Sitter och kollar på friidrott på SVT och kommer helt plötsligt att tänka på Vlada. Silnov, den ryske höjdhopparen är ju ruskigt lik.
Vlada. Mycket går att berätta om honom. Tjeckoslovakisk flykting som kom till Ängsgård med sin bror och mamma. Plockade svamp för att äta utmed hårt trafikerade vägar och hade en ansenlig samling Star Wars-figurer. "Bila Hala!" är en gammal klassiker.
Till slut försvann han helt plötsligt i sjuan utan att säga ett ljud. Märklig figur.
Om det vore olagligt att vara bakis, skulle jag fått livstid idag.
Kom hem utan Visa-kortet i natt. Ångest.
Det var längesedan men igår var Mr Hyde riktigt i stöten. Som i fornstora dar. Leffes dansgolv var glödhett.
Intog Busfabriken för första gången i mitt liv i förmiddags. Det är stället jag fruktar att jag hamnar på när jag lämnar jordelivet. Låt oss hoppas att sankte Per ger mig tummen upp vid pärleporten för en evighet på Busfabriken är tre timmar och jag klarade inte ens två.
Det blir tyst några minuter. Man börjar sakta ana oråd. Nyfikenheten blandas med oro. Pulsen stiger och adrenalinet pumpar. Till slut brister tålamodet och man måste kika efter. Detta är vad jag hittade.
Som om jag inte hade nog med problem. En dotter. Jag kommer oro mig dygnet runt för henne.
Men det är magiskt. Två friska barn. Livet är gott ibland.
Äntligen. Jag har blivit utvald att delta i Svensktoppsjuryn. I två veckor. Räkna med revolution. Nu åker han ut, Jöback. Guldet blev till sand. Den ligger väl fortfarande kvar antar jag.
Då slogs den sista spiken i den spanska kistan. Pep får sparken. Inte helt oväntat. Jens Gustavsson tar över.
Tyvärr är det nog försent. Men lyckas de vända på detta är det inget annat än ett mirakel.
Själv sitter jag på Brottet och följer Williams badande.
Äntligen är Tour de France igång, men något är skumt med Touren i år. Trodde aldrig jag skulle få se Hushovd i den prickiga bergatröjan.
