt med stallet. Det är svenskregistrerat och har ett antal svenska ryttare med men de flesta är européer. Det är åtminstone en bra början. Nu slipper man hålla på CSC och Bjarne Riis. Nästa år blir det Unibet och Michel Lafis istället.

Lagom

Jag tycker det är synd att SVT tappar tittare. Särskildt synd är det att fotbolls-vm och em verkar vara förlorade förevigt. Nu är vi hänvisade till betalkanaler eller i bästa fall fyrans kalkonsändningar. Säg Perlskog och jag ligger sömnlös en hel helg. SVT:S kanaler är överlägsna de kommersiella. Nu är det inte så att jag vill lägga ner den kommersiella televisionen. Den fyller också sin funktion, men för att balansera mediabruset behövs SVT och SR. T ex orkar åtminstone inte jag lyssna mer än högst en timme på RIX per dag sedan blir jag illamående. Samma låtar igen, samma klämkäcka formgjutna programledare. Hur gör de, förresten? Klonar de rösterna? Alla låter ju exakt likadant.

Bäst på SVT just nu är ju Världens modernaste land. Snyggt, kul och förbannat intressant. På tips från Smuckers gick jag in och gjorde ett test på SVT:s hemsida och där fick jag reda på att jag var 83 % lagom. Jag gillar att vara lagom. Jag ser inte det som något självändamål att sticka ut. Våga vara tråkig. Jag har ju gubbaskor så varför inte vara lagom... Se programet ikväll.


På tal om kanaler. Vågar man gå på Göta Kanal i mellandagarna utan att få stilpolisen på sig?

Rätt man på fel ställe

Idag borde vara en glädjens dag. Inte för att dagen på något sätt är det motsatta för det, men Festivus är viktigt att fira och idag är jag definitivt inte på rätt plats.

Igår (fredag) var jag på glöggparty. Drack en halv mugg alkoholfri glögg och blev aspackad. Vaknade imorse (0700) och undrade hur jag tagit mig hem. Ingen stämpel på armen innebar att jag antingen däckat på festen eller tagit mig hem för egen maskin. Med rusande puls och stigande ångest var ända sättet för att få somna om, att bringa klarhet i minnesluckan. Sagt och gjort väckte jag min sambo. Hon var först inte så talför men jag var angelägen att få utrett hur jag hamnade i egen säng avklädd och nedbäddad. Till slut förklarade hon att jag tagit mig hem för egen maskin tillsammans med henne och att det gått relativt lugnt tillväga. Jag hade, under den dryga kvarten det tog att gå hem, övat såväl karatesparkar som karateslag i luften. Ingen kom dock till skada. Inte ens jag själv. I vanlig ordning hade jag hållt show på festen, druckit ohämmat, snusat och rökt cigarr... Med dessa glädjande nyheter kunde jag slappna av och somna igen för att inte vakna igen förrän 1000 då första telefonsamtalet kom.

Idag (dagen efter) har varit en aning påfrestande eftersom jag blev extremt trött av saftglöggen. Då jag inte köpt några julklappar ännu fick jag plåga mig in till stan för julshopping i tre timmar. Julen är fantastisk...

Varför finns det ingen druvjuice på Willys?!

Hon avgick till slut.

Fredrik Lindström är rolig och mycket intressant.

Fredrik Ljungberg är skadad igen. Hur länge har Arsenal tålamod?

En vecka till jul.

FESTIVUS

Idag borde jag vara på väg upp till Stockholm för det årliga firandet av familjen Costanzas egen högtid. Nu blir det tyvärr inte så och det är förbannat sorgligt. Det finns mycket att berätta om denna tradition och har jag tid ska jag dra några anekdoter imorgon. Ikväll är det alltså Festivus afton. Imorgon är det Festivusdagen och då ska det bli någon form av firande i Stockholm. Det finns säkert mer information på Memoarerna alternativt på Smuckers.

Happy Festivus!

SSU

Jag har länge undrat hur det fungerar i toppskiktet på SSU. Alla kräver nu Anna Sjödins avgång, med visst fog får man ju ändå medge. Jag har mycket liten förståelse för hur hon kan sitta kvar med tanke på vad som hänt. Jag tänker inte fördjupa mig vad kvällstidningarna har vältrat sig i det senaste året, men hur fungerar det? Om alla kräver hennes avgång, kan inte förbundet helt enkelt ge henne kicken?



Uppenbarligen är hon en belastning inte bara för SSU och partiet utan också för sig själv. Hon skulle nog må bättre om hon fick träda ur rampljuset.

Universalverktyg

Det låg en postlapp när jag kom hem från jobbet igår. Årets julklapp från arbetsgivaren. Av någon outgrundlig anledning ville jag omedelbart hämta ut paketet. Nyfikenheten var stor. Vad har Banverket hittat på för något i år. Förra året fick jag ingen julklapp, eftersom under förra året jobbade i exil på den privata marknaden. Annars har jag i drygt tio års tid fått julklappar varje år i från Huvudkontoret i Borlänge. Stackaren som fått jobbet att bestämma julklapparna har onekligen inget lätt jobb. Att hitta en pryl som ska vara extremt billig, gå att skicka med posten och uppskattas av 5000 anställda över hela landet. Hittills har ingen lyckats hitta den perfekta produkten. Ett år fick vi ett mycket praktiskt bryne (slipar man knivar med), ett annat år fick vi en klocka. Givetvis är alla produkter märkt med Banverkets vackra logotyp, så att man omöjligen kan dölja vad man fått prylen ifrån.

Årets julklapp var faktiskt en positiv överraskning åtminstone för mig. Ett universalverktyg i bästa "Swissarmyknife"-karaktär. Denna kommer jag garanterat ha nytta av någon gång. Å andra sidan krävs det bara att jag använder den en gång för att jag ska höja medelanvändningen på Banverkets julklappar.

Droppen som fick bägaren...

SVT Text rapporterar följande:

Att de höll ut så länge...

Regnar det?

Vi har lite problem på Banverket med vatten i tunneln som tar tågen från västkustbanan till Göteborgs station. Det är inget märkvärdigt men förnärvarande står vattnet på ca 4, 5 meters höjd i tunneln vilket är ca 1 meter från kontaktledningen i taket. Vi försöker så snabbt som möjligt få tag på nya lok med propeller och starkt skråv. Det gamla u-båtsvarvet Kockums i Malmö jobbar för högtryck för att få fram en prototyp. Tillsvidare delas dykartuber ut till samtliga resenärer som ska till Göteborg.

Grattis Fuglesang!

Det var oväntat. Inte ens en litet moln kunde stoppa honom denna gången. Det är stort. Vi kommer sakna dig i loserklubben.

Sheffield U

Jag hade lyckats förtränga det, men det spär bara på mina fördomar om Wirmolas loserstämpel. Han spelade i Sheffield United under någon säsong innan han kom till Malmö. Jag tyckte hans meriter räckte gått och väl redan innan...

Här ses han till höger tillsammans med Hjalmar Öhagen, Magnus Bahne (finne) och Lennart Ljung. Fattas gör Tim Sparv (finne) som ansluter till truppen efter nyår.

Strypsex

INXS gjorde några riktigt sköna låtar i slutet på 80-talet och början av 90-talet.

16 lag

Nu är det bestämt. Det blir 16 lag i Allsvenskan 2008. Min fråga är; kan det verkligen vara kvalitetshöjande att ta upp två ängagäng till i allsvenskan? Det smärtar att jag för en gång skull inte tycker det direkt motsatta som Bengt Madsen.

För mitt kära HBK är det givetvis positivt. Åtminstone 2007, eftersom endast 1 lag åker ur allsvenskan. Men är det verkligen det svensk fotboll behöver? Risken är ju att det blir Häcken, Frölunda och Öis som går upp och det skulle borga för den tristaste allsvenskan sedan IFK Göteborg vann för sjätte (eller var det femte, vem minns...) gången i rad på 90-talet.

Norrköping jublar givetvis. Det så kallade storlaget har under de senaste åren gång på gång lyckats missa allsvenskan medan BP, Assyriska och andra storlag har tagit sig upp. Nu har de åter chansen när det krävs ett smärre mirakel för att misslyckas.

HBK bör ju klara sig kvar i högsta serien. Detta trots att de har värvat den notoriske vinnaren Jonas Wirmola till ledartrojkan. Wirmola stoltserar med den fantastiska tränarmeriten att under två säsonger ta två lag till en lägre serie. Som belöning fick han sparken från sitt förra jobb. Som lök på laxen värvar klubben två namnstarka finnar och en div2-spelare från norrland.

Igår släpptes säsongsbiljetterna för 2008. Köerna ringlade långa utanför kansliet som vanligt...

Fuglesang

Fuglesang är ju onekligen på tapeten dessa dagar. Igår skulle han som första svensk äntligen (efter sju sorger och åtta bedrövelser) få skjutas upp i rymden. Men som de flesta befarade så fick han än en gång stanna på jorden. Denna gången var han dock närmare än någonsin. Han satt startklar i raketen med 5 minuter kvar på nedräkningen. Snopet, men föga överraskande.

Men när det gäller rymdresor kan vi som stolta svenskar konstatera att Fuglesang varit närmast i norden. Ska vi ta det ännu ett steg längre, så kan vi likt Ulf Lundell påstå att "En missad spelning också är en spelning".

P3 Rockster

Jag är förmodligen den mest sentimentale, nostalgiske och notoriskt bakåtsträvande människa jag känner till. Idag är jag såld. Såld på P3 Rockster. Jag brukar lyssna på denna eminenta webbradio emellanåt men jag tycker det brukar vara rätt mycket skräprock annars. Idag däremot kan man nästan tro att det var jag själv som var DJ. Bara guldkorn. Metallica, Guns´n Roses, AC/DC, Iron Maiden, Bon Jovi, Ozzy och Motörhead. Allt från 80-talet. Magiskt.

Underbett

Vet inte varför men senaste tiden lyssnar jag mycket på Sheryl Crow. Förmodligen är hon riktigt bra. Jag har tidigare bara stört mig på hennes underbett, men det slipper man se om man sluter ögonen. Bäst just nu är en gammal klassiker, Picture tillsammans med Kid Rock.

Ny musik just nu: I wish I was a punkrocker. Jag lär inte vara den första och inte den sista som hyllar den låten.

It´s something about christmastime...

Julen är barnens högtid och jag kan inte med bästa vilja påstå att jag är ett barn längre. Därför har julen, vartefter åren går, blivit alltmer svårdefinierat känslomässigt. När man var liten var det ju sanslöst kul. Endast ofantligt högt ställda förväntningar på julklapparna kunde röja euforin. Skulle brorsan få fler paketer eller något extra värdefullt så var ju det givetvis smolk i bägaren, men just julafton kunde man ha ganska stort överseende med rättviseöverträdelser. Minns särskilt en jul i mitten av 80-talet när morsan och farsan äntligen bestämt sig för att köpa en videospelare. Brorsan och jag fick varsin videofilm (Zorro och Robinson Cruse). Den obeskrivliga glädjen för något som idag är hur trivialt som helst gör en onekligen sentimental.

Snö på julen är vi ju inte direkt bortskämda med. Inte ens när man var riktigt liten kan jag minnas en riktigt vit jul. Det är regn och blåst som gäller på julen. Nej, jag har svårt att sätta fingret på varför jag numera distanserar mig till julen. Det är ju egentligen rätt mysigt med tända ljus, god mat, lite pyssel osv... men liktförbannat får jag ångestattacker med jämna mellanrum och om jag måste nämna en anledning så tror jag min stigande ålder är stenen i skon. Sitta där på julafton med alldeles för mycket tid att reflektera över ännu ett år som svepte förbi utan att man åstadkom något vettigt åt eftervärlden. Dessutom är man däst av alldeles för fet mat och alldeles för sött godis. Man känner riktigt hur ådrorna korkar igen i kroppen. Brr... inte konstigt att man har svårt att somna.

Nej, då är det skönt när juldagen nalkas och man kan ta sig en sjuhelsickes bläcka. Då är alla bekymmer försvunna och livet leker.

Julbord

Julbord med jobbet, en tragikomisk historia. Att man jobbat ett halvår på sitt jobb garanterar inte att man är en i gänget. Inte om man arbetar på min arbetsplats. Där krävs det minst tio år för nå någorlunda acceptans. För att nå någon form av beundran, krävs det 30 år och guldklocka. Är man relativt nyanställd och råkar fått högre lön än genomsnittet ligger du risigt till på julfester. Då får man höra sanningen och den är inte vacker. På min arbetsplats är det direkt livsfarligt att dyka upp på en julfest och ha någon form av personalansvar. Har du förkortningen C i din titel är du lovligt byte. Kommer man undan med en salivstänkande utskällning i ansiktet är man lyckligt lottad.

Fan, vad stinn i buken man blir av julmat. Tur att det är 23 dagar till jul...

Moneybrother. Så bra, så cool...

Henke i Man U. Dra på trissor. Det är stort till och med för mig som hatar Sir Alex och hans hejdukar. Frågan är vad Hedman säger nu när han får lite mindre uppmärksamhet i B-lagserien? Vad blir nästa? Ska Bjärred snöra på sig skorna och förstärka Liverpool? Brolin i Leeds kanske?

The End of Rocky D

Gud välsigne läkemedelsbranschen. Vad vore jag utan Ipren t ex. Äntligen börjar bastarden på halsen ge vika. Det är makalöst vad lite Stafylokocker kan göra på några dagar. Idag kan man åtminstone greppa kring bölden mellan tummen och pekfingret. I fredags däremot gick man definitivt säker mot strypmord. Då hade det behövts en tross till en atlantångare för att nå runt halsen. Skönt att man åter kan få på sig t-shirten utan att klippa upp v-ringningen. Påminde inte så lite om Pop-Eye the sailorman.

Stafylokocker är förädiska men det är onekligen småpotatis mot vad Putin utsätter sina avhoppade spioner med. Lite Polonium 210 i koppen och det sista man behöver oroa sig för är om man ska bränna sig på teet eller inte. Jag som tyckte Bondfilmerna var overkliga...

Jag besökte Stockholm i helgen och även om det inte riktigt var meningen att jag skulle ha en vit helg så var det mycket trevligt. Min gode vän och kollega (Smuckers) lät mig väl smaka av hans patenterade Björnströmare. Det var i sanning fantastisk burgare som borde gå att göra fin förtjänst på. Därför sprids inga recept här då profiten kommer i orätta händer. Allt jag kan säga är att firman med de gyllene bågarna är djupt oroade och letar efter lite Polonium 210 att förgöra patentinnehavaren med. För att eliminera risken mot matförgiftning rekommenderar jag Smuckers att anställa en munskänk. Finns billiga i den tredje världen. Fungerar dessutom utmärkt som städhjälp (snart avdragsgillt) och barnflicka. Skulle munskänken få sätta livet till finns det fler att tillgå. Latinamerika, Afrika, Asien och Östeuropa har mängder av billig arbetskraft.

Förövrigt såg jag Samen, en gammal vagt bekant figur från högstadietiden, vars minne jag mest bevarar eftersom Lage von Löfgren apropå Samen sa; "Han har avancerat. Han är numera chef för frysdisk fyra på Ica Vallås". Ibland är han obetalbar, Lage. På tal om Lage så ringde han i lördags och deklarerade att han såg fram emot Festivus. Nu vet jag inte hur stor uppslutningen blir kring Festivus i år. Men det kommer jag att ta upp i ett senare inlägg.

Peace!

Rocky Dennis

Jag trodde att jag växt ifrån problemet. Men icke. Jag antar att det är smickrande att jag fortfarande dras med ungdomsfinnar. Nu allt mer sällan, men tyvärr har den slagit till med full kraft idag.
Vi åkte upp till Stockholm igår för att besöka nära och kära. Samma morgon drabbas jag av en böld på halsen som är i storleksordningen "golfboll". Ett snabbt besök på läkarstationen gjorde att jag fick penicilin utskrivet med omedelbar verkan. Idag har golfbollen vuxit till storleken bandyboll och det börjar kännas otrevligt.

Helt klart är festligheterna i helgen, inte bara hotade utan omöjliga. Jag får suga på något alkoholfritt och proppa i mig piller.

Perfekt tajming...

King of pop

Hörde att Michael Jackson skall uppträda på någon gala i London. Jag trodde att han gjort sitt till slut, men tydligen inte. Frågan är bara varför. Det känns som om Muhamed Ali skulle gå upp i ringen igen ungefär. Ingen av Jacksons fans vill väl se den stackars kraken med sönderskuret och översminkat ansikte, stappla fram i någon form av moonwalk. Med hes och pipig röst knysta fram någon gammal hit.

Någon borde tala om för honom att minnet av den unge Jackson förstörs av bilderna av den gamle. Killen var ju enormt talangfull men uppenbarligen så har någon glömt att dra åt alla skruvarna. Jag tyckte det lät som en vettig avslutning på boken om MJ när han bosatte sig på en konstgjord ö i Indiska Oceanen.

Själv försöker jag bevara minnet av Jackson med Beat It. Bättre än så blir det inte.

Fröken Graf

Är det bara jag som får sura uppstötningar av Magnus Hedman. Denna fotbollens svar på Kicki Danielsson. Kan ni nämna någon fotbollsspelare som gått ut innan kontraktsskrivning och talat om att de fått ett erbjudande från en klubb? I direktsändning? Å andra sidan kan det bara hända i TV4. Kanalen som inte skäms för att ha med Scherman, Peppe Eng OCH Magnus Hedman i en låtsaskör med Lagerbäck och Lagrell. Vad hade de med skämtet att göra?! Kan någon tala om för mig vad Scherman hade med skämtet att göra??? Jag blir så fruktansvärt upprörd över kanalens självgodhet att jag knappt kan stava. Att Hedman givetvis skulle vara med ser jag som naturligt. Han hade säkert ställt upp även om det inte gällde att mima till låten. Starkt av honom att inte ställa sig och breaka. Har karln inte skam i kroppen?

Jag kan bara komma på ett skäl till att Chelsea skrev kontrakt med honom. De måste få procent på alla lösnummer kvällstidningarna säljer i Sverige.

Jag längtar till den dag jag slipper läsa om Magnus Hedmans liv och Ulf Larssons bantning på löpsedlarna.

Pokkers!

Jag har problem med Blogger. Bloggen vägrar ta emot bilder. Jag som tänkte göra mig själv till åtlöje genom att visa mina gubbaskor. Kan någon tala om för mig varför det inte fungerar?

POKKERS! Nu fungerar det bevisligen igen. Varför vill den inte visa mina skor? Ännu ett bevis på dessa skors abnorma utseende. De klarade inte ens Bloggers censur. Tony...

Här har ni förresten en Koi jag fiskade upp ur dammen när jag inventerade inför vintern. Den här bjässen tillbringar vintern på mor och fars altan.

Nej, inte i den behållaren...

Den där Frans...

Nu börjar det närma sig gränsen då droppen får bägaren att rinna över.

Jag hör snart inget annat än om hur söt den där Frans är. "De där mörka ögonen", osv osv... Inte nog med att han jämt och ständigt lägger ut bilder på sig på nätet, nu är det filmvisning också. Där ligger han och ser allmänt oskyldig ut. Ligga där helt utfläkt på en skinnfäll som ett objekt. Tids nog kommer även han att bli väderbiten med gråa hår vid tinningen. Han borde tänka på vem han allierar sig med.

Gubbaskor

Fan, jag visste det! Jag skulle inte köpt skorna. För en dryg månad sedan besökte min sambo och jag metropolen Ullared där man gjorde av med en halv förmögenhet på diverse prylar. För mer info om det äventyret, var god läs oktobers blogg. En sammanfattning av dagen i Ullared kan närmast beskrivas som kaotisk men nog om det. Tidigare samma vecka hade jag tillbringat några dagar i Sundsvall på en hälsokurs. Av förklarliga skäl så hade jag vissa hälsorelaterade ting i färskt minne. På vägen till Ullared deklarerade jag dyrt och heligt för min bättre hälft att jag skulle börja ta dagliga promenader (när jag inte tränar). För detta ändamål behövdes ett par "gåvänliga skor". Eftersom man inte ägnat denna hobby särdeles mycket tid innan så var min kunskap om "gåvänliga skor" starkt begränsade. Min sambo talade om för mig att Eccoskor var mycket bra för ändamålet. Jag skrattade gott och hånfullt åt att bara nämna Eccoskor och undertecknad i samma mening. Min uppfattning om Eccoskor är att de ofta är bruna, har tjocka sulor och sitter på gubbar med krökt rygg.

Väl i Ullareds skoaffär nr 1: SkoBoo, hittade jag ett par störtsköna HellyHansen-skor som dessutom var tokbilliga. Enda nackdelen var att de inte fanns i min storlek vilket jag var nära att bortse från bara för att det var ett sådant kap. Min vägledare i ämnet hittade istället ett par bruna Eccoskor med hög sula som var dyrare men i rätt storlek. Jag vägrade givetvis att prova dem. Först... Sedan gick jag motvilligt med på att ENDAST prova dem.

De var ju faktiskt sköna. Väldigt sköna. Jag frågade givetvis om det var gubbaskor men det tyckte inte min sambo. Jag ställde samma fråga ett flertal gånger för att vara på den säkra sidan. Nej, nej. De var jättefina. Till slut slog jag till och köpte Eccoskorna med förbehållet att de ENDAST skulle användas när jag är ute och går.

På måndagen när kom till jobbet satt de på fötterna och första kommentaren var "gubbaskor" från en kollega.

TOONY! Jag är lurad. Hur lyckades jag fastna i fällan med sköna skor? Sköna skor är ju fula skor. TOOONY!

Idag har jag skorna på mig igen. Det är med skräckblandad förtjusning jag använder dem. Enormt praktiska men vansinnigt groteska.

Hårdrock

Nja, titeln var mest till för att locka till läsning. Det erkänner jag, men det finns en koppling om än långsökt.

Idag vill jag slå ett slag för miljön. Aftonbladet och Expressen har ju helt plötsligt fått dåligt samvete och kör någon form av "trycknerinformationenihalsenpådem"-taktik för att få folk att ändra sina vanor. För mig som efterlängtat en miljödebatt en längre tid känns det bra om än väldigt sent. Jag anser att det borde varit den stora frågan i valet för några veckor sedan, men då hade varken Aftonbladet eller Expressen några som helst tankar på miljön. Hur som helst, bättre sent än aldrig. Frågan är om folk är beredda att ändra sina vanor för att stoppa den negativa utvecklingen i klimatet. Är vi beredda att ta bussen eller tåget istället för bilen? Jag är övertygad om att det krävs krafttag från statligt och överstatligt håll för att få folk att ändra sina vanor. En genomsnittlig västerländsk man tänker att det spelar ingen roll om jag slutar köra bil när alla andra ändå kör. Sant, därför måste alla miljövänliga alternativ sponsras och subventioneras för att stimuleras till användning. Det är ju vansinnigt att en miljöbil fortfarande är dyrare än en vanlig bil.

Nog med moralsnack. Dags att åka hem och byta ut glödlampor, sänka värmen, stänga av tv:n och inte diska med rinnande vatten. När ni ändå är i gång kan ni skänka 50 kr till Världsnaturfonden (WWF) genom att skicka ett SMS med texten "WWF" till 72900. Jag gjorde det igår och hade gått samvete hela kvällen. Fantastiskt.



Kopplingen då. Jo, en stor miljökämpe och en riktig hårdrockare är meterologen Pär Holmgren. Jag lyssnade på honom i somras när han var sommarpratare. En sympatisk kille. Fan, jag skulle behållt hockeyfrillan.

Kul Elfsborg

Kul att Elfsborg vann till slut. Det var de värda. Deras satsning har varit långsiktig och den har varit rejäl. En riktig arena och en bra organisation. Bra gjort. Samtidigt är det ett som vanligt när lag som inte hör hemma i de tre storstäderna vinner, ett dåligt betyg åt de så kallade storklubbarna i Sverige. AIK verkar ha fått ordning på sin organisation vilket bådar gott inför framtiden. De bygger ett lag och inte på stjärnor. Bra tänkt, men nu måste de ta nästa steg, etablera sig och bli ett lag för Europa. Malmö, Göteborg, Djurgården är ju bedrövligt dåliga på kontinuitet och långsiktighet. Jag hoppas att storlagen lär sig något av Köpenhamn. Mycket av deras framgång ligger i deras arena som de äger själva och tar intäkterna i från. Till slut måste man ju nämna HBK som gjort en usel säsong och som dras med ett driftsunderskott. Någonting måste hända. Arenafrågan är ett ämne som stötts och blötts i det oändliga men inget händer. Organisationen har länge varit bra men jag har påtalat det tidigare och gör det igen; det går inte att sitta och slå sig för bröstet och tala om vilken fantastisk förening man år efter år. Idag är klubben en klubb för inbördes beundran. En ljuspunkt är att man plockar in en B-tränare utifrån till nästa säsong. Att det är Jonas Wirmola känns väl inte sådär jättespännande, men han ska få chansen innan vi plockar fram sågen. Ekonomin i klubben håller inte många år till om trenden inte bryts med ideliga driftsunderskott. Ljungbergpengarna börjar tryta.

Bennet, öppna plånboken!

Igår gjorde man en gammal klassiker hemma hos Fritz. En halvböj klämdes, foton togs, datorn gick varm och det dansades i vanlig ordning. Till och med hantlarna var framme igen. Allt var som vanligt. Lite trött i ögonen idag men annars är man i hygglig form, faktiskt.

Till sist; jag var lite orolig ett tag men idag fick vi det bekräftat. Anders Svensson äter tacos...

Jag trodde han käkade tacos...

Var han fått chipsröven i från råder det ingen som helst tvivel om...

Skoog eller Skock?

För er som var med när det begav sig: Igår såg/träffade jag en gammal klassisk figur från tiden då erfarenhet inte fanns med på meritlistan. Jag återkommer till personen ifråga, men först tänkte jag tillåta mig att frossa i nostalgi.

Tiden jag syftar på är högstadie- och gymnasietiden. Först högstadiet. Då handlade livet om i kronologisk ordning; spela fotboll, sitta och spana in tjejer på rasterna, lyssna på Iron Maiden, testa snus bakom sjukhemmet, käka chips i Gustens källare, köra moppe, komma över en flaska booze till helgen, dricka Cuba cola i Gustens källare, beställa skivor på Ginza. Under samma tid gjorde man sina första, riktiga, trevande försök som Casanova med minst sagt skralt resultat. Ganska kort därefter kapade jag större delen av min hockeyfrilla. Inte för att det hade någon omedelbar effekt på min dragningskraft hos det motsatta könet, men det har ett stort symboliskt värde. På den tiden fanns det inga mål, ingen framtid. Bara nuet. De enda planer som någonsin funnits var att bli fotbollsproffs och det förstår ju alla att sådana fåfänga planer var menade att grusas. Valet av gymnasielinje baserades endast på vilka andra som sökte samma linje och hur många tjejer det fanns på skolan.

Sedan kom gymnasietiden. Då handlade livet om mera booze, mindre fotboll, mera gym, solariebränna, ännu mer spanande på tjejer, Rocky Dennis, däckningar, Rodrigos flottkiosk, för stora kavajer, körkort och mycket ångest. Perioden som följde direkt efter gymnasiet var ju en själslig katastrof. Det var först då som man insåg att man borde haft en plan med livet. Vad vill man blir när man blir stor? Vilken fråga?! Första gången man verkligen tog frågan på allvar var man redan vuxen. Åtminstone myndig. Vilken ångest.

Kort sagt, livet var ömsom vin ömsom vatten.

Nu åter till personen i inledningen. Jag såg alltså en kille på gymmet igår som jag minns endast svagt från nämnda period. Han gick åtminstone i en parallellklass under högstadiet. Följande stödord kan sammanfatta mina fragmentariska minnen: Liknade Benny Hill och hade en hund med blå tunga.

Senare är han mest känd hos mig för en scen utspelad på Brogatan i Halmstad en sommar. En bekant (kallad Quint i sagorna) cyklar från stranden genom stan. Väl på Brogatan i centrum ser han Thomas Skoog (en gammal klasskamrat) en bit fram på samma gata. Deras blickar möts och med några meter kvar höjer Quint armen och de möts i en klassisk high five i farten. Inte ett ord utbyttes och frågan är om de pratats vid efter det heller. Sist jag såg Skoog var i TV när han var strejkvakt åt Komunal under deras strejk för några år sedan. Han gjorde ett kort utalande om deras uthållighet om jag inte minns helt fel.

Allt jag kan säga om honom idag är att han är sig lik, men att han förmodligen borde börjat på gymmet betydligt tidigare. En betydande kalaskula, ett klotrunt huvud och ett par pinniga ben dokumenterades.

En fråga som plågar mig dock är; Varför får jag för mig att han kallades Tom Skock? Kan någon hjälpa mig med det så är jag tacksam.

Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan

Jag blir tårögd av skratt...

Moses Nsubuga

Elfsborg hade igår ett gyllene läge att ta grepp om guldet. Istället tappade man greppet och nu har AIK chansen. Jag hade tänkt att hylla Elfsborg idag men jag väntar en vecka.

Minns ni förresten liraren i Elfsborg som knappt hann stänka in sitt första allsvenska mål innan det avslöjades att han medverkat i porrfilm? Namnet är Moses Nsubuga. Killen som förmodligen var Sveriges mest kända porrfilmsaktör samtidigt som han var hyllad anfallare i allsvenskan. Han gjorde en allsvensk säsong (97) och var med när Elfsborg gjorde bejublad comeback i allsvenskan. Då hette killarna i Elfsborg Bogsjö, Linderoth, Anders Svensson och Nsubuga. Idag är han ungdomsledare i Brommapojkarna läste jag i en artikel i Expressen.

Efter 8 mål och bra spel var han högaktuell inte bara för filmer av vuxenkaraktär utan även för många stora klubbar ute i Europa. I en bilolycka blev han av med ena benet från knäet. Fotbollskarriär var ju av förklarliga skäl inte lätt att fortsätta och jag har svårt att tro att hans filmkarriär fick något större lyft. Kul att Moses är på benen igen i alla fall.

När jag letade på nätet efter bilder på Nsubuga så hittade jag förövrigt av en händelse, en träff på http://www.smuckers.se/diary05.html (läs den 27/11). För drygt ett år sedan skrev Smuckers något litet om Nsubuga. Jag såg det som ett sammanträffande. När jag sedan letade vidare hittar jag en direkt citatstöld av Smuckers. Bloggen Det ljuva livet hade exakt samma ordalydelse. Det var lite för mycket sammanträffande för mig...

Igår var jag på Örjans Vall och tittade på deceniumets mest bedrövliga fotbollsmatch. HBK-Kalmar. HBK är inte bra i år och följdaktligen fick de också stryk av Kalmar. Det är dock inte konstigt att allsvenskan dras med sviktande publikintresse när lag som Kalmar tillhör övre halvan av tabellen. Lagets taktik är så obotligt fantasilös att ett tomt vattenglas framstår som intressant. Jag föreslår att Lagrell tar upp punkten "Nödslakt på Nanne Bergstrand" på dagordningen inför nästa styrelsemöte i SFF. Det mest intressanta igår var att Magnus Turbo Svensson gjorde sin sista hemmamatch i allsvenskan. Tack för allt, Turbo!

Ännu en smärtsam förlust

Just nu går det mesta mig emot. Visst är man lyckligt lottad som överhuvudtaget är frisk och har ett jobb (allra helst nu när alla arbetslösa ska straffas med spö efter nyår), men mitt liv går i hög grad ut på att beklaga sig.

Jag förlorade igår budgivningen på ett hus som länge såg ut att bli vårt nästa hem. Endast min egen snålhet och oerfarenhet stoppade oss. Jag orkar inte gå in på detaljerna i budgivningen men länge hade vi det enda budet på huset. Givetvis en bra bit under utgångsbudet men ändå en avsevärd hög med pengar. Ägarna var beredda att gå ner 50 lakan under utgångsbudet men jag köpte inte budet utan ville mötas på mitten. Där begick jag mitt misstag. Jag förväntade mig en förhandling men istället gick mäklaren bakom ryggen på mig och la ut ny annons och ny visning. När jag märkte detta var jag snabb att gå ägaren till mötes men till ingen nytta. Skadan var redan skedd och två nya intressenter var helt plötsligt med. Av ren princip la jag mig ganska tidigt i budgivningen när jag insåg att jag gjort bort mig. TOOONY!

Under de senaste dagarna har jag inte haft en tillfredställande sömn. Det kan förklaras av ständiga grubblerier gällande just husköpet. Det kan också förklaras av en fluga(!) som häromkvällen inte fattat att årstiden för honom var helt olämplig. När man har svårt att somna av andra skäl, blir en trött höstflugas ständiga cirkulerande i sovrummet till ett irritationsmoment i klass med Boeing 747. Vid ett antal tillfällen kastade jag mig upp ur sängen, tände lampan och försökte snabbt lokalisera odjuret för snabb arkebusering. Vid samtliga tillfällen försvann surrandet i samma ögonblick som jag tände lampan. Flugan var spårlöst försvunnen varje gång. Lika fullt var den fem sekunder efter att jag släckt lampan åter i luften med högljudda surrningar. Momentet upprepade sig gång på gång med ökad frustration och höjd puls till följd. Jag var nära ett nervöst sammanbrott. Mycket nära... På ett mirakulöst sätt lyckades jag i alla fall somna utan att jag lokaliserat och likviderat flugan. Vet ej hur.

Rättvisan skippades i alla fall till sist, trots att jag aldrig brukade våld mot flugan. På morgon låg den död som klubbad säl på köksgolvet.

För att till slut fullborda det faktum att man är född förlorare, vill jag berätta att jag för ett par veckor sedan förla min fjärrnyckel till bilen. Jag kan med största säkerhet säga att jag själv slarvade bort den. Annars brukar jag snabbt skylla ifrån mig sådant slarv. Det kan tyckas bagatellartat med en borttappad nyckel men trots idogt letande är den fortfarande spårlöst försvunnen. Därför tog jag igår kontakt med verkstaden för att försöka skaffa en ny. Då kommer dråpslaget. En ny nyckel av samma modell med fjärrlås kostar minst 1200 kr. Game over. Ridå ner. TOOONY!

En smärtsam förlust

Fy fan! Det har gått ett dygn sedan klubben tappade en till synes kassaskåp-säker 2-0 ledning mot AIK. Trots att jag lät det gå ett dygn innan jag skrev av mig så är jag fortfarande upprörd. Sällan har jag sett ett sådant ras mitt i en match. Fruktansvärt oprofesionellt.

Idag gjorde Malmö om bedriften och tappade en likaledes säker ledning mot Gefle hemma till oavgjort. Om jag är besviken har jag god anledning att tro att MFF-fansen är en aning konfunderade också.

Annars gick dagens resultat HBK´s väg. Alla bottenlag tappade poäng. Faktum är att det endast var Öster som lyckades ta en pinne. Gott så.

Kennedy

Man måste beundra en kille som Kennedy Bakircioglü. Visst det är en duktig fotbollspelare men det jag främst tänkte på är hans val att inte falla för grupptrycket. Det normala hos män idag är att raka bort allt hår så fort peruken börjar bli gles. Framför allt fotbollspelare verkar ha en förkärlek till att gå omkring med renrakad hjässa. Inget fel i det. De senaste 5-6 åren har det ju dessutom varit astufft och jättemodernt så varför inte? Själv har jag merparten av hårsvallet kvar om än i en något gråare nyans än för några år sedan. Visst har jag svurit och förbannat de ständigt växande vikarna på varsin sida om pannan, men än har jag inte funderat på att låta lockarna falla. Däremot blir frisyrerna begränsade framöver. Jag ber till högre makter att alla frisyrer som innebär bakåtkammat hår skall bannlysas av modepolisen. Kotlettfrissa är med andra ord inte aktuellt för mig (alltså inte bara av ideologiska själ).

Därför är det så befriande med en relativt ung fotbollspelare som trotsar alla naturlagar och behåller de få hårtestar som finns kvar. Han ser ut som Gollum men vad spelar det för roll? I dagens samhälle där plastikoperationer snart är mer regel än undantag väljer jag att hylla Kennedy.

Nu har jag ju förvisso inte en blekaste aning om varför han väljer sin frisyr. Kanske är det religösa skäl. Kanske är det ren lathet. Kanske har han någon obskyr tatuering under de få hårstrån som finns kvar som med alla medel ska döljas. Kanske tycker han rent av att det är snyggt. Bara Kennedy vet.

Vem vet, kanske är det snart dags för en trend med hoprullat hårnystan på hjässan igen. Det ser man alldeles för sällan numera. Kan bara minnas en fotbollspelare som haft sådan. Men var det Bobby eller Jackie Charlton?

Cohiba

Nog var man het alltid. Stekhet. Lördagens golfavslutning slutade med den bästa rundan som jag spelat på över tre år. Nu räckte det givetvis inte någonstans. Jag blev sist ändå. Framgången firades traditionsenligt med stora mängder alkohol. Dessutom hittade jag ett paket cigariller av märket Cohibas i min kavaj, som jag gladeligen inhalerade i rask fart. En sådan dag kan egentligen bara sluta på ett sätt. Jag är nöjd med att jag höll mig upprätt hela kvällen. Söndagen var en enda lång plåga som väntat. Måndagen var något bättre men långt från bra. Idag, tisdag, har jag fortfarande ont i huvudet efter tidernas värsta vätskebrist.

HBK-Hammarby 0-0. Det blir kniven på strupen ända in på mål-linjen.

Het

Man är aldrig så het som morgonen innan ett riktigt partaj. Å andra sidan är man aldrig så stiff som dagen efter ett riktigt partaj. Ikväll är det avslutning i golfligan. Jag har genomlidigt ett helt år med denna sport bara för att få vara med idag. Givetvis ligger jag ohjälpligt sist i ligan men ikväll vinner jag garanterat.

Bäst just nu: Dixie Chicks

Gunnels Gröna

Igår spelade svenska landslaget sin sista kvalmatch för året. Det var knappast en imponerande insats spelmässigt, men moralen verkar vara fantastisk. Killar man inte förknippar med god moral som Chippen var ju stundtals riktigt bra och vilket fantastiskt vackert mål. Annars var det en riktig skitmatch med bedrövligt tempo och ständiga kapningar från islänningarna men med tre oerhört vackra mål paradoxalt nog. Nu har Sverige fyra raka vinster och ärligt talat är jag överraskad över att jag ÄR överraskad. Sverige är ett riktigt bra kval-lag. Så har det nästan alltid varit. Jämför med Danmark som av någon anledning ofta har svårt i kvalet men när de väl tar sig till slutspel så kan vad som helst hända.

Missade förövrigt första två målen eftersom det var premiär för Gunnels Gröna på SVT. Det känns fantastiskt. I tisdags var jag lite besviken och sorgsen när de sände sista avsnittet av Ernsts Nya rum. Dagen efter börjar de sända en ny superserie om trädgårdar igen. Oerhört saknat och efterlängtat. Tack SVT för att ni finns!

Apropå SVT och att de finns, det är ju tur att kulturministern föregår med gott exempel och betalar in 16 års TV-licens i efterskott. Fattas bara att handelsministern gör rätt för sig också så kan regeringen börja sitt budgetarbete igen.

När vi ändå är inne på regeringen så vill jag bara spy ut mitt förakt över att a-kasseavgiften ska chockhöjas för att skatterna ska kunna sänkas. Detta pratades det inte om innan valet.

Hungrig

Jag lider av posttraumatiska upplevelser sedan hälsokursen i Sundsvall. Igår började jag med några tappra försök att lägga om kosten. Tapper kanske inte var rätt ord när jag tänker efter. Det blev gräddstuvad pyttipanna till lunch. Hur som helst, när jag kom hem efter jobbet tog jag min kära sambo med mig på en rask promenad i en timme. Med på promenaden var också en banan som jag unnade mig som mellanmål. Mellanmål är viktiga har jag lärt mig och banan är utmärkt föda. FÖR APOR. Det tar ju för fan tjugo minuter sedan är man vrålhungrig igen. Efter promenaden stillade jag min hunger med två rostade smörgåsar (grovt bröd, givetvis) och lite sallad. Sedan var det dubbelavsnitt av Prisonbreak. En fängslande (ha ha ha) serie som jag inte gärna missar och igår var det riktigt bra. I första reklampausen var jag vrålhungrig igen och blev tvungen att ta två knäckebröd också. Efter tv-tittandet var det dags att sova men det var länge sedan jag somnade hungrig. Trots min dåliga karaktär gick jag inte upp för att hämta mat en enda gång. Ändå låg jag och vred mig av hunger i två timmar. Idag är man ju fullständigt utmattat av näringsbrist och sömnlöshet.

Rekord

Jag anade det hela tiden, inte minst när jag såg kassakvittot som var långt som en toarulle. Det slogs försäljningsrekord på Gekås i fredags. Givetvis lyckades jag pricka in den mest hektiska dagen genom tiderna i Ullared. Dessutom drogs man med i hysterin och tokshopade. Det är sjukt. Sjukt så in i helvete.

Ullared - ett djävulens påfund

Tillbaka på västkusten efter några hektiska dagar i Sundsvall. En trevlig vistelse på det stora hela. Endast vädret var att beklaga. Två och en halv dagars intensivkurs i hälsa och friskvård. Mycket lärorikt. Visste ni förresten att Kebab är onyttigt? Tydligen blandar de in grädde i köttfärssmeten. Frågan är om jag inte mådde bäst i okunskap...

Kursen avslutades med ett antal tester på deltagarna. Allt från midjemått, rörlighet i diverse leder, till pulsmätning och styrketest. Jag har levt i djup förvissning att jag har god kondition och stark fysisk hälsa. Det var en illusion som jag snabbt blev väckt ifrån. Konditionen och styrkan var bara godkänd medan rörligheten var häpnadsväckande dålig. Nu ska jag i ärlighetens namn nämna att jag vaknade testdagen med en träkeps av guds nåde efter en lite för blöt kväll. Pulsen ville liksom inte komma ner. Ändå var jag nog lyckligt lottad jämfört med en av mina studiekamrater (Låt oss kalla honom Kaj Olofsson från Kiruna) som, efter att jag häcklat honom för att vara tyst i sann Norrlandstradition, hävde i sig öl i rekordfart och lämnade inte baren förrän han blev utslängd. Följaktligen försov han sig å det grövsta på testdagen. Trots att vi idogt knackade på hans hotellrumsdörr och dessutom ringde ständigt på hans telefon, så dök han upp 2 timmar försent. Han luktade knappast liljekonvalj i studielokalen heller, med påföljd att vi fick sitta med fönstret på vid gavel hela dagen. Han bedyrade att han brukade ha en vilopuls runt 60 normalt men denna dag lyckades han aldrig få den under 100. När han satt på motionscykeln svettades han sådana floder att hotell-ledningen bad oss sluta eftersom de var rädda för vattenskador. Kaj Olofsson, besiktningsman mellan Kiruna och Riksgränsen. Min nya idol.

Idag har jag varit ledig. Vad gör man när man är ledig och damen tycker att man varit iväg för många dagar och bara roat sig? Jo man följer med till Ullared. 3500 kr fattigare och 6 timmar senare kom man helt utslagen hem igen. Ullared är byn som gud glömde. Djävulen härjar fritt där i skogen. Parkeringen låg så långt borta att jag trodde jag kommit in i Varbergs kommun när jag släpat den proppfulla kundvagnen över två berg och äntligen skådade bilen. Kommersialismen sanna ansikte. Frågan är om jag inte föredrar matköerna i forna Sovjetunionen.

Södra berget

Sitter i Hotell Södra Bergets lobby och har precis rymt från en tant som försökte bjuda upp mig på kasedans. Jag blev livrädd givetvis. Inte nog med att jag inte kan dansa, jag satt dessutom och pratade med min sambo i telefon när damen frågade "Får jag lov". Snacka bort den om ni kan.

Annars är jag besviken på vistelsen hittills. Sviten var inte mer än 35 m2 stor. Dessutom hade de glömt att värma upp min privata bastu. Utsikten över hela Sundsvall skymdes av tunga moln som jag i och för sig inte kan lasta hotellet för.

Idag har vi kört teambuilding, imorgon börjar allvaret.

SAS-personal hotar med strejk på torsdag när jag ska åka hem, så jag kanske får stanna här ett tag.

Borat

Jag skrattar mig tårögd åt Borat. Jag har tidigare inte riktigt förstått storheten med denna rollfigur men hans senaste tal till det amerikanska folket är förbannat kul. Att det sedan retar gallfeber på det stackars Kazakstanska folket är en rolig bieffekt. http://www.borat.tv/speech.htm

Norrland, here I come!

Eftersom höst och vintern envist vägrar infinna sig så tar jag saken i egna händer. Jag sticker till Norrland. Imorgon flyger jag till Sundsvall. Kanske inte uppseendeväckande kan tyckas, men för en mig är det stort. Det är min debut i Norrland. Har aldrig vistats längre norrut än Dalarna tidigare, så nu får jag bekymmer med hur jag ska klä mig. Någon scooteroverall har jag inte och inte heller erforderliga fotbeklädnader. Det blir till att improvisera. Slitna sneakers, en nyinköpt skidjacka, jeans och en toppluva.

HBK förlorade.

Kilimanjaro. Hon hette Agneta, Fritz.